SM-guld – till Leksand!


Nej, det är sannerligen inte varje dag man skriker "SM-guld". Inte heller är det varje dag man gör det i Globen. Och definitivt inte för att det är Leksand som tagit guldet.

Men i dag hände det. Leksands J20-lag vann SM-finalen över Brynäs i Globen. Känslan att bevittna ett SM-guld var lite märklig. Men hur som helst fantastiskt roligt att få vara med och se det! Jag har inget emot en repris. Men först, som juniorna själva skrek: Vi ska tillbaka!

Globens vackraste klädsel


Dubbel Leksandsseger och Globen lyser blått och vitt kvällen till ära. Att komma tillbaka till Stockholm och få vara på plats när Leksand spöar AIK i en jämn och spännande kvalseriematch känns inte så himla dumt. A-laget fortsätter att kriga om en plats i elitserien och juniorerna spelar SM-final i morgon.

Nej, vi kan nog inte låta bli att gå dit – det är ju final!

Alla är vi Leksingar innerst inne

Min pojkvän börjar sjunga glatt på väg hem från tentan:

»Leksing tills jag dör...
(panik) VAVARFÖRSAJAGSÅFÖR!?!?!»

Och han påstår att han är SAIK:are...

Borde jag kasta klubban nu?

image617

Det står en hockeyklubba på mitt golv. Det är en väldigt
speciell hockeyklubba med en personlig hälsning på bladet. Det är sällan någon hockeyspelare gör ett sådant avtryck i ett lag som han som spelade med klubban har gjort. Han har blivit en stor publikfavorit i Leksand och utvecklats enormt. Men nu lämnar franske Pierre-Edouard Bellemare Leksand.

Min reaktion när jag fick beskedet var att skrika rakt ut:
»NEEEEEEEEEEEJ!»
Stackars mr T trodde förmodligen att något allvarligt hänt. Han stirrade frågande på mig.
»Bellemare lämnar Leksand för Skellefteå!» utbrast jag förtvivlat.
»JAAAAAAAA!» blev mr T:s reaktion.

Beskedet att Bellemare lämnar Leksand kom egentligen inte som någon chock. Men det känns förbannat tråkigt ändå. Till min lillebror som skickat sms med nyheten, svarade jag bara »jävla as». Tillbaka fick jag »riktigt svin» som svar. Det säger ganska mycket om hur det känns. Men nej, jag kommer förstås inte att kasta klubban. Just nu känns det bara så fruktansvärt skittråkigt att en av de spelare som visat mest hjärta för laget, inte längre kommer att spela kvar. Och att han går till Skellefteå av alla lag... Mr T kommer ju från Skellefteå, därav hans glada utrop (som troligen inte är det sista med tanke på spelaren hans lag får). Borde jag vara glad åt alla Skellefteå AIK:are? Nä. Men grattis, Skellefteå, ni får en fantastisk spelare.

Jag hade inte tänkt kommentera, men...

"Krisklubben Leksand" säger SVT Sporten. Klar serievinnare med överlägset högst publiksiffra är ingen krisklubb för mig. Leksand blir aldrig någon krisklubb.

Men det är klart. "Krisklubb" är en bra rubrik.

Och ja, jag är lite less på att det inte går bra när det väl gäller. Jag var irriterad redan när man värvade en ny målvakt trots att man lovat att satsa på duktiga Läck. Och jag är inte heller överdrivet glad för att man sparkar tränarduon mitt i kvalserien. Jag är dock tacksam för att det blir J20-tränarna som tar över. De är duktiga. Resten vinster för Leksand och lite förluster för topplagen och Elitserien är ett faktum.

Men visst kan jag medge att hoppet är svagt.

Den där hockeytacklingen...

När jag imorse kunde läsa att Antti-Jussi Niemis skador var livshotande efter tacklingen i gårdagens match, blev jag kall. Och rädd. Och arg. Det är fan sjukt. Jag såg tacklingen, som i sig inte var jätteful, men som ändå gick illa. Jag såg hur Niemis ansikte smälldes in i plexiglaset och sedan pang rätt ner i isen, och jag såg strimman av blod som var kvar på isen de metrar han gled. Och jag såg hur han låg där, orörlig, medvetslös.

Den akuta faran är enligt Dala Demokraten tack och lov över och läget är stabilt. Men Niemi har flera frakturer i ansiktet och han har fått in luft i hjärnan. Karriären kan vara över. Säsongen i Leksand är tyvärr definitivt över.

Om det blev utvisning på tacklingen? Nej!
Om det blev fler skador utan utvisningar? Ja!
Om Leksandspelare blev utvisade på schyssta tacklingar utan skador? Förstås!

Hur som helst, det var en obehaglig syn och det viktiga nu är att Antti-Jussi Niemi repar sig snart.


Vilken miss...


Ni minns väl att jag i slutet av sommaren
sa att Leksand kommer att gå upp till Elitserien nu när jag flyttat från Dalarna? Eftersom det är så det alltid varit. Varje år på tjugohundratalet de har tagit sig upp från allsvenskan, så har jag bott på behörigt avstånd och inte kunnat se matcherna.

Perfekt nu när jag bor i Sundsvall, alltså.

Förutom att jag råkar ha praktik i Dalarna - just under kvalserieveckorna. Det är inte  bra. Jag började alltså med att se kvalseriepremiären på plats i Ejendals arena ikväll. Ni kan nog räkna ut hur det slutade... Det här funkar inte. Jag överväger starkt att stanna hemma vid nästa hemmamatch. För Leksands IF:s skull. För vi ska upp igen...

Shake that ass


Gårdagen ägnades åt dans. Dessvärre var det inte jag som dansade, men jag kunde sitta och digga lite på plats bland publiken. Det var regionstävlingar i street och discodans i Sundsvall. Helt galet roligt! Fröken Siljans systrar tävlade, vilket var anledningen att jag från första början var där. Som gammal discodansare blir jag helt tagen av att se singel-, par- och grupptävlingarna (jag vill också!), och vi stannade till sista gruppen hade tävlat. Att dansarna från min gamla dansskola i Falun regerade prispallen gjorde inte saken tråkigare.

Mamsi (fröken Siljans mamma, alltså) önskade, med glimten i ögat, ett tack på bloggen, och det är hon tamejtusan värd att få. Vårt inträde sponsrades nämligen av henne. MILJONER TACK!

När det är mycket att göra...

...då väljer jag att göra roligare saker än sådant som jag måste. Till exempel laga god mat. Till exempel åka till Timrå och titta på hockey. Till exempel titta på Björn Gustafsson-dvd till mitt i natten. Till exempel ta en shoppingdag i Birsta. Till exempel... öh... diska?

Timrå-HV71 ikväll var bra mycket roligare än Sundsvall-Leksand igår vill jag lova. Jag har ingen direkt relationen till varken Timrå eller HV71, men mest logiskt vore ju att jag höll på Timrå, med tanke på geografin. Men det gick inte. Det kändes tokfel att sitta där och hålla på ett rött lag när det fanns ett blåvitt på isen. Så, både jag och lillebror applåderade vilt när HV71 smällde in pucken i kassen. 3-2 till Timrå efter sudden var väl egentligen för mig ett ganska likgiltigt resultat, även om det hade varit roligare att se HV71 vinna. (Allt för att det är lite skadeglädje att höra fem tusen bittra Timråsupportrar svära ännu mer.)

Ja, när det är mycket att göra, då väljer jag att göra roligare saker än sådant som jag måste. Till exempel sitta och blogga mitt i natten, istället för att sova då jag ska upp tidigt och ha redovisning. Yay, att prioritera rätt är mitt förnamn. (Vaken är mitt efternamn.)

Hockeydalfolk på besök

Min lillebror är i Sundsvall på besök, för fjärde gången den här terminen. Det är dubbelt så många gånger som jag har besökt Dalarna sedan jag flyttade hit... Att få en hockeyintresserad besökare innebär... hockey. I dagarna tre. Jag hoppas att morgondagens besök i Timrå blir roligare än den värdelösa matchen vi såg här i Sundsvall i kväll... Blä. Glädjedödande match.


Till alla hockeysupportrar där ute

Det här (och sånt här) KAN bara hända i Leksand.

"Det här kan bara hända i Leksand"

Leksands IF:s VD Håkan Åman var, liksom jag och drygt 2800 andra Leksingar, på plats i Ejendals arena igår kväll/natt. Mötet Mora-Leksand spelades norr om Siljan, men vi valde att bojkotta Mora och ha en gigantisk hockeyfest på hemmaplan istället, med mat, barer, en 144 kvadratmeter storbildsskärm och liveband. Spelare, tränare och ledning var väl införstådda. De joinade oss dessutom efter matchen och hyllades som hjältar på scenen. "Det här kan bara hända i Leksand", säger Håkan Åman till Falu Kuriren.


Nästan 3000 Leksingar såg derbyt när Leksand spöade Mora med 5-3.


Billion Dollar Babies spelade efter matchen - väldigt bra!


"Vi älskar Leksand!"


Stämningen var, ja, vad ska vi säga, helt okej?


Efter matchen kom spelarna hem till Ejendals arena. De verkade bli skapligt förvånad över uppslutningen i arenan och både filmade och fotade publiken från scenen.


Matchhjälte Morten Green tog en svängom med Jesper Ollas.


När Pumpbolaget röjde järnet ville vissa vara med på scenen.

Fortsatt serieledning för Siljans enda lag

Leksand vann seriefinalen med 5-2 när vi hade hockey- och godiskväll hos fröken Siljan ikväll.

Jag skulle kunna hylla Läck och jag skulle kunna säga vilken skön och viktig seger just den här segern var. Och så skulle jag säkert kunna säga en massa annat också. Men jag är alldeles för trött för att orka skriva något mer. Växjös tränare Janne Karlssons uttalande till Aftonbladet får stå för slutklämmen:
- Leksand gör oss dåliga.


Bara sport, bara massor utav sport...

I veckans Sundsvalls Nyheter har man frågat en lokal sportpanel om aktuella sporthändelser. »Leksand går på som en ångvält i hockeyallsvenskan. Bör de elitserielag som riskerar hamna i kvalserien känna sig oroliga?» På det svarar Sundsvall Hockeys tränare Peter Gradin: »Det vi såg här i Gärdehov var något alldeles speciellt, det var bättre än bäst. Men över tio matchers spel i kvalserien tror jag elitserielagen är något bättre. Jag tror att de får det svårt borta mot dem och två förluster där duger nog inte.» Pär Styf, lagkapten och back i Timrå, tycker att elitserielagen inte bara ska vara rädda för Leksand. Han menar att allsvenskan känns bättre i år än tidigare. Om det kan jag inte säga så mycket - jag har ju inte sett särskilt många matcher den här säsongen.

Men det är den första meningen från Peter Gradin jag reagerar på. Bättre än bäst? Det lustiga är att jag, ärligt talat, inte tyckte att Leksand var jättebra den matchen, trots vinst över Sundsvall med 10-1.


Det som bilden visar ovan var det bästa från matchen igår. Domare Lärking var blind, och, hur ska vi uttrycka det... värdelös? Efter ett bortdömt mål blev det lite för mycket. Allas vår klackledare på norra stå har humor och jag kunde inte sluta skratta, trots förlust. Robin Söderlund skriver dessutom för superstars.nu att han på Siljans konditori i Leksand idag hört följande: »Jävlar vad Christer Lärking var bra igår. Han var helt klart bäst i Malmö.» Haha.

Bild

Nästa gång jag åker hemhem har jag en jäkligt bra anledning

Den här veckan åker väldigt många klasskompisar till sina hemorter. Vi är nämligen inte schemalagda förrän nästa tisdag. Istället är det jobb med reportage som gäller.

»Jag bor ju här», var fröken Utrikeskorres självklara anledning till varför hon stannar i Sundsvall den här veckan. Samma sak gäller för mig. Jag stannar. Hemhem åker jag, vad det verkar som, bara en gång innan jul. Anledningen är att tillsammans med ett fyrsiffrigt antal Leksingar se Mora-Leksand på 144 kvadratmeter storbildsduk i Ejendals Arena, få lite underhållning, nattklubb på isen och mingel med spelarna. Alltså: en
helkväll i Leksand och långnäsa åt Mora, där matchen spelas. Men inte än på några veckor.


Vad händer?

En sms-rapport direkt från Leksand efter andra perioden, berättade att det var en tråkig match. Dessutom spelade Leksand stundtals ganska dåligt. Ändå ledde de med 7-1.

Och ändå vann de med 10-1.

De spelade inte särskilt bra i matchen jag såg i fredags heller. Men den vann de också med 10-1.

Vad händer? Är motståndet verkligen så värdelöst? Och vad har hänt med Malmö?

7 matcher. 52 mål.


Sundsvall - Leksand. Förbannat kul att se hockey igen! Och många mål blev det. Vi var hela åtta stycken som sällskapade till matchen - jättekul att så många ville följa med! Dessutom var vi många Leksingar på plats - till och med några bekanta ansikten.


Jag fick inte stå här och fota. Men det gjorde jag tydligen ändå.


Mål. Igen. Och igen. Och igen. Och... igen...


Tack för matchen! 1-10 blev det. Oerhört spännande...


Bellemare gjorde fyra mål ikväll och fick pris för mathchens lirare. Han har nu gjort 14 mål på sju matcher. Ganska bra. Eller nej, oerhört bra. Leksand har spelat sju matcher. De har sju segrar. De har gjort 52 mål. Nästan orimlig statistik.


Lillebror knöt en Leksandshalsduk runt en av drakarna på Stora torget. Och segern firade vi med te, snackstallrik och kladdkaka på kåren.

Ikväll: Sundsvall-Leksand

Vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska cykla till stan, fixa gästleg på kåren till mina besökare (lillebror med kompis), hämta mina besökare på tågstationen, käka Subwaymackor med lite kompisar och sen... sen... sen...!

Sen blir det hockey! Det är Sundsvall-Leksand ikväll. Lite (läs: skitmycket) besviken är jag för att det inte kommer upp en buss med partysugna Leksingar från Dalarna, men men. Jag ska få se min första match för säsongen. Leksandströjan har varit på hela dagen. Munkjackan alltså. Riktigt så nördig att jag går med matchtröja i skolan, det är jag inte. Riktigt.

För nu ska Leksands IF hem och Mora dom ska ner...

Leksand-Mora på TV4 Sport ikväll. Det måste vara det roligaste mötet. Det är storebror mot lillebror, det är prestige, det är rivalitet, det är läktarfajt (tror Mora, men i själva verket råder det som vanligt inga tvivel om vilken klack som är bäst - någonsin), det är hemmaplan, det är slutsålt, det är derby - det är viktigt.

Det är synd att jag inte är där.
Det är tur att det finns TV.

Superstars: "Å så gör vi mål igen..."

Efter sms-uppmaning (om att skrika högre, så att stämningen hittar ända till Norrland) till klackens maktposition under andra perioden, blev det drag och plötsligt började målkalaset. Jag tror nästan att jag ska ha assisten både på tredje och fjärde målet.

11-3 till Leksand. Tre matcher, tre överlägsna segrar. Ojämn serie? Öh, ja.

Tidigare inlägg