Det är måndag

Och jag ska till jobbet.

Inte för att jobba, utan för att prata rehabilitering. Hm. Det känns lite jobbigt att försöka få folk att förstå. Jag ser ut som vanligt utanpå (bara lite rakare) och är inte ett dugg sjuk, ändå ska man försöka få chefer och annat folk att inse att man inte kan jobba för tillfället. Det känns ungefär som om man ljuger. Ingen kan ju se på mig hur det känns eller ser ut inuti.

Numera har jag oftast bra dagar, men idag...

Jag
skrev ju att jag inte hade ont. Haha, det skulle jag väl aldrig ha skrivit. Här har man inte haft ont på flera veckor och så berättar man det och då börjar det plötsligt göra ont. Det kanske beror på att jag envisades med att packa ner massa varor i kassar på Ica igår, att jag åkte lite för mycket bil och sedan packade upp mina saker hemma i lägenheten - och att jag på det faktiskt knappt låg raklång på hela dagen. Idag är en sämre dag ur ryggens synvinkel.

Kommentarer
Postat av: LindaC

Hej Joppe! Jag tror att dem forstar. Vad skont att du har flyttat hem igen. ta det lungt bara och gor inte saker du inte far. Jag skrev precis ett mail till christina angende jobb. Hmm det kanns sa konstigt att borjar jobba nar man har varit ledig sa lange. Ha de bra! nar jag kommer hem far vi ta en fika och snacka lite skit, hehe!! kramar

2007-04-16 @ 13:18:01
Postat av: Therese

Klart dom kommer att förstå. Men jag förstår din känsla , jag känner mig som jag ljuger om jag ringer jobb och sjukskriver mig även om jag har 40 graders feber och är helt borta

Postat av: Anonym

Hoppas det förstod. Klart de måste lyssna på dig. Hoppas allt är bra med dig annars, Johanna :)

2007-04-16 @ 21:29:45
Postat av: Malin

De har inget annat val än att lyssna på dig. Ju. Hoppa verkligen att de gjorde det!

2007-04-16 @ 22:16:33
URL: http://bitavkaka.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

Linda: De förstod, väldigt bra. Jaaa, vad kul när du kommer hem, vi ska verkligen ta en fika och snacka massa skit. Egentligen vill jag inte visa mig bredvid dig eftersom jag kommer att framstå som värsta spöket, men okejdå. ;)

Therese, Anonym, Malin: De var mycket mer förstående än jag hade trott. Det var till och med så att de verkligen sa åt mig att ta det lugnt, eftersom de tyckte att jag verkade vara lite för mycket i farten. Och jag ska absolut inte komma tillbaka för tidigt så att kroppen tar stryk, tyckte det. Skönt att höra.

2007-04-16 @ 22:35:17
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback