barajagjohanna

Ända sedan jag var i London och blev sjuk och fick antibiotika, så har jag haft textraden och melodin till how 'bout getting off of these antibiotics i huvudet. Jag har nynnat och sjungit och vetat att det är en Alanis Morissette-låt, men inte vilken. När jag kom hem letade jag bland alla mina Alanis-skivor, och hittade låten. Textraden är den första i Thank U. Jag nynnar fortfarande.

Anyway. Klockan är sjukt mycket. Jag är fortfarande hos föräldrarna och pluggar. Jag är inte klar, men kan inte åka hem, eftersom jag måste skriva ut både texterna och bara en är klar. Sjukt jobbigt. Halv tio kastade jag novellen jag började på på flyget hem, och började om med en helt ny idé, som jag gillar. Problemet är bara att jag fastnat någonstans i mitten. Jag har början och jag har slutet. Mitten existerar inte, och nu är jag nog för trött för att komma på något. Hem och sova på det, stiga upp tidigt och skriva och göra en fuling och maila texten till läraren innan jag åker till Gävle imorgon kanske? Jag har trots allt mer att göra innan jag somnar.

Jag längtar till lördagen den tredje november. Då är jag ledig och ska sova länge.