barajagjohanna

inte så bara, egentligen

Dags att börja repetera

När jag ikväll tog fram mitt franskamaterial från Paris och från högskolan såg det ut som till vänster här... Och då har jag inte ens med ordböcker och grammatikböcker. Det räcker gott och väl med tre mappar, tusen lösblad, en pärm, en glosbok, tre kollegieblock och tre kompendier... Vart ska jag börja?! Hur ska jag göra?!

Det är nämligen så att jag tror att jag måste börja repetera lite franska... Jag har tänkt på det länge nu, men inte orkat ta tag i det. Mycket av det jag lärde mig i Paris under våren förra året och på högskolan i höstas, är som bortblåst från min hjärna. Jag har nämligen inget läshuvud: jag har svårt att lära och jag har svårt att minnas. Nu gäller det att få tillbaka lite tills jag åker i oktober. Det är dags att kolla igenom böcker och häften, läsa lite, träna ord och försöka förmulera mig. (Blä, vad omotiverad jag är.)

Jag började med att titta i det första kollegieblocket jag började med i Paris och jag blev riktigt nostalgisk. Det finns många roliga minnen från lektionerna. Jag började till exempel minnas min lärare: den indiske mannen som inte kunde ett ord indiska, men däremot perfekt franska och engelska. Han var väldigt speciell, men rolig och omtänksam. Det var han som kallade mig "la petite souris"... På sina lektioner tog han ofta upp ämnen som kärlek, sex och alkohol. I början var det kul, men när man hört hans skämt om svenskar, snaps och vodka några gånger och efter att tre gånger ha beskrivit sin drömman och den första kärleken blev det tröttsamt. Hans lektioner var dock väldigt bra för vi lärde oss verkligen vardagsspråk. Han visste hur han skulle provocera och i och med det blev det åtminstone bra diskussioner. Efter en diskussion om jämställdhet där det var jag mot resten av klassen blev jag inte bara "la petite souris", utan även "la féministe", vilket han älskade att kommentera så fort han såg mig.

Jag blir alldeles full i skratt när jag slår upp första sidan i mitt första kollegieblock och ser vad jag lärde mig i början:

Vad man kunde säga till de obehagliga Pariskillarna:
ta geulle = håll käften (dock väldigt ohyfsat)
casse-toi = stick (det fick jag nytta av)
ne me touche pas = rör mig inte (den här meningen använde jag ett par gånger)

Vad man kunde säga om man råkade knuffa någon i mètron och denne någon blev arg och inte godtog "excusé-moi":
je n'ai pas fait exprès = jag gjorde det inte med flit

Och något totalt onödigt:
si tu restes toujours devant ton ordinateur, tu va grossir = om du sitter framför datorn jämt kommer du att bli tjock

Therese>> Ja, man tappar lätt när man inte underhåller språket. Vuxenböcker är definitivt för svåra för mig. Har en bok hemma som jag gissar är för barn i 12-årsåldern. Det är mycket text, mycket konstig grammatik, så till och med den är för svår... :) Men Amélie är ju inte helt fel. ;)
Bra att du frågade Cocotte, ska kika in hos henne!

Någon bok som du har läst på svenska kan vara en bra idé. Om du inte tror på vuxenböcker kan du ju prova Astrid Lindgren som säkert finns på franska. Cocotte har inte svarat än...

Visst gick du på Accord i Paris?? Det där låter som min kompis lärare, hon gick också där..Hehe, lite skillnad från undervisningen hon hade haft på universitetet i Aix sa hon :)! Jag är värsta inspirerad av att öva på min franska, så jag tjatar på pojkvännen att få låna hans böcker. Men sen när jag väl sitter med dem så är det inte lika kul längre. Jag vill ju bara kunna!! Men jag funderar på en kvällskurs i franska på Folkuniversitetet eller nåt i höst. Jag gjorde ett prov och jag var nivån över nybörjare. Rätt illa med tanke på att jag har läst 5år på gymnasiet och högstadiet, suck..

Therese>> Astrid Lindgren är nog lite lätt. Eller ja, egentligen inte, jag borde ju börja där och jobba mig uppåt. Men en bok man har läst på svenska är ju såklart bra att läsa.

Cicci>> Ja, jag gick på Accord. Det är säkert samma, han är känd för sina kärlekslektioner. Jag har många kärleksglosor... Man uppskattar honom mer nu i efterhand än under tiden... :) Undervisningen var faktiskt bra, jag ville ju lära mig att PRATA, vilket man gör där.
Det sorgliga är ju att man är ju nästan alltid i princip nybörjar om man bara har pluggat i Sverige... Jag hade pluggat årskurs 6-9 men kunde ingenting. Man lär sig massor av att vara på plats.

Haha, den sista meningen gillade jag. Stämmmer bra in på mig.

Jag vet inte vad hockeyfrilla heter på franska. Sorry:( De spelar inte så mycket här, kanske därför frisyren inte är så väl utspridd?

Nu har jag svarat på Therese kommentar om hockeyfrillan i min blogg. Jag hittade några ord.

När det gäller din franskainlärning kanske du kan försöka läsa en barnbok. En gullig och känd fransk barnbok är "Le petit prince". Kolla på biblioteket om det inte har svenska barnböcker översatta till franska, det brukar vara lättare att förstå om man känner igen historien. Och kolla på fransk film. Även om du inte förstår allt så får du i alla fall höra språket.

Sedan är det förstås alltid bra att öva grammatik, men det är kanske lite svårare att motivera sig själv att göra det så här mitt i sommaren...

Cocotte>> Jo, den sista meningen stämmer ganska bra in på mig också faktiskt... :)
Åh, jag borde ta en sväng förbi biblioteket och fråga om de har något på franska. Jag lånade massor på franska i Uppsala, men jag är lite tveksam om det finns i Falun. Synd att jag inte har tillgång till högskolan... :)
Har du något tips på någon bra fransk film som man kan se?

Hm, måste tänka på filmtips... Det finns massa bra, mne jag har dålig koll på vad som kommit till Sverige och inte. Några bra jag nästan säkert vet finns i Sverige är:
- Att vara och att ha (Etre et avoir)
- Gosskören (Les choristes)
- Den spanska lägenheten (L'auberge espagnole)
- Förvirrad förälskad (Les poupées russes, fortsättning till föregående)
- Amélie Poulain :)
- En långvarig förlovning (Un long dimanche de fiançailles)
- Mitt hjärtas förlorade slag (De battre mon coeur s'est arrêté, är kanske för ny för att finnas på video i Sverige...)

Ska tänka på fler.

Cocotte>> Tack! Supersnällt. En långvarig förlovning, är det den där Amélie är lite psykopat? Eller är det en annan jag tänker på? Jag måste hyra film snart tror jag.

Nja, det finns en film som heter A la folie, pas du tout där hon är rätt psycho. Un long dimanche de fiançailles är gjord av samma regissör som Amélie Poulain och utspelas under första världskriget. Hennes fästman försvinner men hon vägrar erkänna att han är död... Ja, eller hon är kanske lite psycho där ocksa när jag tänker efter...

Cocotte>> Ja, det är ju A la folie pas du tout som jag tänker på. Jag måste verkligen se En långvarig förlovning.

En långvarig förlovning är bra men den har en hel del otäcka scener. Man märker att han som hargjort filmen inte gillar krig precis om man säger så. Ja , det är Jeunet som har gjort den också , mycket sevärd. Finns även underbart vackra scener från Bretagne

Det är en bra film, men jag hade nog lite för höga förväntningar när jag sag den...
Jeunet har jag gjort en film som heter Delicatessen ocksa. Det var hundra ar sedan jag sag den men jag kommer ihag att jag gillade den.

Therese>> Jag vet ju att du har tipsat mig om den förr... Dags att se den nu!

Cocotte>> Delikatessen såg jag när jag läste filmkunskap, den tyckte jag mycket om!