Någon gång i framtiden...
Jag vill också skriva. Fast innan jag börjar på riktigt, vill jag ta en stund att studera för att bli bättre: inspireras, göra textanalys, korrläsa andras texter och arbeta om mina egna texter gång på gång till meningarna blir fylliga och intressanta.
Men han är lika gammal som jag och han är redan... där. Jag tänker komma dit, en dag. Egentligen skulle jag nog vilja vara den nya Ronnie Sandahl. Eller nä, inte riktigt så, för fy vad jobbigt det måste vara att ständigt bli jämförd med någon annan och exempelvis bli kallad "den nya Bengt Ohlsson", som Viggo Cavling i Resumé säger om Ronnie Sandahl. Visst, jag vill också ha ett skrivande yrke någon gång och att vara krönikör vore kanske inte heller jättedumt (dock inte på Aftonbladet). Att dessutom få ge ut en roman vore inte helt fel, det heller. Men jag ska inte bli "den nya någon", jag ska vara jag. Bara jag. Johanna. Barajagjohanna.
Eller Joppe, som de också säger.
Jag vill också skriva!! Vi är nog många som när hemliga författardrömmar och drömmer om att skriva "den stora romanen"
Jag har kommit på att jag tycker det är ryslig kul att skriva sen jag börjae blogga. Ibland har jag tänkt att det vore ett häftigt yrke men så blir jag tveksam. Ska jag vara krass realistisk så är jag nog inte tillräckligt bra på det heller. Någon roman vill jag inte skriva men eftersom jag verkligen gillar historia och jag saknar böcker om vissa epoker eller händelser har jag drömmar om att någon gång skriva populärhistoriska böcker om sånt jag saknar och skulle vilja läsa
På tal om Ronnie Sandahl så hittade jag en väldigt fin men sorglig text av honom som jag länkade i ett inlägg nyligen. Kolla länken i inlägget med rubriken Hjärtekross. Vackert men sorgligt.
Ah, Du vill skriva. Så vill jag översätta dina böcker till polsk språk :))
Du kommer komma dit, tids nog, Johanna. Det är jag övertygad om. Du om någon behärskar språk(et) och lyckas redan sätta din personliga touch på det. Du är ödmjuk, och det tror jag kommer kunna ta dig långt jämfört med de som inte är det. Ödmjukhet är bland det viktigaste, tycker jag (tillsammans med en rad andra egenskaper, förstås.)
Tack och lov är såväl journalist- som författaryrket inget yrke där man snabbt blir "gammal". Är du färdigutbildad närmare 30 års ålder anser många att du fortfarande har "hela livet framför dig".
Vi kommer nå dit vi vill en dag, är jag övertygad om.
Tänk om vi får ligga bredvid varandra på "pocketlistan top 10". Fniss. ;) Drömma BÖR MAN!
Puss & Kram till baradigJohanna. Du är bäst på att vara det, baravaraJohanna, för det är inte så bara det!
Snygg avrundning på inlägget!
Jag tycker du är skicklig!
Vad sägs om att skriva en köttroman ihop med mig? Vi kan turas om och skriva varannat kapitel!
sen är det iofs bra om man har nån erfarenhet och har jobbat på en tidning lr så tidigare..... kan bli gaaaaanska svårt att få jobb annars.....
becka: Några romandrömmar har jag egentligen inte. Det skulle vara jätteroligt att skriva en bok, men det jag vill är att... bara skriva! Som yrke.
Therese: Men du som gillar historia - att skriva något sådant skulle kanske passa dig! Jag läste faktiskt det blogginlägget du skrev och även länken till Ronnie Sandahls text. Den var bra. Han har himla bra texter, hans språk flyter väldigt bra.
Michal: Haha, vad snäll du är. (Men det kommer nog mest handla om artiklar, inte böcker.) Kul att du fortfarande är kvar och läser!
Linn: Men gud vad snäll och peppande du är! (Precis som man ska vara.) Tack för det. Vi kanske skulle satsa på pockettoppen, samtidigt!? Hihi, det är viktigt med drömmar, som sagt.
Niklas: Tack du! Ja, en köttroman kanske vore något...
anonym: Vill du att jag ska rabbla de tidningar jag jobbat för, eller? Visst är det så att det är bra att ha erfarenhet, men någonstans måste man ju börja också.
Cliff Hanger: Jag började vara med på den där novellen, jag skickade in tre ord, men de blev aldrig med i novellen av någon anledning, grrr. Då blev jag sur. ;) Men jag ska kolla in den igen senare, för det är en väldigt kul idé.
"Barajagjohanna" kom jag på när jag skulle skaffa en ny e-postadress efter att mina andra blivit överfulla av spam. Jag ville inte vara helt anonym i adressen, men heller inte visa både mitt för- och efternamn. Någonstans kom tanken "äh, det är ju bara jag" som associerades vidare och slutligen blev "barajagjohanna", som sedan har följt med mig. Det låter kanske anspråkslöst, men tanken - om jag hade någon - var nog snarare att inte göra en sådan stor grej av mig själv.
Vill du så kan du ;) Och vem vet vad han har haft för kontakter och fördelar..? Han kanske helt enkelt bara fuskat sej dit :P
DU ÄR SÅ OTROOOLIGT GENOMTÄNKT NÄR DU SKRIVER!!! Jag gillar dig! KRAM ANNA
Ida: Absolut, absolut. :)
Anna: Taaack, så snäll du är, jag gillar dig med.
Gör ett nytt försök med treordsnovellen! Min kommentar kom inte heller med en gång. vet inte varför, men det var säkert inte p g a censur. I så fall skulle den först ha kommit med och tagits bort senare. För kommentareran publiceras alltid (utom när det blir fel då) på en gång. Om han vill ta bort någon kommentar så gör han det i efterhand.
Jag menar att det EN gång var så att min kommentar inte kom med (av okänd anledning). Övriga gånger har kommentaren publicerats direkt.
Cliff Hanger: Min kommentar kom faktiskt med, men försvann sen. Därför blev jag lite putt, jag som tyckte att det var tre bra ord. ;) Men jo, jag ska försöka igen.
Nu testar jag från tredje datorn. Bloggen är väl en alldelse utmärkt början. Och du är ju helt klart läst. Ma petite souris
tolken: Det funkar!! Jippiii, vad bra. Jo, bloggen är kul, det innebär ju både att få skriva (vad man vill dessutom!) och bli läst.
