Grattis till er som valde att plugga vidare i tid

Och till er som ville vänta med plugga vidare: LOSERS!

Ungefär så säger regeringen till de som är äldre än jag och vill påbörja en utbildning. För i år används nya regler när betygen ska värderas vid ansökan till högskolan. Numera får man meritpoäng om man läst matte och språk på gymnasiet – något som vi som redan gått ut gymnasiet givetvis inte kan påverka. Vi är förlorare. Men de största förlorarna är de som tog studenten före min årskull, det vill säga före 2003. De får inte tillgodoräkna sig några meritpoäng och konkurrerar alltså på mycket sämre villkor. Helt jävla ologiskt och fruktansvärt diskriminerande.

Marie, 28 har haft sin chans.
Hon är för gammal.

I gymnasiet kämpade sig Marie till nära inpå toppbetyg och läste senare upp ett par betyg på Komvux. På så vis fick hon högsta möjliga poäng för att kunna ta sig in på psykologprogrammet. Förra året antogs hon, men ville vänta ett år till. I år antogs hon inte – trots sina toppbetyg. Marie protesterade, men utbildningsdepartementet tyckte att hon har väntat för länge och svarade så här: "Regeringen har gjort bedömningen att det givits tillräckligt med tid att påbörja studier på högre nivå för de som gick gymnasiet enligt kursplaner före hösten 2000."

Marie är alltså 28 år ung. Men för gammal.

Genom de nya reglerna stängs människor ute och framförallt krossas massor av (fortfarande unga) människors drömmar. Regeringen väljer att ta bort kurser från vissa gymnasieprogram så att de därmed inte får tillräcklig behörighet till högskolan. De tvingar människor att redan i tonåren välja vad de tror är smarta vägar. Vad regeringen helt struntar i att tänka på är att människor är olika, att alla inte vet vad man vill bli när man är 15, 18 eller 25 år. De struntar i att alla inte kan eller vill läsa en krävande utbildning direkt efter gymnasiet. De struntar också i att vissa utbildningar gynnas av att studenterna faktiskt skaffat sig lite arbetslivserfarenhet före studierna. Värst av allt är att de helt och hållet verkar bortse från människors olikheter och att högskolor och universitet faktiskt berikas av studenter med spridda bakgrunder och åldrar.

Peter Honeth är statssekreterare på utbildningsdepartementet och säger till DN att regeringen strävar efter att sänka åldern på svenska studenter. De svenska studenterna är nämligen ovanligt gamla. "De som har den gamla gymnasieskolan har haft sju år på sig att söka på sina gamla betyg. Det är inte orimligt att det dras en gräns någonstans", säger han.

Anmälningarna till Diskrimeringsombudsmannen (DO) strömmar in från personer över 26 år. Men ingen kan göra något. Den indirekta diskriminieringen har nämligen stöd i högskoleförordningen och DO kan inte driva fallen vidare.

Ta inte i från oss vår paus!


Studenter har ingen semester. Inga lov. Till och med under julen måste vi plugga. Och på sommaren måste vi jobba. Nu vill regeringen ge oss en tredje termin under ett läsår. Idén är god, tycker jag, eftersom tanken är att få ut studenter i arbete tidigare. Och att korta studietiden med hjälp av en tredje termin fungerar kanske om man läser en utbildning på ett eller max två år. Men tänk att gå en utbildning på fyra eller fem år och aldrig få en paus.

När det här förslaget diskuterades på Nyhetsmorgon i TV4 förra veckan jämförde en kvinna det med ett jobb. De som jobbar under ett helt år får fem veckors semester, och ungefär den ledigheten skulle studenterna också få med det nya förslaget. »Jag förstår inte varför studenter inte skulle klara av det när alla andra människor gör det», säger hon, som jag tyvärr inte minns vem hon var. Centerns utbildningspolitiska talesperson Ulrika Carlsson säger »Jag kan inte förstå varför man ska ha så lång studieledighet som dagens studenter». För mig, som förra sommaren var en utmattad student som tvingade sluta på mitt sommarvik i förtid, är det ett hån att höra sådana uttlanden. Skillnaden mellan att jobba och att plugga vet väl alla vid det här laget. När man kommer hem från jobbet på kvällen är man ledig till nästa jobbdag börjar. Att komma hem från skolan är inte riktigt samma sak. Då finns det alltid en bok att läsa eller en text att skriva. Skillnaden är också att de flesta "vanliga människor" är lediga en del under jul, nyår, påsk och så vidare. Det är inte studenter, ofta känner man sig inte fri ens under helgen.

Visst skulle vi säkert klara oss med fem veckors semester, som alla arbetande människor. Givetvis behöver de flesta inte tre månaders ledighet för att orka med plugget. Men det handlar inte om det. Det handlar om att det inte fungerar att vara ledig i fem veckor utan pengar. Det handlar om att de flesta av oss troligen vill hinna med både att jobba och att ha semester under sommaren. Det handlar om att vi under fem veckor inte hinner det – både att jobba och ta igen oss. Sommarmånaderna är en paus som jag tror att de flesta studenter behöver för att orka hålla studiemotivationen uppe. Visserligen jobbar de flesta av oss en hel del under sommaren, men det är fortfarande en välbehövlig paus från pluggandet. Och vill man plugga under sommaren, så finns ju sommarkurser.

Jag håller inte med Ulrika Carlsson som tror att ett treterminssystem skulle gynna alla. Min utbildning är ett exempel på en som skulle missgynnas. Sommaren är nämligen inte bara en fantastisk möjlighet att få tjäna pengar, utan framförallt handlar det om att få arbetslivserfarenhet. Åtminstone för oss journaliststudenter är sommaren den tid då vi skaffar oss meriter för att få ett jobb efter examen. Vi skulle inte gynnas av det nya systemet. Skulle vi plugga konstant i två år utan att få någon erfarenhet från den riktiga världen skulle vi inte vara särskilt intressanta för tidningar, radio- eller tv-stationer.

Jag behöver en paus för att bli motiverad för ett läsår till. Därför är jag skeptisk till förslaget och är helt och hållet på samma nivå som Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson Rossana Dinamarca. Studenter ska, precis som alla andra, ha rätt till semester. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag tycker att studenter, precis som alla andra, har rätt till betald semester. Först då, när vi får det, kanske vi kan fundera på om förslaget är genomförbart.

Jag har varit trött på tjatet om "en man av folket", men...

»It's a story about a countryboy who fell in love with a princess.»

Så sa de på CNN om vårt kungabröllop. Och det är det här som fascinerar mig. För jag tänker att hur kär Daniel än må vara i Victoria, så måste det ändå vara ett galet svårt val han har gjort. Han måste ju noggrannt ha tänkt igenom om han verkligen vill leva det livet som det innebär att vara gift med en kronprinsessa. Att välja att leva med en kronprinsessa innebär ju att livet aldrig blir sig likt igen. Han kommer för alltid att vara en offentlig person. Han kommer ständigt ha ögonen på sig. Aldrig kommer han att kunna leva som en vanlig Westling igen.

Om jag skulle gifta mig skulle jag troligen vara så nervös att jag skulle kräkas eller svimma eller både och. Och tänk då på Daniel Westling, den väldigt vanliga killen från den lilla orten Ockelbo, som råkar bli kär i en väldigt ovanlig tjej som bor på ett slott. Han måste gifta sig inför miljontals människor. Jag är så oerhört imponerad. Över att han väljer det livet. Och över att han klarar att vara så pass lugn offentligt. Hans kärlek måste vara enorm.

»I found a box with 30 beautiful letters written to me, one for each day she would be away.»
Hans tal, ja. Det slog det mesta.

Hans Kunglig Höghet Prins Daniel av Sverige, Hertig av Västergötland.
Tänk att plötsligt få det namnet på sitt pass.

Akut tandläkarbesök och drygt 800 kronor fattigare

Nej, det var inte så jag ville att veckan skulle börja. Men med värk, halsont och feberkänningar rådde tandvårds-upplysningen mig att åka till akuttandvården. Så det gjorde jag. Satt i kö i drygt två timmar. Undersöktes i tre minuter. Fick antibiotika utskrivet och en pinsamt hög summa dragen på kontokortet. Enligt kvittot kostade "undersökningen" (att läkaren helt enkelt tittade i min mun och konstaterade en svullnad) 320 kronor, röntgenbilden 45 kronor och "behandlingen" (spola rent) 350 kronor. Nu har jag fått rådet att dra ut båda mina visdomständer i underkäken, vilket ju lär gå på ett par tusenlappar till. Och jag har tre frågor:

1. Vem i hela fridens namn har kommit på att tandvård i Sverige ska vara så dyrt? (Och varför?!)
2. Vilken normal student har råd med det här?
3. Varför måste jag betala en operation i munnen när jag inte behövde betala en krona för min ryggoperation?

Hur jag mår nu? Fortfarande ont, fortfarande febrig. Hoppas på att kunna jobba i morgon.

Män dominerar musiken – omotiverad debatt fortsätter

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar, som ledde mig till bloggarens egna inlägg om P3 Guldgalan:
    Jag kollade nyss igenom listan över vilka artister jag lyssnar mest på och jag skäms lite. Den domineras av gubbar. Det har blivit lite bättre, om en kollar listan som bara täcker de tre senaste månaderna så är mansdominansen lite mindre men fortfarande en mansdominans.
Den här killen skäms alltså för att han främst lyssnar på gubbar. Men om gubbarnas musik tilltalar den här killen är det väl inte konstigt om han lyssnar på dem? Ni får ursäkta, men jag kan verkligen inte förstå problemet. Om vi vänder på det hela blir det tydligare hur fånig diskussionen är: Om jag lyssnar främst på kvinnor – ska jag skämmas då också, för att jag inte kvoterar in manliga artister i min playlist?

Den mest omotiverade debatten

För många män vann priser på P3 Guldgalan. Det handlade kvällens Debatt om.

Jag förstår verkligen inte debatten.

Vissa debattörer menar att P3 måste tänka om till nästa år och låta fler kvinnor vinna. Kvotera in fler kvinnliga pristagare, med andra ord. (I så fall vill jag inflika att fler veganer och fler mormödrar troligen också måste få vinna nästa år.) Har jag missförstått det hela? Vad spelar det för om vinnaren är kvinna eller man, svart eller vit, tjock eller smal? Jag trodde att P3 Guldgalan handlade om musik?

Hur många brandbilar hade kommit till mitt hus?

13 brandbilar åkte till prinsessan Madeleines blivande bostad på Djurgården i Stockholm i eftermiddags. En mindre glödbrand "härjade" på vinden, allt enligt Expressen. En mindre glödbrand. 13 brandbilar.

"Jaha, har ni bara -28? Här är det minsann -34!"

Svenskarnas favoritämne: vädret! Särskilt mycket favoritämne blir det i extremvärme och extremkyla, men också såklart när sommaren är dålig (läs: grå, regnig, kall). Personligen förstår jag att det är ett favoritämne, eftersom jag själv är en liten hobbymeteorolog. Men när jag loggade in på Facebook i dag blev det nästan lite för mycket när var och varannan statusuppdatering handlade om hur kallt det var på olika håll i Sverige. Ville jag veta hur många grader det var utanför fönstret i Falun behövde jag inte ens gå till termometern i köket eller än mindre kolla en vädersajt - det gick fortare genom att scrolla ner på Facebooksidan. Praktiskt förstås. Men mest komiskt.


På föräldrarnas gård i Falun visade termometern -28 grader på förmiddagen. Långt ifrån kallast i landet.


Den 25:e smäller det!

Jag har börjat kalla mitt studielån för studielön. Lön för mödan liksom. Dessvärre blev det ingen övertidsersättning den här månaden heller, trots ett antal timmars övertidsstudier i oktober. Och tyvärr är det ju knappast någon lön jag har fått in på kontot, utan ett lån. För mig är det alltså inte löning i dag, det är låning. Hur som helst har mitt konto fyllts på en smula, med pengar som egentligen inte är mina.

Ja, jag är för en höjning av studiemedlet. Framförallt av bidragsdelen.


Jag avskyr att inte ha koll

Jaha, nu har en ny variant av svinis konstaterats i Sverige och Norge. Den ska tydligen vara ännu farligare för den som drabbas. Från början har jag varit väldigt emot att vaccinera mig - eftersom jag inte skulle vaccinera mig för en influensa i vanliga fall. Jag kanske är dum som tar lätt på det, men hur som helst har jag blivit lite mer öppen för det här vaccinet. Generellt tror jag dock inte att det är så farligt för min friska kropp att få flunsan, vara sjuk några dagar - och sedan är allt bra igen. Det är ju så det brukar vara. Men då är det ju en vanlig influensa jag menar. Nu är det tydligen något annat.

Det värsta är jag avskyr att inte ha koll. Vem ska man lyssna på? Vad ska man tro på? I förhand kan ju ingen veta hur svininfluensan kommer att utveckla sig, och därför kan ju omöjligt någon ha ett objektivt, faktabaserat svar på hur nödvändigt det är som fullt frisk 25-åring att vaccinera sig. Jag avskyr som sagt att inte ha koll.

Ett som är säkert är i alla fall att om jag vaccinerar mig, så är det definitivt inte för min egen skull.

Många kvinnliga journalister på stressmottagningen

    Det finns en växande grupp människor som ger allt och som inte ger upp förrän de går in i väggen.
    Journalisten, nr 10/2009
Journalist och kvinna? Då verkar risken att drabbas av utbrändhet större än många andra yrkesgrupper, om man ska tro Journalisten. I senaste numret skriver man att det är vanligt bland kvinnliga journalister att drabbas av utbrändhet, utmattningssyndrom eller vad man nu väljer att kalla det.

Terapeuten Britt W Bragée berättar för Journalisten att de som kommer till henne har nått vägs ände. De har försökt lösa sina grundläggande problem genom att prestera. När det sedan brister så har de inga krafter kvar att hålla ihop sig. Hennes patienter duger i sina egna ögon bara när de är duktiga - och de tror att duktigheten är nyckeln till acceptans. De som blir sjuka sätter inte ner foten när det blir för mycket, utan tar istället på sig mer och mer arbete. Och när de har ångest inför arbetsdagen väljer de att skjuta bort känslan och köra vidare. Sedan kommer de till hennes stress- och utmattningsmottagning i Stockholm och har en blandning av kroppsliga och psykiska problem. Ångest, smärta, depression, ryggsmärtor, magont...

Inte helt otippat fångas jag av artiklarna. Jag skräms inte längre av att känna igen mig. Istället känner jag en allt större vilja till att varna andra som inte fattar att det är utmattning de känner när de blir likgiltiga, förlorar aptiten, inte vill träffa folk och så vidare. Och fortfarande saknar jag konkret hjälp för alla som inte bor i Stockholm eller har obegränsat med pengar. Utmattningssyndromet försvinner inte av några veckors ledighet.

Bild

Jan Guillous råd till unga journalister:

»Sök ett annat jobb om du inte absolut, absolut, absolut, absolut vill bli just journalist. Om du verkligen vill det, varsågod, sätt igång och konkurrera med alla andra 10 000 arbetslösa journalister.»

Pessimist.

I natt ska hela Sverige få orgasm

Ut och älska i natt, uppmanar Ylva Franzén, erotikpedagog och orgasmexpert. Tydligen är det nationella orgasmnatten i natt.

Men det är synd om singlar enligt reportern, som skriver "Är du singel, gräsänka eller däckad i influensa? Bad luck. I natt är nationella orgasmnatten och missar du den får du vänta ett helt år." Vadå bad luck för singlar? Som om orgasm bara skulle kunna uppnås i en parrelation?

Efterlyses: vettiga festivalbesökare

Jag blir alltid lite nervös när det är Peace & Love, eftersom jag är så töntig att jag funderar på hur mycket skit som kommer hända i år. Ena dagen läser jag att det är landets fredligaste festival, och blir lite glad i själen. Men nästa dag får jag läsa att en man har knivskurits på campingen. Sedan våldtas en tjej. Och sedan skadas fyra stycken framför scenen i samband med en konsert. Det är väl knappast det sista som kommer hända när de tre största kvällarna kvarstår. Varför kan inte bara människor vara lite vettiga och normala?

Åh, jag är så lättpåverkad...

Efter att ha kikat in på Twitter några gånger i dagarna två, funderar jag på om jag inte skulle börja twittra. (Det är bara det att jag egentligen fortfarande inte förstår syftet.)

Varför?

Jag har varit inne på Twitter någon gång, men jag har aldrig fattat grejen med att twittra. I går hittade jag ett par bekantas Twittersidor – och jag fattar fortfarande inte. Vill någon förklara, så är ordet fritt.

Den demokratiska skyldigheten avklarad

Om man vill leva i ett demokratiskt samhälle, tycker jag att det är en plikt att rösta när tillfälle ges. Den meningen kan ju tyckas klyschig, men samtidigt är den sann. Det är lätt att skylla på att man inte har fått tillräckligt med information - och så kan det givetvis vara. Men samtidigt måste det också vara varje medborgares skyldighet att själv sätta sig in i frågorna.

Därför har jag i dag besökt Rådhuset i Falun och för fjärde gången i mitt liv (förtids)röstat!

Jag trodde inte att det skulle vara kö till förtidsröstningen. Men det var det. Något annat som jag förvånades över vad röstdeltagarnas ålder. Majoriteten av människorna jag såg var förmodligen mellan 25-30 år, vilket är mycket yngre än vad jag hade räknat med. Det här kan bli spännande...


Nu måste du kunna bevisa att båda ville ha sex

Lagen om våldtäkt bör ändras. Mannen måste kunna visa att han har fått kvinnans samtycke till att ha sex. Det tycker i alla fall två forskare, enligt Svenska Dagbladet. Forskarna menar att "om lagen i stället bygger på samtyckesrekvisit så krävs inga bevis på våld eller hot. Då krävs att mannen visar att han har gjort något för att vara säker på att hon ville." Mannen måste alltså kunna visa att han "gjort något för att vara säker på att hon ville"... Bortsett från det lite komplexa i att bevisa  att båda var med på att ha sex, så finns det ett par spännande saker med förslaget:

1. Mannen  ska kunna bevisa att han har kvinnans samtycke till sex. Som om det är han  som ska ha sex med henne, inte de tillsammans. Det finns dessutom inget som säger att kvinnan i sin tur måste kunna bevisa att hon har haft mannens samtycke till att ha sex med honom.


2. "Våldtäkt måste definieras som ett integritetsbrott och inte som ett våldsbrott, anser de båda forskarna." Våldtäkt är väl i allra högsta grad ett våldsbrott? Det är väl knappast helt utan våld någon förgriper sig på en annan människa? Definiera det istället som ett vålds- och  integritetsbrott.


8 mars - en internationellt viktig dag

Förra året skulle jag sagt att internationella kvinnodagen inte behövs. »Det handlar om jämställdhet och det finns ju faktiskt ingen internationell mansdag», bla, bla, bla... I år säger jag att den visst behövs.

Folk har missuppfattat grejen. Det pratas om att vi ska fira  internationella kvinnodagen i dag. Vad är det vi ska fira, undrar jag? Fira kvinnan? Jag vet inte, det känns krystat. Att kvinnor har rösträtt? Det var ju ungefär nittio år sedan vi fick det, så det känns inte särskilt aktuellt. Ska vi fira att vi har kommit en bit med jämställdheten? Nej, det tycker jag inte. Det är en självklarhet att det ska vara jämställt och inget som egentligen borde firas.

Även om vi har det bra och relativt jämställt i det här landet, så finns det många kvinnor i världen som lever under förtryck. Och det är därför jag tycker att den här dagen ska finnas – internationella kvinnodagen är en bra dag att påminna om och uppmärksamma kvinnors situation världen över.

Melo, som vi kallar det

Nu går det att lyssna på Melodifestivalens samtliga 32 bidrag, i och med att alla är spelade.

Den här veckan ska vi ut med tre tidningar, ett radioprogram och ett tv-program. Egentligen hade jag velat göra tv, men med tanke på att jag ska göra min praktik på en tidning, så väljer jag att jobba med tidning för att förbereda mig. Givetvis är jag ansvarig för helgbilagans Melodifesivalsida. Jag börjar känna mig lite som en expert på det här området och brukar ha rätt när jag diskuterar deltävlingarnas utgångar. Finalen är alltid mest svårtippad, men ett expertutlåtande från experten herself kan ni givetvis ändå vänta er någonstans kring den 13-14 mars, innan finalen.

Tidigare inlägg