Singla slant
Någon berättade något intressant när man står mellan två val. Synd att jag nu vet om knepet.
Att singla slant är kanske inte det mest begåvade att göra när det handlar om ens framtid. Men om det inte handlar om hela ens framtid då, om det bara handlar om en liten period i ens liv där man inte vet vad man vill göra, och när det handlar om två saker som förmodligen blir jätteroliga...? Och när man varken vet ut eller in...? Ja, då kan man väl testa?
Så jag testade att singla slant när jag satt i min säng igårkväll.
Okej.
Krona = Paris (eller någon annanstans i Frankrike, det var av någon anledning Paris jag tänkte i alla fall, men kan lika gärna vara en annan fransk stad).
Klave = Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam.
Jag kastade upp enkronan i luften, tog emot den och la den på ovansidan av min vänstra hand. Jag tog bort den högra handen från den vänstra.
Krona.
Jaha. Oj. Eller?
Jag kände efter. Kände jag någon besvikelse? Nej. Kände jag någon lättnad? Nej.
Kanske skulle jag göra det en gång till, bara för att se... Blir det klave är det ju inte menat att hjälpa mig. Så jag kastade upp enkronan i luften igen, tog emot den och la den på ovansidan av min vänstra hand. Jag tog bort den högra handen från den vänstra.
Krona.
Oj. Jag satt stilla och tänkte ett tag. En gång till? Gud, så fånig jag är. Äh, det spelar väl ingen roll, jag gör en gång till.
Gissa vad det blev?
Krona. För tredje gången.
Spännande, vad tänker du göra? Du frågade mig om Dublin, jag har inte åkt än, åker den 29 aug. Först funderade jag på att plugga där men det blev så krångligt så jag ska bara dit och söka jobb och uppleva ett nytt land, typ...
Linnea>> Det blir nog Frankrike. Angers eller Paris. Jag tror att jag har kommit fram till att backpacking inte passar in för mig just nu, för tillfället är jag för bekväm. Jag vill göra något sådant, men det känns inte helt bra just nu. Men jag ska inte säga något klart än, det dröjer nog, så jobbigt velig som jag är!
Åka till Dublin är definitivt ett bra val! Det är en underbar stad med fantastiska människor, du kommer säkert att trivas. Jag skulle vilja göra samma sak. Senare, kanske.
Jag vill inte knuffa dig i någon riktning - men just det där med backpacking kände jag något liknande för.
Jag hade ett läge att dra iväg med kompisar när jag var 23, men insåg plötsligt (efter MYCKET vånda) att jag nog inte skulle njuta på samma sätt som de andra att bo för en dollar natten bland kackerlackor i rum utan luftkonditionering med en delad toalett och dusch med trettio magsjuka backpackers.
Så jag pluggade ett år i Malaga i södra Spanien istället. Skitfint blev det.
Sen när jag var 31, 32 & 33 drog jag ut en månad varje sommar och "lyxbackpackade". Det passade mig perfekt. Lyxbackpackning innebär att man kan välja att bo på enkla ställen... och undvika de mest extrema kackerlackställena... och när man stinker svett och känner att man inte pallar mer - då tar man in på ett fyr- eller femstjärnigt hotell en eller ett par nätter och laddar batterierna med bubbelpool och jordgubbar till champagne samtidigt som roomservice tvättar och stryker ens muggiga kläder.
På det sättet har jag kuskat runt i centralamerika och asien. De fick nästan en chock på Hilton i Hua Hin när jag promenerade in där i ett moln av flugor som följde min intorkade svett efter fem dagar utan en dusch.... jag slängde mitt företags Diners Club kort på receptionsdisken och sa med högtravande brittisk brytning:
- Old chap, could you possibly get me a nice room for two nights, a few pints of cold beer, and if you could arrange a back massage appointment for later this afternoon it would be delightful.
Lyxbackpacking funkar för mig. Mycket bättre än vanlig backpacking ;-)
K-dude>> Jag har faktiskt sagt till mina vänner att jag inte följer med. Och det känns fantastiskt skönt att ha tagit det beslutet. Även om det är något jag skulle vilja göra någon gång, så känns inte tidpunkten helt rätt just nu.
Lyxbackpacking låter hur bra som helst. :) Just det där att sticka en månad till att börja med och inte leva asfattigt, det låter skönt. Jag kanske skulle köra på det jag med så småningom.
Läst ovan att du har besämt mig, det måste kännas skönt! Jag tror inte att backpacking riktigt är något för mig, jag är nog lite för bekväm av mig. Men lyxbackpacking kanske vore nåt. Att leva tätt in på andra bland bed buggs och magsjuka känner jag mig lite tveksam till. Livet tar ju inte slut bara för att man skaffar sig ett fast jobb,snarare har man väl råd att lägga mer pengar på resan :). Förhoppningsvis iaf! Jaa, iaf, hoppas att det känns bra! Blir det Paris eller nån annanstan??
Cicci>> Med mitt fasta jobb har jag inte råd att spara någonting, eller MAX en tusenlapp i månaden, men det var några månader sedan nu... det är tragiskt... Well. Jag vet inte vad det blir just nu. Jag är hopplös! :) Ena stunden känns det jättebra, andra stunden fattar jag inte varför jag ska åka. Men jag antar att det brukar vara så? Skulle dock vilja vara säker hela tiden.