Låg.

Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
och dessa barnen har ingen lust.

/ / /

Det är tävling och betyg
och massa mygel i smyg.
Och allt går runt på en dröm som är förljugen.
Med konstgjorda svar
står veckopressen kvar
och lever gott på att vi ständigt tappar sugen.
Men i helvete att nån är där för Din skull.
För varje gång Du tappar tron
tjänar Stenbeck en miljon.
Hurra! Du vet väl om att du är värdefull?!

Samma skitiga, sviniga våg.

Samma utstuderade båg.
Så länge mygel är ett mått på vårat underskott
så är jag låg.

Meningen med livet? Det är en stor fråga, men jag skulle svara upplevelser. Meningen med livet är att uppleva. Det är det jag existerar för. Men vart finns upplevelsen nu? Varför är jag aldrig nöjd? Trots att jag för bara lite mer än en månad sedan var i Paris längtar jag redan efter att åka iväg igen. Och är trött. Och grinig och allt blir bara depp. Alla lever i tvåsamhet, folk är seriösa och vet vad de vill. Alla har stora kompisgäng i närheten, folk är kära och unga skaffar barn. Och här sitter jag, vill verkligen inte skaffa barn men vill ha mer. Här är jag, med ångest över träningen som jag så gärna vill, men inte orkar komma igång med. Med dubbelmoral och irritation över att jag inte kommer att vara lika mycket värd om jag säger sanningen. Med längtan efter känslan av att vara slutkörd och tömd på allt efter ett träningspass. Och längtan efter att åka bräda, fort fort i pudersnö, känslan av frihet och bitande kyla i kinderna. Jag är trött på såna som säger att de bryr sig men inte gör det när det gäller. Trött på att människor med mer makt än jag kör över mig medan jag inte har något att säga till om. Förbannat trött på orättvisa löner. Trött. Eller så är det bara början på månadens mest humörsvängiga vecka…

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback