Glass i stora lass
Vi hade barnkalas för min syster ikväll. Glass, grädde, maränger,
chokladsås och rån. Funkar alltid! Hur gammal hon blev? 28. :)
Bara tillfällig depma, kanske?
Jag läste följande hos Silverfisken idag:
Var det verkligen så igår? Ja, kanske, vid närmare eftertanke uppdaterades inte mina favoritbloggar så mycket som de brukar heller.
Själv har jag känt mig nere i några dagar, så att jag nästan blir rädd. I söndags var det tungt att andas (det kan visserligen bero på allergi också men det kändes inte riktigt så). Jag fick ta djupa andetag för att inte bryta ihop kändes det som. Jag vankade av och an och gick till slut och la mig i sängen så tidigt som strax efter nio. Att lägga sig runt nio händer bara inte när det gäller mig, så jag förstår inte vad det tagit åt mig. Igår var det samma sak, jag bara fanns där i soffan, framför datorn, vid spisen eller vid disken, men gjorde inget vettigt och tyckte synd om mig själv för precis allt och grubblade alldeles för mycket. Det är väl våren. Till skillnad mot andra som blir deppiga på hösten, trivs jag när höstmörktet kommer och brukar istället känna en viss deppighet någon gång under våren. Jag undrar varför.
Det tog emot att skriva det här. Inte på grund av innehållet, utan på grund av mitt förra inlägg som var så jag att jag vill att det alltid ska finnas högst upp.
Det verkar som att nån sorts kollektiv ledsenhet och trötthet drabbade många bloggare i går. Virtanen
hade nog kallat det depma. Flera av de jag läser dagligen verkade mest vilja gömma sig under en
sten och vänta på bättre tider. Så även jag. Och lite är det väl så fortfarande. Men man kan ju alltid
lyssna lite på musik istället för att sura. I morgon är en annan dag, som Chrille Björkmannen sa.
hade nog kallat det depma. Flera av de jag läser dagligen verkade mest vilja gömma sig under en
sten och vänta på bättre tider. Så även jag. Och lite är det väl så fortfarande. Men man kan ju alltid
lyssna lite på musik istället för att sura. I morgon är en annan dag, som Chrille Björkmannen sa.
Var det verkligen så igår? Ja, kanske, vid närmare eftertanke uppdaterades inte mina favoritbloggar så mycket som de brukar heller.
Själv har jag känt mig nere i några dagar, så att jag nästan blir rädd. I söndags var det tungt att andas (det kan visserligen bero på allergi också men det kändes inte riktigt så). Jag fick ta djupa andetag för att inte bryta ihop kändes det som. Jag vankade av och an och gick till slut och la mig i sängen så tidigt som strax efter nio. Att lägga sig runt nio händer bara inte när det gäller mig, så jag förstår inte vad det tagit åt mig. Igår var det samma sak, jag bara fanns där i soffan, framför datorn, vid spisen eller vid disken, men gjorde inget vettigt och tyckte synd om mig själv för precis allt och grubblade alldeles för mycket. Det är väl våren. Till skillnad mot andra som blir deppiga på hösten, trivs jag när höstmörktet kommer och brukar istället känna en viss deppighet någon gång under våren. Jag undrar varför.
Det tog emot att skriva det här. Inte på grund av innehållet, utan på grund av mitt förra inlägg som var så jag att jag vill att det alltid ska finnas högst upp.
Mina ledord
Jag älskar Paris tunnelbana. Där är så mycket liv.Att sitta på en full vagn och studera alla olika sortes människor... att gå i ruset, eller i lugnet, i tunnlarna mot nästa mål och se en frukthandlare... att vara påväg upp från tunnelbanan och se ung man med ett leende på läpparna leva sig in i sitt gitarrspel... att känna vinden av tåget som kommer in... att höra någon svara "allo" i mobilen... att kliva av på Abbesses och gå alla sju trappor upp... att komma upp ur tunnlarna och möta doften av Paris... att se någon komma i full fart och precis hinner in innan dörrarna stängs... att höra den franska dragspelsmusiken eka i tunnlarna...
Det där är en känsla som jag inte riktigt kan beskriva. Det är en miljö som ger så mycket minnen, så mycket speciella upplevelser i en så speciell epok i ens liv. Ni är säkert flera som har liknande nostalgiska känslor som flammar upp av en viss doft, en viss syn eller en viss känsla.Igår fick jag ett plötsligt behov. Av Paris. Jag måste dit. Jag vet inte varför. Vad är det som lockar mig? Egentligen? Vad har Paris som ingen annan storstad har? Franskan, visserligen, men egentligen, vad finns i Paris som inte finns i en annan storstad? Jag kan inte riktigt svara på det, inte sätta fingret på det, jag kan inte svara på varför jag så ofta vill tillbaka.
Det skulle lika gärna kunna handla om någon annanstans. Egentligen. Det är det där med att känna på speciella tillfällen, speciella dofter och speciella smaker som jag vill åt. Jag lever för stunden, jag existerar för upplevelser, parce que c'est tout ce que j'aime. Där har ni mina ledord.
Gör skillnad
Klicka här och hjälp oss. Det finns någon annan som behöver en hundralapp mer än du.
Solidaritetsbloggen är ett väldigt bra initiativ. Vi är ett gäng bloggare som regelbundet skänker minst 100 kr var till olika projekt/organisationer. Givetvis går det att vara med och skänka även om man inte har en blogg. Tillvägagångsättet är enkelt - du skänker jätteenkelt via nätet. Har man dåligt med pengar en månad måste man nödvändigtvis inte vara med den gången.
Den här gången är det Plan Sverige vi skänker till. Jag har själv varit i kontakt med dem via telefon och eftersom de tyckte att det var mest panik för de jordbävningsdrabbade barnen i Pakistan så är det dem som som skall få våra pengar. Farsan Baloo, som är initiativtagare till Solidaritetsbloggen, har haft besök på sin skola av hjälparbetare som varit i området, det är verkligen akut kris.
Så kom igen nu. Gå hit och läs instruktionerna. Hjälp till att göra skillnad. Det är lätt.
Solidaritetsbloggen är ett väldigt bra initiativ. Vi är ett gäng bloggare som regelbundet skänker minst 100 kr var till olika projekt/organisationer. Givetvis går det att vara med och skänka även om man inte har en blogg. Tillvägagångsättet är enkelt - du skänker jätteenkelt via nätet. Har man dåligt med pengar en månad måste man nödvändigtvis inte vara med den gången.
Den här gången är det Plan Sverige vi skänker till. Jag har själv varit i kontakt med dem via telefon och eftersom de tyckte att det var mest panik för de jordbävningsdrabbade barnen i Pakistan så är det dem som som skall få våra pengar. Farsan Baloo, som är initiativtagare till Solidaritetsbloggen, har haft besök på sin skola av hjälparbetare som varit i området, det är verkligen akut kris.
Så kom igen nu. Gå hit och läs instruktionerna. Hjälp till att göra skillnad. Det är lätt.
Grannsämja?
Min granne hade fest igår. Jag stördes inte det minsta av det. Det är inte alls särskilt lyhört mellan lägenheterna här, däremot hör man väldigt bra från dörr till dörr, d.v.s. ljudet går ut i trappuppgången och in i ens hall. (Jag borde propsa för säkerhetsdörrar. När vi fick det i min trea i Uppsala hörde man ingenting från trappuppgången vilket ger en betydligt mer privatliv.)
När festprissarna vid 22-22.30-tiden satte på Linda Bengtzings Jag ljuger så bra på hög volym och sjöng med, både killar och tjejer, hördes det och jag blev lite avundsjuk på deras schlagerdiggande. De lät ganska roliga och jag kunde inte låta bli att skratta.
Sedan hörde jag inte mer. Runt 23.15 släckte jag och somnade direkt.
Frid och fröjd. Trodde jag.
Ungefär en kvart därefter vaknade jag med ett ryck av att en man skrek utanför min dörr. Hjärtat dunkade snabbt och hårt av det otrevliga uppvaknandet och jag gick till dörren för att kika genom titthålet. En man och en kvinna i morgonrock stod där utanför mot min grannes dörr.
När festprissarna vid 22-22.30-tiden satte på Linda Bengtzings Jag ljuger så bra på hög volym och sjöng med, både killar och tjejer, hördes det och jag blev lite avundsjuk på deras schlagerdiggande. De lät ganska roliga och jag kunde inte låta bli att skratta.
Sedan hörde jag inte mer. Runt 23.15 släckte jag och somnade direkt.
Frid och fröjd. Trodde jag.
Ungefär en kvart därefter vaknade jag med ett ryck av att en man skrek utanför min dörr. Hjärtat dunkade snabbt och hårt av det otrevliga uppvaknandet och jag gick till dörren för att kika genom titthålet. En man och en kvinna i morgonrock stod där utanför mot min grannes dörr.
»Ge er iväg!« skrek mannen så att det ekade i uppgången med nio våningar.
Jag var ganska trött och minns inte så mycket mer än att de skrek att det här skulle minsann värden få reda på imorgon, och jag såg kvinnan böja sig ner och titta på brevinkastet för att se vad min granne hette, de sa nånting om att det är bara att ringa polisen. Yeah right. Saken är den att det här paret störde hundra gånger mer än min granne genom att stå i trappuppgången och gorma.
Några minuter senare var festen slut och alla gick ut från lägenheten för att förmodligen dra vidare till krogen. Många var väl lite för fulla för att inse att de kanske borde dämpa sig när de befinner sig i en ekande trappuppgång. Jag hade lagt mig i sängen men gick tillbaka till hallen för att höra vad som försegick när jag hörde att de gick ut och mannen återigen skrek. Det verkade som om han hade stått i trappuppgången och väntade på dem att komma ut! Han upprepade att värden skulle få reda på detta och hej och hå. Min granne bad så mycket om ursäkta och när mannen var ännu mer otrevlig sa min granne att det ju faktiskt går att komma och knacka på och säga åt dem att sänka ljudet.
Det går ju också att sätta upp en lapp och förvarna om att man ska ha fest, vilket morgonrocksmannen sa, men jag tror knappast att han hade störts mindre av det.
»Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, vi visste inte att vi störde«, sa min granne.
»Klockan är tolv!« röt mannen.
(Jag kan meddela att den var 23.35.)
»Det är lördag!« sa min granne vänligt men bestämt.
»Det bor gamla och sjuka här!«
(Nu kanske jag är lite okänslig, men är man så gammal och sjuk kanske det vore dags att tänka på att flytta till ett ålderdomshem.)
»Ja, jag ber så mycket om ursäkt. Men nu går vi, godnatt!«
»Håll käften!« skrek mannen.
»Detsamma!« ropade min granne glatt påväg ner för trappan.
Sedan hade jag ytterst svårt att sova och detta berodde på att mannen i morgonrock gjort mig väldigt upprörd med sitt skrik som ekar i hela uppgången och det blev väldigt obehagligt. Inget blir bättre av att man är otrevlig. Det är klart att man måste visa respekt när man bor i lägenhet och är det någon som för oväsen kan man ju vänligt säga till. Jag har full förståelse för att man vill komma och säga till när klockan närmar sig halv tolv, samtidigt som man kanske måste låta folk ha fest någon gång ibland. Jag har aldrig störts av en fest i det här huset och jag har ändå bott här i nio månader.
Om min granne läser detta ber jag så mycket om ursäkt om du inte gillar att jag tar upp detta, men jag står helt på din sida. Jag kan vittna om morgonrocksmannens otrevliga beteende.
Jag var ganska trött och minns inte så mycket mer än att de skrek att det här skulle minsann värden få reda på imorgon, och jag såg kvinnan böja sig ner och titta på brevinkastet för att se vad min granne hette, de sa nånting om att det är bara att ringa polisen. Yeah right. Saken är den att det här paret störde hundra gånger mer än min granne genom att stå i trappuppgången och gorma.
Några minuter senare var festen slut och alla gick ut från lägenheten för att förmodligen dra vidare till krogen. Många var väl lite för fulla för att inse att de kanske borde dämpa sig när de befinner sig i en ekande trappuppgång. Jag hade lagt mig i sängen men gick tillbaka till hallen för att höra vad som försegick när jag hörde att de gick ut och mannen återigen skrek. Det verkade som om han hade stått i trappuppgången och väntade på dem att komma ut! Han upprepade att värden skulle få reda på detta och hej och hå. Min granne bad så mycket om ursäkta och när mannen var ännu mer otrevlig sa min granne att det ju faktiskt går att komma och knacka på och säga åt dem att sänka ljudet.
Det går ju också att sätta upp en lapp och förvarna om att man ska ha fest, vilket morgonrocksmannen sa, men jag tror knappast att han hade störts mindre av det.
»Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, vi visste inte att vi störde«, sa min granne.
»Klockan är tolv!« röt mannen.
(Jag kan meddela att den var 23.35.)
»Det är lördag!« sa min granne vänligt men bestämt.
»Det bor gamla och sjuka här!«
(Nu kanske jag är lite okänslig, men är man så gammal och sjuk kanske det vore dags att tänka på att flytta till ett ålderdomshem.)
»Ja, jag ber så mycket om ursäkt. Men nu går vi, godnatt!«
»Håll käften!« skrek mannen.
»Detsamma!« ropade min granne glatt påväg ner för trappan.
Sedan hade jag ytterst svårt att sova och detta berodde på att mannen i morgonrock gjort mig väldigt upprörd med sitt skrik som ekar i hela uppgången och det blev väldigt obehagligt. Inget blir bättre av att man är otrevlig. Det är klart att man måste visa respekt när man bor i lägenhet och är det någon som för oväsen kan man ju vänligt säga till. Jag har full förståelse för att man vill komma och säga till när klockan närmar sig halv tolv, samtidigt som man kanske måste låta folk ha fest någon gång ibland. Jag har aldrig störts av en fest i det här huset och jag har ändå bott här i nio månader.
Om min granne läser detta ber jag så mycket om ursäkt om du inte gillar att jag tar upp detta, men jag står helt på din sida. Jag kan vittna om morgonrocksmannens otrevliga beteende.
Ibland är det svårt med rubriker
Storasyster och jag åkte till Leksand på medeltidsmarknad idag. Det var tråkigt. Det var vad jag tyckte i alla fall, jag tycker att marknader är väldigt meningslösa och långtråkiga. Varför åkte du dit då? kanske ni undrar nu. Därför att min syster ville dit och jag hade inget annat för mig. Det enda som fångade mitt intresse litegrann var att titta på de fina hästarna som var där. Nåja, storasyster tyckte att det var en trevlig marknad i alla fall och det var ju bra. Hon köpte en kapsylöppnare för tvåhundra kronor. Tvåhundra kronor! Jesus.
Nu är jag väldigt trött. Hade tänkt att gå ut men det ser ut som om jag struntar i det. Sitter här i mina myskläder och det kommer jag nog att fortsätta göra hela kvällen. Min granne har fest och det får en att känna sig lite extra ensam och tråkig, trots att jag inte vill festa själv. Försökte övertala lillebror att komma över med chips och godis och en svensk lätt-tittad film och bara softa. Men det verkar som om han väljer sina kompisar framför mig. Hm!
Tunnelbana: 25 mil sydöst
»HALLÅÅÅÅÅ!?! VAR E TUNNELBAAAANAAAN?«
Vi befinner oss alltså i Falun, jag cyklar förbi Ica Supermarket mitt i stan när jag hör en kille i 16-18-årsåldern med stockholmsdialekt skrika detta. Falun är Dalarnas residensstad med dryga 55 000 invånare i kommunen. Med en area som är betydligt mindre än Stockholms, klarar vi oss alldeles utmärkt utan en tunnelbana - såklart. De lokala stadsbussarna går åtminstone varje kvart till de största områdena. Aldrig blir man så patriotisk som när någon pratar skit om ens hemort. Att jag vill flytta härifrån är en sak, men hey, Falun är faktiskt en charmig stad, här finns saker att göra om man bara vill. Nära till skidbackar, nära till bad. Snö på vintern, varmt på sommaren. En perfekt stad att växa upp i.
Äh, suck, jag blir så irriterad. Håll er hemma om ni inte tycker att något utanför 08-området duger.
Vi befinner oss alltså i Falun, jag cyklar förbi Ica Supermarket mitt i stan när jag hör en kille i 16-18-årsåldern med stockholmsdialekt skrika detta. Falun är Dalarnas residensstad med dryga 55 000 invånare i kommunen. Med en area som är betydligt mindre än Stockholms, klarar vi oss alldeles utmärkt utan en tunnelbana - såklart. De lokala stadsbussarna går åtminstone varje kvart till de största områdena. Aldrig blir man så patriotisk som när någon pratar skit om ens hemort. Att jag vill flytta härifrån är en sak, men hey, Falun är faktiskt en charmig stad, här finns saker att göra om man bara vill. Nära till skidbackar, nära till bad. Snö på vintern, varmt på sommaren. En perfekt stad att växa upp i.
Äh, suck, jag blir så irriterad. Håll er hemma om ni inte tycker att något utanför 08-området duger.
Jippi, jag fick avsluta på franska!
Jaha. Sista dagen på det "nya jobbet", som endast varat i omkring fem veckor. Det känns tråkigt, jag började ju inte i växeln för att gå tillbaka till de gamla uppgifterna efter bara några veckor liksom. Men jag försöker att se det positivt: nu har jag fått växeltelefonisterfarenhet också och lärt känna fler folk, och på Halebop får jag tillbaka de lite mer fria tiderna och får jobba med Linda igen.
Jag fick åtminstone avsluta min, eh, karriär, i växeln med ett samtal på franska! Wow! Hur ofta händer det att någon ringer in och pratar franska? Jamais/Aldrig! Men nu hände det och jag fick samtalet. Jag förstod kvinnan, men blev så paff att orden knagglades fram helt fel grammatiskt "er... elle... elle est absente... er... elle est en vancances... er... oui... merci... au revoir" och hon förstod mig och jag blev helt till mig.
Det jag kommer att sakna med det här jobbet förutom människorna är att ha tid att läsa böcker, tidningar och annat och de lugna stunderna som nu: en klämdag då det ringer ytterst lite trots att vi bara är fyra telefonister. Jag har lusläst Klick!, jag har gått igenom Aftonbladet, Expressen och Falu Kuriren, jag har bloggat, jag har kollat upp allt om tjänstledighet, jag har fyllt i anmälan om arbetslöshet till a-kassan och så vidare. Såna här bra lugna stunder blir det aldrig på kundtjänst. Nåväl, positivt tänkande var det. J'ai parlé français!
Jag fick åtminstone avsluta min, eh, karriär, i växeln med ett samtal på franska! Wow! Hur ofta händer det att någon ringer in och pratar franska? Jamais/Aldrig! Men nu hände det och jag fick samtalet. Jag förstod kvinnan, men blev så paff att orden knagglades fram helt fel grammatiskt "er... elle... elle est absente... er... elle est en vancances... er... oui... merci... au revoir" och hon förstod mig och jag blev helt till mig.
Det jag kommer att sakna med det här jobbet förutom människorna är att ha tid att läsa böcker, tidningar och annat och de lugna stunderna som nu: en klämdag då det ringer ytterst lite trots att vi bara är fyra telefonister. Jag har lusläst Klick!, jag har gått igenom Aftonbladet, Expressen och Falu Kuriren, jag har bloggat, jag har kollat upp allt om tjänstledighet, jag har fyllt i anmälan om arbetslöshet till a-kassan och så vidare. Såna här bra lugna stunder blir det aldrig på kundtjänst. Nåväl, positivt tänkande var det. J'ai parlé français!
Pollenallergi + sexliv
Enligt en artikel i Expressen, som hänvisar till en amerikansk studie, blir sexlivet och prestationsförmågan försämrad av pollenallergi. Kvinnor med obehandlad allergi blir mindre upphetsade och får svårare att få orgasm. För männen påverkas också sexlusten negativt, vilket också gäller erektions- och prestationsförmågan. Efter att patienterna fått antihistamin (histamin frigörs vid allergi och gör så att man nyser, får rinnsnuva, nästäppa, röda kliande ögon, hosta och andnöd och/eller rodnad osv) kom sexlusten tillbaka.
Intressant, intressant. Men inte så konstigt med tanke på att man är halvdöd när allergin är som värst.
Intressant, intressant. Men inte så konstigt med tanke på att man är halvdöd när allergin är som värst.
Den nya matkategorin
Voilà! Potatisburgare med qournfilé och haricots verts.
Vilken underbar dag - ledighet mitt i veckan! För en gång skull har jag gjort en seriös måltid också. För ett tag sedan fick jag tips på maträtter av flera läsare. Bland andra, så tipsade Jonas om potatisburgare. Idag testade jag det och jag är glatt överraskad! Jag skalade och kokade fyra potatisar (till två måltider) och mosade sedan ihop dem med ett ägg, ost, salt, svartpeppar och pommes frites-krydda. Sedan stekte jag dem. Detta var ett otroligt enkelt och gott sätt att tillaga potatis - jag som aldrig gör potatis hemma ser det som ren lyx. Tillsammans med kokta gröna bönor och stekt qournfilé marinerat i olja, soja, vitlökskrydda och salt blev detta en otroligt god rätt. Rekommenderas varmt. Och jag är fortfarande öppen för fler matförslag.
Nu har jag dessutom varit tvungen att skaffa mig en mat-kategori här på bloggen så mycket som jag har börjat skriva om mat. För att äta gott, det är grejer det. :)
Alla behöver lite uppskattning ibland
Äntligen har jag funnit sidan igen, jag bara älskar den. Klicka på den här länken, strunta i alla konstiga tecken, utan bara skriv ditt namn i rutan och klicka enter.
Ett steg framåt, och så ett tillbaka
Det känns bättre nu. Men under dagen har jag varit så less. Det är jag visserligen fortfarande, men ilskan har sjunkit lite. Från och med måndag är jag tillbaka på kundtjänst istället för i växeln. Det är så typiskt. Inte för att jag inte trivs på Halebop - tvärtom, men jag blir så less. Har precis lärt mig det nya och kommit in där och jag har min heltid, slipper helgjobb och röda dagar och jag har slängt alla kundtjänstpapper. Nu måste jag gå tillbaka till det jobbet jag lämnat och som jag delvis glömt och jag lär få gå ner på deltid igen och måste kontakt a-kassa och facket igen och kommer få jobba både vissa helger och röda dagar och allt känns bara så snopet. Man blir lite trött bara...
Språkkunskaper
Enligt ett test hos Folkuniversitetet ligger jag på nivå B1 i franskan. Det var ju bra, för det var den nivån jag låg på när jag lämnade Paris för snart ett år sedan (hjälp, att det redan har gått ett år!). Vilken tur att jag underhöll språket lite med 10 p franska på Högskolan Dalarna i höstas.
Nivåbeskrivningen stämmer faktiskt mycket bra in på mig. Och om man jämför med nivå A1 som jag började i...
...så är jag väldigt nöjd med mina framsteg och undrar vart jag skulle ligga om jag åkte tillbaka och fortsätter där jag slutade...? Att komma upp till C hade varit roligt, men att ha kunskaper som motsvarar B2+ skulle vara fantastisk roligt. We'll see.
"Jag kan förstå huvuddragen i tydligt standardspråk. Jag kan oförberedd ge mig
in i samtal om kända vardagliga ämnen. Jag kan länka ihop fraser på ett
enkelt sätt för att beskriva erfarenheter och skeenden. Jag kan ge skäl och
förklaringar till mina åsikter."
in i samtal om kända vardagliga ämnen. Jag kan länka ihop fraser på ett
enkelt sätt för att beskriva erfarenheter och skeenden. Jag kan ge skäl och
förklaringar till mina åsikter."
Nivåbeskrivningen stämmer faktiskt mycket bra in på mig. Och om man jämför med nivå A1 som jag började i...
"Jag är ren nybörjare eller kan förstå och använda mycket enkla ord och fraser.
Jag kan presentera mig själv och ställa enkla frågor. Jag kan kommunicera
hjälpligt på ett mycket enkelt sätt om samtalspartnern talar långsamt och tydligt."
Jag kan presentera mig själv och ställa enkla frågor. Jag kan kommunicera
hjälpligt på ett mycket enkelt sätt om samtalspartnern talar långsamt och tydligt."
...så är jag väldigt nöjd med mina framsteg och undrar vart jag skulle ligga om jag åkte tillbaka och fortsätter där jag slutade...? Att komma upp till C hade varit roligt, men att ha kunskaper som motsvarar B2+ skulle vara fantastisk roligt. We'll see.
Johannas första kryssning
Jamen då har jag varit iväg igen då. Konferenskryssning med facket och Viking Line till Helsingfors (tyvärr hade vi inte tid att gå i land, men staden såg fin ut). Skönt när allt är gratis. Trerätters serverat, glaset påfyllt, buffé... Som vanligt trivs jag jättebra när jag får åka iväg, och båtens gungande gick jättebra, inget illamående. Kursen var otroligt lärorik och nyttig, jag är glad att jag åkte, nu har jag mycket mer koll på mina rättigheter och tänker definitivt utnyttja det.Det är säkert så att jag blivit gammal. För var jag festsugen? Nej. Fast sedan är det väl så att det är trevligt att må bra också, speciellt då man är på kurs. Här åt höger kan ni ändå se mig shejka loss lite på discot i söndags kväll/natt. Haha, snygg stil? Jag vet.
Idag anlände båten tidigt till Stockholm. Eftersom jag var ledig idag också, tog jag bussen till Uppsala där jag träffade Ida. Vi åt sallad på Cupido och fikade på McDonalds. Mycket trevligt att en helt vanlig vardag spendera några timmar i Uppsala med Ida, bara sådär. Såklart är jag snart tillbaka.
La Suède - aucun 12 points!
Jaha. Grattis till Finland då. Jag känner mig rätt neutral. Sverige vann inte i år heller och då spelar resten inte så stor roll. Eller jo, jag är ganska glad att Finland vann istället för tvåan Ryssland och trean Bosnien-Hercegovina, eftersom jag inte var överförjust inte någon av de låtarna. Fyran Rumänien var kanon tycker jag och att Littauen kom sexa var lite kul. Faktiskt. Förvånande är dock att Malta tog sistaplatsen, jag som tycker att de var bra.
Well, en femteplats för oss är ju egentligen väldigt bra, men attans! Vi måste ju vinna snart!
Nu är det faktiskt dags att åka hem till mig och packa och sova, för imorgonbitti bär det av på kryssning till Helsingfors och det schlagervinnande landet. Och härmed slipper ni mer schlagersnack från min sida, åtminstone till februari nästa år.
Well, en femteplats för oss är ju egentligen väldigt bra, men attans! Vi måste ju vinna snart!
Nu är det faktiskt dags att åka hem till mig och packa och sova, för imorgonbitti bär det av på kryssning till Helsingfors och det schlagervinnande landet. Och härmed slipper ni mer schlagersnack från min sida, åtminstone till februari nästa år.
Snabbgenomgång
Schweiz - bra refräng, skitseg vers.
Moldavien - har vi hamnat på ett skoluppträdande? Dessutom har tjejen onödigt lite kläder på sig.
Israel - nej! Blandning av gospel och amerikansk smörsång??? (Helvitt känns både trist och passé dessutom.)
Lettland - onej.
Norge - "nordiskt"? Nja, trist.
Spanien - Lite larvigt.
Malta - bra, sätter sig på hjärnan.
Tyskland - jorå.
Danmark - svängigt.
Ryssland - fjortisarnas favorit?
Makedonien - har inte ens nån kommentar... trist.
Rumänien - svängigt, dunk, bra!
Bosnien & Hercegovina - seeeg.
Littauen - haha, skitkul! De driver med hela grejer, jag kan inte annat än asgarva. De är nästan värda min röst!
Storbritannien - nja.
Grekland - bra! Otroligt dramatiskt. Bra låt, bra sångerska.
Finland - bra faktiskt.
Ukraina - lik Ruslanas som vann... helt okej.
Frankrike - trist låt som vanligt, men refrängen har fastnat i min hjärna. Kanske för att den är på franska...
Kroatien - refrängen också lite lik Ruslanas. Men inte alls lika bra.
Irland - fin!
Sverige - invincible!
Turkiet - nejnejnej.
Armenien - nä, men trevligt men lite latininspirerat också.
Moldavien - har vi hamnat på ett skoluppträdande? Dessutom har tjejen onödigt lite kläder på sig.
Israel - nej! Blandning av gospel och amerikansk smörsång??? (Helvitt känns både trist och passé dessutom.)
Lettland - onej.
Norge - "nordiskt"? Nja, trist.
Spanien - Lite larvigt.
Malta - bra, sätter sig på hjärnan.
Tyskland - jorå.
Danmark - svängigt.
Ryssland - fjortisarnas favorit?
Makedonien - har inte ens nån kommentar... trist.
Rumänien - svängigt, dunk, bra!
Bosnien & Hercegovina - seeeg.
Littauen - haha, skitkul! De driver med hela grejer, jag kan inte annat än asgarva. De är nästan värda min röst!
Storbritannien - nja.
Grekland - bra! Otroligt dramatiskt. Bra låt, bra sångerska.
Finland - bra faktiskt.
Ukraina - lik Ruslanas som vann... helt okej.
Frankrike - trist låt som vanligt, men refrängen har fastnat i min hjärna. Kanske för att den är på franska...
Kroatien - refrängen också lite lik Ruslanas. Men inte alls lika bra.
Irland - fin!
Sverige - invincible!
Turkiet - nejnejnej.
Armenien - nä, men trevligt men lite latininspirerat också.
Heeeja Sverige!
Nu gäller det! Landskamp! Jag är definitivt ingen tävlingsmänniska, men när det gäller Leksand och hockey, och så schlager och Eurovision, då jäklar blir jag laddad och patriotisk som aldrig förr!
Så, hur går det ikväll då? Det är faktiskt flera starka bidrag och jag tror att Carola kommer att få svårt att klara sig mot dem - även om jag tycker att hennes Invincible utan tvekan är den bästa klassiska schlagern. Dessutom har jag hört alla bidrag så många gånger att jag gillar otroligt många och har svårt att tro något. Men Finland skulle kunna komma riktigt högt upp och Greklands bidrag har definitivt satt sig på min hjärna, Anna Vissi är en duktig sångerska. Irland har en bra ballad och i Rumäniens låt är det bra dunk. För övrigt tycker jag faktiskt att Tysklands och Danmarks låtar svänger (även om jag inte tror på en hög placering) och tvärtemot hela Inför-Eurovision-gänget-på-SVT tycker jag att Schweizs bidrag är bra. Möjligt att låten var bättre som musikvideo än på scen. Intetsägande sammanfattning: Vad som helst kan hända och Grekland är farliga!
Men min tolva går såklart till... tadaaam... La Suède!
Så, hur går det ikväll då? Det är faktiskt flera starka bidrag och jag tror att Carola kommer att få svårt att klara sig mot dem - även om jag tycker att hennes Invincible utan tvekan är den bästa klassiska schlagern. Dessutom har jag hört alla bidrag så många gånger att jag gillar otroligt många och har svårt att tro något. Men Finland skulle kunna komma riktigt högt upp och Greklands bidrag har definitivt satt sig på min hjärna, Anna Vissi är en duktig sångerska. Irland har en bra ballad och i Rumäniens låt är det bra dunk. För övrigt tycker jag faktiskt att Tysklands och Danmarks låtar svänger (även om jag inte tror på en hög placering) och tvärtemot hela Inför-Eurovision-gänget-på-SVT tycker jag att Schweizs bidrag är bra. Möjligt att låten var bättre som musikvideo än på scen. Intetsägande sammanfattning: Vad som helst kan hända och Grekland är farliga!
Men min tolva går såklart till... tadaaam... La Suède!
Bild: Aftonbladet
Onyttigheten personifierad - c'est moi
Jag som var så nyttig förr. Åt bra. Motionerade. Nu håller jag på att förfalla!I morse hann jag inte äta frukost. Inte ens en endaste liten tugga fil och müsli hann jag med. Vi har fredagsfika på jobbet och jag är dels med i "fikaklubben" med de "gamla palsen" från kundtjänsten och sen har vi fika i växeln där jag jobbar nu. På förmiddagsfikat blev en dumlemuffins min frukost. Om det sedan skulle bli thaimat eller pizza på lunchen diskuterades hela förmiddagen. (Flottigt eller flottigt var alltså alternativen.) Therese och Joanna ville ha thai, Linda och jag ville ha pizza och lill-Linda stod i valet och kvalet. Efter många om och men och timmar kom vi fram till att alla köper med sig mat upp till jobbet så äter vi tillsammans. Sagt och gjort: det blev en pizza, pizzasallad och en läsk till lunch. Efter lunchen var det dags att ta del av fikat från växeln. Kristin gick och hämtade kladdkaka till mig. Hon kom tillbaka med tallriken som är på bilden. En stor mattallrik med kladdkaka och som ni ser snålade hon inte direkt med grädden... Hon var uppenbarligen på bushumör. Jag kan meddela att jag åt upp kladdkakan, men inte särskilt mycket av grädden. På eftermiddagsfikat delade Linda och jag på den dumlemuffins som var över. Jag mår illa!
Nu ska jag alldeles strax åka hem till föräldrarna för att fira lillebror, som fyller år idag. Tror ni att resten av kvällen blir så mycket nyttigare? Jag skulle inte tro det, nej.
Det är fredagshumor på jobbet
(Om ni inte redan har tittat in här, så gör det.)
Buss i Malmö
Buss i Malmö
Tjej 18 (pratar i mobil och berättar att hon just tagit körkort):
Aaa, så jävla skönt alltså, nu behöver man ju inte kolla i backspeglarna längre.
Statoil, Nordvästra Skåne
Aaa, så jävla skönt alltså, nu behöver man ju inte kolla i backspeglarna längre.
Statoil, Nordvästra Skåne
Kille: En korv med bröd!
Butiksbiträde: Kokt eller grillad?
Kille: Eh, vad är det för skillnad?
Butiksbiträde: Jaa, den ena är kokt och den andra grillad..
Kille: Grillad.
Butiksbiträde: Bröd eller baguette?
Kille: Det spelar ingen roll, jag ska äta den direkt!
(Vet ni förresten vad motsatsen till en trädkramare är? En lönnmördare.)
Och så var det en gång två tomater som gick över en väg. Då blev den ena INTE överkörd. Då sa den andra:
- Men vafan! Nu förstörde du ju hela skämtet!
Hahahaha.
Butiksbiträde: Kokt eller grillad?
Kille: Eh, vad är det för skillnad?
Butiksbiträde: Jaa, den ena är kokt och den andra grillad..
Kille: Grillad.
Butiksbiträde: Bröd eller baguette?
Kille: Det spelar ingen roll, jag ska äta den direkt!
(Vet ni förresten vad motsatsen till en trädkramare är? En lönnmördare.)
Och så var det en gång två tomater som gick över en väg. Då blev den ena INTE överkörd. Då sa den andra:
- Men vafan! Nu förstörde du ju hela skämtet!
Hahahaha.
JAAAA!
Phu. Jag började bli riktigt nervös. Bara tre finalister kvar och Sverige hade inte gått vidare. Hjärtat klappade ganska fort måste jag medge. Gud, vad töntig jag är. Efter lördag slipper ni mitt schlagerbloggande.
Jag kunde inte hejda mig när jag hörde "you gonna love this... SWEDEN!". Jag sträckte upp händerna och skrek rakt ut, sådär som jag gör när jag ser på hockey och Leksand gör mål. Hoppas inte grannarna vaknade. (Fast de borde ju vara vakna och titta.)
Konkurrensen på lördag blir dock desto hårdare. Men jag längtar dit. Nu är det nog hög tid att sova, jag ska upp om nästan exakt sex timmar.
Jag kunde inte hejda mig när jag hörde "you gonna love this... SWEDEN!". Jag sträckte upp händerna och skrek rakt ut, sådär som jag gör när jag ser på hockey och Leksand gör mål. Hoppas inte grannarna vaknade. (Fast de borde ju vara vakna och titta.)
Konkurrensen på lördag blir dock desto hårdare. Men jag längtar dit. Nu är det nog hög tid att sova, jag ska upp om nästan exakt sex timmar.
Med 1,5 timme in i showen...
KATASTROF. Jag har ju sett de flesta "inför-programmen" och tycker ändå att det har funnits några okej låtar, men nu förstår jag inte var de gått och gömt sig. Det lär ju bli en promenadseger för Carola till finalen.
Fyra timmar kvar...
...till det hela börjar! Tydligen är inte alla lika schlagerintresserade har jag hört. Men jag tycker att det faktiskt att det är väldigt spännande. Allvarligt alltså. Det har ni säkert förstått vid det här laget.
Det bör gå bra för Carola ikväll. Hon bör absolut gå vidare till lördagens final. Men på lördag är det flera bra bidrag, så hur det går då är en annan sak... Men jag tror faktiskt att Invincible ligger bra till. Det återstår dock att se, jag har ingen lust att gissa för det känns som att det kan gå precis hur som helst faktiskt. Jag längtar i alla fall till kvällen. Efter möte på jobbet rejsar jag hem till soffan. Jag kommer dock att sakna Jennifer, det är henne man ska titta på schlager tillsammans med. Men jag är superladdad. Det var nästan roligt att gå upp i morse. (Jo, jag är allvarlig igen, haha.)
Det bör gå bra för Carola ikväll. Hon bör absolut gå vidare till lördagens final. Men på lördag är det flera bra bidrag, så hur det går då är en annan sak... Men jag tror faktiskt att Invincible ligger bra till. Det återstår dock att se, jag har ingen lust att gissa för det känns som att det kan gå precis hur som helst faktiskt. Jag längtar i alla fall till kvällen. Efter möte på jobbet rejsar jag hem till soffan. Jag kommer dock att sakna Jennifer, det är henne man ska titta på schlager tillsammans med. Men jag är superladdad. Det var nästan roligt att gå upp i morse. (Jo, jag är allvarlig igen, haha.)
Var? När? Hur? Vad?
»Ska du flytta till Frankrike?« undrar pappa. »Blir det Uppsala eller Frankrike?«
Jag har insett att om jag ska utomlands måste jag åka nu. Med andra ord: det lär bli Frankrike. För om jag drar till Uppsala nu, så kommer jag att bli rastlös igen om högst ett år och vilja dra och det medför krångligheter. Det blir svårare att dra ju längre jag väntar. Därför är det bäst att dra nu (läs: i höst) och hyra ut min lägenhet möblerad under tiden. Men beslutet är jobbigt. Ska jag åka tillbaka till Paris eller ska jag åka till en annan ort?
Pappa frågar också om jag fortfarande inte vet vad jag vill bli, vad jag vill göra. Jag svarar att jag fortfarande inte har en aning.
»Jag säger bara SKRIIIV«, säger han då.
Och så funderar jag lite och tänkte att kanske, kanske skulle jag kunna tänka mig att börja skriva igen. Men jag vet inte.
Mina föräldrar har uppenbarligen insett hur rastlös jag är. De har till och med börjat använda ordet rastlös om mig. Det känns nästan lite jobbigt att det är så uppenbart. Men det jobbigaste är beslutsångesten. Var? När? Hur? Vad?
Jag har insett att om jag ska utomlands måste jag åka nu. Med andra ord: det lär bli Frankrike. För om jag drar till Uppsala nu, så kommer jag att bli rastlös igen om högst ett år och vilja dra och det medför krångligheter. Det blir svårare att dra ju längre jag väntar. Därför är det bäst att dra nu (läs: i höst) och hyra ut min lägenhet möblerad under tiden. Men beslutet är jobbigt. Ska jag åka tillbaka till Paris eller ska jag åka till en annan ort?
Pappa frågar också om jag fortfarande inte vet vad jag vill bli, vad jag vill göra. Jag svarar att jag fortfarande inte har en aning.
»Jag säger bara SKRIIIV«, säger han då.
Och så funderar jag lite och tänkte att kanske, kanske skulle jag kunna tänka mig att börja skriva igen. Men jag vet inte.
Mina föräldrar har uppenbarligen insett hur rastlös jag är. De har till och med börjat använda ordet rastlös om mig. Det känns nästan lite jobbigt att det är så uppenbart. Men det jobbigaste är beslutsångesten. Var? När? Hur? Vad?
Wookade grönsaker med nudlar och jordnötter
Den här favoriten gör jag säkert en gång i veckan. Det är otroligt gott och jag tänkte därför bjuda på receptet. Vill dock påpeka att det funkar alldeles utmärkt att ta bort ingridienser (själv gör jag alltid med enbart paprika, zuccini, morot och vitlök då jag inte tycker om/inte orkar köpa hem det andra), men jag skriver ändå receptet i sin helhet.
(2 portioner)
En halv gullök
En halv vitlöksklyfta
En halv morot
En halv paprika
1 dl vitkål
100 g zuccini
1 dl champinjoner
50 g broccoli
Sås:
1 dl vatten
1 tärning grönsaksbuljong
Cayennepeppar
1-2 tsk soja
Wooka allt i lite olja. Koka nudlarna (det blir bäst med äggnudlar) och blanda sedan ner dem i grönsaksblandningen. Häll över en halv till en dl jordnötter. Häll sist över såsen. Servera!
(2 portioner)
En halv gullök
En halv vitlöksklyfta
En halv morot
En halv paprika
1 dl vitkål
100 g zuccini
1 dl champinjoner
50 g broccoli
Sås:
1 dl vatten
1 tärning grönsaksbuljong
Cayennepeppar
1-2 tsk soja
Wooka allt i lite olja. Koka nudlarna (det blir bäst med äggnudlar) och blanda sedan ner dem i grönsaksblandningen. Häll över en halv till en dl jordnötter. Häll sist över såsen. Servera!
Bort med könsrollerna
Det är såhär det ska vara. Om jag får barn ska jag definitivt inte uppfostra en eventuell dotter till en rosa, flickig, gullig flickflicka och en eventuell son till en tuff, cool, häftig och hård grabb. Min dotter ska inte ha "söta", flickiga Barbie-kläder i rosa och min son ska inte ha "coola", pojkiga monsterkläder i svart och grönt. Man behöver ju nödvändigtvis inte vända på det helt. Men att låta barnen ha både typiska flick- och pojkleksaker tror jag på och att inte tilltala dem olika beroende på vilket kön de är. För jag tror att väldigt många gör så - helt omedvetet.
Kristina Henkel, jämställdhetskonsult, tipsar om att man som förälder ska vara en bra förebild. "Laga mat, snickra, spela fotboll och sköt blommorna - både 'kvinnligt' och 'manligt'." Det där tror jag helt och fullt på. Dessvärre måste jag ju lära mig att snickra och byta däck på bilen, som jag är helt nollställd på. Fast å andra sidan kan jag ju varken sy eller sköta om blommor heller, så det jämnar väl ut sig...
Kristina Henkel, jämställdhetskonsult, tipsar om att man som förälder ska vara en bra förebild. "Laga mat, snickra, spela fotboll och sköt blommorna - både 'kvinnligt' och 'manligt'." Det där tror jag helt och fullt på. Dessvärre måste jag ju lära mig att snickra och byta däck på bilen, som jag är helt nollställd på. Fast å andra sidan kan jag ju varken sy eller sköta om blommor heller, så det jämnar väl ut sig...
Mat mat mat!
Jag är ganska dålig på att variera mig vad gäller mat. Det här är vad jag vanligtvis varierar mig med:
- Qournbitar i curry-och-soja-sås och bulgur eller ris blandat med kokta grönsaker
- Spaghetti och qournfärssås
- Wokade grönsaker med jordnötter och nudlar (och qournbitar om man vill lyxa till det)
Om jag är ritkigt lat händer det att jag slår till på ett par qournburgare med ost, sallad och ketchup eller några sojakorvar med bröd eller möjligtvis varma mackor med ost, tomat och oregano. (Jag är nog lite lat.)
Som ni märker behöver jag lite inspiration och en spark i baken. Jag måste ha fler rätter att variera mellan. Hjälp mig, snälla! Jag vill ha recept på goda och inte alltför komplicerade rätter. Kom ihåg att det måste vara vegetariskt, eller ett recept med kyckling då kycklingen är jättelätt att byta ut mot qournbitar eller qournfiléer. Kom också ihåg att jag inte tycker om svamp och oliver...
Kanske inte helt otippat att det blev tacos till middag idag (och även till lunch i morgondagens matlåda)...
Som ni märker behöver jag lite inspiration och en spark i baken. Jag måste ha fler rätter att variera mellan. Hjälp mig, snälla! Jag vill ha recept på goda och inte alltför komplicerade rätter. Kom ihåg att det måste vara vegetariskt, eller ett recept med kyckling då kycklingen är jättelätt att byta ut mot qournbitar eller qournfiléer. Kom också ihåg att jag inte tycker om svamp och oliver...
Kanske inte helt otippat att det blev tacos till middag idag (och även till lunch i morgondagens matlåda)...
Hemma bra men borta bäst
Åter hemma. Det känns... inte bra. Jag har aldrig förstått uttrycket "borta bra men hemma bäst" då jag, vad jag minns, sedan jag var liten alltid tyckt tvärtom. Det är roligare borta. Roligare med variation, roligare med ständiga avbrott från vardagen. Jag är hopplös! Jag måste alltid ha något att se fram emot, annars blir jag galen och vardagen blir nästan outhärdlig. Och att ha något att se fram emot för mig är lika med att resa bort. Om en vecka är det två-dagars-kryssning med facket till Helsingfors vilket resulterar i två dagar ledigt från jobbet - positivt. Men sen då?
Usch, det är inget roligt att vara hemma igen.
Usch, det är inget roligt att vara hemma igen.
Nu blir det Uppsala igen
En säkerhetsnål för alla barn
Alla har väl hört talas om Bobby. Bobby har nästan blivit ett begrepp. Jag orkar inte ens kommentera det, för det finns inga ord... Idag läste jag i Metro att det sorgliga är att vi faktiskt aldrig skulle se Bobby om han inte hade dött. Tyvärr är det sant. Det finns tyvärr fler barn som har det som Bobby hade det, och det är ju faktiskt så att vi måste se dem. Fler måste reagera och anmäla.
Vendettanbettan startade ett uppror på sin blogg. Hon uppmanar alla att sätta på sig en säkerhetsnål, väl synlig som brosch, som en symbol för barns säkerhet i vårt samhälle. Ett bra initiativ, men personligen hoppas jag även att det blir en förändring. Att sätta på sig en säkerhetsnål gör ingen skillnad för några barn, men det är ett ställningstagande och jag hoppas att folk faktiskt vågar säga till om man märker något, och inte bara sätter på sig en nål för att se duktig ut. Gör skillnad.
Vendettanbettan startade ett uppror på sin blogg. Hon uppmanar alla att sätta på sig en säkerhetsnål, väl synlig som brosch, som en symbol för barns säkerhet i vårt samhälle. Ett bra initiativ, men personligen hoppas jag även att det blir en förändring. Att sätta på sig en säkerhetsnål gör ingen skillnad för några barn, men det är ett ställningstagande och jag hoppas att folk faktiskt vågar säga till om man märker något, och inte bara sätter på sig en nål för att se duktig ut. Gör skillnad.Morgonkaos
Klockan ringer 05.35. Jag snoozar till 05.45. Kravlar mig upp ur sängen, klär på mig, sätter upp håret, sminkar mig och fixar frulle. 05.30 sätter jag på mig skor, jacka och sjal, tar ryggsäcken och springer ner till förrådet för att hämta cykeln. Cyklar till stan, är framme 06.45 och inser att busskortet ligger i handväskan - hemma. Då jag inte har några kontanter på mig springer jag till närmsta bankomat samtidigt som jag inser att jag inte ens har en hundring på kontot. Stressad ringer jag banken och efter många feltryckningar för jag över 100 kr från sparkontot. Då jag ska stoppa in kortet i bankomaten, står det att den är ur funktion. Jag springer till nästa bankomat som ligger en bit bort. När jag har fått ut min hundralapp förstår jag att jag kommer att missa bussen, som går 06.50. När jag är 30 meter från bussen, med andan i halsen, åker den mot Borlänge. Utan mig. Det går upp för mig att jag kommer att komma försent till jobbet, första dagen jag är schemalagd på nya jobbet. Bra, Johanna! 20 minuter efter schemalagd tid kan jag börja jobba, vilket betyder att jag får jobba in tiden på eftermiddagen, vilket i sin tur betyder att jag missar ryggjympan i eftermiddag. Allt på grund av att jag packat träningskläder i min ryggsäck och därmed inte tagit handväskan som vanligt. Det var ju mycket värt nu.
(10.19: För övrigt har jag tydligen även glömt att ta mina tuggummin ur handväskan - de som skulle lindra vitlöksdoften efter lunchen. Hoppas ingen är överkänslig.)
(10.19: För övrigt har jag tydligen även glömt att ta mina tuggummin ur handväskan - de som skulle lindra vitlöksdoften efter lunchen. Hoppas ingen är överkänslig.)
Positiv post
• Värdebevis från SJ
Äntligen! På grund av förseningen på 2 timmar och 15 minuter som jag råkade ut för till Göteborg, har jag nu fått ersättning tack vare min reklamation. Dock måste hela beloppet på 308 kr lösas in på en och samma gång. Om jag köper min biljett till Uppsala för 124 kr har jag alltså inte resterande belopp kvar. Dålig stil! En så dyr biljett som 308 kr köper jag ju inte ens en gång per år. Bara för det tänker jag åka dyrt X2000 till Uppsala på fredag, ha!
• Kort från Korthuset
Igår skickade jag in en hel del bilder på framkallning, via nätet. Idag kom alla bilder på posten. Snacka om snabbleverans! Tack för tipset, Tess. Jag kan rekommendera Korthuset vidare, lite tunna foton, men helt klart prisvärt. Dessutom får man dem ju direkt hem i brevlådan, och på en dag dessutom!
• Tid på ortopeden
Jag har efter 11 månaders väntetid äntligen fått en tid på ortopeden för att titta på min snea rygg. Tack vare att de tagit in en extradoktor slipper jag vänta ett halvår till.
Äntligen! På grund av förseningen på 2 timmar och 15 minuter som jag råkade ut för till Göteborg, har jag nu fått ersättning tack vare min reklamation. Dock måste hela beloppet på 308 kr lösas in på en och samma gång. Om jag köper min biljett till Uppsala för 124 kr har jag alltså inte resterande belopp kvar. Dålig stil! En så dyr biljett som 308 kr köper jag ju inte ens en gång per år. Bara för det tänker jag åka dyrt X2000 till Uppsala på fredag, ha!
• Kort från Korthuset
Igår skickade jag in en hel del bilder på framkallning, via nätet. Idag kom alla bilder på posten. Snacka om snabbleverans! Tack för tipset, Tess. Jag kan rekommendera Korthuset vidare, lite tunna foton, men helt klart prisvärt. Dessutom får man dem ju direkt hem i brevlådan, och på en dag dessutom!
• Tid på ortopeden
Jag har efter 11 månaders väntetid äntligen fått en tid på ortopeden för att titta på min snea rygg. Tack vare att de tagit in en extradoktor slipper jag vänta ett halvår till.
Tjejer kan inte snickra
Ja, enligt Linda Skugge i alla fall. Alltså, jag är ju så trött på henne, men ändå måste jag gå in och läsa hennes blogg! Varför? Det är otroligt irriterande. Jag borde bojkotta både hennes blogg, hemsida och krönikor, men det är så svårt! Jag antar att det på något sätt är skönt att bli upprörd, och att jag upptäcker hennes helomvändande åsikter nästan varenda gång jag läser något av henne är nästan skrattretande.
När jag läste hennes krönika om valborgsfirande tändes nästan en gnutta hopp inom mig. Hon skrev om hur många ungdomar som känner sig tvingade att supa den kvällen, om sig själv som 15-åring som var livrädd för de fulla polarna och avskydde allt vad valborg och Lucia hette. "Nu inser jag ju hur mogen jag var för min ålder, som faktiskt insåg det fullständigt meningslösa i att supa ner sig. Men så hette det inte då, för enligt mina polare var de som söp och festade och knullade mer 'mogna' än oss andra."
Jag kände igen mig själv som 15-åring och blev glad över hennes ord. Men när Linda några rader nedanför uppmanar tonåringarna och spela fulla blev jag återigen besviken. "Eller låtsas dricka, den funkar alltid. Blanda din egen häxa, med endast en halv äggkopp sprit i. Sen kan du spela lite fnittrig och smita hem när alla andra däckat." På ett sätt uppmanar hon ju ungdomarna att ändå dricka sprit. Personligen tycker jag att en bojkott av valborg (sitt hemma och titta på film, res bort eller laga middag med andra polare som inte gillar den kvällen) är betydligt bättre än att spela full och på det sättet ändå gå med på det man inte trivs med. Så gjorde alltid jag.
"Jag är ju tjej god dammit, inte fan sätter jag mig och monterar Ikeamöbler."
Så skrev hon i sin blogg idag. Okej om hon inte vill kalla sig feminist längre, men jag blir lika förvånad varenda gång jag läser något dylikt som meningen ovan. Linda Skugge har blivit tröttsam med sitt tjat om amning och barn och att hon inte har haft semester på tio år och bla, bla, bla. Jag anser inte att det är okej att hon sedan hon blev mamma uppmanar tjejer att sluta med p-piller och skaffa familj istället, uppmanar tonåringar att spela fulla eller skriver att hon inte monterar Ikeamöbler för att hon är tjej. Själv är jag nog en av världens mest otekniska människor, men till och med jag har klarat av att montera diverse Ikeamöbler. Och jag är människa, precis som Linda Skugge, Nelson Mandela, min farfar och min syster. Att jag är tjej har inte ett skit med något att göra.
För intresserade, så blir Linda Skugge intervjuad i programmet Babel på SVT2 kl. 20.00 ikväll. Jag kommer ju inte kunna låta bli att titta...
När jag läste hennes krönika om valborgsfirande tändes nästan en gnutta hopp inom mig. Hon skrev om hur många ungdomar som känner sig tvingade att supa den kvällen, om sig själv som 15-åring som var livrädd för de fulla polarna och avskydde allt vad valborg och Lucia hette. "Nu inser jag ju hur mogen jag var för min ålder, som faktiskt insåg det fullständigt meningslösa i att supa ner sig. Men så hette det inte då, för enligt mina polare var de som söp och festade och knullade mer 'mogna' än oss andra."
Jag kände igen mig själv som 15-åring och blev glad över hennes ord. Men när Linda några rader nedanför uppmanar tonåringarna och spela fulla blev jag återigen besviken. "Eller låtsas dricka, den funkar alltid. Blanda din egen häxa, med endast en halv äggkopp sprit i. Sen kan du spela lite fnittrig och smita hem när alla andra däckat." På ett sätt uppmanar hon ju ungdomarna att ändå dricka sprit. Personligen tycker jag att en bojkott av valborg (sitt hemma och titta på film, res bort eller laga middag med andra polare som inte gillar den kvällen) är betydligt bättre än att spela full och på det sättet ändå gå med på det man inte trivs med. Så gjorde alltid jag.
"Jag är ju tjej god dammit, inte fan sätter jag mig och monterar Ikeamöbler."
Så skrev hon i sin blogg idag. Okej om hon inte vill kalla sig feminist längre, men jag blir lika förvånad varenda gång jag läser något dylikt som meningen ovan. Linda Skugge har blivit tröttsam med sitt tjat om amning och barn och att hon inte har haft semester på tio år och bla, bla, bla. Jag anser inte att det är okej att hon sedan hon blev mamma uppmanar tjejer att sluta med p-piller och skaffa familj istället, uppmanar tonåringar att spela fulla eller skriver att hon inte monterar Ikeamöbler för att hon är tjej. Själv är jag nog en av världens mest otekniska människor, men till och med jag har klarat av att montera diverse Ikeamöbler. Och jag är människa, precis som Linda Skugge, Nelson Mandela, min farfar och min syster. Att jag är tjej har inte ett skit med något att göra.
För intresserade, så blir Linda Skugge intervjuad i programmet Babel på SVT2 kl. 20.00 ikväll. Jag kommer ju inte kunna låta bli att titta...
Det bästa är att stanna inne.
Hej, jag heter Johanna och jag är pollenallergiker.
Första gången jag kände av snuva och kliande ögon var i Uppsala för fyra-fem år sedan, och det var min kombo Sanne som är jätteallergisk som kom på att jag kunde vara lite allergisk mot pollen. Det har blivit värre för varje år men det har aldrig varit så stora problem att jag känt ett måste att medicinera mig. Förra våren kände jag dock inte av så mycket, men då bodde jag ju i Paris och där är det långtifrån lika påtagligt som här. Nu kan jag dock utan tvekan kalla mig pollenallergiker. I helgen slog björkarna ut här. Helgen har varit jobbig, men idag har det varit värre än någonsin. Ögonen har kliat, de har varit illröda och uppsvällda, näsan har runnit och jag har nyst stup i kvarten. Jag höll på att bli galen ett tag. Frukost på balkongen var givetvis klantigt. En promenad till Ica höll på att ta kål på mig, jag trodde jag höll på att bli tokig. Jag hade svårt att andas och det kändes som om jag skulle nysa precis hela tiden.
Nu har jag i alla fall cyklat till Apoteket för att köpa medicin. Nästan allt var slutsålt, precis som jag hade läst på text-TV. Tydligen har det varit kaotiskt på landets sjukhus i helgen. Nytt lass med medicin skulle komma idag, men tydligen hade det inte nått Falun. Tabletter lyckades jag dock få, en femtiolapp för tio tabletter. Men för många räcker det inte med bara tabletter, utan man måste även införskaffa sig ögondroppar (vilket jag lär göra så fort lagret på Apoteket fylls på) och nässpray. Det är uppenbarligen dyrt att vara allergisk.
Det bästa man kan göra för att må bra, har jag märkt, är att hålla sig inomhus. Så fort jag kommer ut blir det jobbigt. När jag sedan har fått vara inne i några timmar mår jag genast mycket bättre. Förutom att jag blir otroligt trött. I eftermiddags sov jag två timmar, helt utslagen. Men att hålla sig inomhus i det vackra vädret går ju inte. Vädret får vända och återgå till regn, helt enkelt.
Det första tipset för pollenallergiker är att undvika pollen. Eh, okej. Lätt. Inte.
För att minimera mängden pollen du utsätts för:
• Träna inte utomhus När kroppen ansträngs ökar pulsen och därmed volymen inandad luft till det flerdubbla. Luften innehåller pollen och pollenallergener, och ju mer luft man andas, desto mer av dessa får man i sig.
Men att cykla till träningen då? Och att bara ta en promenad? Nähä.
• Vädra inte Normalt är halten pollen mycket låg inomhus. Men vid vädring under pollensäsongen kommer naturligtvis stora mängder pollen in, som sedan kan virvla upp och hålla sig svävande även inomhus.
Man får helt enkelt stå ut när det är kvavt i lägenheten...
• Häng inte ut tvätt Pollen fastnar på tvätt som hänger ute på tork, och följer sedan med in.
Så att vädra kläder är uteslutet. Bättre att tvätta dem ofta alltså? Men det är ju inte heller bra.
• Duscha husdjuren efter att de varit ute Hundar, katter och andra pälsdjur kan bära med sig ansenliga mängder av pollen i pälsen.
Tur att jag inte har djur då. Men att duscha sig själv kanske är en bra idé också?
• Undvik att vistas i skogen eller i närheten av träd du vet att du är allergisk mot.
Hallå! Det kryllar av björkar i det här landet. De finns överallt. Utanför min lägenhet och vid busshållsplatsen, vid jobbet, på föräldrarnas gård, behöver jag fortsätta? Sverige är ganska björktätt.
På Clarityns hemsida skriver de "Idag finns det så många olika och bra allergimediciner att de allra flesta allergiker bör kunna finna en lämplig kombination och leva ett tämligen normalt liv trots sin allergi." DE ALLRA FLESTA allergiker BÖR alltså kunna leva ett TÄMLIGEN normalt liv. Haha. Jag gissar på att kombinationen = medicin + stanna inomhus.
Enligt medicinen jag har köpt kan man bli känna av en sjuklig sömnighet. Just nu känner jag mig rätt så utpumpad, så det kanske är bäst att sluta skriva innan jag somnar på tangentbordet?
Första gången jag kände av snuva och kliande ögon var i Uppsala för fyra-fem år sedan, och det var min kombo Sanne som är jätteallergisk som kom på att jag kunde vara lite allergisk mot pollen. Det har blivit värre för varje år men det har aldrig varit så stora problem att jag känt ett måste att medicinera mig. Förra våren kände jag dock inte av så mycket, men då bodde jag ju i Paris och där är det långtifrån lika påtagligt som här. Nu kan jag dock utan tvekan kalla mig pollenallergiker. I helgen slog björkarna ut här. Helgen har varit jobbig, men idag har det varit värre än någonsin. Ögonen har kliat, de har varit illröda och uppsvällda, näsan har runnit och jag har nyst stup i kvarten. Jag höll på att bli galen ett tag. Frukost på balkongen var givetvis klantigt. En promenad till Ica höll på att ta kål på mig, jag trodde jag höll på att bli tokig. Jag hade svårt att andas och det kändes som om jag skulle nysa precis hela tiden.
Nu har jag i alla fall cyklat till Apoteket för att köpa medicin. Nästan allt var slutsålt, precis som jag hade läst på text-TV. Tydligen har det varit kaotiskt på landets sjukhus i helgen. Nytt lass med medicin skulle komma idag, men tydligen hade det inte nått Falun. Tabletter lyckades jag dock få, en femtiolapp för tio tabletter. Men för många räcker det inte med bara tabletter, utan man måste även införskaffa sig ögondroppar (vilket jag lär göra så fort lagret på Apoteket fylls på) och nässpray. Det är uppenbarligen dyrt att vara allergisk.
Det bästa man kan göra för att må bra, har jag märkt, är att hålla sig inomhus. Så fort jag kommer ut blir det jobbigt. När jag sedan har fått vara inne i några timmar mår jag genast mycket bättre. Förutom att jag blir otroligt trött. I eftermiddags sov jag två timmar, helt utslagen. Men att hålla sig inomhus i det vackra vädret går ju inte. Vädret får vända och återgå till regn, helt enkelt.
Det första tipset för pollenallergiker är att undvika pollen. Eh, okej. Lätt. Inte.För att minimera mängden pollen du utsätts för:
• Träna inte utomhus När kroppen ansträngs ökar pulsen och därmed volymen inandad luft till det flerdubbla. Luften innehåller pollen och pollenallergener, och ju mer luft man andas, desto mer av dessa får man i sig.
Men att cykla till träningen då? Och att bara ta en promenad? Nähä.
• Vädra inte Normalt är halten pollen mycket låg inomhus. Men vid vädring under pollensäsongen kommer naturligtvis stora mängder pollen in, som sedan kan virvla upp och hålla sig svävande även inomhus.
Man får helt enkelt stå ut när det är kvavt i lägenheten...
• Häng inte ut tvätt Pollen fastnar på tvätt som hänger ute på tork, och följer sedan med in.Så att vädra kläder är uteslutet. Bättre att tvätta dem ofta alltså? Men det är ju inte heller bra.
• Duscha husdjuren efter att de varit ute Hundar, katter och andra pälsdjur kan bära med sig ansenliga mängder av pollen i pälsen.
Tur att jag inte har djur då. Men att duscha sig själv kanske är en bra idé också?
• Undvik att vistas i skogen eller i närheten av träd du vet att du är allergisk mot.
Hallå! Det kryllar av björkar i det här landet. De finns överallt. Utanför min lägenhet och vid busshållsplatsen, vid jobbet, på föräldrarnas gård, behöver jag fortsätta? Sverige är ganska björktätt.
På Clarityns hemsida skriver de "Idag finns det så många olika och bra allergimediciner att de allra flesta allergiker bör kunna finna en lämplig kombination och leva ett tämligen normalt liv trots sin allergi." DE ALLRA FLESTA allergiker BÖR alltså kunna leva ett TÄMLIGEN normalt liv. Haha. Jag gissar på att kombinationen = medicin + stanna inomhus.
Enligt medicinen jag har köpt kan man bli känna av en sjuklig sömnighet. Just nu känner jag mig rätt så utpumpad, så det kanske är bäst att sluta skriva innan jag somnar på tangentbordet?
Bilderna är lånade från Clarityn.
Konstiga ovanor och egenheter
Jag har fått en utmaning av Cicci. Här följer därmed en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter jag har.
1) Jag tycker inte om hårstrån: sådana på huvudet som lossnar och fyller ens lägenhet och fastnar på kläder, i soffan och i hörnen. Jag försöker låta bli, men innan jag lägger mig letar jag gärna efter hårstrån i sängen, för att plocka upp dem och slänga dem i toaletten. Ibland när jag sitter i soffan och drar i håret lägger jag de som lossnar i en hög på soffkanten för att senare slänga dem i toaletten. Jag förstår om det låter märkligt men jag avskyr verkligen hårstrån som inte sitter fast kroppen.
2) Jag måste matcha mina kläder. Om det är lite grönt på mina skor måste jag nästan ha något på mig som går i samma färg. Det känns inte bra annars. Tur att min favoritsjal är både grön, turkos och brun ? den matchar till båda Converseskorna, till jackan och till favoritväskan!
3) Jag blir lätt den värsta beslutsångesten man kan tänka sig. Det gäller allt. Helst vill jag att någon annan ska bestämma åt mig för att det överhuvudtaget ska bli något beslut. Ofta beslutar jag mig i sista minuten.
4) Jag njuter av att fylla i listor, formulär, ansökningar och undersökningar! Om jag ser en lista på nätet kan jag fylla i den för mig själv för att sedan radera den. Ansöka till saker och ting gör jag mer än gärna om det finns ett färdigt formulär att fylla i. Bara för att fylla i, inte för att ansöka egentligen.
5) Att jag är lite av en pedant har nog säkert redan framgått. Ida kom på mig med att lägga alla saker ?i ordning? i handväskan. Jag tycker visserligen inte att det är sant, för om jag ska ha en matlåda med mig tillsammans med plånbok, glasögonfodral, almanacka och massa annat, så måste jag lägga det i en viss ordning för att allt ska få plats och det ska gå och stänga. Men annars lägger jag såklart lypsyl, pennor, handkräm och sånt smått i det lilla facket, men sånt är väl självklart? Eller?
Jag utmanar ingen eftersom typ alla redan har gjort den. Men den som känner sig utmanad får hemskt gärna skriva om sina konstiga ovanor eller egenheter.
1) Jag tycker inte om hårstrån: sådana på huvudet som lossnar och fyller ens lägenhet och fastnar på kläder, i soffan och i hörnen. Jag försöker låta bli, men innan jag lägger mig letar jag gärna efter hårstrån i sängen, för att plocka upp dem och slänga dem i toaletten. Ibland när jag sitter i soffan och drar i håret lägger jag de som lossnar i en hög på soffkanten för att senare slänga dem i toaletten. Jag förstår om det låter märkligt men jag avskyr verkligen hårstrån som inte sitter fast kroppen.
2) Jag måste matcha mina kläder. Om det är lite grönt på mina skor måste jag nästan ha något på mig som går i samma färg. Det känns inte bra annars. Tur att min favoritsjal är både grön, turkos och brun ? den matchar till båda Converseskorna, till jackan och till favoritväskan!
3) Jag blir lätt den värsta beslutsångesten man kan tänka sig. Det gäller allt. Helst vill jag att någon annan ska bestämma åt mig för att det överhuvudtaget ska bli något beslut. Ofta beslutar jag mig i sista minuten.
4) Jag njuter av att fylla i listor, formulär, ansökningar och undersökningar! Om jag ser en lista på nätet kan jag fylla i den för mig själv för att sedan radera den. Ansöka till saker och ting gör jag mer än gärna om det finns ett färdigt formulär att fylla i. Bara för att fylla i, inte för att ansöka egentligen.
5) Att jag är lite av en pedant har nog säkert redan framgått. Ida kom på mig med att lägga alla saker ?i ordning? i handväskan. Jag tycker visserligen inte att det är sant, för om jag ska ha en matlåda med mig tillsammans med plånbok, glasögonfodral, almanacka och massa annat, så måste jag lägga det i en viss ordning för att allt ska få plats och det ska gå och stänga. Men annars lägger jag såklart lypsyl, pennor, handkräm och sånt smått i det lilla facket, men sånt är väl självklart? Eller?
Jag utmanar ingen eftersom typ alla redan har gjort den. Men den som känner sig utmanad får hemskt gärna skriva om sina konstiga ovanor eller egenheter.
God pollenmorgon
Frukost på balkongen är väl en bra start på dagen? Vilken värme. Phu! Termometern står just nu på 30 grader. Frukost ute i solen - klart det är en bra start på dagen! Om man inte är pollenallergisk vill säga. För mig är det uppenbarligen en otroligt dum start på dagen att äta frukost på balkongen. Jag åt upp min vaniljyoghurt med mandel- och honungsmüsli och gick sedan in för att, som synes, blogga lite. Aaaaatjo! Just ja, allergin... Suck. Det blir intressant att se hur det går idag... Jag ska hem till mamma och pappas gård och grilla qournfiléer och äta apelsinpannacotta. Yammi!
Aaaatjo!
Pollenchock i helgen? Jomantackar. Näsan rinner och jag nyser precis hela tiden. Jag ger upp och håller mig inomhus resten av dagen. Jag tror det är dags att gå och allergitesta mig och införskaffa medicin.
Varsågod, en känsla av Paris
När det är mycket folk på métron, när någon står och säljer frukt i tunnlarna, när en duktig spelman sitter och spelar en fransk visa på dragspel, då ler jag inombords, för en härlig känsla av Frankrike infinner sig.
Frukost på hotellet. Croissanter, baguetter, brieost, juice, te och så vidare... mums!
Lite otur med vädret hade vi de första dagarna. Här är vi påväg till Notre Dame, allt vi ville var att komma inomhus! De hemlösa hade satt upp tält längs La Seine.
Det vackra vädret kom lagom till helgdagarna var slut, affärerna öppnade och vi kunde shoppa loss!
På Lina's blev det juice och den kladdigaste kladdkakan nånsin. Otroligt härligt väder. Senare på kvällen blev det trerätters på min favoritrestaurang på Rue Mouffetard.
Biljettkö på Gare du Nord. Dags att åka hem. Ledsamt...
Dagens sanning:
Jag måste flytta.
Faktum är att jag har ingen umgängeskrets i den här stan och när våren har kommit och sommaren närmar sig blir det mer påtagligt. Vem ska jag lägga mig på stranden och sola med på mina lediga helger i sommar? Jag slutade tidigt idag, kom till stan fyra, och med tanke på att det är solsken och otroligt varmt ute vill man ju bara vara utomhus. Sätta sig på en uteservering. Ta en glass i solen. Sitta i gräset i en park. Som alla andra gör med sina kompisar. Själv går jag hem med cykeln med de opumpade däcken och går in i min lägenhet och dammsuger, och funderar på att åka till mina föräldrar och sola i helgen. Till mina föräldrar.
Detta gör mig på så fruktansvärt dåligt humör. Inte blir det bättre av att jag varit i Paris och än en gång känner hur bra livet kan vara. Ursäkta deppigheten, men vafan.
Faktum är att jag har ingen umgängeskrets i den här stan och när våren har kommit och sommaren närmar sig blir det mer påtagligt. Vem ska jag lägga mig på stranden och sola med på mina lediga helger i sommar? Jag slutade tidigt idag, kom till stan fyra, och med tanke på att det är solsken och otroligt varmt ute vill man ju bara vara utomhus. Sätta sig på en uteservering. Ta en glass i solen. Sitta i gräset i en park. Som alla andra gör med sina kompisar. Själv går jag hem med cykeln med de opumpade däcken och går in i min lägenhet och dammsuger, och funderar på att åka till mina föräldrar och sola i helgen. Till mina föräldrar.
Detta gör mig på så fruktansvärt dåligt humör. Inte blir det bättre av att jag varit i Paris och än en gång känner hur bra livet kan vara. Ursäkta deppigheten, men vafan.
Je suis fou de Paris
Nu vill jag bara tillbaka.
Jag har ju berättat att jag var lite spänd inför vad jag skulle känna för Paris den här gången. Jag kan tala om att det kändes… hemma! Det kändes inte alls konstigt att vara där, det var bara skönt. Det var så bekant och så lugnt. Trots alla ljud med mycket människor och trafik, så upplever jag inte Paris som en stressad stad. Åk till Stockholm och det är mycket mer stressade människor som rusar fram. Åh, det var härligt att vara tillbaka i Paris i några dagar. Just nu känner jag att höstterminen mycket väl skulle kunna tillbringas där, med plugg på Sorbonne och händelserika dagar. Om någon vill joina, säg bara till.
Ett-foto-i-timmen-serie kommer imorgon.
Zzzzz
Jo, först nu är jag hemma. Efter intensiva dagar med både kyla och spöregn och gassande sol och 25-gradig värme och så 1,5 timmes försening från Paris och hyrbil hem istället för tåg under en dag utan mat, är jag väldigt trött och måste sova då klockan kommer att ringa 05.30 imorgon (åter till jobbet - ångest!).
Men Therese, Amelies café finns kvar (såklart) och Cicci, restaurangen heter La Fontaine, på Rue Mouffetard, métro Place Monge.
À demain!
Men Therese, Amelies café finns kvar (såklart) och Cicci, restaurangen heter La Fontaine, på Rue Mouffetard, métro Place Monge.
À demain!