barajagjohanna

De senaste dagarna har jag försökt snåla lite vad gäller maten. Denna idé kom av att jag dels fick lite panik för att jag "råkat" spara de senaste veckornas kvitton från Ica (ingen rolig historia), dels för att jag ska tillbringa helgen i pojkvännenes lägenhet. Att "snåla" har inneburit att helt enkelt titta vad som finns i min kyl och frys istället för att handla det man är sugen på. Denna kylskåpsrensning har knappast resulterat i något äckligt. Tvärtom. Vi har ätit spagetti och quornfärsås, till och med med parmesan på, det har blivit fantastisk linssoppa, vi har ätit tacos och det har blivit klyftpotatis och tzatziki med quinoabiffar/kyckling. För mig låter det till och med som lyxmiddagar. Tänk vad man kan fixa av att bara ta av det man har istället för att ständigt handla nytt!

Dagens lunch blir dock inte riktigt lika lyxig: Nudelsoppa, eftersom det ligger ett antal paket i skafferiet. Och lite tomat och kiwi för att fortsätta kylskåpsrensningen.

Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin haft särskilt höga krav på mig själv egentligen.
Sedan började jag på den här utbildningen.

Det där är jag. Och den där bannern finns på Mittuniversitetets hemsida. Jag tycker att texten är lite rolig. »...som bloggar om vad som händer mellan tentor och nudelmiddagar.» Det var säkert ett år sedan jag åt en nudelmiddag. Men med den insikten, och med ett konto vars disponibla belopp minskar i en sådan rasande fart att jag faktiskt inte vet vad som händer, förstår jag att jag kanske borde  äta fler nudelmiddagar. Jag lever nämligen alldeles för lyxigt, inser jag. Halloumifrukostar är nog inget som en student borde ägna sig åt...

Politisk kommunikation med vaniljhjärta är faktiskt inte så dumt.

Jag vet inte varför jag plötsligt tänker positivt eller hur det kommer sig att jag ser ljust på ett PM som jag normalt skulle tycka var extremt jobbigt. Kanske har det att göra med självkänslajobbet som jag tagit upp igen. Att jag för första gången på länge (eller någonsin?) har börjat i tid med kurslitteraturen gör nog sitt också. Dessutom kan det ha att göra med att jag inte längre engagerar mig i studenttidningen vid sidan om skolan, inte längre sitter med i någon styrelse och inte läser någon extrakurs. Det är faktiskt helt galet skönt att strunta i vad som ser bra ut utåt.

Att lyssna till vad jag vill  och säga nej till annat är nog något av det bästa jag gjort.

Hela världen utanför fönstret är så grå att det kändes mörkt klockan ett. Himlen är ganska ljust grå, men ändå så mörk att hela luften känns grå. Dimman är tjockt ljusgrå och lite transparent. Regnet är ännu mer transparent, men den gråa tonen är fortfarande tydlig. Asfalten är blöt. Och grå, förstås. Mörkt grå.

Jag ska fortsätta läsa. I min, guess what, gråa bok.

Resultat av den totalt oplanerade kvällen som blev till marängswiss och Rappakalja:
Skrattande skara med mätta magar = fina familjen.

När jag vaknade och slog på mobilen hade jag fått ett mms på en liten bäbis. Min barndomsbästis fick en dotter i morse! Nu har mina båda första barndomsbästisar fått en varsin dotter inom loppet av fem veckor (grattis båda två till världens sötaste tjejer!).

Som om det inte vore nog med goda nyheter fick jag också reda på att dagens seminarium är inställt. Ledighet!

I ett försök att tänka positivt gör jag som på bilden: väljer att inte tro på det negativa. Men det är svårt ibland. Stundtals tycker jag faktiskt att det är ganska intressant att läsa om politisk kommunikation, vilket förvånar mig. Men sedan kommer jag till en punkt där allt bli så där hopplöst igen - jag förstår inte!

Problemet med en sådan här teoretisk kurs är att saker och ting i princip aldrig konkretiseras. Jag blir arg och frustrerad över att jag inte förstår hur jag ska kunna förklara vilken medieideologi och vilken demokratisyn som gömmer sig bakom en debattartikel när jag inte förstår ideologierna och modellerna. Ibland undrar jag om det är jag som är dum. Men när jag får höra något utan att det sätts i sin kontext, så har jag väldigt svårt att lära mig. Jag skulle kunna nöta in något och lära mig det ordagrannt, men förklara det skulle bli svårare - eftersom jag inte får någon förståelse. Och det är väl förståelsen man borde eftersträva?

Fröken Siljan sa här om dagen att jag lät så himla positiv över uppgiften vi ska göra till morgondagens seminarium, så jag försöker fortsätta med det. Att inte tro på det negativa. Att försöka göra allt för att förstå.

Bild

Här sitter jag och självmant  söker på Michael Jackson på Spotify. Herregud, vad händer? Här sitter jag och diggar och sjunger med till Michael Jackson-låtar - jag som aldrig ens har gillat Michael Jackson. Jag har för tusan till och med ogillat honom så länge jag kan minnas! Allra mest ogillar jag hysterin sedan hans död. För numera gillar alla Michael Jackson och människor som aldrig tidigare lyssnat på honom höjer honom plötsligt till skyarna.

Och här sitter jag.

The way you make me feel
You really turn me on
You knock me off of my feet
My lonely days are gone...

Å andra sidan ser mitt Michael Jackson-fan till pojkvän på Grey's Anatomy numera.

Politisk kommunikation - kursen där det finns tid till annat än plugg. Visst, det är en hög böcker som ska plöjas och några PM som ska skrivas, men jag behöver bara tillbringa två timmar tre dagar i veckan i skolan.

Det här är alltså kursen då det är dags att komma igång med träningen igen. Nu drar jag på spinning.
(Under tiden kan väl ni övertala min pojkvän att han ska följa med mig på spinning någon dag?)

Behövligt. Efter tentan låg jag i min besvikelse i sängen i och gjorde ingenting i ungefär sex timmar. När jag ryckt upp mig kom svägerskan och fröken Uppland hem till mig och åt ost och kex och tittade på Idol.

Tio veckor av hårda, praktiska kurser är över. Dessa tio veckor avslutade jag i går med att med allra största sannolikhet skriva min första underkända tenta... Det känns skittråkigt. Jag är arg på mig själv för att jag, liksom alla andra, antog att det var en tenta som man skulle klara även om man inte läst böckerna. Nu hade  jag läst böckerna, men för mig räcker det inte med att läsa dem en gång och jag är arg på mig själv för att jag inte ansträngde mig mer.

Hur som helst, efter tio intensiva veckor behövs nedvarvning mer än någonsin. Helg mellan två kurser är de bästa. Särskilt när man inte fått några böcker till nästa kurs, för då finns det verkligen ingenting man kan göra även om man skulle vilja. Jag gör ingenting  ansträngande den här helgen. God mat och bio med mannen i kväll är så mycket ansträngning som jag kan sträcka mig till.