barajagjohanna

Nu är det så nära att jag inte riktigt förstår hur nära det är. Imorgon efter skolan åker vi. Mooooot Paris! Fast först mot Hedemora och möta Åsas föräldrar som ska få skjutsa oss, och sen mot Nyköping och flygplatsen och SEN.... sen mot PARIS! Wow. Jag undrar hur jag kommer känna när jag kommer dit. Om jag kommer att bli glad och lyckligt nostalgisk, eller om jag kommer att tycka att det är lite jobbigt, som om jag är klar med den staden. Jag vet faktiskt inte hur jag kommer känna. Men jag är mest ivrig och förväntansfull inför att komma dit. Lite, lite resfeber bara. Jag vet ju precis vart jag ska med mètron till vandrarhemmet och så, med mètron hittar man överallt, men när man kommer upp från underjorden från Ledru Rollin så är det liksom fyra håll at välja på och jag vet inte alls vilket håll vi ska åt, men jag hoppas på att jag känner igen mig ordentligt. Hrm, det blir nog bra det här. Min backpackerryggsäck är långt ifrån lika full som sist. Då var den verkligen FULL. Nu är den nog inte ens halvfull, men det är kanon det, då finns det ju gott om plats för att ta hem saker...
À bientôt!

För fem minuter sedan. Leksandsmatch på radion (se tröjan på väggen). Lillebror Fredrik framför datorn med hockeyradion medan jag och storebror Patrick sitter i hans säng och flummar. Patrick provar Fredriks trasiga glasögon och jag försöker plugga... utan vidare resultat...

(Hörde just att det snöar massor i Paris. Ouiiiiiii! BARA 4 DAGAR KVAR!)

Fick gå hem tidigare från jobbet. Vi hade inget att göra... Jag har haft tur i alla fall, jobbar tors-sön även denna vecka och det är positivt för min ekonomi även om jag fick gå hem tidigare idag. Fredrik kom och hämtade mig och nu får jag både lunch, middag och så matlåda till imorgon från mamma. Härligt.

Mamma bakar pepparkakor. Det luktar gott. Jag, Patrick och Fredrik snor lite deg. Vi ska äta glass. Jag känner mig som en småunge. Men sen ska jag hem till mig och hämta mina adventsljusstakar från förrådet och sätta upp lite glitter. Det är ju för bövelen första advent imorgon! Jag köpte glögg och pepparkakor igår. Mm. Köpta pepparkakor är godare än hemmagjorda. Nu ska jag joina mina bröder i aktiviteten "utnyttja-mammas-och-pappas-skafferi" som jag och Patrick ofta ägnar oss åt. ;)

Japp, det här är mitt horoskop idag enligt Falu Kuriren. Jag kunde inte låta bli att höja på ögonbrynen. Falu Kurirens horoskop ÄR värdelösa, helt otroligt urbota fåniga. Men idag... haha... det passade så himla bra. Jag och Alfakassan har ju som bekant inte riktigt gått ihop de senaste 14 månaderna. Men nu är det gamla problemet som horoskopet skrev om, utrett. Idag har jag nämligen testat att ringa... och ringa... och ringa... och ringa... Efter många försök blev jag äntligen ställd i kö. Och nu är jag lite upprörd. Igen. Haha. Avslaget jag har fått hem var på min ansökan jag skickade in i september 2004, så den i juni 2005 och den i oktober 2005 har de alltså inte hunnit kolla på än. Ni förstår deras snabbhet va?

Alltså. Myndigheter. Jag blir så upprörd! Fast ärligt talet, det är nog bara Arbetsförmedlingen och Alfakassan jag har haft problem med. CSN t.ex, har för min del fungerat felfritt. De har varit snabba och jag har fått mina pengar och fått bra svar. Jag förstår inte varför Alfakassan ska ha så stora problem. Jag blir så trött...

Min stackars lilla lillebror är matförgiftad. (Fast så liten är han inte, när man är 19 år är man väl inget barn direkt.) Människan har tydligen spytt 15 gånger inatt! Uuuuhhh! Tur man inte bor här längre... men nu är jag här, och snäll som man är så har jag fixat te med honung åt honom, den lilla mammagrisen. Nu hoppas jag bara att det verkligen ÄR matförgiftning och inte magsjuka, för jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag blev sjuk nu. Det är ju bara 8 dagar kvar till Paris!




Min snygga belysning på sekritären.

När jag kom hem från skolan idag, trött och ont i axlar och nacke som vanligt utan att jag vet varför, och släpandes på en väska med tunga böcker och en tung Icakasse med mat, så möttes jag av ett gäng tråkiga reklamblad på dörrmattan. Men under alla dessa reklamblad låg det ett svart kuvert till Johanna Lundholm i Sweden och jag blev så glaaaaad, för jag såg direkt att det var Linns handstil! Linn i London. Och att sätta sig vid köksbordet och läsa hennes brev, det gör att man liksom glömmer allt runtomkring för ett tag. Riktiga och långa brev, jag undrar vad det är som gör de så speciella. Jag blev så glad. You made my day, Lino.

Vet ni vad jag ska göra imorgon? Det vet jag. Då ska jag njuuuuta av att varken gå till skolan eller till jobbet. Jag har gått upp klockan 6 fyra mornar i rad, och så klockan 7 idag, och det är jag inte van vid sedan jag slutade jobba heltid, så nu ska det bli alldeles, alldeles underbart att få sova tills jag vaknar av mig själv. Sen att jag måste plugga imorgon är en annan sak. Men det ska bli skönt att sova.

9 dagar kvar.

Är det bara jag som tycker att det är lite härligt minusgrader? Nyss snöade det här utanför Kupolen, där jag sitter och jobbar. Det snöade väldigt lite visserligen, men ändå. Jag har inget emot det. Och i Falun snöar det tydligen så att det är vitt på marken. Bra! Har mycket hellre vinter än något mittemellan. Dessutom trivs jag tusen gånger bättre i vinterjackan än höst/vårjackan.

Jag gillar att jobba helg här på Manpower. Det är så otroligt lugnt och skönt... vi är fyra personer på hela bygget just nu. Däremot är det inte lika roligt att stiga upp klockan 6 en lördag- och söndagmorgon. Det finns ju inte ens Nyhetsmorgon att vakna till då. I morse steg jag lite slött upp klockan 6 och fixade frukost och sånt. Eller ja, slängde i mig müsli heter det väl. Och bredde slarvigt mackor som jag tog med mig. Insåg att det inte gick nån buss den vanliga tiden på lördagar. Det var bara att hämta cykeln i förrådet. På med hjälmen och ut i mörkret och minusgraderna. Härligt! Allvarligt alltså, det var jättehärligt att swischa till stan i minusgraderna. Med tjocka kläder fryser man inte. Det enda som händer är att ansiktet får sig en liten  skön chock och hjärnan vaknar till liv. Dock slumrade jag nästan till lite på bussen till Borlänge, men för ovanlighetens skull har jag varit pigg idag. Woho! Fast det har varit rätt lugnt på kundtjänsten idag, så jag har suttit med lite annat tråkigt, så nu kollar jag i kors, men det löser sig nog på cykelturen hem sen när jag kommer till Falun. :)

11 dagar kvar.

Påväg hem till mor och far för den dagliga surfdosen...

Allvarligt talat. Nu är jag lite upprörd. Igen. Alltid är det ju nåt.

1. Den muntliga presentationen är uppskjuten för att läraren glömde.

2. Jag fick ett brev från Alfakassan......

3. Min dosa till Internetbanken är död!

Jag börjar från början:

1. Här har man förberett sig i en vecka, varit nervös och orolig och beklagat sig inför allt och alla. Hjälp, jag ska ha muntlig framställning på franska! Ojojoj, hur ska det gå, ojojoj. Har säkert gjort min presentation högt för mig själv tjugo gånger! Jag skojar inte. Tack vare det var jag inte så fasligt hypernervös i morse. Och på lektionen pratade vi om våra sportartiklar, vi lekte lite lekar för att lära oss ord och hade roligt även om redovisningen som det så hemskt kallas fanns i bakhuvudet, men plötsligt var lektionen slut och DÅ kom läraren på att hon glömt våra presentationer!! Hoppsan. Då får vi ta det nästa gång. Vafaaaan! Okej, nu känns det rätt bra att jag övat en del, jag tänker inte titta på det igen förrän på tisdag, dagen innan det ska göras. Men ändå! Mycket irriterande. Jag kunde ha sluppit nervositeten. Jag avskyr när sånt här blir uppskjutet... typiskt. Ska försöka att inte beklaga mig den kommande veckan...

2. Ett brev från allrakäraste Alfakassan låg på dörrmattan när jag kom hem. Kul, tänkte jag sarkastiskt, de brukar nämligen alltid ställa till problem. Mycket riktigt. I kuvertet låg ett avslag på min ansökan. "Enligt 47 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) skall till ansökan om ersättning bifogas de uppgifter som behövs för bedömande av den sökandes ersättningsrätt." Jag är ett frågetecken. Vad är det som fattas? Jag har skickat in arbetsgivarintyg och studieintyg och jag har ju till och med sagt upp mitt studiebidrag! Det kan inte vara något som fattas! Jag hoppas nåt är fel... Och inte får man tag på dem, så jag kan inte ringa och undra vad det är frågan om. Men vänta ni bara... på fredag, då ringer jag... moahaha.

3. Dages i-landsproblem: Jag har fått en telefonräkning och ska med glad min betala den via Internetbanken. Loggar in på bankens hemsida, trycker på piltangenten på min dosa för att trycka in pin-koden. Och vad händer? Jo, INGET händer! Vafan! Min dosa är död! Så nu hoppas jag att jag får hjälp, för jag har blivit så modern så jag kan inte betala räkningar på annat sätt.

Gud, vad rolig jag är. Det är roligt att skriva. Men det kanske inte är bra att skriva för mycket, jag menar... snacka om att okända människor får koll på ens liv. Nåja.

Jag blev godkänd på tentan förresten, så det var ju trevligt. Fast i och med att jag tyckte att fonetik var relativt lätt men ändå inte fick mer procent, så blir jag rejält orolig för grammatiktentan. Jag var nästan säker på att jag inte kommer att bli godkänd där, nu är jag ännu mer övertygad...

Johanna.
(14 dagar kvar.)

Hej allihopa,

hörnini, vet ni vad? Sommaren 2006 är räddad! Lars Winnerbäck kommer till Leksand. 10 augusti, då ska jag dit med Ida och eventuellt fler (Ida vet dock inte än att hon ska med, haha).

Jag ska inte bara jobba i helgen. Jag ska även jobba på torsdag. Det var ju trevligt, faktiskt. Jag fick inte ångest av det den här gången (ni vet, man blir lite arbetsskygg när man jobbar så sällan), utan tyckte det var skönt. Framsteg! Applåder för mig!

Jag är en periodare vad gäller träning. Dock inte från månad till månad eller från termin till termin, utan från vecka till vecka! Haha. Men det är faktiskt lite jobbigt, för det hade ju varit mycket bättre att träna regelbundet än att göra som jag gör. En vecka kan jag träna fyra-fem dagar och skulle helst träna varje dag, det är näst intill träningsnarkomani där jag till och med äter jättebra, medan jag nästa vecka blir superlat och inte tränar nåt och även fast jag vill träna så lockar soffan, tv:n och datorn mycket mer. Nu har jag haft drygt en sån vecka och gissar på att resten av veckan kommer bli lat, eventuellt lite gym på fredag...? :) (Snacka går ju.) Men nästa vecka är ju enligt statistiken en träningsvecka då, så det känns ju skönt... Herregud. :)

Jag har en känsla i magen. Nervöskänsla. Uh! Gillar inte såna känslor! Det är typ som att man är nervös för att träffa nån, resfebernervositet, stressad inför något, nervös för att göra nåt, kanske muntlig framställning? Vet inte varifrån känslan kommer eller varför, men jag gillar den inte, den gör att jag är uppe i varv och inte riktigt kan ta det lugnt. Och så fryser jag om händerna, där har vi ett symptom på vad det nu är.

Nedräkningen har börjat. 15 dagar kvar till Paris.
Johanna.

Men hej och god eftermiddag alla barn.

Ska jag berätta en hemlis? Johanna är mycket trogen till skolan! Hahaha. Det här börjar nästan gå för långt. Eller närå. Det bästa var att Åsa och Elin inte heller var där. Eller ja... det var inte alls bra egentligen, för nu kan ingen av oss ta anteckningar eller rätta uppgifter från den andra. Men struntsamma, det löser sig alltid i slutändan.

Jag skulle gått på hockey ikväll. Men det jobbiga med att gå på hockey är att man missar Floor Filler och Hockeykväll och Insider. Nu får Fredriks kompis följa med istället, och jag stannar hemma och PLUGGAR och tittar på TV.

Har precis pratat med CSN och sagt upp mitt studiebidrag, för alfakassan godkänner inte att jag får 1196 kronor av dem i månaden... varför inte undrar jag, det hade väl varit en annan sak om jag hade en högre inkomst med lån? Jag menar, med csn-bidraget, alfakassa och min minilön ligger jag väl ändå på existensminimum. Nåväl, nu har de inget att klaga på, får jag inte arbetslöshetsersättning nu är det något som är galet fel i systemen, för jag uppfyller minsann allt.


En kopp med te, en fettfri kladdkaka med absolut icke-fettfri glass och så jag förstås. Höhö.

Ω Dagens låt: Technologic - Daft Punk

Jag är hemma hos mamma och pappa. Har faktiskt pluggat en del nu (vilket inte betyder att jag inte har något kvar att plugga). Skrivit om "Le Gros" så att jag nu har lite mer rätt i grammatiken. Och skrivit mitt muntliga framträdande till på onsdag, bara ett slut fattas. Det är lite lustigt egentligen... man väljer att gå i skolan numera, man väljer det man vill läsa och det man tycker är roligt. Det vill säga: jag valde att plugga franska främst för att jag kände att jag var tvungen att hålla igång den för att inte glömma allt, men också för att jag vill bli bättre på språket och tycker att det är roligt att utvecklas i ett språk och språk är ju alltid bra att kunna. Men trots att man själv har valt det man är intresserad av, så måste man fortfarande göra såna jobbiga saker som man inte vill... som muntliga framställningar till exempel. Usch! Vissa tycker att sånt är roligt. De trivs liksom att stå framför folk och babbla. Jag kommer aldrig att förstå det. Jag kommer alltid att avsky att stå framför en massa folk och prata. Speciellt när det är påtvingat. Jag har inga problem att prata tillsammans med människor, jag kan prata som bara sjutton, men det där att stå framför en bunt människor, och en lärare som ska döma en... neej tack. Nu längtar jag så fruktansvärt mycket till våren. Januari. Då är höstterminen slut, då hoppas jag att nya möjligheter visar sig och då ska jag till Göteborg och hälsa på Stina.


Ida och jag för några veckor sedan. Vad skulle jag göra utan Ida?

Jag är i skolan. Innan jag kom hit idag kände jag mig så fruktansvärt trött på franskan. Eller snarare trött på att plugga. Och jag hade en stor ovilja att cykla till högskolan, dels för att Falun är en grop och jag skulle cykla från djupet av gropen upp till toppen av berget och bli svettig, men mest för att jag inte ville gå i skolan. Trött! I början av lektionen var jag fortfarande trött på plugg, ovillig att prata och jag fick kämpa för att inte visa mina gäspningar. (Dessa berodde dock inte på tröttheten på franskan, utan helt vanlig trötthet efter ännu en natt med dålig sömn.) Framåt halva lektionen blev det roligare, jag vill ju utöka mitt ordförråd. Och nu börjar lektionerna likna de jag hade i Paris. Och det är roligt! Temalektioner om mat, hus, sport, kläder och sånt, man säger ett rum och kök och alla blir entusiastiska av alla associationer och lär sig därmed massor. Hoppas jag. Men nu fick vi hur mycket som helst att göra till nästa vecka och det kan jag ju inte påstå att jag hurrar över. Speciellt inte muntliga framställningar. Vad ska jag prata om i två minuter?

Jag ska cykla hem och äta spaghetti och qournfärssås och skriva en lista på vad jag har i mitt kylskåp och skafferi - på franska. Fortsätta med lite ordförråd. Sedan cykla tillbaka nästan hela vägen till skolan, för att stanna hos Åsa och plugga med henne och Elin. Vi har tenta om en månad igen. I grammatik, mitt favoritämne. INTE. Jag ser fram emot våren, då ska jag inte plugga.

Men jag gillar franska. Det är att plugga jag inte gillar.

Och en uppföljning från gårdagens bild: mitt kök är jättefint. Eller var jättefint. Igår kväll såg det exemplariskt ut efter att tagit hand om mitt organiserade kaos. Rent och snyggt. Efter lite kvällsfika och frukost som jag inte hann diska upp ser det inte längre exemplariskt ut. Men ändå helt okej.

Ciao!

Godeftermiddag min stora skala läsare (ironi, ironi).

Min lillebror himlade med ögonen när han fick reda på att jag skaffat mig en blogg. "ALLA har en blogg nu, det är så jävla inne, shit...!" Det var ungefär vad han sa. Men jag gillar sånt här. Skriva, läsa, memorera, fundera, fotografera. Det är roligt att läsa andras bloggar. Surfade in på en blogg av en tjej som förlorade sin lillasyster i tsunamin den 26 december 2004. Hon berättade allt så detaljerat, så jag grät och jag var inte den första och jag lovar att jag inte heller var den sista. Vad är det för fel på bloggar? Människor får uttrycka sig och blir sedda, och det är väl det människor behöver, tror jag.

Jag hade väldigt svårt för att sova inatt. Var liksom inte trött, men jag skulle ju upp till skolan så jag var tvungen att lägga mig i tid. Plötsligt ryckte jag till. Telefonen ringde! Klockan var halv tolv. Vem ringer hem till mig halv tolv en söndagnatt (kväll?)? Jag sov nog inte, men jag kände mig inte helt vaken heller, så det var väl något stadie där jag höll på att somna in... Men jag svarar:
«Johanna»
«Hej! Johanna? Hej, Henrik heter jag...»
Sen minns jag inte så mycket exakt, men det var en glad Henrik som sa något om att han hade min kompis där eller nåt, jag vet inte, jag hann bli orolig i alla fall, trodde nåt hade hänt. Men sen uppfattade jag i alla fall att han fått mitt nummer av Ida, och Ida tyckte tydligen att vi skulle passa bra ihop, jag och Henrik (vem han nu är). Först blev jag nog lite irriterad ärligt talat, fast jag var ju pigg så jag insåg ganska fort att det var rätt roligt. Tydligen hade han hört av Ida att jag till och med var rätt söt. Hoppsan Kerstin. Och trevlig lät jag. Där ser man. Och han tyckte att en blind date skulle passa nästa gång jag kommer till Uppsala. Oj, har jag inte haft nog med blind dates? Och så kände han nästan Lars Winnerbäck! Oh la la... Jag hörde Idas fnissande i bakgrunden. Sen fick jag prata med henne. Hon hade tydligen raggat på en bartender i Uppsala på lördagsnatten. Och Henrik var hans kompis. De var tydligen två roliga prickar. Vi får väl se vad som händer nästa gång jag kommer till Uppsala.

Och sen tror jag att jag hade une nuit blanche. En sömnlös natt alltså. Jag var klarvaken efter telefonsamtalet. Började titta lite på TV, skriva dagbok, försöka göra mig trött... och nån gång somnade jag, men vaknade igen... och när klockan ringde strax före sju och påminde mig om skola insåg jag att jag var vääääldigt trött, så jag stängde jag av klockradion, somnade om och... råkade missa skolan... 8-)

Och nu är det klart: Johanna skall jobba julafton, juldagen samt annandagen. Grattis, mig själv. Tack tack.


Mitt kök i förmiddags. Organiserat kaos? Det har sett värre ut, men jag lovar att det vanligtvis är ganska fint.