Borta bra men hemma bäst?

Förr har jag alltid sagt "Hemma bra med borta bäst", för jag har faktiskt trivts tusen gånger bättre på resande fot, än hemma i vardagen. Sist jag var i Paris, i maj i år, kände jag att jag lätt hade kunnat stanna kvar. Hade jag inte haft jobbet och lägenheten hemma skulle jag stannat och skaffat mig boende och jobb, alternativt plugg. Jag kände en sådan stark motvilja att åka hem igen. Därför blev jag förvånad av mig själv när jag längtade hem den här gången (mest till hemlagad mat och min säng visserligen). Fan, jag tror att min lägenhet är för bra för mig... Jag kommer aldrig kunna flytta därifrån. Hur ska jag någonsin kunna flytta och få en likvärdig?

Men jag tar nog tillbaka det jag sa om att jag inte vill bo i Paris igen... jag tror att med en fin lägenhet i ett bra område, skulle jag trivas. Däremot är jag väldigt kluven vad gäller stadens storlek. På ett sätt är det ganska häftigt och övervälmande med alla människor, alla bilar och alla ljud. Det kan vara skönt att vara anonym, men samtidigt blir det väldigt opersonligt. Dessutom är alla bilar riktigt illa för miljön, och det är ganska jobbigt att inte ens ha tyst inne i lägenheten (åtminstone var det så i mina lägenheter i Montmartre och Marais - trots att jag bodde på sjätte våningen och hade stängda fönster, hörde jag bilar och människor dygnet runt).

Just nu känns hemma bäst och det är en ganska främmande känsla för mig...

Kommentarer
Postat av: Anonym

asså... jag tror paris kommer bli lite samma sak som sthlm, på sätt och vis. det kommer inte ta många år innan du inser att du inte kan röra dig på dina ställen i din nya stad utan att du träffar folk du känner. så är det i sthlm för mig. anonym var länge sedan jag kände mig! alltid nån på tuben, i stan, på mina fik eller uteställen. det sistnämda har ju liiiite enklare anledning. queerställen är få i antal. men men!

åk innan du fastnar! trygg lägenhet i lugnt område är för pensionärer!!!

Postat av: barajagjohanna

punaniii: Åk? Men var? Just nu vill jag inte. Den största anledningen till att jag stannar är för att jag måste visserligen - jag KAN inte dra nu. Men jag vet varken var eller vad jag vill, så jag stannar till jag vet. Jämfört med Paris är Stockholm minimalt... Jag tror aldrig att jag skulle sluta känna mig anonym i Paris faktiskt.

2006-12-19 @ 14:07:17
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Therese

Jag känner en tjej som bodde i Paris några år och visst är man anonym på ett sätt men samtidigt blir området där man bor som en liten by. Man känner igen grannar , har sin affär , sin blomsterhandel , sitt kafé o.s.v där man känner igen personal och stammisar. Så var det ju även i Madrid.
Jag gillar stora städer men jag känner nu när jag söker jobb i stockholm att restiderna är en mycket stor nackdel. Speciellt om man har barn som ska hämtas och lämnas på dagis.
Hade jag bott och jobbat i Uppsala där jag bott större delen av min uppväxt är 10-20 minuters restid till jobb ganska normalt. I Stockholmstrakten har många över en timme.
Jag har 3 mil in till Sergels Torg. Med buss och tunnelbana tar det längre tid än tåget från Uppsala som ligger 7 mil bort.
Antar att restiderna i Parisområdet kan vara ännu jäkligare.
I Madrid tillbringade jag varje dag 2-3 timmar på bussar , metro eller pendeltåg för att hämta barnen i olika skolor. Ganska jobbigt i längden.

Underbara bilder från Paris. Jag blir så sugen.
Synd att du inte var jättenöjd med hotellet. Visst det är inget märkvärdigt men helt okey , rent , trevlig personal (iallafall när jag var där) och ett suveränt läge

2006-12-19 @ 15:59:41
URL: http://utrikes.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

Therese: Absolut, så blir det ju, i sitt område. Jag känner mig hemma på rue des Abesses och rue Lepic. Bagerierna känns hemma, och igår morse när jag gick och handlade frukt i frukt/tobaksaffären var där samma man som alltid stod där när jag bodde på den gatan. Riktigt mysigt. Paris är lite stort, men visst kan jag tänka mig att bo i en sån stor världsstad igen, dock inte bosätta mig permanent, utan för en kortare period. Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill, så nu blir jag hemma.

Hotellet var helt okej, men jag jämförde det med George Opera där jag bodde sist, och det var mycket fräschare och mycket trevlig personal. Personalen på Regyns var inte överdrivet välkomnande under helgen faktiskt. Och vi hade ett minimalt rum. Men men. Som sagt, läget... ;)

2006-12-19 @ 16:19:41
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: naffs

Hade det inte varit för Sean så hade jag fortfarande bott i Paris... Men jag kommer ju från en annan del av Sverige. I skåne är det mycket rörelse och korta avstånd mellan människor.. Vi är nog inte lika nära naturen som falun-bor. Kanske därför som jag inte känner som dej. Jag menar nere i skåne har du köpnhamn, och närheten till resten av världen. Ta flyget är väldigt enkelt. Folk pratar mycket nere i skåne. Många bor i lägenheter och vi har väldigt stor andel invandrare nere i skåne vilket får det att kännas mer mångkulturellt! Men nu bor jag ju i portsmouth. Jobbar just nu med två ryssar (Alexi och Rob), tre franska) (Fabien,Lilly, Saphira, en halv nigerian/halv ryss(Alexi), en swezisk(Sidney), och två från portsmouth(Hugh,Jasmin). Sen är det alla kockar. Headkocken är halv västindier/halv engelsk som har blivit uppfostrad i Frankrike så han pratar franska och engelska(Karl), en halv yougoslav/halv fransk kock(Stanislas), sen är resten från portsmouth. Jepp, det är mitt jobb. Blir mest att prata franska faktiskt. Både managern och supervisorn är franska! Men jag är den enda svenska!

2006-12-19 @ 16:54:44
URL: http://naffs.blogg.se
Postat av: barajagjohanna

naffs: Men jag undrar jag... skulle det verkligen vara så stor skillnad på skåningar och dalfolk? Det är ju inte så att Falun ligger isolerat. Här finns allt man behöver och att flyga iväg till andra länder är väldigt enkelt, då vi dels har flygplats i Borlänge, 2 mil bort, och det är inte särskilt långt till varken Arlanda, Skavsta eller Västerås.

2006-12-21 @ 08:33:42
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Tolken

Jag har tänkt kommentera så länge, men inte kommit mig för. God fortsättning förresten! Synd att du åkte hem med en sån känsla från Paris, men allting går väl i perioder också. Och precis som Thérèse säger så blir storstaden väldigt mycket småstad just i det kvarter man bor (och det märkte du ju själv också). Det enda råd jag kan ge är att du ska försöka göra det du vill, intala dig inte att det inte går för då ångrar man sig så mycket sen. Det enda man (eller jag faktiskt) ångrar är det man inte gjorde. Inte gjorde för att killen man var tillsammans med då inte ville det, eller för att det verkade vara så stort steg att man inte vågade, eller för att man inte trodde man skulle klara av det. Men sett i backspegeln, kan jag ju bara säga att allt det hade jag ju både klarat av och mått bättre av att göra. Nu är det inte så att jag är bitter (plötsligt lät jag väldigt bitter kände jag), men jag hör så många prata om vad de INTE gjorde och det är så sorgligt.
Vem var det som sa: Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
Abesse har varit stängt från tidig sommar och hela hösten, men den har ju blivit otroligt fin!

2007-01-08 @ 12:02:07
URL: http://www.parisbarnen.blogs.se
Postat av: barajagjohanna

Tolken: Tack för ditt svar. När jag var i Paris i december 2005 åkte jag hem med samma känsla, faktiskt. Jag hade haft väldigt trevliga dagar och eftersom vi båda var sugna på Sorbonne tittade vi på skolan och så. Men jag åkte hem med en känsla av att jag inte behövde åka tillbaka, inte för att bo där. Jag kände mig nästan klar med Paris. Sedan var jag där i maj, ett halvår senare, och ville inget hellre än att bara stanna kvar och skita i allt hemma. Min motvilja till att åka hem igen var enorm. Sedan nu sista gången, fick jag samma känsla som för ett år sedan. Det kanske är någonting med årstiden? Äh, jag vet inte. Men nej, det blir nog inte Paris för mig igen, inte att bo alltså. Självklart kommer jag åka tillbaka på semester. Men blir det utlandet för en längre tid tror jag att det blir något engelsktalande ställe. Men eftersom jag inte vet varken VAD jag vill eller VART jag vill, så åker jag ingenstans. Jag känner inte att jag behöver just nu. Just nu kan jag inte heller, jag har en operation i februari och därefter sex månaders läketid, så jag är ganska fast här för tillfället. Men för en typ som jag, som hela tiden har velat och haft ångest för att jag vill iväg, har det känts skönt att jag vet att jag ska vara kvar här ett tag. Jag slipper tänka på att jag vill härifrån. Men jo, jag är jätterädd för att ångra något jag inte gjort.
Vi får se vad den närmaste tiden visar. Tack igen för din kommentar, dina ord betyder något.

2007-01-08 @ 12:14:21
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback