Jag kräver övertidsersättning!
Med överstrykningspennan i högsta hugg sitter jag här och inser att nu är allt färdigt. Samtliga individuella uppgifter, personresearchen och grävet - och om några timmar är opponeringen över också. Halleluja, jag gjorde det! (Hur? Jag har ingen aning.) Med två dagar kvar till tenta är det alltså tentaplugg som återstår. Jag börjar till och med tycka att vissa grejer är intressanta, vilket gör att jag det känns tråkigt att jag inte hunnit börja läsa böckerna tidigare. Arbetsbördan har ju varit näst intill orimlig - men hela tiden tänker jag att nästa kurs måste bli lättare. I vårt kurs-PM för nästa kurs står det dock att vi särskilt de två första veckorna måste räkna med mer än heltid och att kvälls- och nattjobb förekommer...
Och nu undrar jag: är det egentligen tillåtet att göra så? Till skillnad från många andra heltidsutbildningar, så är journalistutbildningen verkligen på heltid. Jag kan ta att det kräver heltidsstudier, det är egentligen inte mer än rätt eftersom det är det jag får bidrag för. Men mer än heltid? Det känns inte riktigt okej. Särskilt inte eftersom vi som studenter inte får någon övertidsersättning för vårt arbete...
Bild
Nej, det är inte okej. Men jag gissar att mentaliteten är sådan att man går med på det. Kolla med kåren om de har några synpunkter. Det ska ju dessutom finnas policys för likabehandling och för t ex en förälder vore det ju (näst intill) omöjligt att gå en sådan utbildning, vilket helt enkelt inte är okej. Problemet är väl att ni pluggar dygnet runt, så när ska ni hinna klaga?
Jag tycker verkligen inte heller att det är okej! Och jag har undrat samma sak, är det verkligen tillåtet att göra såhär? Jag kan gå med på att vara på skolan kvällstid när övningarna kräver det, men då tycker jag att det är befogat att få kompensationsdagar när vi är helt lediga för att "väga upp" arbetad tid. Så går det ju till på alla andra arbetsplatser, så varför inte på vår?
Men som Veronika säger, det är svårt att hinna klaga när man aldrig har tid.
Veronika: Mentaliteten är verkligen sån att man går med på det. Dessutom tror jag att många klarar det bra (även om alltför många tycker att det är för jobbigt, men tiger om det) och då är det nog de som lider som inte vågar säga ifrån, rädda för att visa sig svaga. Det är min teori. Att ha barn och gå min utbildning skulle i princip inte fungera, vilket jag tycker är helt åt skogen fel. Det är klart man SKA kunna plugga när man har barn. Men jag vet att en professor på skolan till och med har avrådit en tjej från att börja på vårt program - för att hon hade barn. Och det är ju sant att det inte skulle fungera med så många långa dagar. Hur som helst, att kolla med kåren är ett väldigt bra tips. Jag vill verkligen göra det här - men som du säger så finns inte riktigt tiden...
Fröken Lappland: Jag går också med på att vara på skolan kvällstid när det behövs, för under redaktionsövningar är det ju nödvändigt. Men jag håller med om att vi ibland borde ha helt ledigt (och då menar jag inte att få två föreläsningsfria dagar i veckan, tio veckor senare, så som det ser ut nu). Jag är verkligen för att studier på högre nivå borde fungera mer som ett arbete - för det är ju faktiskt i princip vårt jobb. 7800 kr i månaden är inte mycket pengar för heltid plus flera timmars övertid.
Du har en klar poäng där. Inte är det tal om någon övertidsersättning. Hela situationen är egentligen helt bisarr... Det ska inte behöva vara så. Men vi är nog långt ifrån ensamma. Många andra utbildningar tycks ha det lika tufft, fast deras studier tycks många gånger vara upplagda på ett annat sätt. För vår del är det sällan lugnt. Hela tiden finns det något att göra, det går i ett, I ETT, och hur hälsosamt är det i det långa loppet (när det innebär att vi faktiskt pluggar "mer än vi ska")? Äh, jag vet inte. Men tufft är det!
Lycka till med tentan och ja, allt. Lova mig att avsätta tid att ta hand om dig själv också. Ok? Kram.