Ta del av känslan!
Special Olympics är nästan som vilket annat OS som helst. Skillnaden är att här har de tävlande någon form av inlärningssvårigheter eller förståndshandikapp, t.ex. Down Syndrom.
Sommaren 2003 var jag volontär i Dublin. Under två veckor pågick Special Olympics. Share the feeling, var något som syntes överallt i Dublin under sommaren och det var verkligen de ord som min vistelse på Irland handlade om. Det var stort att få vara med om årets största sportevenemang, att få ta del av känslan.
”Vi bad människor att fokusera på våra förmågor, inte våra oförmågor. Vi vet hur man vinner och vi vet hur man har ett party, so let’s have a party.” Med dessa ord öppnade Rita Lawler, från det irländska laget, Special Olympics World Summer Games 2003. Jublet bland de 85 000 åskådarna på invigningsceremonin i Croke Park, Dublin den 21 juni var enormt. Det var en märklig, men framförallt mäktig känsla att vara närvarande.Den glädjen jag och de andra volontärerna mötte under Special Olympics går inte att beskriva med ord. Den var enorm och jag är säker på att det var en helt annan glädje än den vi ser hos atleterna under ”vanliga” OS. Igår tittade jag på min DVD som jag har från invigningen, och synen av alla glada, underbara och söta atleter gjorde mig alldeles rörd och nostalgisk.
Något som har satt sina spår hos mig är kontrasten mellan olika länder. Den blev så uppenbar. Några tävlanden kom till Irland med endast en ryggsäck. Det var allt de ägde. Andra länder från väst hade som kontrast till detta stora trunkar med packning.
En tioårig flicka från Afghanistan hoppade upp i min famn och kramade och pussade mig. Sedan drog hon in mig på sitt rum och visade upp sina dockor och gosedjur hon fått från Irland. Denna flicka har en pappa, men han lämnar henne på barnhem varje dag, Hon är inte tillåten att gå i skolan i sitt land och på dagarna sitter hon uppkrupen på en madrass i ett mörkt rum och hålls borta från andra barn. Man säger att hon har kommunikationssvårigheter… Varenda gång jag träffade denna underbara flicka hade hon ett stort leende på läpparna, skrattade och ville bara kramas, pussas och busa. Det gjorde ont i mig att veta vad denna söta flicka och många andra atleter återvände hem till.
Detta var bara ett av många barn vars bakgrund jag får höra om, och det enda jag och många andra volontärer kände var: vadå kommunikationssvårigheter? Vadå oförmågor? Dessa barn, ungdomar och vuxna har fantastiska förmågor!
Det är svårt att förstå hur stort Special Olympics faktiskt är. Tyvärr uppmärksammade inte de svenska medierna detta på något sätt, mer än en notis i en kvällstidning, trots att det var Sveriges första år vi deltog och trots att vi tog guld i fotboll. Andra länder direktsände invigningen (precis som vi gör med ”vanliga” OS) och följde spelen under de två veckorna de pågick.
160 länder var representerade. 7000 atleter deltog i närmare 30 olika sporter. Över 30 000 människor arbetade ideellt med detta. Det var årets största sportevenemang. På invigningen kunde vi se bland annat Colin Farrell, Irlands president Mary McAleese, The Corrs, Nelson Mandella, Arnold Schwarzenegger, Westlife, Muhammad Ali, U2, Jon Bon Jovi, Pierce Brosnan, Heather Locklear, you name it… Nu förstår ni säkert att det är ett väldigt stort arrangemang och hur viktigt detta OS är för människor med förståndshandikapp.
Bilden kommer från Wikipedia och visar Opening Ceremony (invigningen). Högst upp bland de rosa flaggorna sitter jag!
erkänner - hade aldrig hört talas om det! Vilken bra idé dock. hur kom det sig att du var volontär?? När åker du till paris? Frågade pojkvännen om skillnaden mellan höst och vårkurserna på sorbonne, han visst inte om det var någon tyvärr..
Cicci>> Du är inte ensam att inte veta om det. :) Jag såg en annons på www.mytellus.com, "Bli OS-volontär", EVS (European Volontary Services) behövde 160 volontärer och jag sökte eftersom jag ville till Dublin och tyckte det verkade som en kul grej, och jag kom helt sjukt nog med bland 20 svenskar. :)
Jag åker till Paris tidigt på söndag morgon! :D Tack för att du frågade pojkvännen.
jag erkänner också att jag inte visste om det här. Verkligen dåligt att tidningar och TV att inte visa det mer. Jättebra att du skriver om det.
Therese>> Det är inte konstigt att man inte vet om det, eftersom massmedia inte berättar något. I Irland var det dock enormt. ;) (I vissa andra länder också.) Och det roliga var att dagen efter jag skrev det, igår alltså, så var det en artikel i lilla Borlänge Tidning och i Dala Demokraten om att ett fotbollslag från Borlänge skulle åka och tävla i Special Olympcs i Milano! Idag börjar det tydligen. Det visste inte ens jag om, snacka om att det hålls bakom kulisserna... dåligt.