barajagjohanna -

Nu är det dags igen

Högskoleprovet imorgon. Förra gången jag gjorde det tog jag det ganska oseriöst och ville mest se om jag var så dålig som jag trodde (det var jag inte) och hur provet gick till. Jag tyckte till och med att det var ganska roligt i efterhand. Men just nu skulle jag göra vadsomhelst för att slippa det där provet imorgon. Idag är jag dessutom hemma från jobbet på grund av illamående och att jag känt mig febrig. Olägligt. Just nu känns det dock (tyvärr...) som om jag kommer att kunna skriva det där provet imorgon.

Skillnaden från förra året är att resultatet den här gången är ganska viktigt för mig. Det är ju nästan till och med så att jag har ett mål med provet. Och trots detta är jag mycket mindre förberedd i år. Smaaart.

2007-10-26 @ 16:01:41 Permalink Jobba vs plugga Kommentarer (7) Trackbacks ()

En analys om könet på bäbisen

»Men vilken söt liten tjej!» utbrast kvinnan när hon tittade ner i vagnen på den sovande Oliver.

Det är inte så att Oliver har ett typiskt flickigt utseende. Inte heller typiskt pojkigt. Han är en liten människa på tre veckor och ser helt enkelt mest ut som en bäbis, en väldigt söt sådan. Det enda sätt man kan se vilken kön han är av är ju egentligen om man tar av honom blöjan.

Så självklart funderade jag på vad som fick kvinnan att tro att det låg en flicka i vagnen. På små bäbisar syns ju mest könet på klädvalet, eftersom många klär tjejerna i rosa eller rött och killarna i blått eller grönt. Oliver är egentligen än så länge ganska neutral. Hans vagn är svart och brun, han har en ljusblå och grön figur hängande ovanför sig, hans kudde är vit med möss på, han har en gammelrosa ullfilt ovanpå sig, han har två gosedjur bakom huvudet: en mus och en elefant, båda gråa, hans overall är vit och mössan idag var röd- och blårandig. Det var bara det röda i mössan som stack fram under overallens vita luva och jag är övertygad om att det var avgörande för kvinnans gissning på könet. Jag menar: ni kan väl se Polarn o Pyrets randiga kläder framför er? Rött eller marinblått. Hur ofta köps det röda till en pojke?

Just det. En röd mössa och det är en flicka. En blå mössa och det är en pojke. Det måste ju bli jätteförvirrande om barnets mössa är randig i just rött och blått. Hur ska man då veta vad det är för kön? För det är ju jättehemskt om man inte ser på det lilla spädbarnet om det är en flicka eller pojke! Eller?

Baby Gap, Notting Hill, London

2007-10-25 @ 20:15:48 Permalink Aktuellt, samhälle, debatt Kommentarer (14) Trackbacks ()

Efter ett glas importerat hangover tea

Vi hade en väldigt trevlig kväll igår, R och jag. Eftersom vår favoritdansmusik blandades så bra (R som gillar RnB och jag som gillar mer dunkadunka och techno), blev det en oerhört bra mix. Av någon anledning började vi sedan bugga med varandra - det kom ju någon sådan låt... Och det fick en buggkunnig, jätteduktig kille syn på och tog tag i mig och körde massor av moves och snurrar, och sedan tog han tag i R, så att det blev en dubbelbugg. Haha. Helt underbart, och jag blir barnsligt förtjust av att få dansa. Och jag har väl aldrig förr helt seriöst buggat ute på en klubb...

Hockeyn var också lyckad. R är ett levande bevis på att man kan bli omvänd (från att hata hockey till att faktiskt börja tycka att det är ganska roligt). Hon vill följa med fler gånger och hon var oerhört impad av vår klack. Jag visste väl det.

2007-10-25 @ 11:30:22 Permalink Vardagsliv Kommentarer (3) Trackbacks ()

Matchdag - festdag - onsdag

Snart har jag dagens sista rast. Det borde bli fikabröd som löneförmån till Tess och Joppe. Bara för att vi är så bra och snälla.

R avskyr sport i allmänhet och hockey i synnerhet, men ska ändå med på sin första hockeymatch ikväll. Hon tycker att det kräver några barbesök, vilket är helt okej för mig. Hon ska få låna en av mina Leksandshalsdukar, och efter ikväll kommer hon att älska hockey. Nåväl, hon kommer åtminstone inte att avsky det.

Senare blir det krogen. Hur pigg jag nu kommer att vara.

2007-10-24 @ 13:42:51 Permalink Vardagsliv Kommentarer (6) Trackbacks ()

Älskade skor, jag saknar er!

Kolla in stövlarna jag har här till vänster. Bilden är tagen i London i fredags. Det var sista dagen jag använde stövlarna.

Jag köpte dem för ett år sedan och de har varit mig väldigt kära sedan dess. De har stått ut med mig både i regn och i många minusgrader. De lät fint när jag gick i dem och de hade en perfekt liten miniklack som var så lätt att gå i. Stövlarna var av svart mocka och fungerade i alla sammanhang, men framförallt var de mina favoritvardagsskor de dagarna jag ville vara lite finare.

Nu finns dem inte längre. Inte nog med att det gick hål vid ena tån, i London orkade inte heller klackarna längre. De perfekta, små, trekantiga klackarna med klick-klack-läten, gick sönder, på båda skorna. Ett litet hål på tån kunde jag ju alltid dölja med svart nagellack - jag gjorde allt för att kunna fortsätta använda dem. Men jag insåg att jag aldrig kommer att kunna gå i skorna med trasiga klackar - jag trampade snett och fick ont i vristerna. Så jag övergav dem på hotellrummet i London när jag åkte hem.

Det gör ont i mig att tänka på dem. Jag saknar dem. Särskilt då jag inte har något motsvarande par. Mitt andra par stövlar i samma längd är för gamla och smutsiga för att vara fina nog, och paret som är lite kortare har för hög klack för att jag ska kunna gå en längre stund i dem. Jag saknar också mina stövlar extra mycket när jag inser att jag har jordens största problem att hitta nya. Jag såg massor av fina stövlar och stövletter i London och jag har sett massor i Falun också. Jag skulle kunna köpa hur många som helst. Problemet är att den minsta storleken är för stora. Och jaaaa, jag har testat med sula. Det går inte. Fram med mindre storlekar på damavdelningen, för i helvete, mina fötter vill också gå i fina stövlar!

2007-10-23 @ 20:45:43 Permalink Ytligheter Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jag har bara mig själv att skylla

Ända sedan jag var i London och blev sjuk och fick antibiotika, så har jag haft textraden och melodin till how 'bout getting off of these antibiotics i huvudet. Jag har nynnat och sjungit och vetat att det är en Alanis Morissette-låt, men inte vilken. När jag kom hem letade jag bland alla mina Alanis-skivor, och hittade låten. Textraden är den första i Thank U. Jag nynnar fortfarande.

Anyway. Klockan är sjukt mycket. Jag är fortfarande hos föräldrarna och pluggar. Jag är inte klar, men kan inte åka hem, eftersom jag måste skriva ut både texterna och bara en är klar. Sjukt jobbigt. Halv tio kastade jag novellen jag började på på flyget hem, och började om med en helt ny idé, som jag gillar. Problemet är bara att jag fastnat någonstans i mitten. Jag har början och jag har slutet. Mitten existerar inte, och nu är jag nog för trött för att komma på något. Hem och sova på det, stiga upp tidigt och skriva och göra en fuling och maila texten till läraren innan jag åker till Gävle imorgon kanske? Jag har trots allt mer att göra innan jag somnar.

Jag längtar till lördagen den tredje november. Då är jag ledig och ska sova länge.

2007-10-22 @ 23:28:49 Permalink Vardagsliv Kommentarer (3) Trackbacks ()

Det här med att ta tag i plugget

Imorgon ska jag till skolan och jag har en del att göra, om man säger så. Men jag är bäst på att inte plugga. Istället har jag nämligen dammsugit, diskat, bakat kladdkaka, sminkat mig, fixat håret, rakat benen och snart kommer en syster, en bror och en liten Oliver på besök. Därefter blir det att uträtta ärenden på stan och sedan är det ju kväll. Det sjuka är att jag inte ens känner mig särskilt stressad över plugget. Som om det inte spelar någon roll. Men just nu har jag verkligen ingen som helst lust att skriva en novell och bearbeta en annan skönlitterär text. Jag orkar inte med att sväva ut i skönlitteraturen, jag vill börja rapportera från världen nu - börja med den journalistiska delen av kursen. För att det är lättare. För att jag är lat. För att det finns en mall att skriva efter och för att jag kan det. (Det här kanske jag tar tillbaka när jag väl är där.)

2007-10-22 @ 13:35:14 Permalink Jobba vs plugga Kommentarer (17) Trackbacks ()

Vår Londonresa: kaotisk!

Det här blev en väldigt speciell resa. Kaotisk, känslosam, stressig, definitivt minnesvärd och rolig på samma gång. Absolut ingenting blev som vi hade tänkt oss. Att vi höll på att missa planet till London vet ni ju redan. Men vi höll även på att missa planet från London. Det var dock inte vårt fel, för vi var ute i väldigt god tid. Men på grund av en gasläcka i en del av tunnelbanesystemet, fick vi åka omvägar och byta på konstiga ställen, springa svettiga fram och tillbaka och slutligen byta till ett vanligt tåg mot Heathrow. Det gick alldeles för långsamt och vi checkade in i sista minut. Trots att vi fick gå före i kön till säkerhetskontrollen, kom vi till gaten ett par minuter efter att den stängt - men hann tack och lov ändå med planet.

I fredags hände något stort, som gör att vi, men givetvis särskilt R, kommer att minnas den här resan för resten av våra liv. R träffade sin pappa för första gången i sitt liv. Han bor i England. Äntligen fick R svar på alla sina frågor hon burit på i trettio år. Vi fikade med hennes pappa, han betalade taxi för att visa oss runt i London. Sex timmar senare avslutade vi alla tre dagen på en italiensk restaurang där han bjöd oss på mat och efterrätt. Omtumlande för R, såklart, som plötsligt fick en pappa i England och dessutom tre systrar på köpet.

Trots att våra hjärnor varit upptagna av respektive privata stress- och orosmoment och trots allt kaos, så har vi ändå haft en trevlig resa. Jag gillar London. Men just nu är det faktiskt skönt att vara på hemmaplan...

Och så landade vi äntligen tryggt i Sverige. Helt klockrent att det står "Välkommen till Fjollträsk" på Arlanda.

2007-10-21 @ 15:08:28 Permalink Resor Kommentarer (5) Trackbacks ()

Direkt fran London: turistande

I en ny stad med massor av nya intryck och fullt upp fran morgon till kvall, plus forsta dagens incidenter, har vi idag varit extreeeemt trotta - och ar fortfarande.

Vi har hunnit med lite idag i alla fall. Madame Tussauds var ratt vardelost tyckte jag som inte ar lika fascinerad av kandisar som min kompis, dessutom tror jag nastan vi missade nagot for det kandes sa otroligt litet. Ingen av oss var sarskilt imponerade av de stora gatorna Regent Street och Oxford Street. Inga jatteroliga affarer och alldeles for mycket manniskor. Picadilly Circus sag inte alls ut som pa TV eller foton - jag som trodde det skulle kannas lite maktigt atminstone. Dessutom har vi varit pa London Bridge och kikat ut over vattnet och jag maste ju saga, inte bara med tanke pa floden utan overhuvudtaget: aven om manga storstader paminner om varandra, sa ar Paris finare an London.

Men jag gillar anda London. Jag har ju inte sett sa mycket annu och tyvarr forsvann ju nastan hela gardagen for oss, sa jag kommer bara fa se en liten brakdel av staden. Men det intrycket jag har fatt av staden ar definitivt positivt.

Forresten maste medicinen jag fatt pa sjukan igar vara rena rama mirakelkuren. Redan efter en dos borjade jag kanna mig battre.

2007-10-18 @ 22:17:56 Permalink Resor Kommentarer (5) Trackbacks ()

Direkt fran London: what a fucking day!!

Herregud, herregud, herregud.

Var tusan ska jag borja?

05.22 satt jag pa taget och ringde R for att kolla sa hon var vaken och skulle hinna hoppa pa taget i Borlange. Hon var vaken men trodde klockan var ganska sa mycket mindre. Allt slutade med att jag stod med en fot pa taget och en fot pa perrongen for att halla taget sa R skulle hinna med. Konduktoren var lagom glad pa mig och visslade i sin pipa, medan R och jag pratade samtidigt i telefonen. Plotsligt sa R att nu kliver hon pa taget. Jag sag henne inte, men trodde saklart pa det, hoppade pa och taget akte. Problemet var att hon klivit pa taget till Gavle. Nar hon (jag) insag det hoppade hon snabbt av, men hade missat vart tag till Arlanda.

Dar stod jag, ensam pa taget till Arlanda, vi skulle inte ha alltfor mycket tid innan flyget skulle ga. Och R stod pa perrongen i Borlange. Panik!? Typ. Det gick inget senare tag som hon skulle hinna med, sa vi var lite lamslagna. Skulle vi missa flyget? Skulle vi ha kastat massa pengar i sjon? Skulle jag fa ta taget tillbaka till Falun? Skulle jag vara galen och aka ensam till London?

R ringde och vackte halva bekantskapskretsen for att kolla om nagon, fort som faan, kunde skjutsa henne till Arlanda. Ingen kunde. Jag kom till slut pa att pappa skulle kora bil till Stockholm, sa efter extremt manga om och men fick han ta en omvag och hamta R i Borlange och kora med gasen i botten mot Arlanda.

Incheckningen stangde 8.50 - planet skulle ju ga 9.20. R hade inte dykt upp. 8.48 pratade jag annu en gang med incheckningsdisken, men de kunde inget gora. Till slut holl de bagageinlamningen till 8.55. 8.56 kom R springande och fick slappa igenom bagaget.

Snabba steg till gaten. Vi kom med. Svettigt och hungritg, jag hade dittills bara druckit vatten.

Anyway. Typ atta toalettbesok senare var vi framme i London och jag med den varsta urinvagsinfektionen man kan tanka sig - utan att ga in pa nagra otrevliga detaljer..... Kureringsgrejorna jag hade med hemifran hjalpte inte ett dugg. Hemifran fick jag rad av mamma via sjukvardsupplysningen och Londonkunniga vad jag skulle gora. Dags att uppsoka ett Pharmacy. Sagt och gjort, Pharmacy blev det, och de rekommenderade mig nagot drickbart som skulle hjalpa. Nar jag forklarade att mina problem nog vara lite storre an att bara forsoka bota det med nagot drickbart, och forklarade lite narmare, blev apotekaren genast allvarlig och gick for att prata med tva kollegor. Alla tre sa at mig att jag genast maste uppsoka lakare.

Herregud. Soka lakare i London, i ett frammande land, dit jag just anlant och aldrig forr satt min fot?

Men jag insag att jag inte hade nagot val. Personalen rekommenderade walk-in medical centre pa Paddington Station. For att slippa irra omkring annu mer, tog vi taxi. Det var lite panik, jag hade sjukt ont. Och hos lakaren hamnade jag, nervos och med smarta och herregud. (Kul att man kan skratta at det i alla fall, for skratta gjorde vi i smartan.) Det var en otroligt gullig lakare som tog emot mig och undersokte mig och pratade sa langsamt och fint pa sin brittiska dialekt och bekraftade att joda, jag hade urinvagsinfektion. En ganska rejal sadan dessutom. Antibiotika utskriven direkt. Dar rok reskassan, ungefar. Rejalt mycket fattigare av svindyrt lakarbesok och svindyr medicin, sa kanns det i alla fall lite battre.

Darefter har vi faktiskt hunnit med att ga i nagra affarer och atit pizza och kopt adapter sa att vi kan ladda mobilerna. Efter en hektisk morgon med mycket samtal angaende skjuts till Arlanda, missade tag och urinvagsinfekationkureringar, dog bada mobilerna lagom till lakarbesoket. Efter en lang och jobbig dag ar det nu dags att ga till hotellet och ladda mobilerna, ringa mamma och beratta att det gick bra pa sjukan och att jag ar okej. Och sa ska vi bara ligga i sangarna och ata notter och choklad och titta pa brittisk tv... Imorgon, en dag forsent, ar det dags att borja upptacka lite mer av London an bara Bayswater (som det visserligen inte ar nagot fel pa)...

2007-10-17 @ 20:33:56 Permalink Resor Kommentarer (13) Trackbacks ()

Hello, London!

Ikväll: Gåshud och lite tårar i ögonen.

Men nu drar jag. (Eller rättare sagt klockan fem imorgonbitti, d.v.s. typ snart.) Jag tänkte nästan säga att nu ska jag äta croissanter och pain au chocolat och köpa med mig goda ostar hem. Men jag kom på att det visst inte var Paris jag skulle till den här gången, utan London. Hoppsan!

See you!

2007-10-16 @ 22:41:23 Permalink Resor Kommentarer (3) Trackbacks ()

Han är här

Jag visste inte riktigt varför jag vaknade med en jättenervös mage imorse, men har kommit på att det nog är en blandning av matchdagsnervositet, Belfournervositet med allt vad det innebär och så resfeber och den vanliga stressen.

Jaa, hörni, örnen har landat. Det är stort. Och konstigt. Och jag är n-n-nervös.

2007-10-16 @ 12:43:56 Permalink Sport Kommentarer (3) Trackbacks ()

Det här med framtid

Svårt.

Slängde just iväg min anmälan till vårens utbildningar. Förutom det jag hade tänkt kanske en distanskurs på halvfart i journalistik skulle passa sig? Det funkar ju med vad jag än bestämmer mig för att göra. En anmälan gick ju att slänga iväg i alla fall, sen får vi se vad som händer.

Det är svårt.

Den lilla tanken om vad jag borde göra i vår för att stärka mina chanser till att eventuellt komma in på det enda program jag kan tänka mig att gå, den tanken är inte helt okomplicerad. Mest för att det kanske ändå inte räcker till, men att både missa hockeyn (den viktigaste delen av säsongen) och att inte få träffa lillplutten på ett tag känns riktigt jobbigt. Det går inte att komma ifrån. Tänk att missa kvalserien och Leksand går upp. Herregud. Jag vet att det inte ska styra valet, men det är jobbigt på riktigt.

Svååårt.

2007-10-15 @ 20:34:44 Permalink Personligt Kommentarer (15) Trackbacks ()

Ett foto i timmen, söndag 14 oktober

10:05 Skönt att ligga kvar i sängen... Underbart att sova länge. Eller ja, sova länge var väl fel ord. Underbart att inte behöva gå upp tidigt, är en mer korrekt beskrivning.

11:03 En nästan uppäten frukost.

12:09 Framme vid jobbet.

13:11 Jobba, jobba, jobba... det är tangentbordet som gäller, ungefär.

14:04 Jag är vrålhungrig och bestämmer mig för att ta lunch. Värmer min linssoppa på plattan i köket på jobbet.

15:15 Sedan blev jag så fruktansvärt trött att jag tittade i kors framför datorn. Jag bestämde mig för att ta rast och lägga mig i massagestolen och sova en kvart. Sjukt skönt.

16:01 Godis livar upp jobbet lite.

17:08 Inget att göra (ni ser ju, 0 ärenden i kön) och jag sitter och kikar på liveuppdateringarna från Huddinge-Leksand. (Matchen slutade 1-4.)

18:20 På det här skrivbordet kryllar det av papper...

19:12 Kompisen R kom och hälsade på mig på jobbet en stund, men nu är det dags att gå hem!

20:11 För andra gången idag är jag hungrig så att jag är illamående. Orka göra mat? Nä. Pizza från American Take Away smakade sjukt gott.

21:20 Plugga...

22:18 Panik! Anmälan till vårens utbildningar ska ju vara inne imorgon! Och självklart pågår tekniskt arbete på studera.nu. Vad lyckat. Om jag glömmer imorgon, är det kört. Och jag glömmer det mesta nu för tiden.

23:20 Vad mycket enklare det vore om jag antingen hade fantasi eller skulle skriva en journalistisk text. För tillfället kan inte min hjärna hitta på själv, så att skriva skönlitterärt är ju inte det bästa...

Dagens EFIT slutar här, men jag måste nog plugga på lite till...

Nästa EFIT: 3 november och/eller 20 november

2007-10-14 @ 23:55:47 Permalink Ett foto i timmen Kommentarer (5) Trackbacks ()

Sötaste

Min systerson Oliver, 8 dagar

Jag var hos syster, systers pojkvän och lille Oliver i några timmar idag, för att fira Olivers pappa som fyllde år igår. Mamma och pappa var också där och hade med sig mat. Potatisgratäng, quornfiléer, sallad, marrängtårta... åååh, så gott. Även om marrängtårtan var otroligt god och söt, fanns ju något ännu sötare på plats: Oliver, såklart. Det var förresten första gången han kräktes idag, och det behagade han givetvis göra på sin moster. Men han är söt ändå. Och han verkar definitivt inte ha något emot att jag sjunger Leksandsramsor som vaggvisa.

2007-10-13 @ 18:13:53 Permalink Personligt Kommentarer (10) Trackbacks ()

Magnus Betnér - Inget är heligt

Två timmars ständigt skrattande är faktiskt hälsofrämjande både för kropp och själ. Det vet jag, för när jag bodde i Uppsala var jag på Skrattklubb 14 i Stockholm och gjorde ett reportage om deras skrattkurser. Därför vet jag vilken träningsvärk man får av en timmes hejdlöst skrattande. Jag vet också att skrattet faktiskt sätter igång en rad reaktioner i kroppen. Exempelvis ökar blodcirkulationen, blodtrycket sjunker, hjärnans produktion av endorfiner ökar, man sover bättre och dessutom har det en gynnsam effekt på vår tankeförmåga och kreativiteten ökar. Inte minst har det också en positiv effekt på vårt psyke. Stress, oro och ångest minskar. Våra relationer med andra människor blir bättre och vår självkänsla stärks.

Men Magnus Betnér var det jag skulle skriva om, ja. Värt varenda krona. Föreställningen började med en halvtimmes uppvärmning med Martin Soneby. Och vilken kille! Sjukt rolig. Och stämningen på topp bland publiken. Därefter entrade självaste Betnér scenen och det blev hejdlöst roligt. Att sitta och skratta utan avbrott i drygt två timmar är... skönt. Det känns liksom i hela kroppen hur humöret stiger. Och man kan ju inte ha skönare humor än Magnus Betnér, som pratar om allt från Aftonbladet till Per Gessle till jämställdhet och så sex såklart. Går alltid hem. Det skickliga hos Betnér tycker jag är att han faktiskt blir seriös ibland, med sitt prat om våldtäkter och jämställdhet. Ibland applåderar publiken faktiskt för att han har sagt något riktigt bra, som är helt seriöst och inget skämt. Men sedan kommer skämtet, och det blir hysteriskt roligt. Att kunna växla så utan att det känns fel eller osmakligt, känns riktigt skickligt. Att han sedan är otroligt duktig på att improvisera när någon mobiltelefon bland publiken inte slutar ringa, eller när något pucko i publiken ständigt skriker svar på hans retoriska frågor, gör det hela ännu roligare.

Som sagt, värt varenda krona trots min tunna plånbok, och jag skulle lätt kunna gå och se en föreställning med enbart Martin Soneby också, som visar sig vara en himla duktig ståuppare, han med.

Foto: Helena Sandklef, www.magnusbetner.com

2007-10-13 @ 07:55:42 Permalink Aktuellt, samhälle, debatt Kommentarer (10) Trackbacks ()

Det kommer bara leda till nåt ont ändå

2007-10-12 @ 16:59:18 Permalink Musik Kommentarer (3) Trackbacks ()

Och så blev allt lite lättare

Med besked om att jag får sluta två timmar tidigare, samt en annan bra nyhet gällande jobbet, går jag om tre minuter hemåt med mycket lättare, om än sjukt trötta, steg. Förhoppningsvis går jag hem till bäbisen först, sedan hinner jag nog både plugga och göra lasagne. Tänk vad två timmar kan göra mycket...

2007-10-11 @ 13:42:36 Permalink Jobba vs plugga Kommentarer (3) Trackbacks ()

Första snön...

...faller just nu utanför fönstret på jobbet här i Borlänge. Otrevligt, säger jag. Jag älskar snö, men det är lite tidigt. Tur att det är någon plusgrad, så att det inte ligger kvar. Återkom om en och en halv månad, snön.

2007-10-11 @ 10:54:53 Permalink Vardagsliv Kommentarer (8) Trackbacks ()

Av de sju dvärgarna är jag för tillfället Trötter

Om det inte vore för att jag har skrattat säkert halva arbetsdagen idag, skulle jag nog gett upp just nu. Det är jobbarkompisarna som gör att jag orkar ta mig till jobbet. Viljan att ligga kvar i sängen istället för att stiga upp innan tuppen är visserligen otroligt stark, men det är förnuftet som drar mig upp klockan tio i fem. Pengar, pengar, pengar.

Men det är efter en åtta timmars arbetsdag, där jag har åkt med bussen hemifrån tjugo i sex och kommit hem med bussen tjugo i fem, som jag inser att jag har blivit ganska trött av att stiga upp i ottan. Och tröttheten gör att det på kvällen inte så lätt att få ihop några välbetänkt sammansatta meningar som ska bilda en meningsfull skönlitterär text. Det... liksom... går inte.

Jag längtar till helgen. Då lånar jag bil och behöver inte åka hemifrån förrän halv sju. Fortfarande tidigt, men en sån jäkla skillnad.

2007-10-10 @ 22:57:53 Permalink Jobba vs plugga Kommentarer (3) Trackbacks ()

JAG ÄLSKAR MIN BLOGG

Vet ni varför? För att det finns sjukt bra människor som läser här. En snäll tjej hör av sig och säger att hon kanske kan fixa en Winnerbäckbiljett till mig. (Konserten är slutsåld! Annars hade jag givetvis kunnat fixa det själv.) Lite senare säger hon att hon har fixat en biljett. Galet och lite korkat tackar jag ja till biljetten, trots att jag bara får en enda biljett och alltså inte har något sällskap. Jag inser att jag bara inte kan riskera att missa konserten. Jag får helt enkelt försöka skaffa biljett nummer två + sällskap på annat sätt, och gör jag inte det får jag gå ensam eller sälja min biljett.

Och så plötsligt hör tjejen av sig igen och säger att hon lyckats fixa ännu en biljett till mig, Så nu äger jag två biljetter till Winnerbäcks utsålda konsert i Borlänge. Underbart! Tusen miljoner tack, Maria.

(Det här var alltså den tredje bra saken som hände i fredags.)

2007-10-10 @ 11:35:58 Permalink Musik Kommentarer (11) Trackbacks ()

Vad är det för idioter jag råkar ut för?

Jag förstår inte varifrån de märkliga människorna som addar mig på msn kommer. Med det material jag har kan det nog snart bli en ny Sexpuckona anfaller. Fast min kanske skulle heta Psykopaterna anfaller eller något, för han igår mest var mer sjukt konstig än ett sexpucko.

Idag kom en till...

MaCKaN säger:

har du fina bröst ?

Joppehanna säger:

ursäkta?

MaCKaN säger:

ja, har du de?

Joppehanna säger:

är du helt dum i huvudet?

MaCKaN säger:

ok då har du fula

MaCKaN säger:

eler?

MaCKaN säger:

Joppehanna säger:

jag har fula bröst för att jag ifrågasätter din onödiga, personliga fråga som du inte har ett skit med att göra?

MaCKaN säger:

ta det lugnt det är ju bara bröst det handlar om

Joppehanna säger:

ja, just det. så varför i hela fridens namn ska du veta hur mina bröst ser ut?

MaCKaN säger:

nyfiken kille vettu ;)

Joppehanna säger:

mm. hejdå.

MaCKaN säger:

haha

MaCKaN säger:

torrboll

2007-10-09 @ 20:10:35 Permalink Vardagsliv Kommentarer (9) Trackbacks ()

Det positiva i mailet var i alla fall att vi börjar två timmar senare imorgon: sovmorgon!

Jag blir inte överförtjust när jag får ett mail dagen innan lektion där jag bland annat får veta att vi bara ska koncentrera oss på de tio första kapitlen i boken vi ska ha läst ut. Det är tydligen bra om vi läser ut hela boken, men om det är stressigt räcker det alltså med tio kapitel.

Det är inte jättekul att få reda på det när jag har jobbat stenhårt de tre senaste dagarna med att hinna läsa ut boken, samtidigt som jag har haft skrivuppgifter att göra och ett jobb att sköta.

Hey! Jag har haft det jättestressigt! Jag gjorde en extra uppgift för att jag inte var på lektionen, jag satt med datorn på hotellet i Linköping till midnatt, jag var på mitt jobb både lördag och söndag och har besökt BB tre gånger och ändå har jag både gjort mina skrivuppgifter och lyckats läsa ut romanen genom att utnyttja varje lunchrast, varje fikarast, varje ledig minut. Klockan två inatt släckte jag lampen efter att ha läst ut boken, alla trettiosex kapitel.

Hade jag vetat att jag bara behövt läsa tio kapitel hade jag kanske sluppit en överhettad hjärna i helgen. Jag kanske hade kommit ihåg allt jag skulle komma ihåg. Jag kanske hade sluppit stanna på en parkeringsplats för att jag var så stressad att jag inte kom ihåg vägen till sjukhuset. Jag kanske inte hade behövt känna det stressade magontet krypa sig på. Jag hade kanske hunnit gå på bion jag ville se.

Men nej. Jag gjorde det vi blev tillsagda att göra.

2007-10-08 @ 19:18:11 Permalink Jobba vs plugga Kommentarer (3) Trackbacks ()

Makeover

Före (ordentligt trött, jag ber om ursäkt, haha) och efter:

Jag gjorde det! I två år har jag velat testa, men varenda gång har jag fegat mig ur. Imorse tyckte jag att mitt hår, särskilt färgen, såklart var finare än någonsin - bara för att jag skulle till frisören. I normala fall hade jag nog tyckt det såg lika tråkigt ut som vanligt. Men i förmiddags satt jag hos frisören med färgen i håret och det fanns ingen återvändo. Jag ville ha det brunt, men inte jättemörkt, mer ljust åt orangeröda hållet. Det blev... lite mörkare än så. Fast snyggt. Men just nu känns det som om jag kommer bli blond igen om några månader - jag ÄR ju en blondin. Fast det kanske jag snart ändrar uppfattning om när jag vant mig. Att vänja sig går nog inte så fort, för det känns sjukt konstigt det här.

Det blev även färgning av ögonbrynen, jag insåg att det var nödvändigt ut. Det såg ganska onaturligt ut med blonda ögonbryn till ett så pass mörkt hår. Det blev tre timmar hos frisören och det var underbart att bli lite ompysslad: färgning och klippning av håret och huvudmassage och så noppning och färgning av ögonbrynen. Att färga och klippa mitt långa hår är inte direkt billigt, så nu är jag ju typ pank... crap.

2007-10-08 @ 15:13:03 Permalink Ytligheter Kommentarer (11) Trackbacks ()

Att jobba på kundtjänst del 5

När någon skriver in ett mail till mig och säger "Hej, jag har inte tillgång till min PUK-kod just nu" har jag stor lust att bara svara "Okej, då vet jag".

När någon säger att den inte har tillgång till sin PUK-kod är det visserligen ganska lätt att räkna ut att jag borde skicka ut koden. Men egentligen kan det ju betyda ungefär att "jag har inte tillgång till min PUK-kod just nu, men jag ska leta efter den". För egentligen: hur ska jag kunna veta när du inte säger vad du vill? Den här formuleringen är ju en av de lättaste att tolka - vi har lärt oss att tolka kryptiska formuleringar också.

Något annat som kan göra en irriterad är folk som skriver in och inte ställer en fråga, utan verkar tycka att vi ska gissa vad vi ska hjälpa till med. "Mitt kort fungerar inte" är en klassiker. Hallåååå! Ni behöver skriva liiiite mer information om ni vill få snabb hjälp. VAD är det som inte fungerar? Att ringa, att skicka SMS, att ta emot samtal, att surfa, är helt kortet dött? Vad händer? Får du något felmeddelande? Blir det någon skillnad om du testar kortet i en annan telefon? Vill du ha hjälp, måste du liksom hjälpa till lite själv.

Att jobba på kundtjänst del 1
Att jobba på kundtjänst del 2
Att jobba på kundtjänst del 3
Att jobba på kundtjänst del 4

2007-10-07 @ 08:14:40 Permalink Jobba vs plugga Kommentarer (4) Trackbacks ()

Vilken dag...

Var ska jag börja? Tre bra saker har hänt idag och jag har sedan mitt sjukhusbesök befunnit mig i någon konstig bubbla av lyckorus. För det första: besöket på ortopedmottagningen på Universitetssjukhuset i Linköping gick som förväntat bra. Men att det skulle kännas SÅ positivt hade jag ingen aning om. Min läkare mötte mig genom att säga att jag typ är rikskändis. Jag är en guru, tydligen. Jag förstod ingenting, men insåg snart att han menade på grund av min blogg. Min blogg om skolios. Bloggen jag började med för att skriva av mig om mina oroligheter inför den stora operationen jag skulle gå igenom. Bloggen utvecklades till att jag dokumenterade saker för min egen skull, men fler och fler hittade dit - det finns ju inte så mycket färsk information om skolios på nätet. Idag hjälps många som ska opereras av det jag har skrivit. Jag har bara beskrivit mina egna erfarenheter och upplevelser, rakt upp och ner och okomplicerat, men tydligen behövs något sådant. Bland annat min egen läkare använder min blogg genom att både läsa den själv och att rekommendera den vidare till andra patienter. Jag överröstes av så mycket beröm om min blogg att det nästan blev genant till slut. Men självklart är det fruktansvärt roligt att höra. Nog om bloggen. Min rygg ser ut som den ska. Metallstagen och skruvarna sitter på plats. Allt är som de ska. Och mitt ärr är bland de finaste min läkare har sett, topp två någonsin, sa han. Det skulle inte kunna vara finare. Det brukar tydligen vara mycket, mycket, mycket bredare på magen.

Den andra bra saken då... Mamma och jag vaknade på hotellet strax innan sju imorse och skulle just stiga upp för att göra oss i ordning för frukost, då systers pojkvän ringer och berättar att de fått en pojke för tjugo minuter sedan, två veckor innan beräknad ankomst. Jag har blivit moster åt den sötaste lilla killen.

Väl hemma i Falun bar det alltså av mot sjukhuset och BB för att träffa syster, systers pojkvän och den nyfödde. På bilden till höger syns en stolt moster tillsammans med den lilla pojken på 50 cm och 3200 gram, endast 11 timmar gammal. Han trivs bra hos moster - och hos de flesta andra, han är världens snällaste.

Nu ska pojkens moster åka tillbaka till BB för att leverera godis och tofflor. Därefter är det mat, hockey och plugg som gäller, för att stiga upp i ottan och åka till jobbet. Moster är lite stressad... Den tredje bra saken tar hon en annan dag.

2007-10-05 @ 19:26:13 Permalink Personligt Kommentarer (13) Trackbacks ()

I Linköping

Jag sitter i min säng på ett hotell i Linköping. Imorgon ska jag till sjukhuset för återbesök hos läkaren som opererade mig. Det här besöket bör bli muntrare än de tidigare två, men jag kan inte låta bli att vara lite nervös... Och medan jag är på sjukhuset i Linköping för kontroll av ryggen, händer något heeelt annat på sjukhuset i Falun...

Men nu ska jag sova, för jag längtar efter frukostbuffén.

2007-10-04 @ 23:17:28 Permalink Personligt Kommentarer (8) Trackbacks ()

Hade du kjol eller byxor på dig?

Det stod om händelsen även i Falu Kuriren idag. Av beskrivningen av platsen låter som om det borde vara en ny kvinna - samma cykelväg, annan plats. Jag tänkte att det är dags att ringa polisen. Det är nu gjort och jag har fått berätta allt jag minns. Nu finns även min historia nedskriven. Den manliga polisen ställde frågor, jag berättade, polisen antecknade. När frågan om jag hade kjol eller byxor på mig kom, blev jag ganska paff. För det första undrar jag varför jag skulle ha haft kjol på mig när jag är ute och går promenad och för det andra: vad i helvete hade det gjort för skillnad i utredningen?

2007-10-04 @ 11:13:26 Permalink Aktuellt, samhälle, debatt Kommentarer (8) Trackbacks ()

Därför har jag inte så mycket tid

Idag: Åka till Linköping. (Plugga.)
Fredag: ~~Skola~~. I Linköping. Ha läst ut en roman + en annan text. Maila text om romanen till läraren. Ha skrivit ett första kapitel på en roman och maila till läraren. Åka hem. Hockey. (Plugga.)
Lördag: Jobba. (Plugga.)
Söndag: Jobba. (Plugga.)

Måndag: Frisören. (Plugga.)
Tisdag: Skola. Ha läst ut en roman + en annan text. Ha skrivit en text. (Plugga.)
Onsdag: Jobba. Hockey. (Plugga.)
Torsdag: Jobba. (Plugga.)
Fredag: Jobba. (Plugga.)
Lördag: Jobba. (Plugga.)
Söndag: Jobba. (Plugga.)

Måndag: Tvätta. Packa. (Plugga.)
Tisdag: Skola. Ha läst ut en tjock roman + en annan text. Ha skrivit en text. Hockey. (Plugga.)
Onsdag: Åka till London. (Plugga.)
Torsdag: I London. (Plugga.)
Fredag: I London. (Plugga.)
Lördag: I London. Åka hem. (Plugga.)
Söndag: (Plugga.)

Måndag: (Plugga.)
Tisdag: Skola. Ha läst poesikompendium + diktsamling + en annan text. Ha skrivit en text. (Plugga.)
Onsdag: Jobba. Hockey. (Plugga.)
Torsdag: Jobba. (Plugga.)
Fredag: Jobba. (Plugga.)
Lördag: Högskoleprovet. (Plugga.)
Söndag: Jobba. (Plugga.)