Att blogga

Unga bloggare tar modemakten, skriver SvD idag. Det är ganska intressant det här, med bloggar som har blivit så stora att skribenterna nästan har blivit kändisar. Glamourprinsessan, Legally Blonde och Sigrid (som är intervjuad i SvD) är bara några exempel på bloggar som har flera tusen unika besökare varje vecka. Storbloggarna får gratisprover av olika produkter, de får gå på galor och olika tillställningar och uppmärksammas i tidningar.

Tänk dig att en helt okänd människa startar en blogg, kanske för att ventilera sig, eller för att skriva ner tankar och åsikter, visa foton, eller för att den inte har något bättre för sig just då. Fler och fler kommer dit och hittar något intressant och fortsätter att läsa, och till slut har bloggaren en hel drös med människor som läser, kommenterar och engageras. Plötsligt vet flera tusen människor vem bloggaren är - utan att det förmodligen var meningen från början.

Att blogga har blivit otroligt populärt och skriver man bra och engagerat kan det tydligen få positiva följder med tanke på uppmärksamhet. Det är ganska häftigt.


Burr!

32676-401 32676-402
Den vänstra bilden visar hur det såg ut utanför fönstret när jag vaknade i morse. Den högra bilden visar hur det såg det ut utanför fönstret på jobbet vid halv nio-tiden i morse. Tyvärr är bilderna dåliga, det syns inte vilket snöfall det var, utan det ser mest grådassigt ut. Nåväl.

32676-403Och såhär såg det ut på vägen när jag gick hem. Fullt av moddig snö. Usch. Men det verkar smälta lite.

Kallt och ruggigt har det varit precis hela dagen och det får mig att längta extremt mycket efter
sommardagar.

Väl hemma efter en dag med snöyra, kalla händer och fötter, är det mysbyxor, tofflor, filt och vetekudde som gäller. Och massor av choklad. Och te. Och penna och papper. Och TV. Det är en sådan kväll då jag skiter fullständigt i att det behövs diskas och skrivas uppsats. Det tar jag på torsdag.

Men se, det snöar!

Det var väl roligt, hurra?

NEJ, det var faktiskt inte ett dugg roligt.

Det är snöstorm, typ. Jag pulsade i snö till bussen i morse och när jag kom till jobbet såg jag ut som en snögubbe. Drivorna är relativt stora och plogbilarna åker omkring överallt. Snöflingorna som yr omkring här utanför är både stora och många och redan har vi ett par decimeter snö. Enligt SMHI ska det komma fyra decimeter till... Burr!

Ikväll ska ni få se bilder på hur det ser ut...

Tips för bättre sömn

32676-401




Om du vill sova gott, bädda sängen med Leksandslakan. Du kommer sova som aldrig förr.




Vad är hem?

Att komma hem ska ju vara en schlager, men ett hem kanske aldrig kan vara en plats så länge man är ensam, ett hem kanske till slut måste vara en människa som gör en vacker, som man får göra vacker. Att få bo någon behaglig stans, att få älska någon vacker som älskar och gör en vacker tillbaka, att få vara sysselsatt med något som känns meningsfullt och stimulerande och ger okej med pengar. Ska det vara för mycket begärt?

Ur Per Hagmans Att komma hem ska vara en schlager.

Halloumi

32676-399

Denna underbara ost. Gummiliknande konsistens och väldigt salt. Tillsammans med tomat och en basilikakvist blir det en otroligt god (och snygg!) förrätt. (Dessvärre hade inte Ica någon färsk basilika igår, därav saknas den gröna pricken över i:et på bilden...)

Och så vädret...

30/10 Mån31/10 Tis1/11 Ons
nattmorgemkvällnattdagnattdag


-2°



-1°







-4°



-5°



-1°



-4°



-5°

Falun. Vi ska få snö på tisdag! Coolt. Fast inte efterlängtat i år, faktiskt.


28/10 Lör29/10 Sön30/10 Mån31/10 Tis1/11 Ons





17°17°16°17°10°

Paris. Bättre än Falun. Fast snö är bättre än regn.


28/10 Lör29/10 Sön30/10 Mån31/10 Tis1/11 Ons





16°16°17°14°

Portsmouth. Min kära vän Maria får det minsann lite kallare på onsdag! (Men 8 grader och sol är mycket. 13 grader varmare än Falun.)


28/10 Lör29/10 Sön30/10 Mån31/10 Tis1/11 Ons





34°33°32°32°31°

Bangkok. Inte helt fel alls! Jag avundas vännerna som är i närheten.


Källa:
SMHI såklart

barajagjohanna från A till Ö

Cliff Hanger tyckte att den här listan borde göras. Och eftersom jag har så förbannat tråkigt på jobbet (det finns inget att göra och i skrivande stund är det tre timmar och trettio minuter till jag får gå hem), så gör jag den väl då... Obs! Jag är på lite dåligt humör. Risken finns att det blir tråkigt.

A is for age:
22 än så länge.

B is for booze of choice:
Jag förstår inte uttrycket. Favoritsprit? Jag vet inte.

C is for career:
Mm, jag har en lysande karriär som kommunikatör sedan två år tillbaka. Host. Jag hoppas att jag får ett roligt jobb i framtiden.

D is for your dad’s name:
Pappa.

E is for essential items to bring to a party:
Digitalkameran.

F is for favourite song at the moment:
Scissor Sisters: I don't feel like dancin' och Lars Winnerbäck: Faller. Visserligen är de flesta av Winnerbäcks låtar mina favoriter. Tvivel, Elegi, Över gränsen, Kom änglar...

G is for favourite game:
Betapet kanske?

H is for home town:
Falun.

I is for instruments you play:
En gång i tiden spelade jag cello och piano. Men det var längesedan.

J is for jam or jelly you like:
Mammas drottningsylt är god på gröt.

K is for kids:
Förhoppningsvis någon gång i framtiden.

L is for living arrangements:
Helt ensam i min trevliga etta.

M is for mother’s name:
Morsan.

N is for name of your crush:
Pass.

O is for overnight hospital stays:
Ingen än så länge. (Påminn mig inte vafaan!)

P is for phobias:
Sådana där fruktansvärt jobbiga skolredovisningar. Och ormar och råttor och andra äckliga djur.

Q is for quotes you like:
"Tid är den mest demokratiska saken. Alla människor har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn." Fast det där är en hat-quote också.

R is for relationship that lasted the longest:
Men... Pass. Eller ja, räknas två år när man var tio-elva-nånting?

S is for sartorial style:
Va? Jag fattar inte. Jag behöver nog plugga engelska.

T is for time you wake up:
I morse fick jag sovmorgon till 07.00. Normalt ringer klockan 06.14.

U is for underwear:
Ett par rosa boxer om ni vill veta (glöm inte att anteckna).

V is for vegetables you love:
Sparris.

W is for weekend plans:
Jobba idag. Sedan handla ost och kex, för syrran kommer med vin ikväll. Tvätta imorgon. Och kanske gyma?

X is for x-rays you’ve had:
Har röntgat ryggen så många gånger att jag tappat räkningen.

Y is for yummy food you make:
Jag är en jäkel på min speciella wok, samt kladdkaka.

Z is for zodiac sign:
Stenbock. Nästan en typisk sådan.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till:
Den som vill kan ju känna sig utmanad från mig. ;)

Ä är för älsklingstrend:
Oj. Jag vet inte. Det röda just nu är lite kul, tycker jag.

Ö är för en önskan just nu:
Att det ska ske ett under: att min rygg plötsligt blir rak av sig själv.

Dagens hockeyoutfit

32676-398Det börjar bli rejält kallt ute, så kvällens hockeyoutfit bestod inte bara av den självklara Leksandshalsduken, utan även Leksandsmössan som jag glömt att jag hade. Leksand - Nyköping 7-1. Helt underbart. Leksand är på god väg att ta oss hem till den plats vi ska ha - hem till elitserien.

(melodi: Countryroads)
Hockeylag, ta oss hem
till den plats vi ska ha
Bort från skiten
till eliten
Ta oss hem, upp igen


Jag förstår inte vad det är med min hjärna. När jag igårkväll tittade på mina papper inför provet kunde jag i princip ingenting. Jag började inse att det mycket väl kunde bli underkänt idag. Men när jag sitter där med provet och ser frågorna, så kan jag plötsligt svaren. Var sjutton hittade hjärnan den informationen? Hur sjutton har jag kunnat ta in den informationen utan att vara medveten om det? Jag kunde ju inte frågorna nyss!?! Så jag gjorde som en vän brukade göra på gymnasiet: jag skrev ner svaren fort som tusan, för att inte glömma det jag plötsligt kunde. Det kommer nog att gå vägen, det här.

Det har varit en bra dag. Gymet var behövligt. Lunchen och fikat med Åsa likaså. Som grädden på moset, som pricket över i:et, som... ja... ni förstår..., så avslutades dagen med en mycket trevlig hockeymatch i Leksand. Men nu är jag så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Till sängen, förmodligen, med tanke på att jag ska upp tidigt och jobba.

Hjärnan strejkar

Den största frågan som biståndet försöker bidra till är att lösa den snabba befolkningstillväxten i många u-länder. Om ökningen fortsätter som idag så kommer vi att vara dubbelt så många människor på jorden 2050. Den största ökningen kommer att ske i tredje världen.

Idag finns det faktiskt tillräckligt med livsmedel för att alla människor på jorden ska kunna äta sig mätta. Problemet är att fördelningen är fruktansvärt ojämn. Överflödet existerar samtidigt som allt fler svälter.

32676-398

32676-399

32676-397

Hade morgondagens prov bara handlat om sådant där (bistånd och internationellt miljösamarbete), då hade det var lite mer intressant. Men min hjärna orkar inte ta in allt om EU (vem orkar hålla reda på skillnaden på ministerrådet, europaparlamentet, europakommissionen, regionalkommittén, EG-domstolen, revisionsrätten...?), FN-organisationen, säkerhetspolitik, Sovjetunionens fall, folkmord i Afrika... Hjärnan strejkar. Magen ska få lite tacos. Sedan ska hjärnan få lite Vänner innan den ska få pinas lite till.

Bokat!

Den 15 december drar Ida och jag till Paris. Jag hade gett upp hoppet på att komma iväg. Men nu drar vi alltså. Det känns skönt. Boendet är inte bokat ännu, men förhoppningsvis ska vi bo vid mitt favoritställe i hela Paris: Place des Abbesses, Montmartre.

Det jag längtar allra mest efter är färska croissanter, pain au chocolat, löksoppa, crème brulée och att bara vandra omkring på franska gator...

(Läste att det är hela 22 grader och växlande molnighet i Paris idag. Haha! Lite skillnad mot Borlänges 2 grader och snöblandat regn.)

AIK - Leksand 0-4

0-1 Pasi Saarela
0-2 Pasi Saarela
0-3 Pasi Saarela
0-4 Pierre-Edouard Bellemare

För ett par matcher sedan var målskyttarna Janne Huokko, Janne Huokko, Janne Huokko, Janne Huokko och Mike Siklenka (assist Janne Huokko).

Vad kan man säga? Jo, nyförvärven Saarela, Bellemare, Siklenka och nygamla Huokko är tre jäkligt bra nyförvärv. Som gör mål. Tre poäng till Leksand. Det ska det bli imorgon också.


Ehm... trött? Jag?

Jag sitter med pluggbok och -häfte vid köksbordet, läser, full koncentration (!). Men så lutar jag mig tillbaka och lägger huvudet på stolsryggen ett tag...

Plötsligt ringer telefonen och jag hoppar till. Hjärtat slår fort. Jag somnade! Sittandes!

Herregud. Jag måste vara trött.

Jag lyckas i åtminstone med att vara sysselsatt. Det måste jag vara, annars tänker jag bara. Min mage är nervös och orolig och jag gillar inte den känslan. Nåväl, dags att återgå till plugget, för snart ska jag gå på ryggjympa. Dusch, mat och plugg efteråt. Imorgon är det ungefär samma schema. På fredag är jag ledig, men har skaffat mig ett fullproppat schema ändå: skriva prov, gyma, luncha med Åsa, leta efter böcker till uppsats på biblioteket, mat hos föräldrarna, hockey i Leksand. Sysselsättning var det.

Jag hatar grannar! Och betaltoaletter.

SLUUUUTAAA HAAAMRAAAAAA!!

Idag var jag väldigt duktig på biblioteket. Jag lyckades koncentrera mig, jag förstod till och med vad jag läste! går det bra, kan jag tala om. Men efter en timme var kissnödig och hade inte en femma att betala för offentlig toalett (varför kan det inte vara gratis att gå på toaletten ens på biblioteket?!) och dessutom har jag varit totalt handikappad idag då jag glömde mobilen hemma i morse. Så jag ville hem. Med den koncentrationen skulle det nog gå bra hemma också.

Men nu är jag hemma och känner istället att jag borde laga mat, TV:n lockar och jag är sötsugen. Men framörallt:

Grannarna hamrar och hamrar och hamrar och...! Jag blir tooookig! Ibland är det jobbigt att bo i lägenhet för grannarna kan gå en på nerverna. Oftast går det ju bra, men när hundar skäller i trappuppgången och när grannarna måste hamra och därmed överrösta TV:n alternativt förstöra all min pluggkoncentration - då är det inte kul.

Jag ska uppfinna en mobil toalett som jag kan ha med mig. Ska jag behöva lägga ut en femma varje gång jag är på biblioteket blir det ju dyrt (ja, jag måste kissa varje gång jag är där och det slutar alltid med att jag åker hem).


Akta dig för Parissyndromet!

Thérèse har läst följande i UNT:

Paris blir inte alltid den upplevelse som japanska turister väntar sig. Expediter som ignorerar kunderna, sura tunnelbaneresenärer, väskryckare - verkligheten stämmer inte alls med bilden av Paris som en drömstad. Varje år är det något tiotal japanska Parisbesökare som måste till psykolog efter att ha konfronterats med ovänliga parisare och sjabbiga gator avslöjar Journal du Dimanche. En tredjedel av patienterna blir då genast bättre, en tredjedel får återfall och resten får psykoser enligt en intervjuvad psykolog. Fenomenet kallas Parissyndromet.


Jag skrattade gott när jag läste det. Parisarna kan vara lite speciella ibland. Samtidigt som många är mycket trevligare än oss och önskar bonne journée (trevlig dag) när man lämnar affären eller bageriet, så finns det helt klart en hel del som känns lite snäsiga. Men att behöva uppsöka psykolog? Oj. Är japaner av en känsligare sort? Det tror jag väl inte. Har man hittat Parissyndromet hos någon annan nationalitet också måntro?

Japaner verkar vara lite speciella. Jag kan intyga att Paris kryllar av (fotograferande) japaner. När jag läste franska på språkskolan Accord var det flera japaner i klassen. På den skolan läste man så många veckor man ville, så ofta tillkom det elever varje måndag och några elever slutade alltid på fredagarna. Varenda fredag en japan slutade, var klassen tvungna att ställa upp sig för att bli fotograferade av japanerna. Jag tyckte att det kändes otroligt dumt och det var jag nog inte ensam om. Vi andra skrattade gott när vi ställde upp oss och log i kameran. Japanerna i min klass var otroligt roliga. Det var dock väldigt svårt att förstå dem. Det spelade ingen roll om de pratade franska eller engelska, för deras uttal blev så otroligt knepigt ändå. En av klasskamraterna, Hieroyoko, blev dock väldigt duktig fort. Värre var det med kvinnan jag inte minns namnet på. Baba? sa hon på morgonen. Det tog ett tag innan jag kom på att det var ça va hon menade...

Ibland behövs tröstgodis

32676-357
Men vad gör man när man inte ens vill ha det?

Tick-tack tick-tack

32676-394
Tick-tack... går det att stanna tiden? Eller att vrida fram den jättefort?

Det här bannemej den tråkigaste söndagen jag har varit med om på evigheter. Det finns absolut ingen som helst lust, inspiration eller koncentration för att plugga och lära mig om FN, EU, Sovjetunionens upplösning, fattigdom och annat jobbigt. Jag orkar inte ens titta på film. Och har ingen att äta pizza med. Söndag betyder att det är måndag imorgon och bara tanken på det ger mig ångest. Tiden går och jag har ingen lust att stiga upp tidigt för att börja en ny arbetsvecka. Jag har ingen lust att låta tiden gå och bli måndag och att dagarna ska rulla på och att det fortare än kvickt plötsligt blir onsdag om en och en halv vecka.

När jag var liten, så brukade jag leka en lek med mig själv när det var saker jag inte ville vara med om. Det kunde till exempel vara jobbiga dagar när man var tvungen att göra en jobbig muntlig framställning i skolan. Då hade jag ont i magen och ville inte vara med. Istället bad jag till Gud, trots att jag inte trodde på någon Gud, att låta mig slippa den där dagen. Att hoppa över den, men att man efteråt inte skulle märka något, utan det skulle kännas precis som om man gjort den där dagen ändå. Allt jag ville var att för stunden slippa det där jobbiga. Det är vad jag just nu hoppas om onsdagen den 1 november. Så snälla, gode Gud, kan vi inte bara gå från 31 oktober till 2 november direkt?


Inför högskoleprovet (i efterhand)

Aftonbladet hade massor av tips på hur man skulle klara högskoleprovet på bästa sätt. Det var som om det vore Vasaloppet eller något. Herregud, varför ta det så allvarligt?! Jag har, som bekant, inte tagit det här provet helt seriöst eftersom jag gör det för att testa mig själv och för att jag kan ha tur att få större chans att komma in på någon utbildning. Men jag tänkte att när jag ändå flummar och tar det som det kommer, kunde jag väl lika gärna testa några av Aftonbladets tips och sedan utvärdera det. De fetstilta är Aftonbladets ord.

32676-392Frukost: havregrynsgröt eller sportgröt som är havre och råg blandat. Riv äpple eller mosa banan i gröten och ät med lite mjölk.
Som ni ser till vänster åt jag faktiskt havregrynsgröt, men det var inte för att Aftonbladet sa det, utan för att jag faktiskt vet att havregrynsgröt är bra på morgonen om man vill hålla sig mätt längre. Men banan testade jag faktiskt att ha i. Det blev inte så gott. En fullkornsmacka med ost och paprika blev det också. Eller snarare: jag åt upp fullkornsmackan, men lämnade det mesta av gröten då det blev lite för stressigt att hinna med allt...

Lunch: ett lagat mål näringsrik mat. Alternativt en kall pastasallad med mycket grönsaker.
Jag gillade lunchtipset med pastasallad, så jag gjorde faktiskt en sådan igår som jag åt till lunch idag. Den var dock så otroligt kall efter mitt alldeles för kalla kylskåp, så den var jobbig att äta. Jag lämnade väl hälften. Inte så mycket grönsaker blev det visst heller.

Mellanmål: om man vill ha bröd ska det vara typen danskt rågbröd. Bra pålägg är skinka och sallad eller makrill i tomatsås. Komplettera med keso. En fruktsallad med keso är också bra.
Danskt rågbröd? Det skulle inte gå bra med svenskt, eller? Nåja, jag tog brödet jag hade hemma - en fullkornsfralla med ost och paprika (nä, skinka eller makrill är ingen höjdare för mig). Jag tror att mitt bröd dög lika bra.

Försök inte pigga upp dig med godis.
Jag åt lite choklad på någon av rasterna, men ytterst lite. Jag var inte sugen. Hade jag varit sugen hade jag struntat i tipset och ätit ändå.

Var förberedd: förbered dig genom att göra gamla prov så du vet hur det går till. Det finns flera utlagda på nätet.
Ärligt talat tänkte jag göra gamla prov, men jag har inte orkat. Jag kikade på de olika delarna lite fort på internet och såg hur de gick till, men något annat struntade jag i att göra.

Tänk positivt: om en uppgift inte går, tänk på att det kommer fler. Provet är en helhet.
"Tänk på att det kommer fler." Blablabla, jag veeet. Min inställning är "jag kan inte matte, jag vet inte hur man gör, men jag försöker". Det märkliga är att första delprovet blev DTK (tolkning av diagram, tabeller, kartor) och det kändes lätt. Sista delprovet var NOG (matematiska och logiska problem) och det kändes helt omöjligt och som om jag var tvungen att chansa på varenda fråga. Men jag började tänka efter och det slutade med att det kändes helt okej det också. (Sen kan jag ju ha tänkt fel, men ändå, det kändes helt okej.)

Andas lugnt: andas in tre djupa andetag genom näsan vid varje delprov eller om du känner stressen komma krypande.
Först tänkte jag faktiskt testa det där med tre djupa andetag innan varje delprov, men det glömde jag lika fort som jag kom på tanken. Jag andades som jag brukar och det kändes... eh... bra. Men ett par gånger kände jag mig lite stressad av tiden, så då kom jag ihåg att ta de där tre djupa andetagen genom näsan. Märkte dock ingen skillnad.

Håll uppe självförtroendet: se till att avvisa alla katastroftankar och undvik att gå ner i en negativ spiral.
Katastroftankar? Negativ spiral? Folk som får katastroftankar under högskoleprovet tar det på alldeles för stort allvar. Min inställning är som sagt att jag bara kör på och ser vad som händer. Det är en bra inställning för mig.

Men nu tyckte jag faktiskt att Aftonbladet glömde något. De skrev inget om kläd- eller frisyrval. De flesta som skrev provet idag hade jeans, vilket jag tycker är ganska olämpligt när man ska sitta och skriva prov en hel dag. Och ha hår hängandes i ögonen och hela tiden vara tvungen att ta bort det är också en ganska dum idé. Det ska vara bekvämt att sitta och skriva prov i sju timmar.

32676-393Därför satte jag på mig en perfekt högskoleprovsoutfit, nämligen:
? grå mjukisbyxor, H&M
? turkos/vit-randig mjuk, långärmad och lång tröja, JC
? brun/turkos fleecetröja, Vero Moda (vilket visade sig vara ett mycket bra val till den iskalla aulan)

Och jag tror att jag var bekvämast av alla. En lång tröja ner över rumpan så att man inte behöver tänka på att hela tiden dra ner tröjan, en varm tröja och ett par mjuka byxor så att man kan sitta precis som man vill utan att det skaver eller bli för tajt. Och med hjälp av diadem - inget hår i ögonen!

Jag som aldrig skulle skriva högskoleprovet är faktiskt ganska glad att jag gjorde det. Det var inte så farligt som jag hört. Jag som är jättedålig på matte tyckte ju till och med att de delarna var roligast. Dessutom får man ju alternativ, vilket gör att man kan ha tur. Det var ganska kul att testa sig själv och man måste faktiskt gå in med en schysst inställning. Det är inget att vara nervös över, bara att ta det lugnt och köra på. Jag ska dock inte sticka under stol med att mina ögon korsades av trötthet när klockan var 16.15 och jag åkte hem.

För alla som är sugna på att testa sig själv och höja sina chanser till att komma in på eventuella utbildningar är nästa provtillfälle 31 mars.


Hjälp...

Idag kom kuvertet på posten: "Välkommen till Ortopediska klinikens mottagning, Universitetssjukhuset, Linköping." Hjälp! Till min glädje, lättnad och rädsla ska jag vara där redan den första november. Jättesnart. Jag måste få bli lite personlig: jag får ont i magen och börjar darra och blir tårögd av tanken. Jag hade släppt alla jobbiga tankar om ryggen som hållit mig vaken om nätterna och distraherat mina dagar. Nu är de tillbaka och de kommer ganska olägligt (högskoleprovet). Jag är livrädd för att steloperera ryggraden, för det är ett gigantiskt ingrepp som jag inte vill vara med om. Jag hoppas att jag slipper, samtidigt som jag inte vill bli snedare med tanke på min framtid. Jag är rädd och orolig och känner mig som ett barn då mamma ska följa med för att höra vad skoliosexperten har att säga... Huh. Bort med tankarna.

Det vankas högskoleprov...

...och jag får inte smita därifrån!

Attans.

Jag hade planerat att göra en
becka, det vill säga smita tidigare från provet för att se mitt kära lag spela match. Jag har sagt det förut och det tåls att säga igen: Det är en jävligt dum dag för högskoleprov. Provet beräknas sluta 16.10, och matchen i Leksand börjar 16.00. Det tar ungefär 45-50 minuter att åka till Leksand och jag hade planer på att kunna dra i alla fall 15.30 och bara missa början av första perioden. Men idag har jag ringt och hört mig för, och man måste sitta tiden ut, vilket till och med kan betyda lite längre än 16.10. Nä, shit. Jag kommer missa matchen. Det blir den första hemmamatchen jag missar den här säsongen.

På grund av ett jäkla prov.

Jag har alltid sagt att jag aldrig, aldrig, aldrig i hela mitt liv kommer att skriva högskoleprovet. Det har inte funnits på min världskarta. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig förnedra mig så. För det är vad jag alltid trott att jag kommer att göra  - förnedra mig. Men nu ska jag alltså försöka ändå. Jag har ju trots allt inget att förlora, och har jag tur (vilket jag normalt inte har), så kanske jag lyckas pricka in rätt alternativ här och var och kanske ökar mina chanser att komma in på någon utbildning som jag kanske vill någon gång i framtiden. Inte så stor chans, men som sagt: jag har inget att förlora. Förutom de 360 kronorna som jag har betalat in. Dem överlever jag.

Min lördag kommer att bli fruktansvärt tråkig. Prov i sju timmar. Sju timmar! Herregud.

Kladdkaka med mint

32676-391



Klassisk kladdkaka med bitar av Marabous mintchoklad och en botten av kokos





Jag har varit sugen på choklad hela veckan, men faktiskt lyckats hålla mig ifrån det. Idag tänkte jag dock unna mig något mellan pluggandet (idag har jag faktiskt pluggat), så jag gjorde en kladdkaka. Normalt brukar jag göra en väldigt enkel kladdkaka som man snabbt slänger ihop i samma kastrull som man smälter margarinet i. Men nu var jag sugen på den där med hård yta, som Ida har recept på. Så receptet fick jag.

Du behöver: 2 ägg, 3 dl socker, 1 tsk vaniljsocker, 4 msk kakao, 1,5 dl mjöl och 100 gram smält smör. Rör ihop allt i den ordningen. Grädda i 20-30 min på 175 grader.

I min väldigt enkla kladdkaka som man snabbt slänger i hop i samma kastrull som man smälter margarinet i, smörjer jag formen med smör och kokos, vilket jag även gjorde den här gången. Dessutom köpte jag Marabous mintchokladkaka och la i bitar i kakan innan jag gräddade den. Och wow... den smakade ljuvligt. Särskilt med ett par stora skedar vaniljglass.

(Det var mäktigt och därför finns det massor av kvar - välkommen på fika!)

Tredje julen

På förmiddagsrasten sa en kollega att snart får vi julstjärnor i våra fönster igen. Mysigt. Och så sa hon att det blir hennes fjärde jul på den här arbetsplatsen. Då insåg jag till min fasa att det är min tredje jul här på kontoret. Tredje! Okej, jag anställdes i november för två år sedan, så det är ju "bara" två år, men ändå. När jag började här trodde jag att det skulle vara tillfälligt. Och på ett sätt blev det väl lite så, jag slutade och åkte till Paris efter fyra månader. Men efter ytterligare fyra månader kom jag tillbaka till arbetet. Det var för sexton månader sedan och även den gången trodde jag att det var tillfälligt. Men uppenbarligen är jag kvar. Dock inte ännu ett år hoppas jag? Det är bäst för mig att jag hittar något nytt att göra (men vad och var?). För ärligt talat, jag har faktiskt ingen lust att låta det bli en fjärde jul här.

Ursäkta mitt fula språk, men

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!! Fy faan vad skönt, ursäkta språket, men helvete! Leksand vände ett underläge från 1-3 till 5-4. Jan Huokko gjorde hela fyra mål (och en assist), varav tre kom inom loppet av knappt fyra minuter. Helt fantastiskt underbart. Det här behövde dem. Och vi. Huokko är kung och helvete vilken stämning det måste ha varit på bortastå i Södertälje! Jävla skit att lördagsmatchen blir den första hemmamatchen jag missar. Hur sjutton kan Högskoleverket lägga högskoleprovet samma dag som Leksand har hemmamatch?! Obegripligt.

Jag är ihop

Telefonen ringer.

Ida: Hej. Vill du bli ihop med mig?
Johanna: Ja.

Och därmed är jag ihop. Ida hade kommit fram till att man är attraktiv på singelmarknaden om man är upptagen. Så härmed är vi upptagna.


Om man skulle ta och plugga lite då?

Jag skrev ett inlägg om Mikael Persbrandt tidigare idag men har inte publicerat det än, för det känns inte helt bra, och jag tänkte skriva om min irritation över EFIT-medlemmar som bara visar bilder på sina äckliga hundar och katter (haha, förlåt alla djurälskare, jag är inte så hemsk som jag låter), jag tänkte skriva om mitt chokladsug som inte stillas eftersom ingen har lust att åka hit med choklad och jag inte orkar gå till Statoil hundra meter bort, och jag tänkte skriva om vilken pessimist jag har blivit - förutom när det gäller Leksand och hockey, för då är jag alltid optimist. Just nu leder Södertälje med 1-0, men jag tror på daladans och seger idag.

I alla fall, det var mycket jag tänkte skriva om men det var inget jag kunde formulera bra. Och så borde jag faktiskt plugga för att göra klart alla satans frågor som jag misstänker att jag bör kunna till provet. Så... jag återgår till det jag brukar syssla med nuförtiden: just det, plugget...

En timme senare...
Neej, jag orkar faktiskt inte plugga.

Ett foto i timmen, 17 oktober

Idag är en typisk tråkig dag som enbart består av tråkiga måsten. Men det bjuder jag på ändå.

32676-379
06:28 Deppigt mörkt och jag borde redan gått upp, försöker vakna genom att sätta på TV:n från sängen

32676-380
07:12 Huttrar i väntan på bussen

(Det blev inte så mycket fotande på jobbet, det skulle nämligen vara likadana foton hela dagen - ett tangentbord och en datorskärm, inte så spännande.)

32676-381
10:35 Bloggar när jag inte svarar "Färdtjänst, Johanna" i telefonen

32676-382
14:41 Linda, jag och Converseskorna lämnar jobbet och Borlänge för att åka hem

32676-383
15:19 Jag pluggar lite samhällskunskap på stadsbiblioteket

32676-384
16:25 Påväg hem för att fortsätta plugga

32676-385
17:20 Handlar lite mat på Ica

32676-386
18:06 Diskar, samtidigt som jag lagar mat och gör matlåda till morgondagen

32676-390
19:16 Och så var det dags att plugga igen

32676-387
20:17 Fortfarande inför-prov-plugg

32676-388
21:20 Stillar hunger med macka samtidigt som jag - gissa? - pluggar...

32676-390
22:54 Kvällen avslutas med 45 minuter på TV3 där Renée Nyberg får vara med Mikael Persbrandt en hel dag, hon får till och med kyssa honom på riktigt och han är omtänksam och pussar henne på kinden och herregud... jag är inte ett dugg avundsjuk... (Joooo! Vad är det med den mannen?)


Nästa
EFIT: 12 november

Privatliv?

Det är skrämmande hur mycket information om människor man kan få fram på nätet. Becka hittade en sajt där man kan se människors födelsedagar (där får man reda på mellannamn, ort etc.). Jag, som har hemligt nummer både på mina mobilnummer och mitt hemnummer, finns med. Det känns ju lite olustigt i och med att jag har valt att inte finnas med på nätet. Dessutom finns det tydligen en sajt där man kan få reda på i princip allt om en annan människa. Jag gick in och tittade och skrev in mitt eget namn och ort och fick då fram mina mellannamn och mitt postnummer (adress fanns inte med, troligtvis eftersom jag har hemligt nummer, men postnumret finns ju fortfarande där, vilket betyder att man ändå kan ta reda på i vilket område jag bor). Jag slog in en kompis namn och ort och kunde nu alltså beställa kreditupplysning om henne, civilstånd, sammanräknad inkomst, inkomst av tjänst, förmögenhet, antal anmärkningar, senaste anmärkningar. Det är ju ganska obehagligt att vem som helst kan kolla upp sådant.

Det stavas i n t e g r i t e t, hört talas om det?

(Kom tillbaka hit ikväll, det är nämligen EFIT idag.)

Ska vi starta företag?

Nej, det känns ganska onödigt att anmäla sig som ett företag för att man har barnvakt då och då. Snälla, nu börjar diskussionen om svart hemhjälp gå för långt. Många svenskar säljer och köper svarta tjänster då och då och jag kan faktiskt förstå det i vissa fall. Ofta tjänar ju båda parter på det, rent pengamässigt. Skulle jag vara jätteduktig på att putsa fönster och någon skulle ge mig en femhundring i handen för att göra det, så varför inte? Jag säger inte att man ska leva på att jobba svart, absolut inte, men det hela börjar bli lite överdrivet.

Allvarligt talat. Vem har inte bett grannen sitta barnvakt åt ungarna för att man ska iväg några timmar, och sedan gett barnvakten lite pengar i handen som tack? Vem har inte suttit barnvakt åt grannen och tagit emot pengar i handen? Kom igen, det känns som om man måste dra gränsen någonstans. Den nye finansministern Anders Borg intervjuades på Nyhetsmorgon i morse, det har visst kommit fram att han haft barnflicka svart, han med. Själv kallade han det barnvakt några kvällar ibland, och jag förstår precis vad han menar. Det är skillnad på att ha en barnflicka som alltid är hos en, och att ha en barnvakt. Majoriteten av Sverige blir ju brottslingar om man det skulle säga vara olagligt att ha barnvakt och ge denne pengar i handen som tack.

Det börjar som sagt gå till överdrift.

I övrigt blir jag bara trött när jag hör den nya budgeten, så jag orkar knappt skriva om det... Vad spelar det för roll att vi får sänkt inkomstskatt från januari, när alla avgifter kommer att höjas? Vi får betala mer till a-kassan och när vi blir arbetslösa får vi mindre i ersättning. Blir vi sjuka får vi försöka gå till jobbet ändå, för vilken normal Svensson har råd med tre karensdagar? Inte jag i alla fall. Att det är en politik och en budget som gynnar de rika och missgynnar dem som redan har svårt att få ihop sin privata ekonomi, det visste vi ju redan. Man blir ändå så besviken.

Yoga, värt två försök

Jag gav yogan ett nytt försök ikväll. Även om jag gillade det förra veckan, så kände jag inte att det gav mig så mycket som jag hade föreställt mig. Det kan bero på att jag var tvungen att rusa innan avslappning... Den här gången kände jag till rörelserna och jag stannade till passets slut. Och wow. Jag minns inte när jag var så avslappnad sist. Otroligt skönt! Tyvärr förstörde jag det genom att cykla hem, pulsen gick genast upp och jag är uppe i varv igen. Det är synd, för det hade varit alldeles underbart att komma hem och vara alldeles avslappnad i både kropp, hjärna och ja, faktiskt själ också, kändes det som.

Jag är stolt.

På lite halvskämt skrev jag ett inlägg på forumet på Superstars hemsida (jag tänker inte länka den här gången, för jag skäms lite för mitt inlägg), att jag kommit på något de kan skrika till min käre fransman Bellemare (Bellemare - supèrbien!), jättefånigt, och att de gärna fick höra av sig till mig om de ville ha hjälp med franskan... Inte tänkte jag på att Superstars är en av Sveriges största supporterklubbar och att det är väldigt, väldigt många människor som är inne och läser...

Klackledaren läste förstås och tog mig på orden. Han kontaktade mig och frågade om jag hade lust att hjälpa till med lite franska till en flagga till Pierre-Edouard (fortfarande samme fransman) och hela slutade med att vi satt och pratade kärleksproblem på msn ända till jag var tvungen att gå och lägga mig. Men mitt svar på om jag kunde hjälpa till med franskan blev givetvis Självklart! Åh, det är jätteroligt att bli tillfrågad och att hjälpa till med en sån sak. Tänk när klacken står där med sin flagga på franska, då kan jag vara lite stolt.

Leksing tills jag dör

Det spelar ingen roll hur mycket laget förlorar. Det spelar ingen roll om någon gör en tabbe. Det spelar liksom ingen roll. En gång Leksing, alltid Leksing. Man byter inte lag, aldrig. Leksing tills jag dör. Med Sveriges bästa klack och Sveriges bästa klackledare kan man inte annat än att vara stolt.

En vinst hade suttit fint. Men... inte idag... heller.

Leksands enda mål idag var helt suveränt. Trots förlusten så gjorde Micke Karlbergs 1-1-mål min dag. Rögle spelade fem mot tre, Karlberg kom precis in från sin utvisning, tog pucken och åkte ensam mot Rögles målvakt och satte pucken där den skulle sitta. Otroligt skönt. Otroligt skönt är också att nya kanadensaren håller mer än måttet, och såklart min kompis Fransmannen. Franska nationalsången från klackens håll är ljuvlig.

Bäst jag slutar innan jag blir alltför fånig.


Blandat babbel på söndagsmorgonen

Inatt drömde jag en väldigt detaljerad dröm om att jag åkte till England som au pair. (Samtidigt verkade jag befinna mig i Farsta av alla ställen, så jag vet inte riktigt...) Mamman i familjen såg ut som Maria Borelius. Hon var svenska. Hon hette till och med Maria. Pappan var engelsman och hette Jade. Familjen hade sex barn och när jag kom dit, så hade jag glömt bort vad mina arbetsuppgifter skulle vara. Jag var livrädd att jag skulle ta hand om alla sex barn och jag var rädd att jag hade tagit på mig att laga mat (jag har sagt att skulle jag åka som au pair igen, så ska ytterst lite matlagning ingå i arbetsuppgifterna - såvida familjen inte är vegetarianer och det finns tillgång till qourn). Det första som hände när jag kom hem till familjen var att en av barnen, en pojke i 12-årsåldern sa överlägset och provocerande till mig:
- Vilken jävla hylla!
Jag hade festkläderna sedan igårkväll på mig, där mina bröst råkade framhävas en del
(mer än vad som syns på bilden i föregående inlägg). I och med att jag var ny i familjen vågade jag inte säga emot. Vi satt och åt runt ett väldigt stort bord och jag satt bredvid en liten söt flicka som ständigt pratade med mig. Vi gick en promenad sedan, mamman, jag och några av barnen. Då gick jag med flickan i min hand och lite försiktigt tog jag reda på hur allt stod till. Mamman var hemma om dagarna med den nyfödda bebisen. Jag skulle ta hand om de övriga tre yngsta, och de andra två äldsta barnen klarade sig själva. Därmed räknade jag inte heller med att jag skulle behöva laga mat och det visade sig att jag hade rätt. Allt kändes bra i familjen, barnen var väldigt goa, mamman lagade vegetariskt till mig och jag trivdes jättebra. Vad skönt - tänk om den hade varit så
när man var au pair!

Jag var uppe redan nio imorse - pigg! Skönt. Det blev tidigt igårkväll. Festen började redan fyra på eftermiddagen, så jag var trots allt där nästan åtta timmar ändå. Men jag var trött, rastlös och började få huvudvärk och när bröderna fick skjuts till stan, så passade jag på att få skjuts hem.

Min förmiddag kommer att spenderas framför Nyhetsmorgon. Egentligen borde jag börja läsa till provet, men egentligen känner jag mig värd att skjuta på det en dag. Det gör alltså inget om jag latar mig och börjar imorgon istället... Idag ska jag bara softa... och åka till Leksand på hockey.

Jag har hittat två kurser som jag skulle vilja läsa. Kreativt skrivande 20p på Högskolan i Gävle och Praktisk svenska 20p på Stockholms universitet. Kreativt skrivande är närmast det jag vill, men ett val mellan Gävle och Stockholm är ju inte så svårt (ni får väl själv lista ut vilken stad jag skulle föredra...). Men det är ju kursen man ska gå efter, och eftersom jag inte har någon lust att bo i Gävle, fungerar det ju faktiskt att pendla från Falun de dagarna man måste vara i skolan. (Det handlar ju bara om en termin.) Den sociala biten med kurskamrater blir ju dock inte lika bra. Men skitsamma. Jag har bara hittat intressanta kurser, om jag sedan kommer att gå dem är en annan sak.


30-årsfest

32676-378



Systers pojkvän har fyllt 30 år och nu är det fest.
I brist på inspiration får jag väl visa en bild på min festklädsel. Klänning känns kul, det har jag inte använt på år och dar.





Jag återkommer när jag har något att säga

Ingen inspiration. Ingen text i huvudet. Ingen förmåga att uttrycka mig. Inget att berätta. Inget foto att visa. Sorry. Leksand förlorade ikväll igen och jag är trött. Imorgon ska jag sova utan att en klockradio väcker mig 06.00 - så fruktansvärt skönt.

Smart, Agnes

Idol-Agnes Carlsson presenterades nyligen som en av artisterna i Melodifestivalen 2007. Nu är hon diskad. Bidragen är ju hemliga innan de presenteras, för reglerna säger att juryn inte får känna till varken låtskrivare eller låttitlar innan de valt ut bidragen. Men fem dagar innan SVT presenterade bidragen berättade Agnes för Aftonbladet att hon hade skickat in More than a girl. Lite klantigt. Och därmed är det idag beslutat att hon diskas ur tävlingen.

Det var ju tråkigt. Eller inte. Jag bryr mig inte, för Agnes är inte någon personlig favorit. Men 
schlagernyheter är alltid roliga. (Och jag tror att Cicci är den enda av mina läsare som bryr sig... haha. Någon annan schlagertok har jag åtminstone inte märkt hittills.)

Dyrare och dyrare...

Varför bokade jag inte en t/r-biljett hos Ryanair när det nästan var gratis? Nu är priserna inte alls lika billiga, inte heller hos alla andra flygbolag jag kikat på. Jag vill ha en billig paketresa (helst fyra nätter, men tre får också duga) till London eller Paris i november eller december. Det ser kört ut, men jag vägrar tro det. Jag kan till och med boka en resa ensam och så får jag se om någon hänger på. Jag vill åka! Jag pratar ju för tusan både engelska och franska med mig själv, jag behöver åka. J'en ai besoin, I need it!

Om nån har något tips, så är de supervälkomna.

Korvstroganoff

32676-376För första gången i mitt liv har jag gjort korvstroganoff. Det såg faktiskt ut som en en riktig middag och smakade dessutom utsökt.

Vill du också laga utsökt mat? Du behöver sojakorv (det går säkert bra med vanlig korv också om man är lagd åt det hållet), vatten från kranen, lite mjölk och en kryddpåse à la korvstroganoff från Knorr. Stek korven och häll i resten. Tadaaam - du har fått en alldeles utsökt middag! Glöm inte att ha något till. Fullkornsmakaroner passade perfekt.

Det går alltid bra att ringa Johannas jourtelefon om du inte klarar av receptet. Jag har öppet dygnet runt.

Lättnad!

Mail från läraren i samhällskunskap:
Mycket bra uppsats, jag saknar ingenting. Bra språk och egna slutsatser. MVG. Provet och inlämningsuppgift MVG!

Shit! Hur lyckades jag med det? Jag som har gått och beklagat mig om det förbaskade provet och påpekat ett flertal gånger att jag inte har någon plugghjärna. (Det har jag inte.) Eftersom jag hade kunnat gjort ännu bättre ifrån mig på uppsatsen är det ju klart att jag kommer att få högsta betyg även på nästa, eftersom mitt upplägg tydligen är bra. Dessutom kommer jag att skriva om feminism och har hur mycket som helst att skriva om. Jag har dock ännu en inlämningsuppgift och ett prov kvar, men jag borde ju få MVG i kursen. Shit. Vad skönt det känns.

Å LIF...

32676-373Det är märkligt hur en bra hockeymatch med rätt resultat kan göra hela ens dag. Och det är jobbigt hur ett dåligt resultat kan förstöra hela ens dag.


Fan Leksand. Första perioden lekte de med nollåttorna och kunde haft ett övertag på minst 5-0. Men puckarna gick inte in och istället ledde de med endast 2-0, som Hammarby vände till 2-4, som Leksand till vår lycka kvitterade till 4-4, men som till slut blev 4-5... Fan.


Jag hade självklart, förutom Leksandshalsduken, Frankriketröjan på mig, eftersom jag tycker att det är så roligt att Pierre-Edouard Bellemare spelar i Leksand. Fransos. Uppvuxen i Paris. Nästan jämngammal med mig. Och snygg. Grr.


I en intervju säger Bellemare till fansen:
- Tack för att ni sjunger nationalsången för mig, det är så häftigt! Jag vet att hockey är stort i Leksand och jag kan inte fatta att ni sjunger det här för mig. Det berör mig väldigt ska ni veta!
Klacken sjöng nämligen den franska nationaldagen för honom i första matchen. Riktigt häftigt.

Lågt.

Maria Borelius har anlitat svart hemhjälp på 90-talet, ja, det vet vi väl allihopa vid det här laget. Jag skiter fullständigt i om Borelius haft en barnflicka svart hemma hos sig, det rör mig inte ryggen. Däremot blir jag fruktansvärt förbannad på hennes låga bortförklaringar! Det är skrattretande.

För det första påstår hon att hon inte hade råd att anställa barnflickan lagligt. Hon och maken hade en årsinkomst på 1,7 miljoner kronor vilket blir ETTHUNDRATRETTIONIOTUSEN kronor i månaden. Då påstår hon att hon och maken inte hade gemensam ekonomi. Fyra barn tillsammans, bostad tillsammans utan gemensam ekonomi? Okej. Men om då fru Borelius skulle vara den fattiga av dem båda, varför skulle då HON betala för hemhjälpen? Det är ju uppenbart att hennes förklaringar inte håller någonstans och därmed måste klassas som bortförklaringar.

Så uppenbart att Maria Berolius i TV4:s morgonsoffa tog tillbaka påståendet om att hon skulle tjänat för dåligt.

När jag ändå är inne på politik kan jag väl också yttra min besvikelse över några förändringar som jag har hört att vår kära allians vill göra.
• Vi måste börja betala för att gå på museum.
• Det ska inte längre vara gratis att låna böcker.
• Karensdagen kommer inte längre att vara en, utan tre.

Vad var det de påstod, alliansen? Att låginkomsttagarna skulle få det bättre, mer pengar, ja, var det inte något sådant? Guuuud, vad alla blåröstande låginkomsttagare är lurade...


Denna omständiga teknik...

Såhär är det: jag är en oteknisk människa! Eller... egentligen handlar det nog om att jag är fruktansvärt ointresserad av allt vad teknik heter.

Bostadsrättsföreningen har börjat med digitalboxar till TV:n nu. För drygt en vecka sedan slutade alla kanaler utom ettan, tvåan och fyran att fungera och det var fritt fram att hämta sin digitalbox. I två månader skulle vi få prova fyra intressepaket gratis, vilket skulle innebära att jag får tillbaka femman som jag inte har haft på över ett år. Först idag gick jag och hämtade min box, eftersom jag inte vill vänta med de roliga kanalerna längre.


Men inte hade jag någon aning om att det var så mycket som skulle kopplas ihop...


32676-371 32676-370
Vad ska man med alla sladdar till?


Jag började läsa i bruksanvisningen. Jag har ju trots ingen stor och stark karl som kan hjälpa mig (märk ironin), så jag lär ju klara det själv. Och det gick ju lättare än vad jag från början trodde. Det stod ju faktiskt precis vart man skulle koppla in vilken sladd. Det var ju bilder och allt på sladdarna, så att man inte skulle missta sig. Den som gjorde anvisningen måste ha tänkt på mig.

32676-369 32676-372
Vadå, en antennkabel som inte medföljer? Men menar de att jag måste gå och köpa en sådan? Nä, phu. En sådan fanns ju faktiskt mellan TV:n och antennuttaget i väggen. Jag kämpar med sladdarna...


Till slut fick jag faktiskt igång digitalboxen och började installera enligt instruktion. Språk, programsökning, tid, bla, bla, bla... Efter tidinställningen var det "bara att börja titta på TV!". Okej. Ettan fungerade. Tvåan och fyra också. Resten av kanalerna kunde inte hittas av boxen. "Bara att börja titta på TV!" Nåväl, jag överlever med de tre kanalerna. Men efter en timme slår jag ändå över på femman av någon okänd anledning och till min stora glädje fungerar det! Trean, femman, sexan, TV4 plus, Eurosport, Exreme Sports, TV4 Fakta, discovery, BBC, CNN, TV8, ja herregud... jag har verkligen alla kanaler. Det känns... lyxigt. Och lite överflödigt.

Men det bästa av allt, det är att jag, en av världens mest otekniska människor (läraren fick formligen ge mig svaren på mitt omprov i teknik i nian, bara för att jag skulle få godkänt i kursen, haha!), har kopplat in detta alldeles själv - och det funkar! Nu har jag klarat både att koppla in bredband och digitalbox helt utan hjälp. Snart kan jag nog börja kalla mig själv för teknisk.


Schlagerartisterna 2007

Regina Lund, Agnes Carlsson, Andreas Johnson, Nanne Grönvall, Anna Book och Jimmy Jansson är några av artisterna som är färdiga för Melodifestivalen 2007. Tyvärr hittar jag ingenstans exakt vilken artist som ska framföra vilket bidrag, men det är mindre viktigt i sammanhanget.

Det absolut roligaste är att Caroline af Ugglas är med! Jag tror knappast att hon ska sjunga själv, då skulle jag bli mycket förvånad, men hon har varit med och skrivit bidraget Tror på dig. Superroligt att se henne igen!
Caroline af Ugglas är en gammal artistfavorit till mig, som både är en duktig sångerska, låtskrivare, konstnär och körledare.


Yohanna på Yoga

Yoga betyder förening av kropp, tanke och känsla, att lära känna känna sig själv och nå en balans mellan kropp och själ. Friskis&Svettis har en form av yoga som de kallar för ki yoga. Här har de hämtat inspiration från den klassiska yogan. Ki yogan har fokus på andning, rörlighet och att bara uppleva.

Med mitt stillasittande jobb har jag ett extremt behov av rörelse, inte bara stenhård träning. Därför har jag sett fram emot att testa yogan, vilket jag gjorde idag.

Rörelserna i yogan var otroligt sköna. Alla utgår från sig själva och sina egna förutsättningar. Mina förväntningar var nog dock lite för höga. Att varva ner tar tid. Idag låg min koncentration lite mer på att se ledaren och vad hon gjorde, istället för att gå in i mig själv och bara göra rörelserna. Man behöver nog gå en gång till för att få ut så mycket som möjligt av passet.

Men visst var det mysigt att komma in i en nedsläckt jympasal full av levande ljus, sätta sig i skräddarställning med rak rygg på den mjuka mattan och bara blunda och andas. Jag tror att alla behöver tvinga sig själva att slappna av ibland och yogan kan nog vara ett väldigt bra hjälpmedel. Dessutom är det ett bra sätt att ha en stund för sig själv, att sluta sina ögon, andas lugnt, göra rörelserna i sin egen takt och bara få vara. Efter en timme i den dämpade hallen med levande ljus, är man skönt trött och kroppen känns väldigt behaglig. Jag har inte tränat. Men jag har ändå rört mig. Det känns... skönt.
Onödigt ovetande angående rubriken: När jag var lite yngre tyckte jag att det var coolare att stava Johanna "Yohanna". Det var nästan så att jag ville ändra stavnigen på mitt namn. Just nu känns det... eh... inte lika aktuellt längre.

Att jobba på kundtjänst del 2

En kund ringer in till Telia:
»Hej. Åh, jag har lite frågor... jag har gått tillbaka från er från Glocalnet... Har du tid att prata nu, eller vill du att jag ska återkomma imorgon?«


Alltså. När man ringer till en kundtjänst, tror man då att människan som svarar inte har tid? Det är ju (tyvärr) mitt och alla andra kundtjänstmedarbetares förbaskade jobb att sitta och besvara samtal!

Att jobba på kundtjänst del 1.

För lite sömn och för mycket tankar

Inatt har jag inte sovit mer än tre timmar. Det finns ingen direkt orsak, mer än att min hjärna är fullproppad av tankar, information och orosmoment. Fast det kanske är en tillräcklig orsak, det... Klockan två satte jag på TV:n efter att ha legat och vridit och vänt på mig i mer än två timmar. Tjugo i fem tittade jag på klockan och det kändes som om jag inte hade sovit en blund. Idag är jag alltså trött. Väldigt trött. Och att jobba känns inte särskilt motiverat...

Söka jobb

Att söka jobb är inte det roligaste. För två år sedan fick jag jobb på min nuvarande arbetsplats. Men innan detta, sökte jag jobb, på jobb, på jobb... Och den 22 september 2004 var jag extremt trött på detta. I brist på annat började en låt forma sig i mitt huvud och rätt som det var hade jag den på papper. Sedan dess sitter låttexten på min frys. Haha.

Med påtryckningar från
Thérèse, ska ni nu få ta del av låten. Och om ni, liksom jag, är lite schlagernördar, har ni säkert melodin som kareokeversion. Sätt då på den och sjung för full hals! (Glöm inte copyrighten!)

Söka jobb

Text: barajagjohanna, 22 september 2004 omkring 12:30
Melodi: "Det gör ont" (Lena Ph)


Och alla omkring
dom halkar lätt så in

Finns det nåt jobb att söka
säg, finns det någon chans
att jag kan få ett jobb nu
eller ska jag gå till AMS
Dom säger bara sök jobb
vi hjälper inte dig
åååh!!

(refr) Jobb, söka jobb, söka jobb
jag vill inte söka jobb
söka jobb, söka jobb
Dom säger bara nej
säger nej vi vill ej ha dej
när jag frågar efter jobb
söka jobb, söka jobb
Och alla omkring
dom halkar så lätt in
och får jobb
(dom får jobb)

Här finns så många ställen
Ica, Coop, café och mack
Manpower och Proffice
alla bemanningsföretag
Jag har ju faktiskt prövat
men alla har så fullt

(refr) Jobb, söka jobb, söka jobb
jag vill inte söka jobb
söka jobb, söka jobb
Dom säger bara nej
säger nej vi vill ej ha dej
när jag frågar efter jobb
söka jobb, söka jobb
Och alla omkring
dom halkar så lätt in
och får jobb
åååh!!

(stick) Kassavana, punktlig
kompetent och väldigt snäll
Jag skriver fort på datorn
så låt mig få ett jobb

(refr) Jobb, söka jobb, söka jobb
jag vill inte söka jobb
söka jobb, söka jobb
Dom säger bara nej
säger nej vi vill ej ha dej
när jag frågar efter jobb
söka jobb, söka jobb
Och alla omkring
dom halkar så lätt in
och får jobb
dom får jobb
dom halkar så lätt in
och dom får jobb

Höst

32676-368 32676-367

Hösten har alltid varit en tid då jag trivts. Det är otroligt vackra färger i naturen, luften blir fräschare och man får börja sätta på sig tjockare kläder. Jag har alltid älskat halsdukar, vantar och mössor. Jag gillar Sverige för våra fyra årstider som alla har sin charm. En isande vinterpromenad i minus tjugo grader är underbar. Har man tjocka kläder och inte fryser är det hur skönt som helst. Den bitande kylan är häftig.

Men i år vill jag varken ha höst eller vinter. Jag tycker inte om när jag kommer ut på mornarna just nu och det är kallt, jag tycker inte om de gråa dagarna, jag tycker inte om att det blir mörkt så tidigt och jag tycker inte om att träden tappar sina löv. Det känns jättekonstigt att tycka tvärtemot av vad jag alltid tidigare har tyckt. Jag vet inte vad det är med mig, men jag misstänker att det beror på att jag inte fått så mycket sommar som jag behöver. (Jag behöver lite mer av
veckan Samos tror jag.)

Katten i Paris

Thérèse skrev om katter och hundar och eftersom jag började prata om jag inte gillar katter och hundar, speciellt inte katten jag bodde med i Paris, lovade jag att förklara mig...

När jag bodde i Paris våren 2005, fick Carro och jag nys om en tvåa i Montmartre via min kompis. Vi älskade området runt rue Lepic och vi älskade lägenheten och skulle få hyra den till ett mycket bra pris, eftersom det ingick att ta hand om ägarens orangea katt... Jag var ytterst tveksam, eftersom jag är lite rädd för katter, men Carro hade katter hemma och visste hur de skulle skötas. Så vi flyttade in.

32676-364
Världens gulligaste katt, eller hur?

Visst var hon söt, Lola. Hon hälsade oss välkommen genom att hoppa på oss, riva oss och morra åt oss. Carro var chockad, men gissa vad jag var... Snarare vettkskrämd. Ägaren hade varnat oss för att hon kunde bajsa på sängen om hon protesterade mot något. Gissa vad det första hon gjorde var? Jajjemän. Hon bajsade på vår säng. Mycket trevlig katt, det där. Efter det släppte vi inte in henne i sovrummet, vilket hon var väldigt arg för. Om hon lyckades komma in i sovrummet var det extremt svårt att få ut henne därifrån. Likaså när hon lyckades rymma ut i trappuppgången. Ibland önskade vi att hon bara skulle dra, så att vi slapp henne. Men det hade ju inte varit så lätt att förklara för ägaren, förstås...

Första kvällen var Carro ute och ringde pojkvännen från en telefonkisok och jag var alltså ensam med Lola. Jag var barnsligt rädd, och när Lola fort sprang mot mig, hoppade på mig och fräste, blev jag så rädd att jag sprang in i sovrummet och stängde dörren. När jag var tvungen att öppna ytterdörren för Carro och alltså möta Lola i vardagsrummet virade jag in mig i en handduk av rädsla för att bli klösen. Skratta inte, jag var livrädd.

Lola var världens kelgris. Man fick inte vara ifred någon gång. Om vi satt i soffan och pluggade kom hon och hoppade upp och kurade in sig i vårt knä, eller mellan oss. Mysigt? Jovisst, om det hade varit för att hon inte hårade som tjugo katter tillsammans. Jag avskyr hår. Och att bo med Lola innebar att allt vi ägde och hade var tjockt av katthår. En innekatt i en takvåning i Montmartre har väl vanligtvis inte många kvadratmeter att röra sig på. Lola var inget undantag och vi tyckte synd om henne. Hon kunde inte springa, hon kunde aldrig upptäcka något nytt och hon var en riktig tjockis och en enda stor hårboll.

32676-365 32676-366
Jag gör framsteg...

Vi försökte kela med henne. Vi kammade henne eftersom hon njöt av det, vi lekte med henne, vi klappade henne och gav henne massor av mat (lite för mycket, men det var order från ägaren). Men ibland fick hon världens ryck och blev jätteläskig. Det hände speciellt när vi tog fram strykbrädan. Det var något med ljudet, för när vi fällde ner den gnisslade det otroligt högt och Lola fick fnatt. Varenda gång vi öppnade skutdörren för att ta fram strykbrädan blev hon på sin vakt, och när vi fällde ut den hände det: Lola rusade med all fart hon kunde mot strykbrädan och Carro eller mig, hoppade upp på oss (en gång lyckades hon hoppa upp på Carros rygg), klöste oss och fräste åt oss. Det hände vid flertal tillfällen att vi började blöda båda två.

Visst kunde vi förstå Lolas reaktion i början. Hon förstod väl inte vilka vi var och varför vi var där och var vi hade gjort av matte och husse. Men på två månader, som vi faktiskt bodde i den där lägenheten, borde hon ha vant sig vid oss. Men icke. Och med tanke på hennes olika personligheter, kom vi fram till att katten måste vara schizofren. På riktigt.

Till och med Carro, som älskar katter, tyckte inte om Lola. Jag var inte särskilt förtjust i katter innan jag träffade Lola. Och jag skulle ju inte påstå att jag tycker om katter efter detta... snarare tvärtom. Nej, jag gillar inte katter. Visst kan de vara söta, och visst kan de vara goa, men... nej, jag gillar inte katter.

Röj en mina

Alla världens länder har kommit överens om att fattigdomen ska halveras till 2015 (Millenniemålen). Det handlar till exempel om att låta alla barn få gå i grundskola, öka jämställdheten och förbättra kvinnors ställning, stoppa spridningen av hiv/aids och andra sjukdomar, säkerställa en miljömässig hållbar utveckling och öka samarbetet kring bistånd, handel och skuldavskrivningar.

Utvecklingen går framåt. De flesta länder i världen utvecklas åt rätt håll, men utvecklingen har fram till idag gått långsamt. Utvecklingen måste öka snabbare i positiv riktning, annars kommer vi inte att nå målen. Idag är det 3007 dagar kvar.

Varför inte hjälpa till att röja lite minor? Klicka här.

Irritationsmoment

Efter någon timme bland kläder samt en fika bland affärerna, gick min huvudvärk äntligen över. Lite piggare lyckades jag bli på humör. Vi lyckades hitta ett par snyggbyxor till storasyster och en klänning till mig (!) till 30-årsfesten nästa helg. Nu längtar jag, enbart för att få använda klänningen.

Men det var ju uppsatsen jag skulle skriva den här helgen ja...


Glöm inte torkskåpet för tusan

32676-363I tvättstugor finns det ju tusen påminnelser om att bygelbehåar INTE får läggas direkt i maskinen, att man MÅSTE komma ihåg tvättpåse till bygelbehåar, att man ska rengöra filtret till tumlaren efter VARJE tumling, att man absolut inte får glömma att moppa golvet och herregud, tänk om man glömmer att flytta på sin "tvättplupp"! Katastrof!

Men VARFÖR har ingen kommit på att sätta upp en påminnelse om att komma ihåg att sätta på torkskåpet?! Det undrar jag. Nu är det andra gången i rad jag glömmer detta och när jag då kommer ner och ska hämta min torra tvätt nästan mitt i natten är inte tvätten torr, utan fortfarande näst intill dyngsur. Det är ganska otrevligt, och det slutar med att hela lägenheten ofrivilligt får leka torkskåp i många timmar framöver.

Feminism är något BRA!

Fan! Kan inte folk fatta? Feminism är inget konstigt, det är inget dåligt, det är bara något självklart och något så enkelt som att vilja ha JÄMSTÄLLDHET! Vore det verkligen så dumt?

Jag råkade hamna på en blogg av en 23-årig kvinna, som i sin beskrivning säger att hon är antifeminist. Jag tyckte det lät konstigt, så jag ville bara ifrågasätta det. Jag kanske är ute och cyklar, jag kanske överdriver, men jag blir bara så arg och besviken...


barajagjohanna
Läste att du är antifeminist? Det låter mycket märkligt i mina öron. Hur kommer det sig? 


den andra bloggaren
Jag är antifeminist eftersom jag håller inte med feminister kring någonting helt enkelt.


barajagjohanna
Men... jag är fortfarande jättenyfiken på varför man INTE är feminist? Det betyder ju att du inte tycker att jämställdhet är någon bra idé. Jag har väldigt svårt att förstå att man inte vill ha ett jämställt samhälle, därför är jag bara nyfiken på hur du tänker, vad argumentet är?



den andra bloggaren
Jämställdhet är ingen bra ide då jag inte anser att alla vi är lika mycket värda. Jag tycker att brottslingar är mindre värda än andra människor och sedan anser jag att kvinnan och mannen är två helt olika varelser. Men, bara för att jag inte anser att lika regler ska gälla för alla så betyder inte detta att jag tycker att kvinnan ska vara mindre värd än mannen.

Att tycka att en kvinna ska behandlas väl, tjäna lika mycket som mannen osv hör till sunt förnuft & har egentligen inte så mycket med feminismen att göra enligt mig.


barajagjohanna
Det är feminism som är sunt förnuft. Feminism handlar om jämställdhet mellan könen, inget annat. Självklart handlar det inte om att brottslingar ska ha samma rättigheter som andra som sköter sig, det tror jag nog att du förstår. Det handlar om lika lön för lika arbete, det handlar om att män och kvinnor ska vara på samma nivå, inte att kvinnan är underordnad mannen som det faktiskt fortfarande är idag. Och det handlar om något så djupt rotat sedan många år tillbaka. Kvinnan ansågs inte vara mänsklig, vi hade ingen rösträtt enda fram till början av 1900-talet. Sådana saker, det är ju helt sjukt.

Jag tror att de flesta är feminister även om de påstår att de inte är det, på grund av rädsla att bli förknippade med manshatare. DET är INTE feminism. Jag tror nog att även du är feminist, bara att du inte vågar kalla dig det, precis som många andra.


den andra bloggaren
Sunt förnuft har funnits låååååångt innan feminism & kamp för kvinnans rättigheter & att tvinga in alla i samma fack som du nyss gjorde är som när nazisterna tvingade varenda tysk att ställa sig på samma sida. Jag är inte en feminist, kommer aldrig vara det & det handlar inte om att jag tycker att de är manshatare utan för att jag INTE HÅLLER MED DEM. Om du har problem med detta så föreslår jag att du kollar upp vad åsiktsfrihet innebär & låter mig tycka vad tusan jag vill för jag tvingar då fan inte någon feminist att ändra på sina åsikter eller petar i vad de tycker och säger
" ja fast egentligen så är du nog ingen feminist för du tycker si & så." lägg bara av.

Jag har tillräckligt respekt för feminister att jag aldrig någonsin ifrågasätter dem direkt. Jag låter de tycka vad tusan de vill.

Och jag förväntar mig samma jävla respekt tillbaka.


barajagjohanna
Haha, sorry, inte min mening att uppröra dig. Jag var bara nyfiken på varför man kallar sig antifeminist, det är allt.

Självklart får alla tycka vad de vill. Jag försöker inte tvinga på någon en speciell åsikt. Verkligen inte. Jag har många starka åsikter som jag står för, men sällan pratar om eller diskuterar, så länge inte någon annan tar upp det. Diskutera det kan jag absolut göra. Men att försöka TVINGA någon att tycka som jag - aldrig. Skulle aldrig falla mig in.

Jag tycker bara att det är ett förakt mot alla människor, särskilt kvinnor, att kalla sig antifeminist. Det betyder faktiskt att du inte tycker att kvinnor och män ska ha samma rättigheter.

Det jag menar, för att hårdra det, är att jag tror att de allra flesta människor tycker att kvinnor och män, svarta och vita, korta och långa, dyslektiker och rättstavegenier, tjocka och smala, blonda och brunetter ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det är det jag menar med att de flesta nog egentligen är feminister, bara att man inte kallar sig det i och med att man är rädd för ordet, inte riktigt vet vad det handlar om och för att det har smutskastats i media.

Jag tvingar inte in alla i samma fack, där förstår jag inte vad du syftar på. Att likna mig vid nazister känns jävligt lågt.

Tack för mig.


Upptagen

Provet gick bättre än förväntat. Ett VG borde jag få, så det känns skönt. Men nu har jag att göra:
13/10, Inlämnningsuppgift
21/10, Högskoleprovet
27/10, Prov

Under denna period ska jag även skriva en uppsats, vilken jag helst ska lämna in redan på måndag. Och så fort som möjligt efter provet ska jag lämna in den sista uppsatsen. Och allt det här inom loppet av tre veckor, samtidigt som jag jobbar och helst ska försöka motionera. Jag längtar till november...


Borde jag ens posta detta?

Citat från Silverfiskens blogg:

"Jag vet att ni sitter där i föreläsningssalarna på universitet och högskolor runt om i Sverige. Ni lyssnar på doktarander som pratar om kalkylering eller hållfasthetslära. Ni ser er omkring och undrar om det bara är ni som inte orkar ta in mer. Ni har läst ett par år och allt ni skaffat er är poäng och goda vänner. Det enda som är kul är att gå på studentpuben och sittningar med märkliga föreningar. Det håller er över ytan; vännerna och festerna. Inte jakten på en titel eller en framtid ni inte vet vad ni ska göra av.

Ni måste resa er upp och gå.

Än finns det hopp.

Om ett riktigt liv."


Jag blir nästan rädd. Det känns så... vemodigt. Och jag blir rädd därför att jag tror att det är sanningen, till stor del. Det är första gången jag hör någon säga det som jag - och kanske fler med mig? - ibland tänker men inte säger. Jag tror att det finns alltför många där ute som sitter där på universitet och högskolor och pluggar, pluggar och pluggar utan att egentligen veta varför. Jag tror att det finns för många som pluggar för att de inte får jobb och för att de inte vet vad de vill. "Ni har läst ett par år och allt ni skaffat er är poäng och goda vänner." Och studielån. Tänk om det är så? Jag kanske vill läsa journalistik på Mittuniversitetet, men varför? Därför att jag vill testa på att leva det där studentlivet någon gång. Och jag tror mig veta att det är bra med en högre utbildning om man vill jobba med det eller om man vill bli något "bättre". Om jag vill bli journalist är jag inte säker på. Hur ska jag vara säker på det, jag har ju inte testat på det på riktigt? Att plugga på universitet, det allra roligaste med det är egentligen att flytta till en annan stad och få nya vänner. Allvarligt talat. Är det inte så för många fler? Man vill komma bort från denna eviga slentrian och göra något annat. Komma någonstans, inte stanna i ekorrhjulet. Göra något nytt, träffa andra människor, upptäcka något annat, börja ett nytt liv.

Är det inte så att det finns två typer av studenter? Den första typen är den målinriktade som vet vad den vill, satsar hårt för att få sin titel och sin kunskap. Och så finns det den andra typen, den lite rastlösa som pluggar för att den inte riktigt vet vad den ska göra, måhända är det ett ämne denne är intresserad av, men det här är typen som kommer att stå med sin examen och tänka "vad faan gör jag nu?".

Men det viktigaste är väl ändå att göra något man blir lycklig av, oavsett om det handlar om att få en utbildning med en snygg titel, resa jorden runt eller jobba utan att utbilda sig. För mig är det inte viktigt att ha ett "bra" jobb. Jag kan syssla med vadsomhelst, så länge jag tycker att det är roligt (och ha en inkomst som jag klarar mig på). Så länge man trivs, så är det något bra man gör. En kommentar från Silverfiskens inlägg var: "Kärnfrågan är väl om man är tillräckligt lycklig? Annars: Gör något åt saken!" Det är ju faktiskt bara en själv som har makt över sitt eget liv. Vilken klyscha. Men en sann sådan. Jag är väl en av dem som borde göra något åt saken. Men fan vad lat man blir med ett fast jobb.

Flummigt? Eh, sorry. Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Mer än att jag tycker att Silverfisken har en poäng i det han säger. Nånstans.

Dagen efter kanelbulledagen

32676-361 32676-362

Det tråkigaste med att inte jobba igår var att jag missade kanelbullen på jobbet (kanelbullens dag, ni vet). Den hade jag verkligen sett fram emot. Vilken tur att mamma ringde mig mitt uppe i baket och frågade om jag ville ha en påse kanelbullar. Nu kan jag ju ha kanelbullens dag när jag vill. Idag, till exempel.

Hållbar utveckling

Då jag tröttnade på att plugga till provet började jag faktiskt med en uppsats om hållbar utveckling istället, vilket jag finner mycket mer intressant.

2004 kostade det svenska utvecklingssamarbetet cirka 21,8 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär sex kronor per svensk och dag. Samma år spenderade vi 14 kronor per person och dag på alkohol och tobak, vi köpte kläder och skor för 19 kronor, och grundskolan kostade oss 22 kronor.

En intressant jämförelse. Alltså: Om vi dricker och röker lite mindre, som ju bekant inte är särskilt nyttigt, och istället lägger de pengarna på något nyttigare som ett biståndsprojekt eller ett fadderbarn skulle världen se bättre ut.

Jag har kommit på hur vi löser detta: Ett fadderbarn kostar normalt 200 kr i månaden, vilket blir 2400 kr på ett år. 2004 rökte och drack varje svensk i genomsnitt för 5110 kr. Det är ju känt att alkoholkonsumtionen ökar och att vi faktiskt dricker lite väl mycket. Så...

...om vi då säger att alla svenskar under kommande år röker och dricker hälften så mycket som vi gör nu, och istället lägger de pengarna (vi säger 2400 kr då) på bistånd, kommer ytterligare 21,6 miljarder att gå till utvecklingsländerna och världen skulle genast bli lite gladare.


Udda

32676-360
Vad gör man när tvättkorgen är överfull och garderoben därmed nästan gapar tom, man har missat tvättiden och det bara finns udda strumpor kvar, (eftersom tvättmaskinen har ätit upp den ena halvan av paret)? Jo, då ser man ut såhär.

En bloggskadad längtan

Imorgon börjar skolan för alla utlänningar som ska läsa franska en eller två terminer på Université Catholique de l'Ouest. Idag skulle jag alltså lämnat Falun och Sverige för en annorlunda och inspirerande vardag i Angers och Frankrike. Jag hade också kunnat vara påväg till jobb på Disneyland just nu. Jag har alltid sagt att jag aldrig ångrar något som jag har gjort, utan att allt är en erfarenhet. Och det står jag fast vid. Jag har nog inte heller ångrat något jag inte gjort - förrän nu. Åh, vad jag skulle vilja vara utomlands och göra något annat, se något annat, leva i en annan kultur, prata ett annat språk och uppleva. Jag blir så avundsjuk när jag läser Therese i Madrid, Tolken i Paris, Krokofanten i Paris, Anna i Malaga, Maria i Barcelona och alla andra utlandssvenskar som rapporterar från sin vardag i ett annat land.

De här känslorna beror nog på att det är just idag det skulle ske, men det beror också till stor del på min tråkiga vardag. Att sitta framför en dator hela dagen på jobbet och därefter plugga tråkig samhällskunskap, samtidigt som jobbiga saker i livet förstoras upp i huvudet - det är ingen höjdare.

Men faktum kvarstår att jag också vill vara i ett annat land och skriva om det. Berätta. Skildra. Dela med mig genom text och bild - det är väl det jag tycker är roligt. Det absolut tråkigaste med att jag är i Sverige är att jag inte får blogga från utlandet. Haha, det är sant! Jag har blivit bloggskadad, utan tvekan. Men jag skojar inte.


Ett nytt försök

32676-359



 

På biblioteket lyckades jag sitta i en timme. Jag lockade mig själv med färgglada pennor, Loka och en liten daim. Men mitt mycket trötta huvud tog som vanligt inte in någon information. Jag satt mest och tittade ut genom fönstret eller vilade huvudet i händerna. Det slutade med att jag tog en promenad hem. Nu är det bara tre dagar kvar till prov och det är bara att inse faktum: jag kommer att komma lika oförberedd som jag alltid var förr.



 


Snygg-tröjan

32676-358När jag var på en liten shoppingrunda i Stockholm i lördags, hittade jag den här fantastiskt vackra tröjan med Paristryck. Den hängde ju där på Mango och bara ropade efter mig, så jag var tvungen att köpa den. Den mörkgröna koftan (också på bilden) köpte jag på Zara, utan att prova. En vanlig small brukar sitta som en smäck, men ack så fel jag hade denna gång. Det var en väldigt stor small, så den är lite... stor. Men det är inne, har jag hört (haha), så jag använder den ändå, för den är skön.

Det blev lite mer rolig shopping. Till exempel ett par skor med lite klack som jag aldrig nånsin förr kunnat gå i, så det var kul. Jag, som annars bara når 159 cm över havet, kände mig lång idag. Men nu får fötterna och framförallt ryggen vila i några dagar innan jag använder dem igen...

Lagerhaus är en livsfarlig affär. Där inhandlade jag svart pasta, mintchokladpulver, grytlappar, torkhandduk och några roliga tablettaskar.

Dagens visdomsord

Mieux vaut être seul(e) que malaccompagné(e).

(Hellre vara ensam än i dåligt sällskap.)


Kära Paris,

32676-36...jag hoppas att jag får återse dig inom kort. Ibland får jag plötsliga behov av att träffa dig. Jag fick precis ett sådant behov, då jag känner doften av nybakade baguetter och croissanter från ett boulangerie och jag hör de vänliga orden "bonne journée, au revoir, madame", dragspels-musiken i métron och myllret av turisterna i Montmartre.

Je t'embrasse,
Johanna.


Fotot är taget vid Notre Dame de Paris den 1 december 2005.

Det har hänt igen.

Minns ni detta (den "betittta" lappen)? Nu har det hänt igen. Ikväll när jag kom hem hade jag i vanlig ordning reklam på dörrmattan, men också denna servett...

32676-356
Jag antar att den inte tillhör reklamen, liksom...

(Fortsättning följer kanske...?)

Dålig är mitt förnamn, självdisciplin mitt efternamn

Det är fem dagar kvar till provet i ekonomi. I och med att jag gör detta för att höja mitt betyg i samhällskunskap räcker det inte med ett G. Tyvärr räcker det nog inte ens med ett VG. Och att satsa på absolut högsta betyg är inte riktigt min grej.

Fem dagar kvar och på en skala från 1-5 på hur förberedd jag är blir det nog... 1. Kommer det sluta med att jag, precis som på gymnasiet, kommer sådär halvförberedd till proven i de tråkiga ämnena? Mm, kanske. Jag förstår inte riktigt varför jag har gett mig in i det här. Jag har numera ständigt massor att göra men struntar gång på gång att göra det jag måste.

Jag ska följa mammas råd och börja gå en promenad hem till dem (åtta kilometer, kommer att ringa efter skjuts efter halva vägen), för nu när jag fått se svart på vitt att min rygg är sämre än någonsin och att det bara verkar gå åt fel håll är det väl bäst att jag börjar ta det på allvar och prioritera motionen.

(Liten skrytig uppdatering 14:24. Jag gick alla åtta kilometer!)