barajagjohanna

Det tråkigaste med att inte jobba igår var att jag missade kanelbullen på jobbet (kanelbullens dag, ni vet). Den hade jag verkligen sett fram emot. Vilken tur att mamma ringde mig mitt uppe i baket och frågade om jag ville ha en påse kanelbullar. Nu kan jag ju ha kanelbullens dag när jag vill. Idag, till exempel.

Lasagne!

En form lasagne blir fyra portioner för mig, vilket betyder åtminstone tre matlådor, vilket visserligen betyder att man är jäkligt trött på maten den tredje dagen, men vilket är värt det eftersom det är billigt och skönt att ha så många färdiga matlådor. (Det går ju också att frysa in dem om man inte är så kräsen som jag.) Idag har jag i alla fall ätit upp den sista lådan, så äntligen får jag äta något annat.

Vegetarian eller sugen på något vegetariskt? Jag älskar qournfiléer. Men, precis som kött, är de inte särskilt goda utan kryddor. Sesamfrön är väldigt gott att ha på. De blir lite roligare.


Du behöver qournfiléer, thai/chilisås, olivolja, soja, salt, vitlkök, peppar och sesamfrön. Blanda ihop allt utom sesamfrön och rulla runt filéerna i dem.Häll över sesamfrön. Låt dem ligga ett tag. Stek dem sedan. Det som är bra med vegetarisk mat är att det bara ska få lite färg och bli varmt. Det är inte som kött som måste bli genomstekt för att det ska gå att äta.


Servera med... vad som helst! Potatis är väldigt gott till. I det här fallet blev det fullkornsris med ärtor, majs och paprika samt en currysås. Currysås är inte det bästa alternativet, det tar bort smaken på filéerna lite. Använd hellre någon mildare sås. (Jag hade inte så mycket annat hemma.)

I söndags åt jag hos mina föräldrar. Det var mamma, pappa, storebror och jag. De tre förstnämnda åt upp de stackarna ni kan se till vänster. Själv höll jag mig till varma mackor och kex med brieost, vilket var mycket mer aptitligt.

Pappa berättade att det var en hankräfta han åt, och min storebror lekte med en kräfta, lät den prata och ha sig. Mamma sa att hon varken tycker det är särskilt gott eller roligt att äta kräftor. Jag kunde inte annat än att skratta åt den märkliga måltiden.

Nu är jag ju jag vegetarian, så jag äter inte kräftor, men jag har faktiskt aldrig ätit skaldjur. När jag var liten älskade jag när vi åt kräftor hemma. Inte för kräftorna, utan för det runtomkring: det var hela familjen, vi fick läsk och mamma hade bakat vitt, mumsigt bröd. Kräftor, räkor och allt vad det heter, det har jag aldrig varit förtjust i. Inte minst för att de ser fruktansvärt oaptitliga ut. Eller är det någon som tycker att de röda djuren med svarta ögon och långa klor ser mumsiga ut? (Dessutom finns det väl inte särskilt mycket att äta på djuret?!)

Egentligen borde inte det här inlägget ligga under kategorin Ätbart, för enligt mig är det inte särskilt ätbart. Men vad tusan, tydligen äter ju folk kräftor, och kräfttider är det nu har jag hört. Jag ska till och med på kräftskiva om tre veckor. Undrar om det finns vegetariska kräftor, precis som det finns vegetariska korvar, hamburgare och köttbullar? Troligen inte.

Kostas: Vilka grönsaker vill du ha?
Johanna: Pjaa... ta de ni har!
Kostas: Nej, säg vilka du vill ha, så ordnar vi det. Vi har alla!
Johanna: Okej... då skulle jag vilja ha lite zuccini, lite aubergin, lite tomat och lite paprika, tack. Och så strips och tzatziki.

Vad Kostas kusin sedan kommer in med ser ni på bilden ovan: en tallrik zuccini, en tallrik auberginer, en tallrik med tomat och paprika och så en tallrik med strips. Och Ida fick sin omelett och gurk- och tomatsallad. Gästerna vid de andra borden stirrade på oss. Eh, jo, det var kanske lite mycket mat... Det måste skett ett missförstånd på vägen, någonstans mellan mig, Kostas och kocken. Kanske trodde de att vi skulle dela på allt. Allt var fantastiskt gott, men jag lämnade mer än hälften.

Det här, samt ett kuppglas med vanilj-, jordgubb- och chokladglass blev vi bjudna på till dessert sista kvällen. Ett kalas som i vanliga fall skulle kostat 11€.

Nu står jag inte ut med såsmobbningen längre! De tjatar på mig, tre av mina kollegor, att jag är så dålig på sås. Jag försvarar mig med att det är för att qournprodukterna suger åt sig vätska som bara tusan! Och det är sant. Såsen försvinner nästan! Och steker man i smör/olja, så behöver man ungefär dubbelt så mycket som till annat. Om det nu var sås i maten dagen innan, så har den slukats upp av qournet till matlådan dagen efter.

- Men Johanna, du är dålig på sås.

- Jajaja, jag är dålig på sås!

- Tycker du inte om sås?

Joo, jag tycker om sås. Däremot vill jag inte att maten ska drypa av sås. Missförstå mig inte, jag vill ha sås till maten, jag gillar faktiskt inte torr mat, och jag erkänner, jag är ganska dålig på att göra sås. Mest dålig på det sättet att jag inte orkar försöka, men också för att jag inte riktigt vet hur jag ska göra... Så nu vill jag ha hjälp. Hur tusan gör man en god sås som inte slukas av qournprodukterna? Eller, om du inte är van vid qourn: hur tusan gör man en god sås över huvud taget?!

Det känns som rena rama lyxet att komma hem till föräldrarna en dag som denna. Jag är ledig och skulle hem till dem och lämna bilen som jag har lånat. Jag var extremt trött, så jag la mig på soffan.

»Pappa och jag tänkte äta pastasallad, vi har lite pasta med räkor kvar i kylen sen igår. Ska jag koka lite pasta till dig?« frågade mamma.

Mycket bra idé, tyckte jag. Och somnade utmattad på soffan. Jag väcktes sedan av att mamma sa att maten var klar. Även min storebror hade även kommit hem då. (Han och jag är nog familjens snyltare, kommer ofta hem till mamma och pappa och äter, speciellt nu på sommaren då det är extra trevligt att vistas på deras gård.) Jag kom till köket och får syn på ett bord uppdukat av all möjlig mat, så att man själv fick plocka det man ville ha. Pasta med osttärningar och majs är något av det godaste jag vet. Tillsammans med körsbärstomater, gurka, salta kex, brieost, färskost och massa annat kändes det verkligen som en lyxlunch. Storebror och jag åt läääänge...

Jag som var så nyttig förr. Åt bra. Motionerade. Nu håller jag på att förfalla!

I morse hann jag inte äta frukost. Inte ens en endaste liten tugga fil och müsli hann jag med. Vi har fredagsfika på jobbet och jag är dels med i "fikaklubben" med de "gamla palsen" från kundtjänsten och sen har vi fika i växeln där jag jobbar nu. På förmiddagsfikat blev en dumlemuffins min frukost. Om det sedan skulle bli thaimat eller pizza på lunchen diskuterades hela förmiddagen. (Flottigt eller flottigt var alltså alternativen.) Therese och Joanna ville ha thai, Linda och jag ville ha pizza och lill-Linda stod i valet och kvalet. Efter många om och men och timmar kom vi fram till att alla köper med sig mat upp till jobbet så äter vi tillsammans. Sagt och gjort: det blev en pizza, pizzasallad och en läsk till lunch. Efter lunchen var det dags att ta del av fikat från växeln. Kristin gick och hämtade kladdkaka till mig. Hon kom tillbaka med tallriken som är på bilden. En stor mattallrik med kladdkaka och som ni ser snålade hon inte direkt med grädden... Hon var uppenbarligen på bushumör. Jag kan meddela att jag åt upp kladdkakan, men inte särskilt mycket av grädden. På eftermiddagsfikat delade Linda och jag på den dumlemuffins som var över. Jag mår illa!

Nu ska jag alldeles strax åka hem till föräldrarna för att fira lillebror, som fyller år idag. Tror ni att resten av kvällen blir så mycket nyttigare? Jag skulle inte tro det, nej.