Leksing tills jag dör
Det spelar ingen roll hur mycket laget förlorar. Det spelar ingen roll om någon gör en tabbe. Det spelar liksom ingen roll. En gång Leksing, alltid Leksing. Man byter inte lag, aldrig. Leksing tills jag dör. Med Sveriges bästa klack och Sveriges bästa klackledare kan man inte annat än att vara stolt.
En vinst hade suttit fint. Men... inte idag... heller.
Leksands enda mål idag var helt suveränt. Trots förlusten så gjorde Micke Karlbergs 1-1-mål min dag. Rögle spelade fem mot tre, Karlberg kom precis in från sin utvisning, tog pucken och åkte ensam mot Rögles målvakt och satte pucken där den skulle sitta. Otroligt skönt. Otroligt skönt är också att nya kanadensaren håller mer än måttet, och såklart min kompis Fransmannen. Franska nationalsången från klackens håll är ljuvlig.
Bäst jag slutar innan jag blir alltför fånig.
Jag förstår känslan! Om så IFK Göteborg skulle halka ner i division två, vilket jag givetvis INTE hoppas att de ska, så är jag blåvit in till döden. Lag byter man i-n-t-e. Äkta kärlek är vad det är:-)
becka>> Kärlek, absolut. Jag har aldrig förstått dem som bytt lag. Självklart skulle det vara piss om Leksand blev kvar i allsvenskan till nästa säsong också, men jag är ändå Leksing tills jag dör. Och av samma färger som du, men jag säger vit och blå istället. :)