barajagjohanna

När jag var på sjukhuset, så trodde jag att jag inte fick åka bil på 6 veckor efter operationen, för det hade jag hört. Jag hade redan tänkt ut hur jag skulle få färdtjänst till Leksand för matcherna och sådär, men jag frågade ändå lite försiktigt min läkare om jag fick åka bil efter.

»Javisst», blev hans svar.

Det kanske bara inte skulle vara så skönt, men såg jag till att det var en bil där man kunde fälla sätet lite, och eventuellt åka lite tidigare än normalt (för att kanske stanna och röra på sig), så skulle det inte vara några problem. Jag blev väldigt glad, för jag insåg att det nu var upp till mig om jag skulle få se kvalserien eller inte. Min läkare förstod precis, vi hade pratat hockey innan och jag hade redan berättat att första matchen skulle spelas den 9 mars.

»Det hinner du hem till», sa han, övertygad.

Det trodde jag inte riktigt på, så fort kunde det ju inte gå. Men jag hann hem redan den 8 mars. Att åka och titta på hockey dagen efter var ju visserligen varken psykiskt eller fysiskt möjligt. Men jag satte upp ett mål för mig själv: jag ska se en hockeymatch innan säsongen är slut. Närmare bestämt: på söndag är det säsongens sista match, Malmö gästar Leksand och jag ska vara där.

Jag är påväg att nå målet. Men det krävs träning, för att åka bil 5 mil enkel resa, att sitta ner i tre perioder och att gå/stå i två kvartspauser är inte jätteenkelt. Ryggen får aldrig slappna av och vila ordentligt. Därför har jag hockeytränat i två dagar. Skitlöjligt, men behövligt och lite komiskt och dessutom har jag ju något att göra. Hockeyträningen innebär att jag har suttit, gått och stått mer än någonsin. Jag har till och med varit så effektiv att jag suttit ner på en stol i 30 minuter (ungefär en period) och sedan rest mig upp och gått omkring en kvart. Under de sittande 30 minuterna förutsatte jag även att Leksand gjorde ett mål, så jag fick resa på mig och sträcka på benen en gång. Okej, jag erkänner: det var mest igår det blev hockeyträning, för idag har jag varit väldigt trött i rygg och ben, förmodligen på grund av den hårda träningen igår.

Det är lite kämpigt kan jag tala om, ländryggen är trött på mig. Men det ska gå. Planen för morgondagen är att träna lite genom att gå i affärer, sedan är det vila mig i form fram till matchen som gäller.