barajagjohanna

"Reseskildringen och det litterära reportaget rör sig i gränslandet mellan skönlitteratur och journalistik. Det personliga berättarperspektivet är en förutsättning." (Ur Det sjunkna alfabetet - en bok om konsten att skriva, av Peter Gustav Johansson)

Jag läser citatet en gång till. Exakt. Där har vi det. Blandningen mellan skönlitteraturen och journalistiken. Det är där jag är, det är där jag vill utvecklas, det är där där jag vill vara.

Responsen jag har fått från min lärare på mina skönlitterära texter har varit långt över förväntningarna. Man hissas verkligen upp till skyarna av att få höra att man imponerar av språksäkerhet och säkert gestaltande. Jag menar: jag visste att jag kunde skriva, men jag hade faktiskt ingen aning om att jag kunde skriva skönlitterärt... Den litterära delen av min kurs är snart slut. Det är synd att det går så fort, för nu när jag fattar att jag kan om jag bara skriver, så vill jag ju fortsätta. Se om jag kan utvecklas. Men snart börjar den journalistiska delen, vilket ska bli väldigt intressant det också: Kommer det kännas som upprepning eller kommer det kännas nytt även för mig? Kommer jag överhuvudtaget tycka att det är roligt? Kanske kommer jag känna att det är skittråkigt och därmed får en helt ny syn på mina (osäkra) framtidsplaner?