Une nuit blanche II
Nu är jag där igen: det känns som om jag inte fått en blund inatt och jag mår rätt illa... Klockan fyra var jag fortfarande vaken. Klarvaken. Sen hann jag nog somna, för jag minns att jag drömde att jag satte Panodil i halsen (hrm, äter jag för många tro?) och vid halv sex väcktes jag av mobilen. Pratade i nästan en timme och sedan sov jag nog inte många minuter. Kvart över nio gick jag upp, illamående.
Jag mår fortfarande illa. Och jag är trött. Men jag kan inte sova. Gör mig sömnig, så att jag äntligen kan få somna...
Kan det vara abstinens från de smärtstillande tabletterna du numera tar färre av?
Förresten, vad kul att du lyckades förflytta dig i bil en liten stund! Måste väl varit första gången du lämnat huset och besökt en annan plats?
Det är jättejobbigt att inte kunna sova fast man är trött. Händer mig också ibland. Måste ju vara jobbigt att kunna somna om man har ont också. Jag har inget bra knep att komma med tyvärr men det brukar bli värre om man ligger och tänker på att man måste somna.
Hur kan man ringa någon halv sex en söndagsmorgon? Ganska få brukar ju vara vakna då. Fast om du pratade en timme var det säkert trevligt.
Niklas: Jag vet inte, det kanske det kan? Känns dock som om jag håller på att få maginfluensa just nu... jag hoppas verkligen att jag har fel, det är inte vad jag behöver. Ja, när jag tog mig till min lägenhet och Apoteket var första gången jag lämnat huset, sen gjorde jag det igår också, då åkte jag rätt långt faktiskt.
Therese: Det är SÅ frustrerande. Jag försökte verkligen att inte tänka på vad klockan var, men det blev snarare en stress över att jag skulle må så dåligt idag. Jorå, det finns en person som ringer mig de mest störda tidpunkterna, men han är rätt rolig. På sistone har jag haft mobilen avstängd på nätterna, men inatt satte jag på den när jag inte kunde sova och hoppades nästan på att någon nattvaken människa skulle ringa, haha. Tyvärr råkade han ju ringa när jag väl hade somnat...