Samtidigt i Falun...
Det är skillnad på träning och träning
Jag förundras varenda gång jag är i Falun och tränar - det är så himla roligt! Och det är en sådan otrolig skillnad mot Sundsvall. Mamma och jag har varit på förmiddagsspinning och här i Falun är det träningsglädje, det är peppande musik och jag får lust att trampa på lite extra på cykeln. Precis som det ska vara, alltså. Och tyvärr helt tvärtemot hur det är i den staden jag bor i...
Bye bye hooden!
Jag sa precis upp min lägenhet.
Och nu lämnar jag Sundsvall över helgen.
Och nu lämnar jag Sundsvall över helgen.
Hets och panik är vardag just nu
Praktikansökan inlämnad. Så. Jävla. Skönt.
Eller kanske inte. På måndag har medieföretagen fått våra brev och mobilerna kan börja ringa, vissa får platser, medan andra sitter med en tyst telefon. Paniken och hispigheten bland klasskamrater och konkurrenter går nästan att ta på. Själv försöker jag hålla käften och behålla lugnet. Och någonstans är jag nog ganska lugn, trots att jag bara har sökt två platser fast vi får söka fyra. Min ena ansökan skulle kunna kicka ass, men jag vet ju inte hur min konkurrens ser ut – jag kan lika gärna vara den som sitter med en tyst mobiltelefon ett bra tag framöver. Ja, hetsen runtomkring smittar tydligen lätt av sig. Man kan bli tokig för mindre.
Gud, vad jag längtar till februari. Ny stad. Ny sysselsättning. Nya människor. Ny miljö! Det behövs.
Eller kanske inte. På måndag har medieföretagen fått våra brev och mobilerna kan börja ringa, vissa får platser, medan andra sitter med en tyst telefon. Paniken och hispigheten bland klasskamrater och konkurrenter går nästan att ta på. Själv försöker jag hålla käften och behålla lugnet. Och någonstans är jag nog ganska lugn, trots att jag bara har sökt två platser fast vi får söka fyra. Min ena ansökan skulle kunna kicka ass, men jag vet ju inte hur min konkurrens ser ut – jag kan lika gärna vara den som sitter med en tyst mobiltelefon ett bra tag framöver. Ja, hetsen runtomkring smittar tydligen lätt av sig. Man kan bli tokig för mindre.
Gud, vad jag längtar till februari. Ny stad. Ny sysselsättning. Nya människor. Ny miljö! Det behövs.
Därför bloggar jag inte just nu
Frustrerad, provocerad, trött och less.
(Jag återkommer troligen jättesnart. Det brukar bli så när jag kommenterar att jag inte bloggar.)
(Jag återkommer troligen jättesnart. Det brukar bli så när jag kommenterar att jag inte bloggar.)
Jag hatar att redigera
Rubriken ljuger nog. För egentligen är jag ganska övertygad om att jag snarare älskar det. Men jag kan ju inte! Eftersom jag inte har gått de frivilliga redigeringskurserna på kvällarna, har jag har inte de där grundläggande redigeringskunskaperna som jag nu skulle behöva när en obligatorisk kurs går ut på att redigera. När jag inte har de där grundläggande redigeringskunskaperna är det inte bara svårt att få en snygg tidningsdummy, utan också förbannat svårt att vara nyskapande.
Jag älskar säkert att redigera. Men fan, vad jag hatar att inte kunna!
Jag älskar säkert att redigera. Men fan, vad jag hatar att inte kunna!
Mamma skickar bilder på systersönerna...
Den yngsta är snart två månader, myser i babysittern och blir bara sötare och sötare. Den äldsta på två år hjälper mormor att kratta, rullar sig glatt i höstlöven och blir bara roligare och roligare.
Fan, de är som magneter. Jag tror jag måste åka hem till helgen.
Fan, de är som magneter. Jag tror jag måste åka hem till helgen.
Ett foto i timmen, lördagen 24 oktober
Efter 8 Uppvaknande på hotell i en av Uppsalas gallerior.
Efter 9 Färskt bröd, uppskivade grönsaker, göra egen müsli... Me love hotellfrukost.
Efter 10 På hotellrummet i väntan på att mannen ska bli färdig.
Efter 11 Det är höst i Slottsbacken.
Efter 12 Vi fikar med bröstbakelse och iste. Bröstet köpte jag enbart för bildens skull, men det var fantastiskt gott. Finns på Storken!
Efter 13 Äntligen fick jag träffa min bästaste Ida.
Efter 14 780 dagar kvar till invigning av Uppsala Resecentrum. Har de inte hållit på i ungefär så lång tid?
Efter 15 Magasinläsning på väg tillbaka till Sundsvall.
Efter 16 Rastlöshet. Räddning - tre korsordstidningar.
Efter 17 Tillbaka i norrlandsmörker på Västra station.
Efter 18 Släktmiddag på O'Learys. (Lillebror på besök i stan!)
Efter 19 Fantastiska fajita pita med quornfiléer.
Efter 20 Släkten drog vidare för att fixa efterrätt på egen hand.
Efter 21 KP-korsord så här på lördagskvällen.
Efter 22 Trött dag. Trött bild.
En liten nostalgitripp
Nu: Uppvakning.
Snart: Hotellfrukost.
Sen: Visa slottet, kullerstenstorg, domkyrkan, Fyrisån, fika med efterlängtad kompis och vara allmänt nostalgisk över att jag befinner mig i Uppsala.
Snart: Hotellfrukost.
Sen: Visa slottet, kullerstenstorg, domkyrkan, Fyrisån, fika med efterlängtad kompis och vara allmänt nostalgisk över att jag befinner mig i Uppsala.
På pendeln tillbaka till smeten...
Miljöombyte är skönt men jag påminns om samma sak varje gång jag kommer till Stockholm - vilken jobbig stad! Det är tempot och antalet människor i smeten jag tycker är jobbigt. Jag vet ju att det blir trevligare om man kommer till de lite lugnare områdena. Hur som helst var gårdagens studiebesök på Aftonbladet oerhört trevligt och inspirerande. Idag ska vi avklara ytterligare tre studiebesök, vilka blir minst lika intressanta som gårdagens...
Något annat
Jag byter plugg mot studiebesök. Sundsvall mot Stockholm. Mittuniversitetet mot Aftonbladet, Dagens Arbete, TT och Kamratposten. Cykel mot pendeltåg. Studentlägenhet mot villa och hotellnatt.
Miljöombytet som sker från och med nu och tre dagar framåt ska bli så välbehövligt att jag inte finner ord för det.
Ibland är det skönt att höra att vi är förjävla bra
I dag finns en bilaga i Computer Sweden. En bilaga som heter evolution. En bilaga som är ett samarbete mellan journaliststudenterna på Mittuniversitetet och konferensen Sundsvall 42. En bilaga i vilken jag har fyra artiklar.
Normalt blir vi sågade. En av våra lärare tycker nämligen att det är bra sätt för att göra oss till bra journalister. Även om det vi gör är bra, blir vi sågade till fotknölarna. När vi får höra att något vi gjort är »hyfsat», så är det egentligen ett fantastiskt betyg. Men det gäller ju att inte höja oss till skyarna, menar denna lärare. Vi får ju inte tro att vi är något. Men i fredags fick vi höra att bilagan vi gjort var »förjävla bra» och att det var den bästa tidningen som gjorts på den här skolan. Någonsin. När någon som normalt tycker att inget duger, säger att det är »förjävla bra», ja, då är det verkligen förjävla bra! Nu och under de närmaste dagarna läser ungefär 100 000 personer vår tidning och enligt läraren som gillar att såga oss, skulle samma sorts omfattande projekt på samma korta tid och med samma grymma innehåll och utseende aldrig genomföras på någon av de andra journalistutbildningarna i Sverige.
Lite stort känns det faktiskt. Och jag försöker peppa mig med det här inför nästa projekt i den här kursen.
Normalt blir vi sågade. En av våra lärare tycker nämligen att det är bra sätt för att göra oss till bra journalister. Även om det vi gör är bra, blir vi sågade till fotknölarna. När vi får höra att något vi gjort är »hyfsat», så är det egentligen ett fantastiskt betyg. Men det gäller ju att inte höja oss till skyarna, menar denna lärare. Vi får ju inte tro att vi är något. Men i fredags fick vi höra att bilagan vi gjort var »förjävla bra» och att det var den bästa tidningen som gjorts på den här skolan. Någonsin. När någon som normalt tycker att inget duger, säger att det är »förjävla bra», ja, då är det verkligen förjävla bra! Nu och under de närmaste dagarna läser ungefär 100 000 personer vår tidning och enligt läraren som gillar att såga oss, skulle samma sorts omfattande projekt på samma korta tid och med samma grymma innehåll och utseende aldrig genomföras på någon av de andra journalistutbildningarna i Sverige.
Lite stort känns det faktiskt. Och jag försöker peppa mig med det här inför nästa projekt i den här kursen.
Pinsamt, Malou!
Malou von Sivers är journalist sedan många, många år tillbaka. Hon vet att kvällstidningarna drar stort på rubriker, gärna vinklar på det yttersta de kan hitta. Hon vet att kvällstidningar lever på att sälja lösnummer och hon vet också att man kanske ibland måste ta saker med en klackspark.
Därför är det pinsamt när Malou von Sivers i sitt eget program Efter tio alldeles nyss försvarar sig när hon håller upp Aftonbladets löpsedel där det stå att Malou är knäckt av sågningen. Sågningen handlar om föreställningen "Nyhetsankorna", en show med TV4-profiler och som alltså blev sågad och nu läggs ned.
Pinsamt är det när Malou von Sivers i sitt eget direktsända program vänder sig till Aftonbladets chefredaktör och sarkastiskt säger att han väl kan berätta hur hon mår, för att han uppenbarligen vet det bättre än hon själv. Hon ägnar ett par minuter åt att kommentera kvällstidningslöpet och -artikeln med en underliggande bitterhet. Jag vill sjunka genom golvet när hon vänder sig till tidningens chefredaktör och pratar direkt till honom i sitt direktsända program, som ska handla om något helt annat än kvällstidningar och programledaren själv. Men hon fortsätter och säger att de båda har en tonårsdotter och frågar hur han skulle reagera om hans dotter kom hem och upprört frågade hur han mådde egentligen, att det står i tidningen att han mår jättedåligt. Malou von Sivers undrar om han då skulle förklara att kvällstidningarna bara ljuger och säga åt sin dotter att inte tro inte på dem? Här vet jag inte var jag ska ta vägen.
Varje gång jag råkar se Efter tio det blir jag irriterad på programledaren som alldeles för ofta pratar om sig själv. Okej om hon i dag bara hade visat upp löpsedeln och sagt att det inte är sant att hon är knäckt, att hon faktiskt mår bra. Men stanna där! Att som journalist och programledare förkasta kvällstidningarna i TV gör nog inte rubrikerna mindre direkt... Och jag tror att den vanliga läsaren är så pass smart att den själv kan tänka att det kanske inte är säkert att Malou von Sivers är "helt knäckt".
Därför är det pinsamt när Malou von Sivers i sitt eget program Efter tio alldeles nyss försvarar sig när hon håller upp Aftonbladets löpsedel där det stå att Malou är knäckt av sågningen. Sågningen handlar om föreställningen "Nyhetsankorna", en show med TV4-profiler och som alltså blev sågad och nu läggs ned.
Pinsamt är det när Malou von Sivers i sitt eget direktsända program vänder sig till Aftonbladets chefredaktör och sarkastiskt säger att han väl kan berätta hur hon mår, för att han uppenbarligen vet det bättre än hon själv. Hon ägnar ett par minuter åt att kommentera kvällstidningslöpet och -artikeln med en underliggande bitterhet. Jag vill sjunka genom golvet när hon vänder sig till tidningens chefredaktör och pratar direkt till honom i sitt direktsända program, som ska handla om något helt annat än kvällstidningar och programledaren själv. Men hon fortsätter och säger att de båda har en tonårsdotter och frågar hur han skulle reagera om hans dotter kom hem och upprört frågade hur han mådde egentligen, att det står i tidningen att han mår jättedåligt. Malou von Sivers undrar om han då skulle förklara att kvällstidningarna bara ljuger och säga åt sin dotter att inte tro inte på dem? Här vet jag inte var jag ska ta vägen.
Varje gång jag råkar se Efter tio det blir jag irriterad på programledaren som alldeles för ofta pratar om sig själv. Okej om hon i dag bara hade visat upp löpsedeln och sagt att det inte är sant att hon är knäckt, att hon faktiskt mår bra. Men stanna där! Att som journalist och programledare förkasta kvällstidningarna i TV gör nog inte rubrikerna mindre direkt... Och jag tror att den vanliga läsaren är så pass smart att den själv kan tänka att det kanske inte är säkert att Malou von Sivers är "helt knäckt".
Humörhöjning!
Tänk att lite shopping kan göra en så glad. Mamma har varit här i ett dygn. Vi har köpt hem asiatisk mat, ätit mintkladdkaka, tittat på Idol och shoppat på Birsta City. Shoppingen var inte meningen. Mamma ville till Birsta och jag tänkte att det gör ju inget om jag skulle hitta en vinterjacka eller ett par vinterskor...Någon vinterjacka hittade jag inte, men jag hittade två par skor. Galet! Om ni inte förstått det ännu, så har jag enorma problem med att hitta skor eftersom till och med 35:or kan vara stora ibland - mitt utbud är med andra ord väldigt litet. Men nu lyckades jag få med mig både ett par billiga vinterstövlar och ett par billiga vardagsstövlar hem. Dessutom råkade jag köpa ett par träningsbyxor, ett par leggingsliknande jeans med nitar, en snygg t-shirt och en fin trekvartsärmad tröja. Hoppsan! Det är sällan jag går på shoppingrundor numera, så när det väl händer, med sådana här fynd dessutom, är det underbart.
"Tack, tack, tack för dansen"
Det blev massor av tacos. Det blev massor av marrängswiss. Det blev enormt mycket Singstar. Det blev en jäkla massa bugg på kåren. Bugg! Kan ni tänka er?! Så fantastiskt roligt! Tack, tack, tack för dansen, liksom!
Så skrev jag i bloggen för nästan precis ett år sedan, en tidig morgon efter en av de roligaste utekvällarna. Dagen efter mådde jag oförskämt bra och kände mig fortfarande hög och lycklig. Av dansen. Ja, det var vad jag trodde i alla fall. Vad jag inte fattade då var nog att det inte bara var dansen som fick mig att må så bra. Ovan vid känslan kunde jag ännu inte förstå att det var den där norrlänningen som hade fått mig på fall...
Så skrev jag i bloggen för nästan precis ett år sedan, en tidig morgon efter en av de roligaste utekvällarna. Dagen efter mådde jag oförskämt bra och kände mig fortfarande hög och lycklig. Av dansen. Ja, det var vad jag trodde i alla fall. Vad jag inte fattade då var nog att det inte bara var dansen som fick mig att må så bra. Ovan vid känslan kunde jag ännu inte förstå att det var den där norrlänningen som hade fått mig på fall...
Knappt två dygn till deadline...
...och här är det »oroväckande lugnt», säger en av lärarna.
Effektivitet under fjortontimmarsdagar är troligen förklaringen, menar jag.
Så här ser vi ut på webben.
Effektivitet under fjortontimmarsdagar är troligen förklaringen, menar jag.
Så här ser vi ut på webben.
En bra dag, av någon konstig anledning
Fjorton timmar i skolan och jag är inte ens särskilt negativ. Nu går jag hem och sover.
Bättre på att prioritera mig själv, kanske?
Jag har inte läst en enda skönlitterär bok under läsåren sedan jag började plugga. Inte en enda. Jag tycker liksom inte att jag har tid. Och när jag väl skulle ha någon tid över så finns absolut inte någon ro att sätta sig ner med någon bok. Men nu, nu när vi är mitt uppe i den där veckan som innebär både kvälls- och nattjobb och som alltså är en av de tuffaste, då sätter jag mig i sängen och läser. Skönlitteratur.
Jag tycker att det ska vara jämställt
Mitt bidrag till gårdagens knytkalas. Apelsin- respektive mintkladdkaka.
Mycket gott, om jag får säga det själv. Och det får jag.
Oh, en oväntad ostbricka
Gårdagskvällen hade kunnat bli katastrofal. Mitt humör åkte ner i botten när jag fick se vilka praktikplatser vi kunde söka. Visserligen är inte alla klara, men det fanns inte många som tilltalade mig och min kräsna smak. Det gjorde mig extremt besviken.
Men då kommer mannen med lyxmat, vin, ost, kex, choklad och tidningar - och kvällen var räddad.
Nu är han i skolan. På en lördag! Sådant pysslar inte jag med, så istället parar jag ihop strumpor och viker tvätt från i går, tar rätt på disken från lyxmiddagen och lyxfrukosten och bakar kladdkakor till kvällens knytkalas.
Redan för ett år sedan frågade jag mig hur jag skulle hinna
En kompis och jag pratade om hur positiva vi var i våra bloggar för ett år sedan. Jag minns att jag var väldigt positiv, men var ändå tvungen att gå tillbaka och läsa. Och visst, allt var nytt och utbildningen, skolan och lärarna var fantastiska, vi hittade massor av trevliga människor att umgås med och vi stormtrivdes. Men när jag tittar på mina inlägg för ett år sedan, så läser jag faktiskt också att jag redan då frågade mig hur jag skulle hinna äta, när jag skulle hinna plugga och när jag skulle ha tid att träna. Trots att allt var så positivt, så skrev jag med en underliggande oro att mina tre kommande år knappast skulle bli lugna. Knappt tre veckor in i utbildningen skrev jag att jag vid 18-tiden just fått i mig det första målet mat för dagen och att jag kände mig stressad för att jag tvivlade på att jag skulle klara allt jag var tvungen att klara. En månad in i utbildningen trodde jag att magkatarren var på väg tillbaka.
Efter tre månader hade jag svårt att sova, blev tillsagd av nyhetschefen i en övning att »om du ser en vägg, gå inte in i den». Då skrattade jag och sa att här ska det inte gås in i någon vägg. Det fanns liksom inte på kartan.
Efter tre månader hade jag svårt att sova, blev tillsagd av nyhetschefen i en övning att »om du ser en vägg, gå inte in i den». Då skrattade jag och sa att här ska det inte gås in i någon vägg. Det fanns liksom inte på kartan.
Personligt rekord i dålig uppdatering
Jag insåg precis att jag skrivit tre blogginlägg på en vecka. Det måste vara personligt rekord i dålig uppdatering och jag ber om ursäkt om det. Att jag inte har uppdaterat beror antagligen på dödad kreativitet.
En sådan där dag...
I dag är en sådan där dag då jag helst av allt vill strunta i alla måsten och istället byta om från mina vanliga kläder till tjocka mjukiskläder och lägga mig under en filt i soffan - och bara vara där resten av dagen. Jag är frusen. Jag är trött. Och huvudet gör lite ont.
Men istället för att göra det som jag har lust till, så gör det jag måste. För att jag, just det, måste.
Tar en Ipren, slänger matlådan i väskan och drar ut i kylan för att cykla till skolan.
Men istället för att göra det som jag har lust till, så gör det jag måste. För att jag, just det, måste.
Tar en Ipren, slänger matlådan i väskan och drar ut i kylan för att cykla till skolan.
Vad gör man av 18 lediga timmar?
Jag har redan slutat för dagen. Det enda jag har kvar att göra i dag som är skolrelaterat är lite research, men annars är jag ledig fram till tio i morgon. Vad gör man av 18 lediga timmar? Jo, man passar på att handla, tvätta, laga bra mat, ringa en vän och bara slappa i soffan - sådant som man annars inte hinner och definitivt inte kommer hinna de kommande veckorna. Ny intensiv kurs, kallas det.
Jag har valt tidningsfördjupning och det är dags att producera en bilaga som ska gå med Computer Sweden, till ungefär 100 000 läsare. Nu ska produkten faktiskt tryckas och gå ut till massor av människor och bli läst, vilket gör det hela lite mer meningsfullt att jobba med. Men i morse var jag opeppad, trött och fick magknip av att höra »skarpt läge», »deadline», »färdiga knäck», »nattjobb» och jag mådde illa och kände att fem veckors semester hade suttit bra mycket bättre än en fem veckors praktisk intensiv kurs (en tenta på det också, såklart). Just nu känner jag mig dock lite lugnare - det kan nog till och med bli roligt, det här. Bortsett från den tjatiga, efterhängsna, tröttsamma och hatade stressen, förstås.
Jag har valt tidningsfördjupning och det är dags att producera en bilaga som ska gå med Computer Sweden, till ungefär 100 000 läsare. Nu ska produkten faktiskt tryckas och gå ut till massor av människor och bli läst, vilket gör det hela lite mer meningsfullt att jobba med. Men i morse var jag opeppad, trött och fick magknip av att höra »skarpt läge», »deadline», »färdiga knäck», »nattjobb» och jag mådde illa och kände att fem veckors semester hade suttit bra mycket bättre än en fem veckors praktisk intensiv kurs (en tenta på det också, såklart). Just nu känner jag mig dock lite lugnare - det kan nog till och med bli roligt, det här. Bortsett från den tjatiga, efterhängsna, tröttsamma och hatade stressen, förstås.
Det är 2-åringen som borde uppmärksammas, men...
Det här är jag och min färskaste systerson. Han heter Victor och är nästan fem veckor. I dag hade hans storebror Oliver 2-årskalas och egentligen borde jag ju ha bilder på honom istället. Men då min älskade kamera är trasig finns tyvärr inga bra bilder, så därför passar jag på att presentera lillebrorsan istället.
Mr T och jag har fått träffa småpojkarna både fredag, lördag och söndag den här helgen. Olivers skratt smittar av sig och när Victor lugnt somnar in på ens bröst blir man själv lugn...
Bäbisterapi är det bästa.
(Och om ni kan slita er från bäbisen, så observera mina nya glasögon på bilden... Nu ser jag lite klarare!)
Som vanligt ingen aning om det räcker
Jag var inte riktigt lika tom när jag satte mig i tentasalen i morse. Bara näst intill. Och som vanligt har jag ingen aning om mina svar räcker till att bli godkänd, men jag hoppas det.