barajagjohanna

När jag satt och tittade ut genom rutan på bussen från Beauvais till Paris var jag lycklig och förväntansfull. Jag kände igen skyltarna mot Paris och Porte de Clichy och La Défense. Jag visste när vi började närma oss, jag kunde visa min kompis att dääär ligger Stade de France och där uppe på kullen, där ser du Montmartre. Det är en härlig känsla att återvända.

Jag var inne på Ryanairs hemsida för ett par dagar sedan. Att titta på resor är ju alltid roligt, oavsett om man bokar eller ej (fast ja, det är ju såklart roligast om man slänger iväg en bokning). Det var massor av biljetter för bara en krona. En spänn! Med skatter och bagage blir det inte mer än ungefär tre hundralappar tur och retur. Utan att jag visste om det har Ryanair börjat flyga från Nyköping till Dublin! Wow! Förr har man varit tvungen att byta i London och då har det bara blivit krångligt. Nu finns det biljetter för en (1!) krona till Dublin. Jag älskar Dublin. Och gissa om jag blir sugen på att återvända... Och till London, för där har jag mycket kvar att se. Dessutom kan man flyga direkt till Liverpool och hur häftigt vore inte det? Eller Glasgow? Eller Rom, eller Berlin... Eller, ja, till Paris förstås.

Det var längesedan jag slappnade av framför Grey's Anatomy. För det är ju verkligen min avslappning. Min egentid. En kanna te, lite choklad och så en filt i soffan, med datorn på bordet. Under avsnittet av Grey's är jag totalt i min egna värld. Det var längesedan nu. Därför var det extra behövligt ikväll.

Efter en arbetsdag som jag var nära att skippa på grund av en fruktansvärd trötthet, behövde jag verkligen den här sköna kvällen i min ensamhet. Helt frivilligt började jag läsa klasskompisarnas reportage. Jag är imponerad över vilka duktiga skribenter vissa är. Till råga på allt har orden börjat flöda ur mig och mitt projekt fortsätter. Långsamt. Framåt, men långsamt.

Gårdagen var min lediga dag, vilken jag spenderade väl. Först trodde jag att hela dagen skulle skita sig, då jag vaknade med migrän. Den botades dock med en Ipren, en lunch hos föräldrarna och en timmes hård sömn i deras gästrum, i min gamla säng. Därefter var jag faktiskt och tränade, trots en enorm trötthet. Kvällen tillbringades tillsammans med barndomsbästisen som är julledig från skolan i Göteborg. Det blev varma mackor, julgodis, sällskapsspel och massor av skratt tillsammans med henne och hennes mamma och systrar, i huset där jag halvt har växt upp, granne med huset där jag levde mina första sjutton år. Trots en illa start på dagen, resulterade det just i en sådan dag som jag behövde.

Morgondagen ser jag inte fram emot. Jag vill inte gå upp tidigt. Men allt handlar om pengar, och bara jag har klarat tisdagen, så får jag koncentrera mig på annat än jobb i ett par veckor...

På McDonalds i Uppsala

Jag: Är McBean det enda vegetariska ni har?

Kassörskan/restaurangbiträdet: Vi har ju McFish också...

Jag: Men det är väl fisk?

Kassörskan/restaurangbiträdet: Ja.

I mitt Paris.


Jag skulle inte ha något emot att åka tillbaka. Typ nu. På något sätt, jag kan inte sätta fingret på varför, men av någon anledning trivs jag så himla bra där borta i Paris. Så, nä, jag skulle inte ha något emot att åka tillbaka. Tillbaka och fortsätta fräscha på min franska, vandra på de franska gatorna, köpa färskt bröd på närmaste boulangerie...

...och bara känna doften av Paris.

FLASHBACKS FRÂN AU PAIR-TIDEN. Nâgra timmar under sena eftermiddagen/tidiga kvällen har vi spenderat i Boulogne, sydväst om Paris. Jag ska nämligen göra ett reportage om en au pair-tjej och idag har vi träffat henne. Vi har varit med och hämtat de tre ungarna pâ skolan, vi har gâtt till boulangeriet och handlat baguetter och till boucheriet och handlat kött. Vi har lyssnat pâ saga och läst läxor och jag har intervjuat lite mitt i matlagningen. Jag fick mig nästan en ny kompis i sexâriga Raphael, som satt pâ mina axlar, berättade om allt godis han hade och som jag lyssnade pâ saga pâ band tillsammans med (sân där "när du hör den här signalen vet du att det är dags att vända blad"), och sâ vidare. Det vill säga: jag har fâtt träna rätt mycket franska idag med - kul! Barn är otroligt bra att lära sig av.

Nu: trötta i benen, trötta i huvudet, ont i fötter, ont i rygg... Det är sâ att vi bâda längtar till vandrarhemmets sängar, som egentligen är ganska obekväma, men som vi somnar fort i ändâ, av ren utmattning av intensiva dagar.

DOFTEN AV PARIS.  När vi klev av métron i Bastille tog jag ett djupt andetag och det var dâ jag kände den. Den välbekanta doften av Paris. Jag vet inte vad det är, men det är en välbekant doft och jag gillar att âterkomma till den. Att äta tvâ pain au chocolats pâ min vandring genom Republique samtidigt som jag hör brâdskande sirener, tutande bilar, det vackra sprâket, ser de stressade människorna och känner den bekanta Parisdoften... det är lite speciellt, av nâgon anledning.

Vi har promenerat hela vägen frân Bastille till Montmartre och jag är sâ stolt över mig själv för jag hittar heeela vägen. Helt fantastiskt. Var tvungen att frâga en kvinna pâ gatan om vi var pâ rätt spâr bara, sâ jag frâgade vilket hâll Republique lâg. Kvinnan visade ât det hâllet jag trodde det lâg och sa »mais c'est loin, c'est deux où trois stations du métro» (det är lângt, kanske tvâ eller tre métrostationer) och tyckte inte att det var länpligt att gâ. Eeeeh, lata storstadsbor, det är tre stationer till Republique vilket inte är särskilt lângt alls. Hon skulle svimmat om vi berättat att vi skulle gâ ända till Montmartre...

Satan vad roligt det är att fräscha upp franskan lite. Den är ringrostig, sâ det är svârt. Men himla kul.

Franskan har jag till exempel fâtt öva genom att bli pâhoppade av tvâ söta killar frân Croix rouge (Röda korset) där jag fick försöka bortförklara oss - »on ne parle pas très bien français» (vi pratar inte sâ bra franska) och sâ fick jag tunghäfta när jag skulle säga att vi inte bor här. Nâgot sâ simpelt fick jag inte fram... De skrattade gott ât mig, och vi gick skrattande därifrân.

Men pâ Place du Tertre pâ kullen i Montmartre blev det andra bullar. En annan söt kille ville mâla av oss och jag frâgade vad det kostade. Eftersom vi var unga skulle vi fâ det billigare, menade han, och eftersom vi var vackra blev priset ännu lägre. Men jag avböjde vänligt med bestämt, sa att vi bor i närheten (vilket vi inte alls gör, men jag ville prata) och att vi inte hade pengar pâ oss nu, frâgade om han var där imorgon och att vi skulle âterkomma. Ops, det kommer vi inte alls göra. Men det är ju kul att utnyttja folk för att prata lite franska. Regina stâr mest och nickar och ler och tycker att jag är jätteduktig. Haha, kanske för att hon inte kan mânga ord.

Efter en pizza pâ favorit-italienska restaurangen i Montmartre sitter vi nu nedanför Moulin Rouge och surfar. Vi behöver vila benen ytterligare, det var tufft att gâ hit. Det blir snart kvällsshopping pâ Champs-Elysées. Och dit kan jag lova att det blir till att âka métro - benen är tunga och tyngre lär de väl bli...

Jag ska läsa Kreativt skrivande B på Högskolan i Gävle nästa termin. Och jag är ganska övertygad om att jag kommer att rikta in mig på litterär gestalning istället för journalistik.

Bara så ni vet.