barajagjohanna

Jag ska skriva bildtexter till tre av mina bilder. Så det gör jag. Två okej och en som jag känner är ganska lam, men jag kommer inte på något bättre, så jag lämnar ifrån mig dem.

»Men Johanna…» suckar redigeraren som gör sidan. »Bättre kan du!»
»Vadå? Vill du ha den längre?»
»Nja. Men det är ju lite lamt… Du kan ju skriva någonting vettigt i alla fall!»

Givetvis är det alltid lite jobbigt när någon säger att det man har gjort inte duger. Men den här gången känner jag mest att ”ja! Någon säger åt mig att göra bättre ifrån mig!” För ibland behöver jag nog höra det där, att jag kan bättre. Och säger man det på ett hjälpsamt och vänligt sätt, som mannen bredvid mig faktiskt gör, så träffar man liksom rätt. Jag blir inte ledsen, bara påmind om att skärpa mig. Resultatet blir att jag sätter mig vid redigerarens dator, skriver en bildtext direkt i redigeringsprogrammet – och författar en bättre bildtext. Så svårt var det.