barajagjohanna

Presskonferens i Falun:
Jag letar med blicken. Var är det? Är jag rätt? Ja, det ska vara den här adressen. En man i kostym möter mig. Hej, är du från XX? Ja. Välkommen. Tack. Jag visas in i ett rum, som är alldeles för stort för de få människor som samlas – han som håller i presskonferensen och så jag. Snart kommer också en reporter från konkurrenten. Så, då börjar vi. Väldigt personligt och direkt. Vi ställer ett par frågor och presskonferensen pågår i en halvtimme.

Presskonferens i Stockholm:
Så fort jag kommer innanför portarna ser jag var jag ska. Representanter från organisationen har namnskyltar och står nere vid rulltrapporna. Jag åker upp. Vi är flera som åker upp. Fyra våningar. Var presskonferensen är syns direkt. Massor av folk har samlats i ett rum. Några kvinnor visar att vi kan ta kaffe, te och smörgåsar. Här finns kända ansikten och jag presenteras för några. Många stolar är uppställda. Min kollega och jag tar plats. Och rummet fylls på. Talarna är säkert sju stycken och åskådarna är ett femtiotal reportrar, fotografer och politiker. Det blir lite diskussion och presskonferensen pågår i två timmar.