Borde jag ens posta detta?

Citat från Silverfiskens blogg:

"Jag vet att ni sitter där i föreläsningssalarna på universitet och högskolor runt om i Sverige. Ni lyssnar på doktarander som pratar om kalkylering eller hållfasthetslära. Ni ser er omkring och undrar om det bara är ni som inte orkar ta in mer. Ni har läst ett par år och allt ni skaffat er är poäng och goda vänner. Det enda som är kul är att gå på studentpuben och sittningar med märkliga föreningar. Det håller er över ytan; vännerna och festerna. Inte jakten på en titel eller en framtid ni inte vet vad ni ska göra av.

Ni måste resa er upp och gå.

Än finns det hopp.

Om ett riktigt liv."


Jag blir nästan rädd. Det känns så... vemodigt. Och jag blir rädd därför att jag tror att det är sanningen, till stor del. Det är första gången jag hör någon säga det som jag - och kanske fler med mig? - ibland tänker men inte säger. Jag tror att det finns alltför många där ute som sitter där på universitet och högskolor och pluggar, pluggar och pluggar utan att egentligen veta varför. Jag tror att det finns för många som pluggar för att de inte får jobb och för att de inte vet vad de vill. "Ni har läst ett par år och allt ni skaffat er är poäng och goda vänner." Och studielån. Tänk om det är så? Jag kanske vill läsa journalistik på Mittuniversitetet, men varför? Därför att jag vill testa på att leva det där studentlivet någon gång. Och jag tror mig veta att det är bra med en högre utbildning om man vill jobba med det eller om man vill bli något "bättre". Om jag vill bli journalist är jag inte säker på. Hur ska jag vara säker på det, jag har ju inte testat på det på riktigt? Att plugga på universitet, det allra roligaste med det är egentligen att flytta till en annan stad och få nya vänner. Allvarligt talat. Är det inte så för många fler? Man vill komma bort från denna eviga slentrian och göra något annat. Komma någonstans, inte stanna i ekorrhjulet. Göra något nytt, träffa andra människor, upptäcka något annat, börja ett nytt liv.

Är det inte så att det finns två typer av studenter? Den första typen är den målinriktade som vet vad den vill, satsar hårt för att få sin titel och sin kunskap. Och så finns det den andra typen, den lite rastlösa som pluggar för att den inte riktigt vet vad den ska göra, måhända är det ett ämne denne är intresserad av, men det här är typen som kommer att stå med sin examen och tänka "vad faan gör jag nu?".

Men det viktigaste är väl ändå att göra något man blir lycklig av, oavsett om det handlar om att få en utbildning med en snygg titel, resa jorden runt eller jobba utan att utbilda sig. För mig är det inte viktigt att ha ett "bra" jobb. Jag kan syssla med vadsomhelst, så länge jag tycker att det är roligt (och ha en inkomst som jag klarar mig på). Så länge man trivs, så är det något bra man gör. En kommentar från Silverfiskens inlägg var: "Kärnfrågan är väl om man är tillräckligt lycklig? Annars: Gör något åt saken!" Det är ju faktiskt bara en själv som har makt över sitt eget liv. Vilken klyscha. Men en sann sådan. Jag är väl en av dem som borde göra något åt saken. Men fan vad lat man blir med ett fast jobb.

Flummigt? Eh, sorry. Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Mer än att jag tycker att Silverfisken har en poäng i det han säger. Nånstans.

Kommentarer
Postat av: Moni

åh då är jag den första typen. jag älskar min utbildning. har provat på journalistyrket i praktiken också och tror att jag inte vill bli journalist, men jag älskar min utbildning och därför tänker jag stanna kvar på universitetet. (men så bor jag i ett land där titeln man har ÄR jävligt viktig. du HAR inte en magister i kommunikationsvetenskap, du ÄR magister i kommunikationsvetenskap. och i detta titelkåta land är det en jävlig skillnad på att vara "frau hedman" och frau MAGISTER hedman".)

Postat av: Moni

stanna kvar på uni = doktorera.

2006-10-05 @ 20:10:32
URL: http://moni.blogg.se
Postat av: Karro

Jag tror inte att det är så dumt att plugga för att det är ett visst ämne man gillar... det är möjligt att man vid examen undrar vad man ska göra, men då har man i alla fall en utbildning som är kopplad till nåt man tycker om. Själv började jag plugga till språklärare för att jag gillade språk o visst har det varit tungt ibland och jag har förvtivlat många gånger, men nu är jag så glad att jag gjorde det. Plugga bara för att plugga funkar nog inte. Man måste göra nåt man tycker om. Och vill man låta lite flummigt andlig kan man säg att man ska göra det man säger sig dragen till så löser sig resten... Trevlig tanke i alla fall?

2006-10-05 @ 20:15:58
URL: http://caitanja.blogg.se
Postat av: barajagjohanna

Moni>> Gud, vad skönt att älska sin utbildning. :) Jag önskar att jag kommer hitta en sådan som känns HELT rätt. Journalistprogrammet känns jättekul, men det innehåller ingen fotokurs! Jättemärkligt, och tråkigt framförallt. Jag har testat på journalistyrket litegrann i och med att jag jobbat på ungredaktion och skrivit ideellt för en tidning, haft ansvar för en temasida där, men har ändå inte jobbat med det på riktigt för att avgöra om det är något jag vill "bli".

Karro>> Håller med dig till viss del, att det inte är så dumt att plugga för att det är ett ämne man gillar. Jag har ju pluggat franska en termin i Paris och en termin i Falun, bara för att jag gillar franskan. Men nu vet jag inte vad jag ska med franskan till - även om det såklart alltid är nyttigt att kunna språk. Skulle gärna fortsätta med franskan eftersom jag tycke ratt det är roligt, men jag vill varken bli franskalärare eller planerar att bosätta mig i Frankrike, så det känns som bortkastat studiemedel - för nån gång vill jag nog börja plugga ett program. Tror jag.
Det var en trevlig tanke, ja - att göra det man känner sig dragen till och resten löser sig. Ärligt talat tror jag på det... Jag menar, men kan plugga flera kurser för att man är intresserad av det och sedan kan man bli exempelvis journalist ändå, utan att plugga journalistik. Har man talang och viljan, så...

2006-10-05 @ 20:32:16
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: IdaHoo

Alltså.. Det här var ett braa inlägg! Jag tror det stämmer mycket bra. Iaf så som jag känner, med framtid osv.. Hellre att jag har ett lite "sämre" jobb och allt är bra. Än fem års "fin" utbildning och inget jobb och ingen lycka. Meen, så jäkla svååårt! Hm. bra iaf :) Puss

2006-10-06 @ 09:54:21
Postat av: barajagjohanna

IdaHoo>> Jo, ett "sämre" jobb med mer inre lycka - jatack. Vad nu ett "sämre" jobb är. Man blir ju inte lyckligare av en snygg titel. Däremot blir man lycklig av att trivas med sin tillvaro och allt runtomkring. Men det är inte lätt, som sagt. Puss på sej

2006-10-06 @ 11:57:46
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Ida

Jag vill ha min journalist-titel och därför siktar jag på magisterkursen i det ämnet. Jag ser det härliga livet runt om (alltså exklusive tentor, seminarier, tusentals sidor kurslitteratur och långa föreläsningar) som ett plus. :) För mig är det viktigaste att jag trivs med mitt framtida yrke och kan göra karriär inom branschen. Men man kommer inte långt med bra betyg, det gäller att ha kontakter också. Och det skaffar jag nu. ;)

2006-10-06 @ 22:12:22
URL: http://legallyblonde.se
Postat av: barajagjohanna

Ida>> Din typ har jag inga problem med. Eller, jag har inte problem med andra heller, men det är "de andra" jag ifrågasätter. "De andra" är sådana som mycket väl skulle kunna vara jag. Inte vara säker på vad man vill, och därför plugga för att kanske... komma på det, eller för att man inte vet vad man ska göra. Skönt att du vet, och att du har ett mål, jag önskar att jag hade det!

2006-10-06 @ 22:49:51
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback