barajagjohanna

Alldeles jättesnart är det dags att starta resan mot England. Datorn följer med, för vi har informerats om att det finns trådlös uppkoppling i huset där vi ska bo. Hoppas bara att det fungerar... Fungerar det, så kan ni räkna med uppdateringar från utlandet i några dagar framöver.

Vilka aventyr vara resor blir. Igar var vi i Redhill, en ort ute pa landsbygden. Pa Redhill station motte min kompis pappa oss i sin silvergra BMW och sa korde vi racerfart pa sma engelska vagar ut till deras hus och deras mark. Ett otroligt vackert, stort och typiskt engelskt hus. Oerhort fint bade utanpa och inuti. Vi traffade pappans fru, som var fantastiskt trevlig och tillmotesgaende. Forst fick vi aka ut pa fyrhjuling och titta pa deras agor med varldens utsikt over falten. Sedan satt vi i stora, vita soffor och drack english tea framfor den oppna brasan. Vi fick se foton pa min kompis tre yngre systrar, som hon aldrig traffat. Vi pratade om allt och inget. Avslutningsvis akte vi in till en narliggande ort och at pizza tillsammans med den yngsta systern. Fantastiskt kul att fa traffa dessa manniskor. Oerhort oppna och vanliga. De vill att vi ska komma tillbaka redan i maj och bo hos dem. Ha poolparty (jo, de har pool ocksa...) och aka till Brighton och fa se mer av England. Ojojoj.

Och nu ar internettiden slut och det ar nog dags for oss att leta efter var gate...

Det sägs att det är fyra meter natursnö här i Sälen. Det är så häftigt - jag vet inte när jag såg så mycket snö sist! Snön sträcker sig upp till halva fönstren på husen och när man kommer in på vägen till vår stuga syns inte bilarna på grund av de otroligt höga snöväggarna.

Vilken kanondag vi har haft! Tidigt i förmiddags skingrades molnen på himlen och sedan dess har det varit blå himmel och stark sol med perfekt före i backarna. Snowboardåkningen går utmärkt. Det sitter liksom i ryggraden (tillsammans med metallstag och skruvar, höhö...). Däremot upptäckte jag att jag faktiskt inte kan åka bräda ensam. Jag verkar nämligen inte kunna spänna bidningarna på egen hand... Till skillnad mot slalomåkning så är det ju inte bara att susa nerför backen när man tagit sig upp med liften. Man måste ju spänna fast sig först. Vid första åket märkte jag att det inte går. Jag klarar vänsterfoten, men när den är fastspänd så kan jag inte böja mig fram så långt så att jag klarar av att spänna fast den andra foten. Tack och lov har Sälenfjällen satt ut bänkar till oss brädåkare och sitter jag på en bänk kommer jag ner till bidningarna och klarar det själv. Men sådana bänkar finns inte vid alla nedfarter och därför har min lillebror fått hjälpa mig hela dagen...

Väderprognosen för morgondagen är 1-4 minusgrader och sol. Det kan inte bli mer perfekt. Eller jo, mina hyrskor kunde ju faktiskt skava mindre...

När jag satt och tittade ut genom rutan på bussen från Beauvais till Paris var jag lycklig och förväntansfull. Jag kände igen skyltarna mot Paris och Porte de Clichy och La Défense. Jag visste när vi började närma oss, jag kunde visa min kompis att dääär ligger Stade de France och där uppe på kullen, där ser du Montmartre. Det är en härlig känsla att återvända.

Jag var inne på Ryanairs hemsida för ett par dagar sedan. Att titta på resor är ju alltid roligt, oavsett om man bokar eller ej (fast ja, det är ju såklart roligast om man slänger iväg en bokning). Det var massor av biljetter för bara en krona. En spänn! Med skatter och bagage blir det inte mer än ungefär tre hundralappar tur och retur. Utan att jag visste om det har Ryanair börjat flyga från Nyköping till Dublin! Wow! Förr har man varit tvungen att byta i London och då har det bara blivit krångligt. Nu finns det biljetter för en (1!) krona till Dublin. Jag älskar Dublin. Och gissa om jag blir sugen på att återvända... Och till London, för där har jag mycket kvar att se. Dessutom kan man flyga direkt till Liverpool och hur häftigt vore inte det? Eller Glasgow? Eller Rom, eller Berlin... Eller, ja, till Paris förstås.

FLASHBACKS FRÂN AU PAIR-TIDEN. Nâgra timmar under sena eftermiddagen/tidiga kvällen har vi spenderat i Boulogne, sydväst om Paris. Jag ska nämligen göra ett reportage om en au pair-tjej och idag har vi träffat henne. Vi har varit med och hämtat de tre ungarna pâ skolan, vi har gâtt till boulangeriet och handlat baguetter och till boucheriet och handlat kött. Vi har lyssnat pâ saga och läst läxor och jag har intervjuat lite mitt i matlagningen. Jag fick mig nästan en ny kompis i sexâriga Raphael, som satt pâ mina axlar, berättade om allt godis han hade och som jag lyssnade pâ saga pâ band tillsammans med (sân där "när du hör den här signalen vet du att det är dags att vända blad"), och sâ vidare. Det vill säga: jag har fâtt träna rätt mycket franska idag med - kul! Barn är otroligt bra att lära sig av.

Nu: trötta i benen, trötta i huvudet, ont i fötter, ont i rygg... Det är sâ att vi bâda längtar till vandrarhemmets sängar, som egentligen är ganska obekväma, men som vi somnar fort i ändâ, av ren utmattning av intensiva dagar.

DOFTEN AV PARIS.  När vi klev av métron i Bastille tog jag ett djupt andetag och det var dâ jag kände den. Den välbekanta doften av Paris. Jag vet inte vad det är, men det är en välbekant doft och jag gillar att âterkomma till den. Att äta tvâ pain au chocolats pâ min vandring genom Republique samtidigt som jag hör brâdskande sirener, tutande bilar, det vackra sprâket, ser de stressade människorna och känner den bekanta Parisdoften... det är lite speciellt, av nâgon anledning.

Vi har promenerat hela vägen frân Bastille till Montmartre och jag är sâ stolt över mig själv för jag hittar heeela vägen. Helt fantastiskt. Var tvungen att frâga en kvinna pâ gatan om vi var pâ rätt spâr bara, sâ jag frâgade vilket hâll Republique lâg. Kvinnan visade ât det hâllet jag trodde det lâg och sa »mais c'est loin, c'est deux où trois stations du métro» (det är lângt, kanske tvâ eller tre métrostationer) och tyckte inte att det var länpligt att gâ. Eeeeh, lata storstadsbor, det är tre stationer till Republique vilket inte är särskilt lângt alls. Hon skulle svimmat om vi berättat att vi skulle gâ ända till Montmartre...

Satan vad roligt det är att fräscha upp franskan lite. Den är ringrostig, sâ det är svârt. Men himla kul.

Franskan har jag till exempel fâtt öva genom att bli pâhoppade av tvâ söta killar frân Croix rouge (Röda korset) där jag fick försöka bortförklara oss - »on ne parle pas très bien français» (vi pratar inte sâ bra franska) och sâ fick jag tunghäfta när jag skulle säga att vi inte bor här. Nâgot sâ simpelt fick jag inte fram... De skrattade gott ât mig, och vi gick skrattande därifrân.

Men pâ Place du Tertre pâ kullen i Montmartre blev det andra bullar. En annan söt kille ville mâla av oss och jag frâgade vad det kostade. Eftersom vi var unga skulle vi fâ det billigare, menade han, och eftersom vi var vackra blev priset ännu lägre. Men jag avböjde vänligt med bestämt, sa att vi bor i närheten (vilket vi inte alls gör, men jag ville prata) och att vi inte hade pengar pâ oss nu, frâgade om han var där imorgon och att vi skulle âterkomma. Ops, det kommer vi inte alls göra. Men det är ju kul att utnyttja folk för att prata lite franska. Regina stâr mest och nickar och ler och tycker att jag är jätteduktig. Haha, kanske för att hon inte kan mânga ord.

Efter en pizza pâ favorit-italienska restaurangen i Montmartre sitter vi nu nedanför Moulin Rouge och surfar. Vi behöver vila benen ytterligare, det var tufft att gâ hit. Det blir snart kvällsshopping pâ Champs-Elysées. Och dit kan jag lova att det blir till att âka métro - benen är tunga och tyngre lär de väl bli...