Medan studentkörerna välkomnar våren
Det bästa med det hejdlöst gigantiska valborgsfirandet i Uppsala måste vara att få ta på sig sin studentmössa igen. Studentdagen var nog den lyckligaste i mitt liv och jag skulle inte tacka nej till att få en anledning att bära min studentmössa igen. Annars är jag mest rädd för Uppsalas valborgsfirande. Själva gemenskapen och alla människor som samlas är väl egentligen ganska trevlig, men 50-60.000 personer på en och samma gata samtidigt, blir lite... mycket. I Uppsala börjar man supandet på morgonen, eller varför inte dagen före, och håller sedan på tills man inte orkar mer. Nationerna har tusen aktiviteter och i Slottsbacken kryllar det inte bara av universitetsstuderande, utan även trettonåriga småglin som aldrig kommer att minnas särskilt mycket av sin alkoholdebut.På min första valborgsmässoafton i Uppsala, var jag påväg till centrum på förmiddagen för att uträtta lite ärenden. Jag möttes av grupper med kassar från Systembolaget precis överallt. På den tiden var jag fortfarande alltid nykter och nästintill lite militant och jag tyckte att allt var väldigt onödigt och faktiskt till och med obehagligt att se massor av fulla människor redan på förmiddagen - hur det skulle se ut på kvällen vågade jag inte fundera på. Jag flydde fältet och tog första bästa tåg hem till Falun. När jag kom tillbaka till Uppsala hade man fortfarande inte hunnit städa undan alla flaskor, påsar, spyor och gammal picknickmat.
Min andra valborgsmässoafton visste jag hur det fungerade och var förberedd. Dessutom hade jag en kär vän i stan som också tyckte hela skiten var hemsk, så vi hyrde vi en film och lade oss i min soffa. Det blev en favorit i repris året efter. Efter att först ha fotat stadens märkliga sista-april-beteende till tidningen där jag skulle skriva om Uppsalas valborgsfirande, blev jag, kompisen och hennes pojkvän liggande i min soffa med film resten av kvällen.
Trots att jag faktiskt tycker att det kan vara ganska mysigt att titta på en majbrasa och höra dessa manskörer sjunga högtidligt om våren, så fortsätter jag ändå med min vanliga valborgstradition ikväll. Så medan studentkörerna välkomnar våren ligger jag i soffan och fyller på min redan svällande mage med Grevens björnbärscider och chips och tittar på The Holiday och Farväl Falkenberg.
Månadens inlägg: Att flytta
Ibland får jag känslan av att man måste flytta och se något annat - så länge man inte bor i Stockholm förstås, för Stockholm är ju vår huvudstad och en stor stad, i svenska mått mätt, och sååå betydelsefull. I Stockholm händer ju allt. Eller? Är man uppvuxen på en mindre ort och är kvar där som 23-åring och möter någon gammal klasskamrat eller bekant som numera bor i en annan stad, och som frågar »kvar i Falun eller?» känns det ibland som om man borde skämmas. För vad? Hur många stockholmare skulle känna sig skamsna över att vara kvar i Stockholm? Jag måste alltid inflika att »men jag har ju inte bott här hela tiden, jag gick ju gymnasiet i Uppsala och så har jag pluggat i Paris», så att det ska höras att jag inte varit kvar i "lilla Falun" hela tiden. Och vad är det som är så otroligt litet med 55.000 invånare egentligen? Ärligt talat finns allt man behöver i Falun. Men: detta betyder inte att jag inte tycker att det är bra att se sig om - för det tycker jag. Jag tror att det är otroligt bra och nyttigt för alla att se både andra delar av världen och av Sverige - även (särskilt?) om man kommer från Stockholm. Och jag är faktiskt stolt över att komma från Dalarna och även om jag skulle flytta härifrån igen, är det väldigt troligt att jag återvänder - igen.
...men vem påstod förresten att jag inte rört på mig?
1. Jag växte upp med familjen i tvåvåningsvillan högt upp på ett berg i Falun.
2. Flyttade hemifrån när jag var 17 år. Då bar det av mot Uppsala, där jag flyttade in i en studentkorridor för gymnasiestuderande. Mitt personliga utrymme bestod av ett rum på 6,5 kvadratmeter.
3. Korridoren och det trånga utrymmet blev snart väldigt påfrestande, så jag och en kompis (som faktiskt hade en madrass på mitt golv eftersom hennes korridor var olidlig att bo i - vi delade alltså på 6,5 kvadratmeter i några månader) började leta lägenhet. Efter nästan ett läsår i korridor flyttade vi till en trea.
4. Trean bodde vi i tillsammans i bara en månad, min kompis valde nämligen att flytta tillbaka till hemorten. Efter ett par månader flyttade jag därför istället till en etta, där jag trivdes väldigt bra resten av min Uppsalatid.
5. Efter studenten drog jag till Annecy i Frankrike för att vara au pair. Där hade jag ett kallt och kalt rum utan fönster i två veckor, innan jag tog mitt pick och pack och återvände till Sverige och Falun.
6. Tillbaka på hemorten flyttade jag in hos mina föräldrar igen, och fick ta gästrummet som mitt ett tag, eftersom de flyttat till ett nytt hus, enplansvilla vid sjön.
7. Ett halvår senare bar det av till Paris där mitt första hem innan jag hittade en lägenhet, blev ett halvskruttigt, men billigt vandrarhem i Bastille.
8. Vandrarhemmet besöktes av många skolklasser och det blev så jobbigt i längden att vi bytte till ett lite dyrare, men fortfarande halvskruttigt, vandrarhem i Commerce där vi var tvungna att bo ytterligare en vecka.
9. Kånkande av all packning på métron tog kompis och jag mig äntligen till den underbara tvårumslägenheten som vi hyrde inklusive schizofren katt på sjätte våningen i Montmartre.
10. När ägarna till lägenheten kom hem var vi tvungna att flytta. Vi hade då fått tag i en liten studio mellan Marais och Bastille. Ett rum på omkring femton kvadrat utan toalett och dusch delade vi på i tre veckor. Och jag lovar att det inte är varken lätt eller roligt att flytta runt i Paris - vi hade samlat på oss en hel saker och att åka med backpackryggsäck, rullväskor, bagar och matkassar på métron är ett litet helvete, så tack och lov var detta sista flytten i Paris.
11. Efter terminen i Paris kom jag åter till Falun där jag skaffade min nuvarande underbara etta. Efter sommaren har jag bott här i två år, vilket är det klart längsta stället jag har bott på sedan jag flyttade hemifrån. Betyder det att det är dags att flytta? Eller att jag kanske har hittat min plats? Nja...
12. ?
Vi är ett gäng bloggare som den 20:e varje månad (förutom denna månad där det blev den sista istället) skriver om ett bestämt ämne. Andra som är med i Månadens inlägg: Tolken, Thérèse, Anna Malaga, Nejma, Krokofanten, Haydee, Carin, Sofia och Robban, Pumans dotter (uppdateras när fler skriver inlägg)
Jag längtar
- Jag längtar efter att göra rygglyft på gymet.
- Jag längtar efter att kunna springa när jag har bråttom.
- Jag längtar efter att vara genomsvettig efter ett träningspass.
- Jag längtar till jag utan ansträngning plockar upp något från golvet.
- Jag längtar till jag utan problem kan sätta mig på och resa mig från marken.
- Jag längtar efter min fest (september, folks, då firar vi förhoppningsvis att jag är till hundra procent med igen).
- Jag längtar efter att resa utomlands.
- Jag längtar efter att göra situps.
- Jag längtar till jag kan sitta stilla längre stunder.
- Jag längtar till jag pallar ta tåget och hälsa på kompisar i några dagar.
- Jag längtar efter att kunna prova och använda tighta jeans utan att benet gör ont. (Strumpbyxor under klänningar är visserligen fint och mjukisbyxor är skönt, men det hade varit trevligt med mina tighta jeans som omväxling.)
Men framförallt längtar jag efter att få dansa. Dansa, gärna på krogen men i synnerhet att få frigöra endorfiner i en danssal.
Sexpuckona anfaller
Det här är en bok som är perfekt att ta fram då och då och läsa. Men jag skrattade och tyckte att den var så rolig att jag var tvungen att sträckläsa den.
Författaren Sofia Albertsson blev så trött på alla felstavade, desperata och kränkande sexinviter hon började få av män över internet, så hon började att ge svar på tal och samlade konversationerna som nu finns i boken Sexpuckona anfaller. Stundtals blir det hejdlöst roligt och jag förstår inte var Sofia Albertsson får alla klockrena och märkliga svar ifrån.
Exempel ur boken:
köksan
ska vi ha lite telefon sex????
Fia
Bara om du är efterbliven.
köksan
ja det är jag
Fia
Ja, jag antog det.
:D
Böckerna med det fula språket
Vi som aldrig sa hora är Ronnie Sandahls debutroman. Även om det här inte är något direkt mästervärk, så tycker jag om boken. För mig är det lite annorlunda att läsa utifrån en killes perspektiv, men det får jag göra här. Boken handlar om fyra killkompisar i Falköping. Det är Hannes som kommer tillbaka till Falköping från att ha misslyckats att bli lyckligare i Stockholm, det är Frippe som kom till Falköping för att gå på volleybollgymnasiet och som träffar Hannes tjej bakom ryggen på honom. Det är Krille som är arbetslös och försöker komma över sin pappas död genom att äta och äta och äta och det är Stig som bara håller käften.
Det här är en rolig bok. Bitterfittan, skriven av Maria Sveland, även denna författares debutroman. Maria inleder boken: »Det är en ful januarimorgon och jag sitter på flyget till Teneriffa. Jag är så förbannat trött, så ful, så jävla arg.» Det beskriver bokens språk ganska väl: ärligt och rakt på sak. Bokens trettioåriga huvudperson Sara är arg, trött och bitter. Hon känner sig lurad och arg när hon tänker på alla kvinnor som får kämpa dubbelt så mycket så mycket som männen. Hon är bitter över att hon är bitter och avskyr att hon har blivit en sådan bitterfitta. Hon känner att vardagen är outhärdlig och lämnar man och barn i Sverige för att ensam åka på en veckas charter till Teneriffa för att bara få vara ifred och få tänka. Och hon ställer sig frågan hur vi någonsin ska kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med dem vi älskar.City Gross - för den stoooora familjen
Jag har precis varit med storasyster+pojkvän på nyöppnade City Gross, som tagit över Coop Forums lokaler i Falun. Och wow, vilka förpackningar... jag gapade av förvåning, skrattade och skakade på huvudet åt deras enorma storpack. Är man en familj med sex barn lär det vara rena rama himmelriket. Det var liksom sådana förpackningar jag bara har sett när jag jobbat på café och restaurang, och vissa inte ens då...
...för vad sägs om stora påsor med kryddor, säckar med oregano, hinkar med majonäs, enorma kartonger med kebabkött och pizzor, stora dunkar med olja och ättiksprit, Lättapaket tio gånger så stora som normala, enorma tuber med ketchup och senap, hinkar med strössel, stora tuber med spännande glasstoppingar i olika smaker, tiolitersförpackningar chokladpudding, stora dunkar med salsasås, och så vidare och så vidare.
Det var det sjukaste jag har sett.
Chips och läsk är något som jag faktiskt nästan aldrig köper, men idag hittade jag för första gången på länge den sällsynta favoriten Estrella sourcream & cheese. Med mig råkade det alltså slinka ner en normalstor chipspåse samt en normalstor Pepsiflaska.
...för vad sägs om stora påsor med kryddor, säckar med oregano, hinkar med majonäs, enorma kartonger med kebabkött och pizzor, stora dunkar med olja och ättiksprit, Lättapaket tio gånger så stora som normala, enorma tuber med ketchup och senap, hinkar med strössel, stora tuber med spännande glasstoppingar i olika smaker, tiolitersförpackningar chokladpudding, stora dunkar med salsasås, och så vidare och så vidare.
Det var det sjukaste jag har sett.
Chips och läsk är något som jag faktiskt nästan aldrig köper, men idag hittade jag för första gången på länge den sällsynta favoriten Estrella sourcream & cheese. Med mig råkade det alltså slinka ner en normalstor chipspåse samt en normalstor Pepsiflaska.
Tröjorna auktioneras ut
Igår fick jag läsa att matchtröjorna som Vopat och Bellemare har haft på sig under säsongen, kommer att auktioneras ut. Trevligt, tänkte jag, för jag kan bjuda ganska så högt för att få Bellemares tröja. Fast inte för högt, så mycket pengar har jag inte. Och det finns nog dem som kan bjuda tills de får den och då har jag ingen chans. Men sen läste jag vidare och upptäckte att det lägsta unika budet kommer att vinna. Det gäller alltså att sms:a in ett bud, så lågt som möjligt, som man tror att man blir ensam om.
Det är ju bra, för även om jag har otur i spel (och i kärlek - osis va!), så har jag ju då ändå en liten chans.
Men: det är ju skitsvårt! Vad dumt! Vad fel - för okej att göra så med Vopats tröja, men fattar dem inte att Bellemares tröja tillhör mig?! Jag har ju redan hans klubba, självklart måste jag få resten av utrustningen också! Det låter väl inte mer än rättvist?
Det är ju bra, för även om jag har otur i spel (och i kärlek - osis va!), så har jag ju då ändå en liten chans.
Men: det är ju skitsvårt! Vad dumt! Vad fel - för okej att göra så med Vopats tröja, men fattar dem inte att Bellemares tröja tillhör mig?! Jag har ju redan hans klubba, självklart måste jag få resten av utrustningen också! Det låter väl inte mer än rättvist?
Ibland blir det för mycket snack och alldeles för lite verkstad
Rubriken har ingenting med innehållet i inlägget att göra.
Min kompis M är i stan och vi tog en promenad runt den lilla sjön i värmen. När vi kom bakom Hemköp kom M på att vi borde tagit med oss pengar, så att vi kunde köpa glass. Hon hittade en tia i fickan och vi gick in på Hemköp för att se om man fick något för en tia. Njaä. Hon köpte två femmanlotter. Vi satte oss och skrapade varannan ruta. Spänningen var hög när vi vann tillbaka de tio kronorna. M gick och köpte två femmanlotter till. Vi satte oss och skapade igen och vann plötsligt tjugo spänn! Vi kunde inte låta bli att asgarva. Aldrig förr har man väl blivit så glad för inbytta lotter som resulterade i blott en tjuga. Vi gjorde high five, hämtade ut pengarna och köpte varsin Vaniljpuck. Sedan fortsatte vi runt sjön.
Min kompis M är i stan och vi tog en promenad runt den lilla sjön i värmen. När vi kom bakom Hemköp kom M på att vi borde tagit med oss pengar, så att vi kunde köpa glass. Hon hittade en tia i fickan och vi gick in på Hemköp för att se om man fick något för en tia. Njaä. Hon köpte två femmanlotter. Vi satte oss och skrapade varannan ruta. Spänningen var hög när vi vann tillbaka de tio kronorna. M gick och köpte två femmanlotter till. Vi satte oss och skapade igen och vann plötsligt tjugo spänn! Vi kunde inte låta bli att asgarva. Aldrig förr har man väl blivit så glad för inbytta lotter som resulterade i blott en tjuga. Vi gjorde high five, hämtade ut pengarna och köpte varsin Vaniljpuck. Sedan fortsatte vi runt sjön.
Någon gång i framtiden...
Ronnie Sandahl är lika gammal som jag är, han är redan journalist och krönikör på Aftonbladet. Dessutom har han släppt sin debutroman, som inte är särskilt dålig alls.
Jag vill också skriva. Fast innan jag börjar på riktigt, vill jag ta en stund att studera för att bli bättre: inspireras, göra textanalys, korrläsa andras texter och arbeta om mina egna texter gång på gång till meningarna blir fylliga och intressanta.
Men han är lika gammal som jag och han är redan... där. Jag tänker komma dit, en dag. Egentligen skulle jag nog vilja vara den nya Ronnie Sandahl. Eller nä, inte riktigt så, för fy vad jobbigt det måste vara att ständigt bli jämförd med någon annan och exempelvis bli kallad "den nya Bengt Ohlsson", som Viggo Cavling i Resumé säger om Ronnie Sandahl. Visst, jag vill också ha ett skrivande yrke någon gång och att vara krönikör vore kanske inte heller jättedumt (dock inte på Aftonbladet). Att dessutom få ge ut en roman vore inte helt fel, det heller. Men jag ska inte bli "den nya någon", jag ska vara jag. Bara jag. Johanna. Barajagjohanna.
Eller Joppe, som de också säger.
Jag vill också skriva. Fast innan jag börjar på riktigt, vill jag ta en stund att studera för att bli bättre: inspireras, göra textanalys, korrläsa andras texter och arbeta om mina egna texter gång på gång till meningarna blir fylliga och intressanta.
Men han är lika gammal som jag och han är redan... där. Jag tänker komma dit, en dag. Egentligen skulle jag nog vilja vara den nya Ronnie Sandahl. Eller nä, inte riktigt så, för fy vad jobbigt det måste vara att ständigt bli jämförd med någon annan och exempelvis bli kallad "den nya Bengt Ohlsson", som Viggo Cavling i Resumé säger om Ronnie Sandahl. Visst, jag vill också ha ett skrivande yrke någon gång och att vara krönikör vore kanske inte heller jättedumt (dock inte på Aftonbladet). Att dessutom få ge ut en roman vore inte helt fel, det heller. Men jag ska inte bli "den nya någon", jag ska vara jag. Bara jag. Johanna. Barajagjohanna.
Eller Joppe, som de också säger.
Reseutmaning
Thérèse tyckte att jag skulle anta denna utmaning om resor. Kanske kan någon inspireras?
*Vilka fem nya länder skulle du vilja besöka härnäst?
När jag skulle boka min språkresa för att plugga franska var det extremt nära att jag hamnade i Montréal istället för Paris. Jag vill verkligen till Kanada och det är just Montréal jag är nyfiken på, främst för att det är världens största tvåspråkiga stad (engelska och franska - plus i kanten!), människorna verkar trevliga, men också för att jag vill se NHL-hockey och Mike Ryder.
Jag har alltid varit intresserad av England. Nej, jag har inte ens varit i London förutom ett par mellanlandningar på Heathrow. Förutom London skulle jag vilja besöka Portsmouth där en kompis bor och jag skulle vilja bila i den engelska landsbygden.
Det skulle vara kul att åka till USA och studera människor och platser.
Japan verkar häftigt och annorlunda. Jag vill se Tokyo.
Jag skulle faktiskt vilja se Tyskland. Fråga mig inte varför, jag vet ärligt talat inte. Kanske för dess historia. Jag vill till Berlin. Det hade ju varit ett plus om jag kunde tyska...
*Fem länder du har besökt och vill återvända till?
Frankrike såklart. Det är väl knappast någon som har missat att jag gillar det landet. Men jag har sett alldeles för lite av Frankrike. Paris har jag ju sett en hel del, annars är det bara Annecy (nära Alperna och Génève) som jag har besökt. Jag vill väldigt gärna återvända till Annecy, för det är en fantastiskt vacker plats, men annars är jag nyfiken på Loiredalen och Provence bland annat. Den franska landsbygden vore kul att besöka. Dessutom vill jag hemskt gärna till franska Alperna. Givetvis återvänder jag gärna till Paris igen också... (risken att jag inte återvänder dit finns inte)
Irland är ett underbart land som jag har besökt två gånger. Människorna är fantastiskt vänliga och språket är otroligt fint. Jag har bara sett Dublin och Glendalough och är nyfiken på Belfast...
Grekerna är så himla vänliga och det är en av anledningarna till att jag vill återvända till Grekland. En annan anledning är klimatet, maten och musiken. Man känner när man är i Grekland och det är mysigt.
Det enda jag har sett av Spanien är Mallorca. Därför skulle jag vilja åka dit och se mer (synd att jag inte talar spanska bara!): Madrid, Malaga, Barcelona, Salamanca...
Jag skulle vilja se mer av Italien. Gärna storstäder.
*Ett land du inte gärna vill återse?
Tunisien, faktiskt. Det är väl säkert inget större fel på landet, det var rätt kul, exotiskt och annorlunda att vara där mot de vanliga Medelhavscharterorterna, men maken till påflugna män har jag sällan skådat. Jag var visserligen bara 11 år när jag besökte Tunisien, men både jag och min då 17-åriga syster kunde lätt blivit bortköpta för ett antal kameler - föräldrarna fick flera erbjudanden. Vi blev pussade på, främmande män tog oss i handen och jag var allmänt skraj när jag befann mig där. Nää.
*En plats du blev positivt överraskad av?
Dublin! Jag kom dit första gången för att besöka en kompis som bodde där. Innan jag kom dit hade jag av någon okänd anledning fått för mig att jag gillade Irland, men jag såg inte landet framför mig som särskilt trevligt eller... trivsamt. Men om jag trivdes! Jag älskade Dublin från första stund och lovade mig själv att jag skulle återvända sommaren därpå (det gjorde jag).
*En plats som inte motsvarade dina förväntningar?
Pass! Jag kan faktiskt inte komma på något. Det enda jag kan säga är att Mallorca är trist.
*Vad är viktigt för dig när du väljer hotell (eller annan typ av övernattning)?
Standarden, priset och läget är viktigt. Det behöver absolut inte vara svensk standard (det hittar man sällan), men jag bor inte precis gärna varsomhelst. Jag vill inte gärna bo mitt i centrum, men inte heller för långt bort.
*Rekommendera tre hotell! (eller annan typ av boende)
George Opera i Paris är ett bra hotell som är fräscht, har otroligt trevlig och serviceinriktad personal samt inte är särskilt dyrt. Läget är bra, hotellet ligger mellan Opéra Garnier och Montmartre.
Vill man bo billigt och kan tänka sig att bo lite enklare kan jag rekommendera vandrarhemmet AIJ Paris, som ligger i Bastille. En natt kostar mellan 13-17 euro beroende på säsong och då ingår en enklare frukost bestående av kaffe/choklad/te samt en baguette. Det är långt ifrån ett lyxställe, men med tanke på priset så kan det vara värt att bo här några nätter.
Jacobs Inn är ett suveränt vandrarhem i centrala Dublin. Här bodde jag i tre veckor då jag jobbade som volontär för Special Olympics som hölls i stan. På vandrarhemmet finns en minirestaurang, där man kan köpa både frukost och lättare lunch, både att äta på plats och ta med. Det finns också biljardrum, TV-rum ett gemensamt kök, som just nu håller på att renoveras till en modernare variant.
*Vilket är det bästa stället du sovit på?
Vad jag kan komma på har jag inte sovit på något fantastiskt ställe i utlandet som är värt att tas upp extra, det skulle möjligtvis vara min lägenhet i Montmartre, där jag bodde när jag pluggade i Paris. Utsikten över takåsarna i Montmartre och över Sacré-Coeurs kyrktoppar var slående. Annars måste jag säga att det häftigaste ställe jag har sovit på är i en militärsovsäck i skogen under bar himmel i femton minusgrader en decembernatt i Trosa skärgård.
*Vilket är det värsta stället du sovit pâ? (i nyktert tillstând)
Det måste nog bli uppvaket på Linköpings Universitetssjukhus. Jag är hemskt ledsen, men jag kan inte komma på något superhemskt ställe jag har sovit på utomlands. Det skulle eventuellt vara första natten på Samos i somras, då det var 40 grader varmt och det blåste orkan utanför lägenheten och vi hade ingen luftkonditionering. Det var så hemskt att ingen av oss sov en blund och min kompis satte sig i badkaret och duschade kallt.
Om någon känner sig manad, får den gärna anta utmaningen. Säg gärna till i så fall!
*Vilka fem nya länder skulle du vilja besöka härnäst?
När jag skulle boka min språkresa för att plugga franska var det extremt nära att jag hamnade i Montréal istället för Paris. Jag vill verkligen till Kanada och det är just Montréal jag är nyfiken på, främst för att det är världens största tvåspråkiga stad (engelska och franska - plus i kanten!), människorna verkar trevliga, men också för att jag vill se NHL-hockey och Mike Ryder.
Jag har alltid varit intresserad av England. Nej, jag har inte ens varit i London förutom ett par mellanlandningar på Heathrow. Förutom London skulle jag vilja besöka Portsmouth där en kompis bor och jag skulle vilja bila i den engelska landsbygden.
Det skulle vara kul att åka till USA och studera människor och platser.
Japan verkar häftigt och annorlunda. Jag vill se Tokyo.
Jag skulle faktiskt vilja se Tyskland. Fråga mig inte varför, jag vet ärligt talat inte. Kanske för dess historia. Jag vill till Berlin. Det hade ju varit ett plus om jag kunde tyska...
*Fem länder du har besökt och vill återvända till?
Frankrike såklart. Det är väl knappast någon som har missat att jag gillar det landet. Men jag har sett alldeles för lite av Frankrike. Paris har jag ju sett en hel del, annars är det bara Annecy (nära Alperna och Génève) som jag har besökt. Jag vill väldigt gärna återvända till Annecy, för det är en fantastiskt vacker plats, men annars är jag nyfiken på Loiredalen och Provence bland annat. Den franska landsbygden vore kul att besöka. Dessutom vill jag hemskt gärna till franska Alperna. Givetvis återvänder jag gärna till Paris igen också... (risken att jag inte återvänder dit finns inte)
Irland är ett underbart land som jag har besökt två gånger. Människorna är fantastiskt vänliga och språket är otroligt fint. Jag har bara sett Dublin och Glendalough och är nyfiken på Belfast...
Grekerna är så himla vänliga och det är en av anledningarna till att jag vill återvända till Grekland. En annan anledning är klimatet, maten och musiken. Man känner när man är i Grekland och det är mysigt.
Det enda jag har sett av Spanien är Mallorca. Därför skulle jag vilja åka dit och se mer (synd att jag inte talar spanska bara!): Madrid, Malaga, Barcelona, Salamanca...
Jag skulle vilja se mer av Italien. Gärna storstäder.
*Ett land du inte gärna vill återse?
Tunisien, faktiskt. Det är väl säkert inget större fel på landet, det var rätt kul, exotiskt och annorlunda att vara där mot de vanliga Medelhavscharterorterna, men maken till påflugna män har jag sällan skådat. Jag var visserligen bara 11 år när jag besökte Tunisien, men både jag och min då 17-åriga syster kunde lätt blivit bortköpta för ett antal kameler - föräldrarna fick flera erbjudanden. Vi blev pussade på, främmande män tog oss i handen och jag var allmänt skraj när jag befann mig där. Nää.
*En plats du blev positivt överraskad av?
Dublin! Jag kom dit första gången för att besöka en kompis som bodde där. Innan jag kom dit hade jag av någon okänd anledning fått för mig att jag gillade Irland, men jag såg inte landet framför mig som särskilt trevligt eller... trivsamt. Men om jag trivdes! Jag älskade Dublin från första stund och lovade mig själv att jag skulle återvända sommaren därpå (det gjorde jag).
*En plats som inte motsvarade dina förväntningar?
Pass! Jag kan faktiskt inte komma på något. Det enda jag kan säga är att Mallorca är trist.
*Vad är viktigt för dig när du väljer hotell (eller annan typ av övernattning)?
Standarden, priset och läget är viktigt. Det behöver absolut inte vara svensk standard (det hittar man sällan), men jag bor inte precis gärna varsomhelst. Jag vill inte gärna bo mitt i centrum, men inte heller för långt bort.
*Rekommendera tre hotell! (eller annan typ av boende)
George Opera i Paris är ett bra hotell som är fräscht, har otroligt trevlig och serviceinriktad personal samt inte är särskilt dyrt. Läget är bra, hotellet ligger mellan Opéra Garnier och Montmartre.
Vill man bo billigt och kan tänka sig att bo lite enklare kan jag rekommendera vandrarhemmet AIJ Paris, som ligger i Bastille. En natt kostar mellan 13-17 euro beroende på säsong och då ingår en enklare frukost bestående av kaffe/choklad/te samt en baguette. Det är långt ifrån ett lyxställe, men med tanke på priset så kan det vara värt att bo här några nätter.
Jacobs Inn är ett suveränt vandrarhem i centrala Dublin. Här bodde jag i tre veckor då jag jobbade som volontär för Special Olympics som hölls i stan. På vandrarhemmet finns en minirestaurang, där man kan köpa både frukost och lättare lunch, både att äta på plats och ta med. Det finns också biljardrum, TV-rum ett gemensamt kök, som just nu håller på att renoveras till en modernare variant.
*Vilket är det bästa stället du sovit på?
Vad jag kan komma på har jag inte sovit på något fantastiskt ställe i utlandet som är värt att tas upp extra, det skulle möjligtvis vara min lägenhet i Montmartre, där jag bodde när jag pluggade i Paris. Utsikten över takåsarna i Montmartre och över Sacré-Coeurs kyrktoppar var slående. Annars måste jag säga att det häftigaste ställe jag har sovit på är i en militärsovsäck i skogen under bar himmel i femton minusgrader en decembernatt i Trosa skärgård.
*Vilket är det värsta stället du sovit pâ? (i nyktert tillstând)
Det måste nog bli uppvaket på Linköpings Universitetssjukhus. Jag är hemskt ledsen, men jag kan inte komma på något superhemskt ställe jag har sovit på utomlands. Det skulle eventuellt vara första natten på Samos i somras, då det var 40 grader varmt och det blåste orkan utanför lägenheten och vi hade ingen luftkonditionering. Det var så hemskt att ingen av oss sov en blund och min kompis satte sig i badkaret och duschade kallt.
Om någon känner sig manad, får den gärna anta utmaningen. Säg gärna till i så fall!
Ikväll äter jag matsäck i snön (?)
Jag sitter i min soffa och intar kvällsmaten: jag dricker varm choklad och äter Skogaholmslimpa med stekt ägg på, samtidigt som den friska vårluften och fågelkvittret kommer in från balkongen. Blundar jag är det nästan som att sitta i snön i en backe i Sälen och äta matsäck i väntan på att fortsätta susa nerför med brädan. Det är nästan som den snowboardsemestern jag aldrig fick den här säsongen.
Ja, skena iväg med fantasin går ju... Det är egentligen inte alls som att sitta i snön och det är ganska långt ifrån den snowboardsemestern jag aldrig fick, men kvällsmaten är åtminstone densamma som matsäcken brukar vara under snowboarddagarna.
Tre... utan rangordning
Både Linn och punaniii har utmanat, så okejdå.
Tre saker som skrämmer mig...
1 för tidig död
2 typ alla djur utom hästar
3 tanken på att få leva med en strulande rygg
Tre personer som får mig att skratta...
1 skrattande bäbisar
2 Magnus Betnér
3 Johan Glans
Tre saker jag älskar...
1 älska är ett starkt ord, men jag vågar påstå att jag älskar att resa
2 älska är ju alltså ett starkt ord, men jag är faktiskt säker på att jag älskar choklad
3 älska är som sagt ett starkt ord...
Tre saker jag inte förstår...
1 våld
2 tobaksindustrin
3 bilar (jag förstår hur man kör, men resten har jag inte en susning om)
Tre saker som finns på mitt skrivbord... (av en miljon saker)
1 Leksing tills jag dör-klistermärke
2 bostadsrättsföreningens årsredovisning för, eh, 2005
3 métrokarta över Paris
Tre saker jag vill göra innan jag dör...
1 bo lite till utomlands
2 få barn
3 ta upp dansen igen
Tre saker jag kan göra...
1 skriva skitfort på tangentbordet (till och med utan att titta - och jag känner om jag skriver fel)
2 leva snålt
3 ta mig fram på franska
Tre saker jag inte kan...
1 jula
2 efter operationen kan jag inte nysa normalt
3 byta däck på en bil
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på...
1 Al Gore
2 Lars Winnerbäck
3 mig
Tre saker jag skulle vilja lära mig...
1 flytande engelska
2 mer fotografi
3 att tycka om att laga mat
Tre favoriträtter... (oops, det blev visst efterrätter)
1 kladdkaka med glass
2 crème brulée
3 friterade bananer med glass
Tre saker som skrämmer mig...
1 för tidig död
2 typ alla djur utom hästar
3 tanken på att få leva med en strulande rygg
Tre personer som får mig att skratta...
1 skrattande bäbisar
2 Magnus Betnér
3 Johan Glans
Tre saker jag älskar...
1 älska är ett starkt ord, men jag vågar påstå att jag älskar att resa
2 älska är ju alltså ett starkt ord, men jag är faktiskt säker på att jag älskar choklad
3 älska är som sagt ett starkt ord...
Tre saker jag inte förstår...
1 våld
2 tobaksindustrin
3 bilar (jag förstår hur man kör, men resten har jag inte en susning om)
Tre saker som finns på mitt skrivbord... (av en miljon saker)
1 Leksing tills jag dör-klistermärke
2 bostadsrättsföreningens årsredovisning för, eh, 2005
3 métrokarta över Paris
Tre saker jag vill göra innan jag dör...
1 bo lite till utomlands
2 få barn
3 ta upp dansen igen
Tre saker jag kan göra...
1 skriva skitfort på tangentbordet (till och med utan att titta - och jag känner om jag skriver fel)
2 leva snålt
3 ta mig fram på franska
Tre saker jag inte kan...
1 jula
2 efter operationen kan jag inte nysa normalt
3 byta däck på en bil
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på...
1 Al Gore
2 Lars Winnerbäck
3 mig
Tre saker jag skulle vilja lära mig...
1 flytande engelska
2 mer fotografi
3 att tycka om att laga mat
Tre favoriträtter... (oops, det blev visst efterrätter)
1 kladdkaka med glass
2 crème brulée
3 friterade bananer med glass
Det stod en ambulans här utanför
Obehagligt. Även om jag inte känner någon i huset, så är det obehagligt att se en ambulans utanför porten. Jag råkade se den då jag gick ut på balkongen en sväng. Sedan hörde jag dunkande i trappuppgången, så jag kikade ut. Där, alldeles utanför min dörr, såg jag två ambulansmän köra min granne på bår mot hissen. Frugan kom efter.
Samma granne som jag misstänker är dement, då han alltid står och rycker i min dörr som om han tror att han bor här. Idag glömde jag låsa efter att jag släppt in min syster, och plötsligt knarrade det i hallen. Jag förstod direkt vad det handlade om och mycket riktigt - där stod min granne. Jag sa åt honom att jag trodde att han gått lite fel och att han inte bor här. Han svarade mig på finska, pekade på min hatthylla och verkade inte ha några planer på att lämna min lägenhet. Jag pekade på hans dörr och sa att det är där han bor. Han verkade inte förstå mig och jag förstod inte honom. Till slut var han ute, jag stängde dörren och låste om mig.
Det är mindre trevligt att plötsligt ha en främmande karl i hallen. Bara att någon står och rycker i min dörr är tämligen olustigt.
En ambulans måste ju nödvändigtvis inte innebära att något hemskt har hänt. Jag vet av erfarenhet, då jag själv färdats i en mellan sjukhus och flygplats och därefter flygplats och hem. Jag mådde ju bra, förutom att min rygg var nyopererad. Men vad grannarna måste undrat när det kom en ambulans till huset och när jag kördes ut på bår. Och vad overkligt det känns att jag åkt ambulans. Jag har alltid varit smårädd och känt obehag vid synen av en.
Jag hoppas det inte var något allvarligt med grannen - det verkar inte så, för de hade inte alltför bråttom att komma härifrån. Men jag hoppas också att han får den hjälp han behöver, för hjälp verkar mannen behöva.
Samma granne som jag misstänker är dement, då han alltid står och rycker i min dörr som om han tror att han bor här. Idag glömde jag låsa efter att jag släppt in min syster, och plötsligt knarrade det i hallen. Jag förstod direkt vad det handlade om och mycket riktigt - där stod min granne. Jag sa åt honom att jag trodde att han gått lite fel och att han inte bor här. Han svarade mig på finska, pekade på min hatthylla och verkade inte ha några planer på att lämna min lägenhet. Jag pekade på hans dörr och sa att det är där han bor. Han verkade inte förstå mig och jag förstod inte honom. Till slut var han ute, jag stängde dörren och låste om mig.
Det är mindre trevligt att plötsligt ha en främmande karl i hallen. Bara att någon står och rycker i min dörr är tämligen olustigt.
En ambulans måste ju nödvändigtvis inte innebära att något hemskt har hänt. Jag vet av erfarenhet, då jag själv färdats i en mellan sjukhus och flygplats och därefter flygplats och hem. Jag mådde ju bra, förutom att min rygg var nyopererad. Men vad grannarna måste undrat när det kom en ambulans till huset och när jag kördes ut på bår. Och vad overkligt det känns att jag åkt ambulans. Jag har alltid varit smårädd och känt obehag vid synen av en.
Jag hoppas det inte var något allvarligt med grannen - det verkar inte så, för de hade inte alltför bråttom att komma härifrån. Men jag hoppas också att han får den hjälp han behöver, för hjälp verkar mannen behöva.
Lönebesked
1043 kr. Halleluja.
Vill Försäkringskassan dessutom ge mig ytterligare några tusenlappar, räcker det ju till och med till alla räkningar plus mat. Wow.
Vill Försäkringskassan dessutom ge mig ytterligare några tusenlappar, räcker det ju till och med till alla räkningar plus mat. Wow.
Utflykt till släkten på landet vid havet
Presidentvalet i Frankrike
Idag är det presidentval i Frankrike, omgång ett. De två kandidater som får flest röster går vidare till slutomröstningen den 6 maj. Jag tycker att valet är spännande och det verkar som om man kan följa det ganska väl på DN:s websida.
För övrigt är det Frankrikespecial i DN idag igen. I Kulturdelen handlar hela 13 sidor om Frankrike.
För övrigt är det Frankrikespecial i DN idag igen. I Kulturdelen handlar hela 13 sidor om Frankrike.
Ett foto i timmen, torsdag 19 april
Ca 10:00 Frulle framför TV:n (erkänn att det ser lite gott ut).
Ca 11:00 Jag rensar äntligen ur min garderob. Det blev hela 26 tröjor som mina små kusiner ska få kika på i helgen.
Ca 12:00 TV:n är min bästa vän och vindruvor är bra när man är småhungrig.
Ca 13:00 Värmer dagens lunch: linssoppa, som visserligen var gårdagens och förrgårdagens lunch också...
Ca 14:00 Står och kikar ut på balkongen, kommer mamma och hämtar mig snart?
Ca 15:00 Mot Borlänge. Härligt väder...
Ca 16:00 Tar en sväng på Kupolen för att lämna tillbaka ett par klänningar.
Ca 17:00 Vi är i Säter och här får jag reikihealing av mammas kompis.
Ca 18:00 Dags att åka hem från det mysiga området i Säter.
Ca 19:00 Äggklockan ringer och påminner om att pizzan i ugnen är klar.
Ca 20:00 Soffliggare framför Time out.
Ca 21:00 Jag hade en chokladboll kvar i kylen och det vore ju synd om den skulle få ligga kvar där...
Nästa EFIT: 2 maj och/eller 12 maj
Det är för lite sport (läs hockey) nu för tiden
Titta in ikväll, då läggs åtminstone mina EFIT-bilder upp.
Onsdag 09:30
Ägg hade jag kokat, tevattnet stod på och jag skulle precis göra smoothies, då min kompis dök upp från Borlänge med vindruvor, melon, färskt bröd, hembakade kakor och några tidningar. Därmed fick vi en stor och trevlig frukost med skitsnack om jobb, barn, karlar, resor och annat. Ibland betyder omtänksamma vänner en hel del.
Vindruvor, melon, färskt bröd och hembakade kakor har jag fortfarande kvar. Det lär bli en stor frukost imorgon också.
Upright
J'adore mon Nikon
Rehab, rehab, rehab
Nytt rehabmöte i juni för att se om jag kan återgå till arbetet på 25%. Det känns bra.
Mindre bra känns det att inte kunna vara som vanligt. Stundtals blir det enormt frustrerande. Just nu skulle jag... inte döda, men... inte slåss heller, för sånt pysslar jag inte med... jo, det skulle jag förresten, just nu skulle jag faktiskt slåss för att få tillbaka känseln i vänsterljumsken och vänstra sidan av magen. Det skulle göra mig så mycket mer normal och fungerande.
Mindre bra känns det att inte kunna vara som vanligt. Stundtals blir det enormt frustrerande. Just nu skulle jag... inte döda, men... inte slåss heller, för sånt pysslar jag inte med... jo, det skulle jag förresten, just nu skulle jag faktiskt slåss för att få tillbaka känseln i vänsterljumsken och vänstra sidan av magen. Det skulle göra mig så mycket mer normal och fungerande.
Det är måndag
Och jag ska till jobbet.
Inte för att jobba, utan för att prata rehabilitering. Hm. Det känns lite jobbigt att försöka få folk att förstå. Jag ser ut som vanligt utanpå (bara lite rakare) och är inte ett dugg sjuk, ändå ska man försöka få chefer och annat folk att inse att man inte kan jobba för tillfället. Det känns ungefär som om man ljuger. Ingen kan ju se på mig hur det känns eller ser ut inuti.
Numera har jag oftast bra dagar, men idag...
Jag skrev ju att jag inte hade ont. Haha, det skulle jag väl aldrig ha skrivit. Här har man inte haft ont på flera veckor och så berättar man det och då börjar det plötsligt göra ont. Det kanske beror på att jag envisades med att packa ner massa varor i kassar på Ica igår, att jag åkte lite för mycket bil och sedan packade upp mina saker hemma i lägenheten - och att jag på det faktiskt knappt låg raklång på hela dagen. Idag är en sämre dag ur ryggens synvinkel.
Inte för att jobba, utan för att prata rehabilitering. Hm. Det känns lite jobbigt att försöka få folk att förstå. Jag ser ut som vanligt utanpå (bara lite rakare) och är inte ett dugg sjuk, ändå ska man försöka få chefer och annat folk att inse att man inte kan jobba för tillfället. Det känns ungefär som om man ljuger. Ingen kan ju se på mig hur det känns eller ser ut inuti.
Numera har jag oftast bra dagar, men idag...
Jag skrev ju att jag inte hade ont. Haha, det skulle jag väl aldrig ha skrivit. Här har man inte haft ont på flera veckor och så berättar man det och då börjar det plötsligt göra ont. Det kanske beror på att jag envisades med att packa ner massa varor i kassar på Ica igår, att jag åkte lite för mycket bil och sedan packade upp mina saker hemma i lägenheten - och att jag på det faktiskt knappt låg raklång på hela dagen. Idag är en sämre dag ur ryggens synvinkel.
Hemma hos mig!
Efter drygt fem veckor i gästrummet hos mina föräldrar har jag nu äntligen flyttat hem till mig igen. Det känns otroligt skönt. Förutom frukost, så har jag tillagat en enda måltid helt på egen hand sedan jag lämnade min lägenhet för snart sju veckor sedan och jag har varken tvättat, städat eller diskat, så visst blir det lite omställning nu. Eller ja, tvätta och städa är faktiskt två saker jag inte får göra ännu, men laga mat och diska lär jag ju göra. Det ska nog funka.
Det bästa av allt är att jag får sova i min egen säng inatt - för första gången på nästan sju veckor...
Det bästa av allt är att jag får sova i min egen säng inatt - för första gången på nästan sju veckor...
Frankrike i DN
Idag handlar DN Söndag om Frankrike, för er som är intresserade. Den innehåller intressanta reportage, porträtt och andra texter från Frankrike.
När en kompis och jag besökte Paris i maj förra året, såg vi massor av tält vid floden Seine, som rinner genom Paris. Tidigare hade jag sett många hemlösa ligga längs floden, men nu fanns alltså plötsligt flera tält uppslagna bredvid varandra. Det var lite gripande. Det här är de här människornas hem.
Det var vintern 2005 som Läkare utan gränser placerade ut några tält i centrala Paris för att synliggöra de hemlösa. Ett halvår senare röjdes tälten undan då man inte ville chocka Paristuristerna. Skådespelaren Augustin Legrand, som arbetar för de hemlösa, fick då nog och flyttade under nästan två månader själv ut på gatan tillsammans med två kompisar. Första natten låg de vid Les Halles och fick där tips av uteliggare om var man kunde hitta de bästa kartongerna och hur man skulle lägga sig för att bäst undvika att duvorna pickade dem i huvudet. För att väcka uppmärksamhet, lade Legrand upp bilder och filmsnuttar på en blogg, där han berättade varje uteliggares livshistoria.
Augustin Legrand ville slå upp många tält för stadens hemlösa. Han försökte först på Place de la Concorde och därefter vid Bastiljen, men blev bortkörd av polisen från båda ställena. Sedan försökte han vid Canal Saint-Martin, där han lyckades. Tälten och uteliggarna blev kvar, mitt bland krogar och designbutiker i närheten av Place de la Republique. Tre hundra tält sattes upp längs kajerna. I takt med att boendelösningar skakas fram, ska tälten monteras ned. Enligt de senaste rapporterna från mars, står nittio tält kvar.
En av de välskrivna texterna ur DN Söndag idag, är reportaget om Augustin Legrand och hans arbete för Paris uteliggare.
En annan bra text är ett porträtt av Frankrikes enda kvinnliga presidentkandidat, Ségolène Royal. Det franska presidentvalet avgörs i två omgångar. Första omgången hålls den 22 april och de två kandidater som då fått flest röster går vidare till den andra omgången den 6 maj. Ségolène Royal är en fyrbarnsmamma på 54 år och representerar socialistpartiet. Hon har tidigare varit rådgivare till Francois Mitterrand när han blev president 1981, hon har varit parlamentsledamot, miljöminister, skolminister och familjeminister i franska vänsterregeringar.
Personligen hoppas jag att madame Royal tar hem hela skiten. Hon står på rätt sida på det politiska vänster/högerssträcket och hon verkar vara en sympatisk människa. Det vore dessutom roligt om Frankrike fick sin första kvinnliga president. Och tittar man på de tre övriga presidentkandidaterna råder det åtminstone för mig inga tvivel om att Royal är den bäst lämpade.
Nicolas Sarkozy är kandidat för det regerande högerpartiet UMP. Hans stora fråga är lag och ordning, men blev inte särskilt populär i Paris förorter när han talade om att rensa dem från "slödder" med en högtryckstvätt...
Francois Bayrou är ledare för borgerliga mittenpartiet UDF och har inför presidentvalet fördordat en nationell samlingsregering som ska bryta "klanväldet" i fransk politik och ska minska klyftan mellan höger och vänster.
Den tredje av Royals konkurrenter är Jean-Marie Le Pen. Han grundade på 70-talet partiet Front National med främsta programpunkt att protestera mot den nordafrikanska invandringen. I mitten på 70-talet ställde han upp i presidentvalet första gången, men fick bara 0,74 procent av rösterna. I fjärde försöket för fem år sedan gick han dock till final.
Nästa söndag kan man läsa mer om Frankrike i DNs kulturdel.
När en kompis och jag besökte Paris i maj förra året, såg vi massor av tält vid floden Seine, som rinner genom Paris. Tidigare hade jag sett många hemlösa ligga längs floden, men nu fanns alltså plötsligt flera tält uppslagna bredvid varandra. Det var lite gripande. Det här är de här människornas hem.
Det var vintern 2005 som Läkare utan gränser placerade ut några tält i centrala Paris för att synliggöra de hemlösa. Ett halvår senare röjdes tälten undan då man inte ville chocka Paristuristerna. Skådespelaren Augustin Legrand, som arbetar för de hemlösa, fick då nog och flyttade under nästan två månader själv ut på gatan tillsammans med två kompisar. Första natten låg de vid Les Halles och fick där tips av uteliggare om var man kunde hitta de bästa kartongerna och hur man skulle lägga sig för att bäst undvika att duvorna pickade dem i huvudet. För att väcka uppmärksamhet, lade Legrand upp bilder och filmsnuttar på en blogg, där han berättade varje uteliggares livshistoria.
Augustin Legrand ville slå upp många tält för stadens hemlösa. Han försökte först på Place de la Concorde och därefter vid Bastiljen, men blev bortkörd av polisen från båda ställena. Sedan försökte han vid Canal Saint-Martin, där han lyckades. Tälten och uteliggarna blev kvar, mitt bland krogar och designbutiker i närheten av Place de la Republique. Tre hundra tält sattes upp längs kajerna. I takt med att boendelösningar skakas fram, ska tälten monteras ned. Enligt de senaste rapporterna från mars, står nittio tält kvar.
En av de välskrivna texterna ur DN Söndag idag, är reportaget om Augustin Legrand och hans arbete för Paris uteliggare.
En annan bra text är ett porträtt av Frankrikes enda kvinnliga presidentkandidat, Ségolène Royal. Det franska presidentvalet avgörs i två omgångar. Första omgången hålls den 22 april och de två kandidater som då fått flest röster går vidare till den andra omgången den 6 maj. Ségolène Royal är en fyrbarnsmamma på 54 år och representerar socialistpartiet. Hon har tidigare varit rådgivare till Francois Mitterrand när han blev president 1981, hon har varit parlamentsledamot, miljöminister, skolminister och familjeminister i franska vänsterregeringar.
Personligen hoppas jag att madame Royal tar hem hela skiten. Hon står på rätt sida på det politiska vänster/högerssträcket och hon verkar vara en sympatisk människa. Det vore dessutom roligt om Frankrike fick sin första kvinnliga president. Och tittar man på de tre övriga presidentkandidaterna råder det åtminstone för mig inga tvivel om att Royal är den bäst lämpade.
Nicolas Sarkozy är kandidat för det regerande högerpartiet UMP. Hans stora fråga är lag och ordning, men blev inte särskilt populär i Paris förorter när han talade om att rensa dem från "slödder" med en högtryckstvätt...
Francois Bayrou är ledare för borgerliga mittenpartiet UDF och har inför presidentvalet fördordat en nationell samlingsregering som ska bryta "klanväldet" i fransk politik och ska minska klyftan mellan höger och vänster.
Den tredje av Royals konkurrenter är Jean-Marie Le Pen. Han grundade på 70-talet partiet Front National med främsta programpunkt att protestera mot den nordafrikanska invandringen. I mitten på 70-talet ställde han upp i presidentvalet första gången, men fick bara 0,74 procent av rösterna. I fjärde försöket för fem år sedan gick han dock till final.
Nästa söndag kan man läsa mer om Frankrike i DNs kulturdel.
Vanligaste frågan: har du ont?
Svaret: Nej! Ryggen mår bra. Jag känner knappt av ryggen längre. Den slutade att göra ont ungefär två veckor efter att jag kommit hem från sjukhuset. Det är klart att kroppen inte klarar av alla rörelser ännu och det är klart att alla rörelser inte är så sköna - men ryggen är ganska bra på att säga ifrån. Men nä, ryggen gör inte ont, däremot blir den trött när jag har suttit, legat, gått eller stått (ja, varit stilla i samma position helt enkelt) för länge. Gör det ont någonstans så är det i benen. Men det är ingen fara. Sluta dalta vafan.
Igår var jag på fest
Det var skönt att komma iväg och vara lite social och skingra oroliga tankar på om jag verkligen kommer att få behålla min raka kropp...
I tre timmar orkade jag, sedan fick mamma komma och hämta mig. Jag var helt sjukt trött i ländryggen när jag kom hem och allt jag ville var att lägga mig raklång i sängen. Det gjorde jag, läste ut de sista sidorna i boken och sedan sov jag till halv åtta utan att vakna och titta på klockan en enda gång under natten. Wow.
Nu: mot bryggan med sol och en sjö som ligger stilla och spegelblank.
Brukar du också läsa sista meningen först?
Någon gång när jag var väldigt ung avslöjade min svensklärare att hon brukade läsa sista meningen i böcker - innan hon kommit dit! Det tyckte jag var väldigt roligt - jag trodde jag var den enda.
Igår gjorde jag det igen, visserligen för första gången på väldigt länge. Och det var klantigt. Jag hade kommit en bra bit på Kajsa Ingemarssons Den ryske vännen och genom att läsa sista meningen (som fick mig att läsa även den näst sista, och meningen innan den), avslöjade det en hel del och jag blev besviken. Jag ska försöka att sluta läsa sista meningen innan jag kommit dit...
Trots att jag har böcker på hög som jag ska läsa, så måste jag beställa nya. Det är lite stressande att alltid ha böcker på hög, men jag kan inte hjälpa det. Slängde precis iväg en beställning på inte mindre än fem böcker, varav tre inte ens är pocket... Högen byggs på.
Igår gjorde jag det igen, visserligen för första gången på väldigt länge. Och det var klantigt. Jag hade kommit en bra bit på Kajsa Ingemarssons Den ryske vännen och genom att läsa sista meningen (som fick mig att läsa även den näst sista, och meningen innan den), avslöjade det en hel del och jag blev besviken. Jag ska försöka att sluta läsa sista meningen innan jag kommit dit...
Trots att jag har böcker på hög som jag ska läsa, så måste jag beställa nya. Det är lite stressande att alltid ha böcker på hög, men jag kan inte hjälpa det. Slängde precis iväg en beställning på inte mindre än fem böcker, varav tre inte ens är pocket... Högen byggs på.
Orosmoment
Nu fick jag något att fundera på. Jag bad om att få se röntgenbilden jag tog idag och skruvarna satt visserligen kvar där de skulle (tack och lov), men jag tyckte att det såg ut som om hela ryggraden förflyttat sig lite, som om hela ryggraden blivit en lång, men svag krök, i samma svaga vinkling som där jag är opererad, som om det börjat svänga lite långt uppe också. Kanske (förmodligen) har det att göra med att bilden jag har från röntgen för fem veckor sedan och bilden jag fick se på sjukhusets dator har olika proportioner. Och kanske såg jag inte halskotorna idag och lurade därför ögonen. Jag hoppas verkligen att det har med det att göra. Den största skräcken är att jag skulle bli tvungen att operera mig igen. Med mitt oflyt det senaste året skulle jag väl inte direkt bli förvånad. Men ännu en operation, ännu en sjukskrivning, ännu ett ärr, ännu ett halvårs läketid... Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas verkligen att jag inbillar mig. Det gör jag förmodligen, men tänk om...
Utmanad
Thérèse tyckte att jag skulle anta utmaningen att lägga upp en närbild på mig själv. Jag var kanske inte jättepå, men jag har länge tänkt på att byta header på bloggen och jag kom på en idé. Så nu har jag antagit utmaningen och närbilden ligger nu som header. Jag vet inte om jag är helt nöjd ännu, så vi får väl se hur länge det ser ut som det gör nu.
Dags att sova - imorgonbitti är det sjukhusbesök, närmare bestämt röntgen. Hoppas ryggraden har hållt sig till sin ynka 17 graders vinkel...
Dags att sova - imorgonbitti är det sjukhusbesök, närmare bestämt röntgen. Hoppas ryggraden har hållt sig till sin ynka 17 graders vinkel...
Nya kläder till den nya midjan
Det var evigheter sedan jag shoppade. Innan operationen kändes det onödigt och efteråt har jag helt enkelt inte haft någon lust, trots att jag vill ha kläder. Men jag har kommit på att strumpbyxor är den bekvämaste byxan för mitt överkänsliga vänsterben, därför måste jag ha fler klänningar att gå omkring i. Okej, det är fortfarande inte särskilt... jättekul att shoppa. Men det är så fantastiskt ashäftigt att prova tighta kläder och se rak och smärt ut. En runda på stan med min bästa barndomsvän idag ledde till att jag faktiskt stod i provhytten och provade en söt klänning. Det såg ut som en barnklänning, men den passade perfekt. Det är så coooolt att trivas i slimmade kläder!
Jag säger det igen och ursäkta om jag blir tjatig, men: det är så sjukt konstigt och ballt och roligt och ovant att se sig själv i åtsittande kläder och tycka att det ser bra ut!
En klänning (se bilden), ett par ballerinaskor, ett par leggings, ett par strumpbyxor och två timmar senare kom vi hem till mig med fuccaccia och sallad och jag var helt slut i kroppen.
Kärleksförklaring
Grey's Anatomy. Vad jag suckade när folk pratade om den serien. Gud, vad överdrivet jag tyckte att det var. Alla tittade på Grey's, verkade det som. På jobbet var samtalsämnet dr McDreamy och Merediths kärleksaffär. Bla, bla, bla.
Sedan såg jag något avsnitt. Och tyckte det var bra.
Sedan blev jag sjukskriven och började följa de gamla avsnitten varje dag. Och jag fastnade.
Grey's Anatomy har allt. Här finns drama, kärlek, sjukhus, humor, sex, tårar, vänskap... Det finns flera bra serier, absolut. Men jag varken skojar eller överdriver när jag säger att ingen annan serie är som Grey's Anatomy.
Sedan såg jag något avsnitt. Och tyckte det var bra.
Sedan blev jag sjukskriven och började följa de gamla avsnitten varje dag. Och jag fastnade.
Grey's Anatomy har allt. Här finns drama, kärlek, sjukhus, humor, sex, tårar, vänskap... Det finns flera bra serier, absolut. Men jag varken skojar eller överdriver när jag säger att ingen annan serie är som Grey's Anatomy.
När helg blir till vardag
När jag jobbade längtade jag till helgen.
Nu är jag sjukskriven och längtar istället bort från helgen, till vardagen, för att återfå mina vardagsrutiner. Med andra ord: för att TV-tablån ska bli sitt normala jag.
Nu är jag sjukskriven och längtar istället bort från helgen, till vardagen, för att återfå mina vardagsrutiner. Med andra ord: för att TV-tablån ska bli sitt normala jag.
Det här måste ni se
Lillebrors kompis uppmärksammade mig på den här filmen. 2 minuter in i filmen ser ni Bellemare vänta på Emil med klubban i högsta hugg och med och klacken trallandes på franska nationalsången i bakgrunden, samt när de är påväg med klubban mot mitt håll... Synd att inte fortsättningen finns med, jag skulle nämligen vilja se exakt vad som försegick då jag inte minns så mycket. (Chockad - jag?)
Sjukskriven men pigg (nåja, oftast)
Efter en tur till Säter för lite reiki, stannade jag i Borlänge för att gå upp på jobbet och hälsa på en kompis. Det var fler kollegor än kompisen där, så jag fick heja på flera stycken. Det var jätteroligt att komma upp dit, jag trodde väl aldrig att jag skulle känna att jag vill komma tillbaka. Men det vill jag. Bara ett par timmar om dagen hade varit skönt - att träffa folk och att ha något att göra.
Samtidigt som det var roligt att komma till jobbet och säga hej, så känns det lite dumt att komma dit och vara pigg och säga "jaa, jag mår bra" - samtidigt som jag är sjukskriven. Det är nog väldigt svårt för folk som inte ser mig jämt, att förstå. Idag är jag pigg, mitt huvud är som vanligt och rent psykiskt skulle jag absolut orka jobba, det skulle till och med vara skönt att ha något att göra. Men det man inte ser när man träffar mig en liten stund, är att kroppen inte orkar.
Igår provade jag en tröja jag inte haft efter operationen, och idag en klänning jag inte haft på ett halvår. Och tänka sig, jag var rak även i dessa plagg. Det lååånga ärret kan få vara där, för det är skithäftigt att se sig i spegeln och upptäcka att jag är rak. Det verkar ta tid att vänja sig vid det faktum att jag är... ja, rak, i princip, men det kanske inte är så konstigt när man varit sned största delen av livet. Dessutom ser jag så otroligt smal ut. Jag har aldrig känt mig så smal tidigare, men nu har jag en normal midja och den är ju... smal... och rak. Asballt.
Det kan väl aldrig vara så att barngungstolarna är tänkta för något specifikt kön?
Det luktar jul här
Det finns tydligen "påskskinka". Självfallet exakt samma som julskinkan, bara att den bytt etikett. Vad de hittar på.
Ännu en högtid
Det är långfredagen. Jag har hört det ryktas om att det ska firas påsk nu. Vad är det vi icketroende tänker fira egentligen? Vi äter julmat minus skinka plus ägg och dricker julmust där etiketten ändrat namn till påskmust och där tomtar gett plats åt kycklingar istället. Vi köper påskservetter och lägger gula dukar på borden. Vi tar in kvistar från träd och sätter färgglada fjädrar i dem. Ungar springer och tigger godis och påstår att de ska till Blåkulla trots att de inte har en aning om var de ligger. När mamma undrar om de gillar morötter blir de knäpptysta och bara gapar, till de får sitt godis.
Att springa runt som påskkärring var väl en rolig grej när man var barn. Att äta godis är ju inte heller helt fel. Men annars förstår jag inte - som vanligt när det gäller sådana här högtider som man ska fira.
Blåbärssmoothie
Om man har svårt att få i sig frukost tidigt på morgonen, så har jag upptäckt att en smoothie är perfekt. Speciellt den här, som nästan innehåller en hel frukost.
Till 1 portion behöver du:
1 dl frysta blåbär
1/2 banan
1 dl vaniljyoghurt
1 dl apelsinjuice
Mixa blandningen och servera.
Nedräkningen har börjat
Nästa hemmamatch: 17 september
Före det: Leksands IF-Icebreakers (med Foppa!), 3 augusti
Först, nämligen nu: SM-final, Linköping-MoDo
Före det: Leksands IF-Icebreakers (med Foppa!), 3 augusti
Först, nämligen nu: SM-final, Linköping-MoDo
Har inte (haft) tid med er
Har nämligen celebert besök från Uppsala, som lagar mat åt mig, tittar på skitprogram med mig, ger mig påskägg, hjälper mig att prova skor i skoaffärer och är ett allmänt bra sällskap. Jag blir snart ensam igen, då kanske jag återkommer...
Angående min snygga hockeyklubba...
...så var det inte ett aprilskämt, även om jag nästan själv trodde det när jag låg vaken inatt. Jag var sååå nära på att ta med mig kameran till matchen igår, men gjorde det inte. Det ångrar jag nu kan jag lova.
Inget bildbevis alltså. Men ett filmbevis på "huvud, axlar, knä och tå" med spelarna, hahaha:
(och om man tittar riktigt noga ser man när Bellemare plockar upp min klubba i slutet...)
Inget bildbevis alltså. Men ett filmbevis på "huvud, axlar, knä och tå" med spelarna, hahaha:
(och om man tittar riktigt noga ser man när Bellemare plockar upp min klubba i slutet...)
Bästa hockeymatchen rent egoistiskt - fast egentligen vet jag inte om någon rubrik passar
Jag hade ett mål (se ett par inlägg nedan). Jag nådde det. Var tröttheten i ryggen värt det? JA.
Vet inte riktigt vart jag ska börja, men det här är läsvärt. Idag hände något kul. Efter matchen var jag tvungen att ringa Ida och förvånat och lyckligt berätta vad som hänt. Hon blev rörd och plötsligt blev jag också rörd.
Lillebror och Emil (allas vår klackledare för er som inte är insatta) har avslöjat att de har en hemlis ihop och ingen av dem hade några planer på att säga vad till mig. Jag skulle få se det på matchen ikväll. Tydligen skulle jag sitta kvar på min plats efter matchen... Jaha!? Inte lite nyfiken jag var då. Hade misstänkt att det hade något att göra med fransmannen, vad skulle det annars vara?
Efter matchen stod vi som vanligt kvar och klappade. Klacken ropade in spelarna igen och efter ett tag kom de in i bara underställen. Oh la la. Klacken körde "huvud, axlar, knä och tår" med dem och det var riktigt roligt att se på. Sedan var spelarna påväg ut igen och klacken började sjunga »padapadampampampamdaaaaapaaada» (nynnande på franska nationalsången).
Jag såg Emil springa ner mot Bellemare (fransmannen) och lillebror sa »kom!» och började gå ner mot isen. Jag höll på att sjunka genom läktaren där, jag ska väl inte få träffa killen öga mot öga? Åh, herregud. Det var nära att jag sprang hemåt. Emil och Bellemare närmade sig vårt håll. Det var bara att följa efter lillebror ner mot isen, sargen, utvisningsbåset. Klacken sjöng, och den publik som var kvar klappade och tittade på. Emil tog Bellemare på ryggen och kom till lillebror och mig vid utvisningsbåset. Klacken klappade.
Bellemare överlämnade sin klubba till mig, där han hade skrivit "krya på dig" (på franska) och lite mer grejer på bladet. Han berättade på engelska vad han skrivit. »Merci beaucoup» var det enda jag kunde säga på franska vid det tillfället, någon annan franska kunde inte min hjärna. Det blev franska kindpussar och lite mer tack och »de rien» och herregud. Hände detta?
Och förresten. Han är minst lika snygg i verkligheten som på bild.
Tack, Emil!
Leksand vann för övrigt med 6-5 och förflyttade därmed ner Malmö till allsvenskan. HA! Skönt. Men nu är hockeysäsongen över. Inte lika skönt. Skönt däremot att det blev en fin avslutning. Dessutom fick jag, trots allt, vara där och stå kvar och klappa händerna efter slutsignalen och visa att jag står kvar även nästa säsong.