Dagen till ära...
...har jag blåa örhängen, vitt linne och rött hjärta som halsband. Det är kallt här på jobbet, så ovanpå detta har jag min Frankriketröja. Haha! Jag känner mig nästan fånig.Och jag förstår inte varifrån jag har fått mitt tycke till Frankrike och franskan. Mina föräldrar pratar inte ett ord franska (eller jo, pappa kan säga "vous êtes une pèrle, madame" och så lärde han sig av mig att säga "bienvenu en france" och "à votre santé" när han skulle på resa med jobbet till Provence), inte ens någon i min släkt pratar franska och jag hade inte rest till Frankrike förrän jag fick för mig att åka som au pair i augusti 2004. Franska läste jag från årskurs 6-9, men struntade i det i gymnasiet för att jag tyckte att det både var svårt och tråkigt.
Så hur ska vi fira nationaldagen, Thérèse? Hon är nämligen min Frankrike/bloggkompis och "ganska" Frankriketokig. Tyvärr bor hon i Madrid just nu, annars hade vi ju kunnat ha en Frankrikekväll med ostar, vin, baguetter, croissanter och Amélie på TV. Annars får gärna någon annan frivillig fira lite med mig. Jag har nämligen inga planer för helgen, alls. Förutom att ta foton och skicka till min skola i Frankrike (vad tror ni om att gå och fota mig Frankrikeklädd? ;)) och skaffa ett andrahandskontrakt till min lägenhet. Kul helg.
Kul att bli omnämnd i ett så fint sammanhang. Nästa år får vi se till att fira i Frankrike. Jag har ungefä samma bakgrund som dig , ingen i familjen eller släkten kan franska , jag läste i skolan men då tyckte jag det var svårt och tråkigt. När jag åkte utomlands för att plugga språk tvekade jag länge mellan Frankrike och Spanien. Blev Spanien fast jag kanske egentligen var mer sugen på Frankrike. Någon gång ska jag försöka tillbringa en längre tid i mitt favoritland. Försöker ju turista där så mycket det går , får se om det blir Paris i höst eller vår
Hehe, jag tycker det mera är kul. ;) Synd att Frankrike förlorade mot italien..
Therese>> Nästa år den 14 juli är jag förmodligen på jobbet i Sverige igen, tyvärr. :P Eller vänta, det infaller väl på en lördag?! Haha. :) Jag tvekade mellan England/Irland och Frankrike när jag skulle dra iväg efter studenten. Det blev det mest otippade valet: Frankrike. Hade det inte blivit så, så hade jag nog varken åkt till Paris våren 2005, långhelgerna eller till Angers nu i höst.
Olivia>> Jaa, det var jättesynd att de förlorade...
Åh, Johanna! DET hade jag velat fira tillsammans med dig. Franska nationaldagen. Hedra mitt ursprung. ;)
Linnnn>> Du vet att du är välkommen! Klä dig i blått, vitt och rött, så kan du få låna min flagga att vifta med, så har vi en Frankrikekväll, hähä.
Har du tom en flagga? det är mer än det jag har!
Hade dock en tröja med franska flaggan på söndags... såg hur det gick...
Själv så tycker jag att det är lite konstigt med mitt tycke för Sverige, när jag gick ut gymnasiet ville jag läsa svenska och det fanns inte där jag pluggade... nu har jag snart bott här i tio år! Varför blev det så? (jag trivs jättebra måste jag dock säga...)
Fred>> Haha, jaa, när jag volontärade i Dublin köpte jag en Irlandsflagga som jag haft hemma sen dess. Tyckte det var dags för en Frankrikeflagga också, så jag köpte en sådan sist jag var där.
Det är coolt att en fransyska bara drar till Sverige sådär... kul grej. Och kul att du trivs. :)
Tack. Jo, det är hemma här... Jag kan inte tänka mig att flytta tillbaka.
Fred>> Wow, coolt. Även om jag trivs i Frankrike har jag svårt att tro att jag skulle bosätta mig där och inte vilja flytta tillbaka till Sverige. Än så länge känns Sverige hamma i alla fall.
