Leave me alone

Poesi. En del av skrivarkursen. Normalt läser jag inte poesi, det brukar inte säga mig något. Men ibland är det bra. Ibland är det riktigt bra - och då är det i musik jag upptäcker det. Nu ska jag skriva själv. Dikter. Det finns osannolikt mycket material i mitt hjärnkontor. Ett problem är att sätta ord på allt. Ett annat problem är att visa det för klasskompisarna. Det är en sak med prosan. Men poesi... det är ju att blotta en del av sig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback