Apropå förra inlägget

Att tänka på hur reportage är skrivna har jag ju gjort länge. Men jag kom på, nu när jag läser romaner helt frivilligt, att jag ju numera uppenbarligen inte ens kan läsa en bok utan att tänka på hur den är skriven... Skrivarkursskadad!?

Den där övergången var snygg, tänker jag.

Snyggt typsnitt på kapitelindelning, så kan man alltså göra, tänker jag.

Och lite roligt att ha hjärtan som gör pauser mellan stycken, tänker jag.

Den där konstiga meningsbyggnaden funkar faktiskt, tänker jag.

Nu blev jag förvirrad, är det det författaren vill? tänker jag.

I journalistiken stör det mig att jag kan haka upp mig på saker, men i prosan är det tvärtom - jag gillar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback