Bilder för att påminna mig själv
När det kommer svackor, så gäller det att hitta det positiva. Jag vet ju att det hela tiden blir bättre. Men det är rent ut sagt skitsvårt att vara positiv när svackan är framme och nu blir jag personlig när jag visar bilderna nedan, jag avskyr nämligen de vänstra bilderna på mig själv, min rygg är så ful, men tittar jag på de här bilderna inser jag vilken fantastisk grej en läkare har kunnat göra med mig. Titta på min midja. De högra bilderna är som jag ser ut idag: normal!
Och de som har påstått att jag inte varit sned kan alltså nu bara vara tysta...
Shit vilken skillnad! Det måste vara otroligt skönt att se på de högra bilderna iaf!!
Vilken skillnad, .. inte förren nu kan jag förstå lite mer, exakt vad det är du har gjort! Jättefint Johanna.
psst; på köper fick man se din snygga rumpa. Varför har inte jag en sådan? :x sorry, va inte där jag skulle komma.
komma = kolla.
Wow - det blev jättefint!!!
Vilken skillnad , det blev verkligen jättebra. Helt naturligt med svackor efter ett så här stort ingrepp. Är imponerad av hur duktig och positiv du är. Kram
Du är verkligen tapper Johanna! Jag är stolt över dig att du har gått igenom det du har gjort och att du får credit för det nu! KRAM Anna
OJ! Jag har följt din blogg ganska länge nu och mer intensivt under/efter operationen. Du verkar vara så otroligt stark! Fortsätt kämpa! Jag stöttar dig i tanken...
Cicci: Ja, verkligen, det är helt overkligt att se bilderna.
Camilla: Ånej, det var inte min mening att visa upp rumpan, haha. Det är mamma som fotade för långt ner, och jag ville inte beskära bilderna då de inte skulle bli lika stora. Jaja. Tack för komplimangen i alla fall. :P
Niklas: Jag vet. ;) Om man bortser från ärret som ni inte får se.
Therese: Tack. Kram!
Anna: Tack du. Fika snart! Kramar
ida: Oj, tack så hemskt mycket!
He, okej! :x men som sagt. din rygg ser väldigt fin ut nu ... krya på dig så gott de går.
Oj! Vad längesen det var jag läste på din blogg nu.. Ska kolla in skoliosbloggen med! Men shit du, du är ju RAK! Fuck it. Helt fantastiskt skitrak. Det är fan inte sant hur det kan bli så.. Otroligt ;) Det måste kännas såå värt det.. :D Och du. Det där med naveln.. Skitsamma, det syntes knappt. Bara för att du sagt det jag såg det.. Puss på dej darling!
Wow, så tydligt det blir när man ser dom sådär bredvid varann.
Vaddå ärr? Vad tror du att Bradley Trevor Greive hade ansett om att fästa vikt vid det?
Nä, just det!
Alla vettiga människor är överens med mig och Trevor på den punkten!
En sak till: glöm inte ändra namnet på länken till din andra blogg.
Camilla: Tack.
Ida: Visst är det ascoolt!! Jag kunde aldrig drömma om att det skulle se så SPIKRAKT ut bakifrån! Nu gäller det bara att jag ska kunna räta upp mig också, det är jättesvårt för tillfället. (Och du, shh med det där du vet... :))
saom: Ja, och det är jäkligt skönt att se!
Niklas: Bradley Trevor Greive hade förmodligen inte lagt någon vikt alls vid mitt låååååååååånga ärr. Så jag ska försöka att inte göra det jag heller. :) Tack för påminnelsen om att ändra länknamnet förresten, så uppmärksam du är!
Klart du inte ska fästa någon vikt vid ärret. Fast det kanske är lättare sagt en gjort. Jag har själv ett ganska stort ärr efter en operation på underbenet. Det störde mig ganska länge och inte blev det bättre av att jag träffade någon som sa att med ett sånt ärr skulle jag alltid vara singel.
Nu har jag inte alltid varit singel trots ärret och det har blivit en del av min kropp , jag tänker inte på det längre och jag tror inte omgivningen gör dt heller.
Desstom bleknar ärr väldigt mycket med åren även om dom aldrig försvinner helt.
Som sagt var gladåt hur rak och fin du blivit och stunta i bagateller som ärr
WOW! VILKEN SKILLNAD! Det är helt otroligt. Tänk vad man kan göra med människokroppen. Och fantastiskt är också hur din kropp tidigare har försök anpassa sig till din sneda rygg och hur den nu får anpassa om sig för ett liv som RAK!
Tycker du är grymt stark som försöker ta fasta på det positiva. Oftast när man har varit med om något stort tror folk att det värsta är över, men då är det egentligen precis bara början.
Jag beundrar dig.
ursäkta utrycket, men helvete vilken skillnad.
Å dom är säkra på att det kommer hålla sig?
WOW!!!!!
fan vad starkt av dig att lägga upp bilderna! nu kan man verkligen förstå vilket trolleri läkarna gjort och att du inte pjoskat det minsta. nu är du dock rakare än dem felsta flaggstänger jag sett! wow!!!! kram kram kram
Riktigt kul at se att det har gått bra! Jag följer din blogg, och det är en fröjd att få läsa hur starkt du är. Keep up the good work!
wow!
Therese: Min läkare sa att man har alltid något att prata om när man träffar nya människor, p.g.a. ärret. Exempelvis på stranden, för det är ju inte så att man kan undgå att se det. Men det är så sant, nu kanske jag blir lite spännande. Haha.
Linn: Ja, visst är det helt otroligt. Och det värsta är INTE över. Visst, själva ingreppet och det stora på det sättet är över, men det är nu läkningsprocessen börjar och den är bra mycket kämpigare. Tack för alla dina snälla ord hela tiden, det värmer oerhört ska du veta!
Skrikpojken: Svär på du. :) Och japp, nu är en del av ryggen stelopererad och den kan inte rubbas. Det är klart att det KAN hända att metallstagen lossnar (dock mycket ovanligt, har hört om en tjej som blivit avkastad av häst rakt in i ett staket - ryggen håller), eller att jag får en infektion och måste plocka loss metallen, men då har de säkrat kotorna med revben, så att ryggen fortfarande ska vara rak. Så, såhär snygg rygg ska jag ha resten av mitt liv. :)
punaniii: Ja, de vänstra bilderna är inte direkt snygga och det är inte direkt jag att lägga upp halvt nakenbilder på mig själv, men jag vill verkligen visa, dels för att visa att jag faktiskt var ordentligt sned, men också för att visa hur bra det kan bli.
J: Tack, söta du!
moni: Rätt ord. ;)
Ja, det var modigt att lägga upp så utlämnande bilder. Visserligen hade du tidigare skrivit att du skulle visa hur det blev, men jag trodde typ att det skulle dröja.
När jag opererade foten tog det nämligen några månader innan svullnaden försvann. Fast jag antar att det är skillnad - fötter har nog ganska lätt att svullna.
Och du apropå ärret, som precis som din läkare sade kan ge ett extra samtalsämne - du har väl sett "Dödligt vapen III" där Rene Russo bokstavligen charmar brallorna av Mel Gibson med sina ärr?!!! ; )
Vad kul att det blev så bra, för det ser verkligen ut att ha blivit. Hoppas du känner dig nöjd. Jag tycker du är grym, som tar igenom operationen och allting efteråt också :D
Niklas: Ja, jag tänkte vänta till ärret hade läkt lite mer, men jag la upp dem nu med omläggning av ärret så slipper jag visa det överhuvudtaget. Nej, jag har inte sett Dödligt vapen III men jag kan tänka mig... har hört att det finns folk som äääälskar ärr, så jag ska nog allt hitta någon sådan. ;)
Malin: Ja, det har verkligen blivit bra. Tack för dina snälla ord, men "allting efteråt" har knappt börjat. :]
Sant, men det kommer du ju göra :D
Först o främst hittade jag en blogg som kanske faller dig i smaken om du inte redan hittat den, jag har länkat till den! :)
För det andra, det där med ärr nu igen då. Jag tycker ibland att det är drygt att folk frågar vad man har gjort o så, det händer ju oftast när jag är utomlands på badorter typ. Och så ska man på engelska förklara den längsta historien i världen för att stilla deras nyfikenhet = DRYGT! Därför ska jag nu ge dig ett litet tips som kan krydda din vardag: Hitta på en häftig lögn om vart du fått ditt ärr ifrån. Så närhelst du inte orkar vara allvarlig o deppig utan vill busa till det lite, då har du en färdig lögn att servera. Och ju fler ggr du berättar den desto mer trovärdig kommer den te sig, trust me! ;)
Min personliga fejk-historia angående mina ärr är att jag blev biten av en haj i Egypten när jag var 6 år, och det var ett rent UNDER att jag överlevde! :D
Ingen har någonsin ifrågasatt hajfrekvensen i Egypten utan alla bara köper historien med hull och hår, och jag får mig ett fniss. :)
Kram kram
tinatoon: Jag är redan stammis hos Tolken. ;) Och jo, visst skulle man kunna dra någon historia om ärret, typ krigsskada eller nåt... haha. Fast jag tycker det är rätt coolt att säga vad jag verkligen har gjort också. ;)
Oj vilken skillnad!
Hoppas att du atervinner dina krafter, tar en dag i taget och haller modet uppe aven om det kanns motigt ibland!
Skickar en kram
Vilken otrolig skillnad. Fantastiskt.
