Bloggenkäten
1. Hur länge har du bloggat? Den 6 november 2005 skrev jag mitt första inlägg.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga? Hade ingen direkt bild av varken bloggar eller bloggare, hade läst ett par stycken bara och hört begreppet några gånger.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Oj, jag minns inte... Men Legally Blonde var av en slump en av de första bloggarna jag besökte. Ganska tidigt hittade jag nog Mitt liv i utlandet också, som jag gillade eftersom jag tycker om Thereses sätt att skriva, samt att jag är intresserad av liv i utlandet.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem? De är annorlunda mot mina inlägg som jag skriver idag. Jag skrev på ett annat sätt och jag vet inte... de känns... okej.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare? Jag har omkring 45 bloggar på mina favoriter. Alla och några till läser jag då och då, men det är väl omkring 10 stycken som jag läser varje dag.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)? Det är nog 50/50 där. Många dagboksbloggar, men mer personliga, alltså inget "idag vaknade jag 8, gick upp och åt frukost...", utan mer personliga bloggar om blandade ämnen. Jag läser också många ämnesbloggar, främst resebloggar eller bloggar om liv i andra länder, lite hockeybloggar, modebloggar...
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. K-dude verkar vara väldigt olik mig, kanske för att vi lever väldigt olika liv, men jag gillar hans sätt att skriva.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om. Ganska nyligen upptäckte jag att Malin verkar vara lik mig. Ofta känns det som om det lika gärna skulle kunna vara jag som har skrivit hennes inlägg. Annars tycker jag faktiskt att de flesta av de bloggar jag läser är lik mig på ett eller annat sätt - det är väl också därför man fastnar för bloggar, för att man kan identifiera sig med det bloggaren skriver.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Nu är det ju inte så många av mina närmaste som läser min blogg. Jag vet bara två-tre kompisar och ett par kollegor. Men de tycker att det är roligt.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Ja, det tror jag nog.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Nja. Jag har funderat mycket kring det där. Gränsen tänjs absolut inte, snarare snärjs den åt. Jag var mycket mer privat i början, men tycker inte riktigt att det fungerar. Sedan ganska lång tid tillbaka nämner jag till exempel väldigt få namn i bloggen. Familjemedlemmar och de flesta vännerna skriver jag aldrig namnet på. Med tanke på att läsarantalet ökar, så är detta mest respekt för mina nära och kära, men också för att namnen ofta inte är relevanta för texten.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför. Jag bloggar om det mesta, men skulle aldrig skriva om saker som är privata kring min familj, mina innersta tankar, mitt sexliv etc. Skulle jag behöva skriva av mig om sådant har jag tre livlinjor: skriva i gåtor på bloggen, skriva ner det för hand eller ringa en vän.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? Mycket för att få bekräftelse. För mig är halva grejen med bloggandet att få respons i form av kommentarer. Det är jätteroligt när ett inlägg väcker diskussion, frågor eller bara många kommentarar helt enkelt. Utan kommentarar skulle jag nog faktiskt inte fortsätta blogga, då blir det ju som att tala till en vägg. Att blogga blir en direktkommunikation, vilken känns mycket roligare än om man skriver för t.ex. en tidning. Men självklart bloggar jag också mycket för att jag älskar att skriva och uttrycka mig i ord.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Jo, det kan man nog, men det beror på hur personlig bloggaren är. Jag tror dock inte att man kan lära känna en person fullt ut genom att bara läsa dennes blogg.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad? Nej, inte än.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Ja, det tror jag absolut. Har man många läsare måste man börja passa sig mer och mer för vad man skriver. Man vet aldrig vilka som läser. Därför är just gränsen med att vara för privat/personlig viktig (och svår).
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta? Ja, jag har blivit sårad av en kommentar i min blogg. Personen ifråga menade kanske inget, men denne uppträdde väldigt okänsligt och hade uppenbarligen ingen koll på bakgrunden till mitt inlägg. Jag försökte förmodligen bara skaka av mig det.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Det har hänt att jag ångrat något intetsägande inlägg i min egen blogg, men detta har jag då raderat.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Svår fråga. Har jag inga idéer kan jag bli lite stressad - jag vill att bloggen ständigt ska uppdateras.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då? På ett eller annat sätt, ja. Men för två år sedan fanns knappt begreppet blogg och jag visste inte vad det var. Allt utvecklas så fort, som om två år kanske det är något annat. Skriver gör jag i alla fall.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Vissa bloggar(e) har redan lite makt, vilket är ganska häftigt, och jag tror absolut det kommer att utvecklas. Men i mångt och mycket känns det faktiskt om att det faktiskt är en grupp som mest påverkar varandra.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig? Det har utan att överdriva betytt väldigt mycket. Efter att jag avslutat min journalistutbildning på en gymnasieskola i Uppsala, var jag jättetrött på att skriva och ville absolut inte hålla på med detta mer än vid sidan av något annat. I och med att jag började med bloggandet fick jag tillbaka lusten och inspirationen och har faktiskt kommit fram till (igen) att jag nog skulle vilja skriva i mitt framtida yrke och inte bara ha det som en bisyssla.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig? Det har gett mig mycket. Att läsa Mitt liv i utlandet, Nytt under solen, Cliff Hanger, Krokofanten, The Jonas Daily, Med barnen i Paris, och många fler bloggar (se mina länkar), har gett åtminstone mig (och säkert många andra) både skratt, funderingar, lärdomar, tillfälle till diskussioner och att tänka ett steg längre.
Tack för att du svarade, väldigt genomtänkta svar.
Att blogga ár definitivt annorlunda än att skriva för en tidning. Man fâr ju skriva precis vad man vill och känner för, och fâr respons direkt. Det är ju kul.
Anna Malaga: Ja, för även om man kan få respons via mail eller så när man skriver för en tidning, så är direktresponsen man får via en blogg mycket roligare. Här är det lättare för folk att ge en kommentar och det är roligt.
10 stycken bloggar varje dag? Herregud, jag måste vara narkoman, läser säkert 50 stycken varje dag, haha.
Kul att du känner igen dig i det jag skriver. Känner igen mig i det du skriver också och det är verkligen det som är kul med bloggar. Att läsa om andra i samma ålder, situation osvosv och ibland bli peppad eller inse att man faktiskt inte är ensam om att må som man mår.
Blogga is the shit.
Det här är min fjärde blogg, haha. Jag är la narkoman på den fronten också. Men det känns som att jag hittat rätt nu (för en stund i alla fall). De andra blev till slut helt fel och det var bara att trycka på delete.
Jag minns inte den första bloggen jag förälskade mig i eller, jo, kanske var det Virtanen för jag gillade verkligen hur han skrev förut, inte nu längre, jag undrar vad som har hänt med honom. Förut var det känslor i så vackar ord. Sedan hittade till exempel Bridget och hennes blogg blev jag verkligen kär. Hon skrev så jäkla bra, men nu verkar hon ha lagt ner och det sörjer jag fortfarande, haha.
Jag började på första bloggen för att jag behövde något att göra på ett somarrjobb för några år sedan plus att jag behövde skriva av mig lite om sådant som hände då. I efterhand inser jag att det inte var det smartaste draget, men misstag lär man sig förhoppningsvis av.
Jag hoppas innerligt att ingen jag känner på riktigt läser min blogg. Jag yppar aldrig ordet blogg i verkligheten, men har jag otur har någon hittat mig. Ingen har sagt något och jag har ingen statcounter så jag ser inte heller riktigt vilka som läser. Hoppas i alla fall att jag är anonym fortfarande.
Ja, jag orkade inte svara på alla frågor, haha, så det blev en lång kommentar istället.
Förresten, vad har du skrivit? Blev nyfiken när du pratade journalistutbildning. En gång i tiden ville jag också bli journalist, men det kom annat i vägen.
Haha, hoppas du orkar läsa... ;)
Tack för omnämnandet! Jag gillar din blogg också. :-)
Precis som för dig har bloggandet väckt lusten att skriva hos mig.
Malin: Hahaha, 50 bloggar varje dag?? Hur har du tid?! Men blogga is the shit, självklart. Jo, jag läste journalistik på gymnasiet på en mediaskola i Uppsala. Jag har skrivit i Falu Kurirens ungredaktion, jag har skrivit ideellt för tidningen Frisksport, dels hade jag hand om en sida för alla juniorer, men jag fick också andra uppdrag till resten av tidningen. Har också skrivit massor av artiklar/reportage/informationsmaterial när jag praktiserade på Plan Sveriges informationsavdelning. Så, så är det. (Och självklart orkade jag läsa det du skrev. Blogga is the shit, men lång kommentarar är också the shit. ;))
Cliff Hanger: Det är det som är så roligt, och jag tror det är så för flera - att det väckt skrivlusten. Och jag är så glad att det ÅTERväckt min skrivlust.
Ja, ÅTERväckt ska det vara, för mig också.
Hej hopp...
Ville bara säga att jag lever men jag är i Sverige förnärvarande och jag tar upp utmaningen så fort jag kommer "hem" till Frankrike. Jag är så rasande upptagen på min pappa ledighet här i Sverige.
Å - vad snällt!
Tack! Made my day :-)
K-dude: Det var så lite! ;)