Une nuit blanche
Godeftermiddag min stora skala läsare (ironi, ironi).
Min lillebror himlade med ögonen när han fick reda på att jag skaffat mig en blogg. "ALLA har en blogg nu, det är så jävla inne, shit...!" Det var ungefär vad han sa. Men jag gillar sånt här. Skriva, läsa, memorera, fundera, fotografera. Det är roligt att läsa andras bloggar. Surfade in på en blogg av en tjej som förlorade sin lillasyster i tsunamin den 26 december 2004. Hon berättade allt så detaljerat, så jag grät och jag var inte den första och jag lovar att jag inte heller var den sista. Vad är det för fel på bloggar? Människor får uttrycka sig och blir sedda, och det är väl det människor behöver, tror jag.
Jag hade väldigt svårt för att sova inatt. Var liksom inte trött, men jag skulle ju upp till skolan så jag var tvungen att lägga mig i tid. Plötsligt ryckte jag till. Telefonen ringde! Klockan var halv tolv. Vem ringer hem till mig halv tolv en söndagnatt (kväll?)? Jag sov nog inte, men jag kände mig inte helt vaken heller, så det var väl något stadie där jag höll på att somna in... Men jag svarar:
«Johanna»
«Hej! Johanna? Hej, Henrik heter jag...»
Sen minns jag inte så mycket exakt, men det var en glad Henrik som sa något om att han hade min kompis där eller nåt, jag vet inte, jag hann bli orolig i alla fall, trodde nåt hade hänt. Men sen uppfattade jag i alla fall att han fått mitt nummer av Ida, och Ida tyckte tydligen att vi skulle passa bra ihop, jag och Henrik (vem han nu är). Först blev jag nog lite irriterad ärligt talat, fast jag var ju pigg så jag insåg ganska fort att det var rätt roligt. Tydligen hade han hört av Ida att jag till och med var rätt söt. Hoppsan Kerstin. Och trevlig lät jag. Där ser man. Och han tyckte att en blind date skulle passa nästa gång jag kommer till Uppsala. Oj, har jag inte haft nog med blind dates? Och så kände han nästan Lars Winnerbäck! Oh la la... Jag hörde Idas fnissande i bakgrunden. Sen fick jag prata med henne. Hon hade tydligen raggat på en bartender i Uppsala på lördagsnatten. Och Henrik var hans kompis. De var tydligen två roliga prickar. Vi får väl se vad som händer nästa gång jag kommer till Uppsala.
Och sen tror jag att jag hade une nuit blanche. En sömnlös natt alltså. Jag var klarvaken efter telefonsamtalet. Började titta lite på TV, skriva dagbok, försöka göra mig trött... och nån gång somnade jag, men vaknade igen... och när klockan ringde strax före sju och påminde mig om skola insåg jag att jag var vääääldigt trött, så jag stängde jag av klockradion, somnade om och... råkade missa skolan... 8-)
Och nu är det klart: Johanna skall jobba julafton, juldagen samt annandagen. Grattis, mig själv. Tack tack.
Mitt kök i förmiddags. Organiserat kaos? Det har sett värre ut, men jag lovar att det vanligtvis är ganska fint.
Min lillebror himlade med ögonen när han fick reda på att jag skaffat mig en blogg. "ALLA har en blogg nu, det är så jävla inne, shit...!" Det var ungefär vad han sa. Men jag gillar sånt här. Skriva, läsa, memorera, fundera, fotografera. Det är roligt att läsa andras bloggar. Surfade in på en blogg av en tjej som förlorade sin lillasyster i tsunamin den 26 december 2004. Hon berättade allt så detaljerat, så jag grät och jag var inte den första och jag lovar att jag inte heller var den sista. Vad är det för fel på bloggar? Människor får uttrycka sig och blir sedda, och det är väl det människor behöver, tror jag.
Jag hade väldigt svårt för att sova inatt. Var liksom inte trött, men jag skulle ju upp till skolan så jag var tvungen att lägga mig i tid. Plötsligt ryckte jag till. Telefonen ringde! Klockan var halv tolv. Vem ringer hem till mig halv tolv en söndagnatt (kväll?)? Jag sov nog inte, men jag kände mig inte helt vaken heller, så det var väl något stadie där jag höll på att somna in... Men jag svarar:
«Johanna»
«Hej! Johanna? Hej, Henrik heter jag...»
Sen minns jag inte så mycket exakt, men det var en glad Henrik som sa något om att han hade min kompis där eller nåt, jag vet inte, jag hann bli orolig i alla fall, trodde nåt hade hänt. Men sen uppfattade jag i alla fall att han fått mitt nummer av Ida, och Ida tyckte tydligen att vi skulle passa bra ihop, jag och Henrik (vem han nu är). Först blev jag nog lite irriterad ärligt talat, fast jag var ju pigg så jag insåg ganska fort att det var rätt roligt. Tydligen hade han hört av Ida att jag till och med var rätt söt. Hoppsan Kerstin. Och trevlig lät jag. Där ser man. Och han tyckte att en blind date skulle passa nästa gång jag kommer till Uppsala. Oj, har jag inte haft nog med blind dates? Och så kände han nästan Lars Winnerbäck! Oh la la... Jag hörde Idas fnissande i bakgrunden. Sen fick jag prata med henne. Hon hade tydligen raggat på en bartender i Uppsala på lördagsnatten. Och Henrik var hans kompis. De var tydligen två roliga prickar. Vi får väl se vad som händer nästa gång jag kommer till Uppsala.
Och sen tror jag att jag hade une nuit blanche. En sömnlös natt alltså. Jag var klarvaken efter telefonsamtalet. Började titta lite på TV, skriva dagbok, försöka göra mig trött... och nån gång somnade jag, men vaknade igen... och när klockan ringde strax före sju och påminde mig om skola insåg jag att jag var vääääldigt trött, så jag stängde jag av klockradion, somnade om och... råkade missa skolan... 8-)
Och nu är det klart: Johanna skall jobba julafton, juldagen samt annandagen. Grattis, mig själv. Tack tack.
Mitt kök i förmiddags. Organiserat kaos? Det har sett värre ut, men jag lovar att det vanligtvis är ganska fint.
Kommentarer
Postat av: mimmi
jag har hittat hit, ba' så du vet!
Trackback