Akta dig för Parissyndromet!
Paris blir inte alltid den upplevelse som japanska turister väntar sig. Expediter som ignorerar kunderna, sura tunnelbaneresenärer, väskryckare - verkligheten stämmer inte alls med bilden av Paris som en drömstad. Varje år är det något tiotal japanska Parisbesökare som måste till psykolog efter att ha konfronterats med ovänliga parisare och sjabbiga gator avslöjar Journal du Dimanche. En tredjedel av patienterna blir då genast bättre, en tredjedel får återfall och resten får psykoser enligt en intervjuvad psykolog. Fenomenet kallas Parissyndromet.
Jag skrattade gott när jag läste det. Parisarna kan vara lite speciella ibland. Samtidigt som många är mycket trevligare än oss och önskar bonne journée (trevlig dag) när man lämnar affären eller bageriet, så finns det helt klart en hel del som känns lite snäsiga. Men att behöva uppsöka psykolog? Oj. Är japaner av en känsligare sort? Det tror jag väl inte. Har man hittat Parissyndromet hos någon annan nationalitet också måntro?
Japaner verkar vara lite speciella. Jag kan intyga att Paris kryllar av (fotograferande) japaner. När jag läste franska på språkskolan Accord var det flera japaner i klassen. På den skolan läste man så många veckor man ville, så ofta tillkom det elever varje måndag och några elever slutade alltid på fredagarna. Varenda fredag en japan slutade, var klassen tvungna att ställa upp sig för att bli fotograferade av japanerna. Jag tyckte att det kändes otroligt dumt och det var jag nog inte ensam om. Vi andra skrattade gott när vi ställde upp oss och log i kameran. Japanerna i min klass var otroligt roliga. Det var dock väldigt svårt att förstå dem. Det spelade ingen roll om de pratade franska eller engelska, för deras uttal blev så otroligt knepigt ändå. En av klasskamraterna, Hieroyoko, blev dock väldigt duktig fort. Värre var det med kvinnan jag inte minns namnet på. Baba? sa hon på morgonen. Det tog ett tag innan jag kom på att det var ça va hon menade...
Men herregud...
Sant är att ba ba är ça va hos många japaner... Suck...
Japaner är verkligen speciella. Hade en del på dom två språkskolorna där jag har pluggat i Spanien också. Många var riktigt usla på spanska och lärde sig aldrig men dom som lärde sig blev fruktansvärt duktiga. Verkade inte finnas något mellanting. Oj vad jag generaliserar nu....
När jag för några år sen var i Alhambra , det moriska palatset i Granda såg jag en grupp fotograferande japaner som gick runt med guide. Alla i gruppen var medelålders och utanpå kläderna hade dom turkosa plastvästar , liknande dom svenska dagisbarn ibland har när dom är på promenad.... Fast svenska dagisbarn har oftast gula eller oranga västar men iallfall...
Krokofant>> Det är så hos många japaner alltså? Hahaha.
Therese>> Japp, nu generaliserar vi, men det är ju då det blir roligast. Det där med västar känner jag igen, men i det här fallet när jag såg japanerna (jag tror bestämt att det var i Paris i våras), så hade alla likadana kepsar! Hahaha.
Jag och min dåvarande pojkvän hade väldigt olika bilder av parisarna. Jag var i landet och studerade och tyckte folk var trevliga, nemas problemas. Pojkvännen däremot fick ingen hjälp när han skulle försöka hitta från flygbussen till metron. Vi kom på efteråt att det nog berodde på att jag använde franska (om än dålig sådan) medan han använde engelska. De kan vara lite griniga fransmännen, men har man väl försökt på franska har de sällan något emot att gå över till engelska. Bra att veta innan man åker dit.
Veronika>> Ja, man bör nog försöka att börja på franska åtminstone. Men min erfarenhet är att när de hör att man bryter, så övergår de direkt till engelska. Jag blev himla irriterad på det, jag var ju där för att lära mig franskan, så givetvis ville jag prata franska. Men på restauranger och i affärer har det varit, varje gång jag varit i Paris, många som börjar prata engelska när de märker att jag inte pratar felfri franska. Jag brukar ofta svara dem på franska ändå. ;) Mest för att hjärnan är inställd på franska, faktiskt. Men också för att protestera lite mot dem.
Hahaha! Paris är verkligen överfullt med asiater. Eller inte bara Paris, alla som jag känner som har läst franska i Frankrike har haft ungefär halva klassen med asiater :)! Och de är såååå svåra att förstå. Jag som är dåliga på franska som det är fattar inte ett ord när min pojkväns asiatkompisar pratar :)!
Cicci>> Det kanske är mycket asiater i hela Frankrike, rent generellt? Jag vet inte, jag har bara varit i Annecy och Paris (och Versailles, men det måste ju nästan räknas till Paris :)).
Reader´s Digest har gjort en undersökning om vilken som är världens vänligaste/oartigaste stad. Tog mig friheten att länka till ditt inlägg eftersom det handlar om Parissyndromet. ;)
Johanna>> Kul att du länkar, det får du alltid ta dig frihet till, bara kul ju. ;) Intressant det där med vänligaste och ovänligaste stad...
uwec hfmklnwq hdqijabex oyugmw dfxl zbhiquyf byfdtu