Hjälp!

Inskrivningsbevis/antagningsbesked till Angers kom på posten idag. Först blev jag alldeles ivrig och slet upp det. Sedan kändes det inte alls roligt. Jag läste broschyren om skolan, tittade på inbetalningskortet och på kartan över Angers och... fick en jobbig magkänsla. Det är ungefär som känslan innan jag åkte till Annecy. Någonting långt inom mig sa att det inte kändes rätt, men jag hörde inte, förmodligen ville jag inte lyssna, för jag hade bestämt mig för att åka. I Annecy stannade jag bara i två veckor. Jag vantrivdes. Jag tyckte inte om mamman, jag tyckte inte om pojken jag tog hand om, jag avskydde mitt stela rum, jag kunde knappt göra mig förstådd, jag åt inget och kände mig verkligen ensammast i världen. Att gråta och må dåligt var jag bra på. Det var de två längsta veckorna i mitt liv. Och jag är livrädd att den känslan ska upprepas.

Visst har jag haft mina tvivlardagar, men såhär starkt har det aldrig känts och jag blir rädd för mig själv. Vill jag verkligen? Orkar jag? Blir det inte för seriöst plugg? Är det rätt plats? Tog jag ett förhastat beslut? Ska jag boka om till bara en termin? Ska jag skita i allt? Ska jag tänka om och ta med mig nån till Paris och söka jobb istället? Tänk om känslan bara är nervositet? Hur ska man veta om det är rätt? Om jag inte ska göra det här, vad ska jag då göra? Det enda jag vet är att jag inte kan stanna här och ha det som nu.

Jag avskyr att jag tvivlar. Att skriva kontrakt på att hyra ut min lägenhet är lite brådis, men något kontrakt kan jag ju inte skriva så länge jag känner såhär. Fan!

(Här står livet i farstun så nära inpå, men det är nåt som gnager ändå. Det kallas tvivel det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Och jag ser hur du tänker på nåt hur du längtar dig bort...)


Kommentarer
Postat av: Cocotte

Jag vet ju förstås inte vad som är rätt eller fel för dig. Det kan bara du känna. Oftast brukar det bli bra när man väl är på plats tycker jag. Det är ju skillnad på att vara au pair och student också. Som student är man mer självständig och slipper anpassa sig så mycket efter andra.

Och om du känner dig ensam i Angers (vilket jag inte tror att du kommer att göra, du kommer säkert träffa massa folk både i och utanför skolan) kan du alltid komma och hälsa på mig Saint-Quentin. Eller så får vi mötas på halva vägen, det vill säga i Paris.

Postat av: Therese

Jag håller med Cocotte att ofta känns det bra när man är på plats. Okey inte för mig i Madrid då och jag var ytterst tveksam till att åka men det går nog inte att jämföra.
När man åer och pluggar på en språkskola är alla på skolan nya och ensamma i stan så det är jättelätt att träffa folk. Jag tycker absolut du ska åka för vill du lära dig franska bra är det bäst att göra det på plats. Men du kan ju börja med en termin och sen förlänga med två om det känns mycket med två från början. Eller göra tvärtom , du MÅSTE inte gå termin två om det inte känns okey.

2006-07-24 @ 21:38:33
URL: http://utrikes.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

Cocotte och Therese>> Frågan är hur man kommer på om man verkligen vill. Och problemet är att jag inte kan bara gå en termin om jag betalat för två - får inte tillbaka pengarna. Däremot kan jag ju göra tvärtom, men jag tror att ställer jag in mig på en termin blir det bara en termin, plus att det blir mycket svårare att hyra ut min lägenhet.
Åh, vad det här är svårt...

2006-07-24 @ 22:03:15
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: IdaHoo

Jag ska som sagt inte ge någon kommentar.. :P Ehum, tjejen som inte ens kan bestämma sej för Uppsala och fest med jobarkompisarna eller Umeå för en kanske sista gång i stugan.. Eeeh! Och alla mina planer i huuvdet, my god! Hejar på dej iaf gumman ;) Tihi..

2006-07-24 @ 23:52:27
Postat av: Therese

Det är nog bara du som vet vad som är rätt eller fel för dig. Men är du trött på ditt jobb och på att bo i Falun och vill lära dig franska riktigt bra så tycker jag att Angers verkar vara det enda alternativet. Du kan ju börja med en termin så kan du ju förlänga på plats eller plugga nästa termin någonannanstans i Frankrike. Men ett läsår är nog inte så dumt om du vill lära känna en plats ordentligt och bli riktigt bra på franska.

2006-07-25 @ 01:22:23
URL: http://utrikes.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

Ida>> Duuuu, det är inte lätt.

Therese>> Jo, jag vet, det är väl bara jag, men HUR ska man veta? Och jag frågar mig: vill jag verkligen lära mig franska riktigt bra då, eller är det bara något jag kommit på? Jag menar, vad ska jag med de kunskaperna till sen? Jag trodde jag skulle bli klokare över natten, men icke.

2006-07-25 @ 08:09:42
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Cocotte

Skriv listor med för- och motargument. Typ en rad med plus och en rad med minus för Angers, samma för Paris och för andra alternativ. För och emot att lära sig franska, att åka till Frankrike och så vidare. Kanske kan ge lite mer klarhet?

2006-07-25 @ 10:50:20
URL: http://cocotte.blogg.se/
Postat av: nadia

Jag känner så väl igen det där! Jag hade precis samma känslor innan jag åkte på erasmusutbyte. När jag fyllde i ansökan om plats som erasmusstudent tänkte jag inte så mycket på det, jag var egentligen inte jättesugen på att åka men ville inte heller stanna i Sverige. När jag väl fått besked om att jag fått platsen och det började dra ihop sig till att åka fick jag världens ångest. Det var jätte jobbigt för jag kände att jag verkligen inte ville åka, orkade inte börja om på nytt igen (med bostad, kompisar mm). För min del handlade det inte om tviveln, känslan av att inte vilja åka var det enda jag upplevde. Och så beslutade jag mig för att ge mig iväg ändå, ge det två veckor, testa för att se hur det var och åka hem igen utan att skämmas för mitt eventuella beslut att återvända hem om jag inte trivdes. Jag räknade till och med på kostnaderna för att se om jag skulle ha råd att förlora de pengar det innebar att åka hem igen utan att fullfölja mitt läsår.
När jag väl var på plats och hade funnit mig tillrätta ångrade jag mig inte en sekund. Jag var så himla glad över att jag hade beslutat mig för att åka och kunde inte fatta att jag hade tvekat.
Givetvis är det indivduellt hur man upplever sin vistelse när man väl är på plats, men jag skulle ändå råda dig att fundera igenom vad det är som gör att du inte vill åka. För min del var det osäkerheten, att ge mig iväg utan att ha varken bostad eller vänner och dessutom inte veta om jag skulle komma att trivas i den stad jag var på väg till. Jag tänkte igenom det här en hel del och kom fram till att alltsammans var yttre omständigheter som jag själv lätt skulle kunna påverka eller förändra om jag var missnöjd. Hittade jag en lägenhet jag inte trivdes i var det ju bara att flytta, att skaffa vänner skulle jag också kunna göra om jag inte var alltför blyg och när allt kom omkring var det dessa ting som skulle avgöra om jag trivdes eller ej och det låg i mina händer att se till att de gestaltade sig på det sätt jag ville.
Om du är riktigt osäker tycker jag att du skall ta en termin i taget, en termin överlever du och om du skulle vilja stanna längre har du ju alltid möjlighet att göra det. Nu måste du ju naturligtvis själv komma fram till ett beslut men jag vill säga; ÅK! jag tror att det värsta man kan göra är att avstå från att göra saker och ting på grund av rädsla eller tvivel och sedan, efter en tid se tillbaka på tiden som passerat och fråga sig själv "varför gjorde jag inte det?" och "hur skulle det ha blivit om jag vågat?"

2006-07-25 @ 11:17:34
Postat av: barajagjohanna

Cocotte>> Det borde jag göra... tack.

nadia>> Tack för den längsta kommentaren nånsin. ;) Men det var konstruktivt och det behövs. Det handlar nog dels om att jag är rädd, men också för att jag faktiskt inte vet vad jag ska med franskan till. (OCH PENGARNA! Skolan i Angers är dyr.) Och jag jämför med när jag åkte till Paris i mars 2005, då tvivlade jag aldrig en sekund, och tyckte bara att allt skulle bli skitkul. Just nu lutar jag åt Paris och Sorbonne en termin istället för att det känns tryggast... och efter första terminen se om jag tar en till, eller letar jobb, eller tar en vårtermin i en annan del av Frankrike.

2006-07-25 @ 12:11:44
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: nadia

Jag är förstås mycket glad och stolt över att ha vunnit mästerskapen i kommenterande i kategorin "långa kommentarer" ;) Äh, förlåt men det var så mycket jag ville säga och jag behövde alla de där orden för att få fram det.
Om valet står medan Angers och en annan ort i Frankrike är det ju en annan sak, jag trodde valet stod mellan Angers och hemma. När man lägger ner så mycket pengar är det trots allt viktigt att det känns rätt och Paris låter väl inte helt fel då du dessutom är bekant med staden. Kanske lättast om man känner att man inte orkar...

2006-07-25 @ 13:40:04
Postat av: barajagjohanna

nadia>> Du ska få en medalj någon gång. ;) Hihi. Jag gillar långa kommentarar.
Alternativet hemma finns inte. Inte som jag har det nu. Här klarar jag inte av att vara helt enkelt. Det finns för mycket valmöjligheter. Angers, Aix-en-Provence, Montpellier, Paris, plugga, jobba, London, Dublin, Berlin...
Men jo, Paris känns ju skönt på så sätt att jag känner staden. Om man får vara lite lat och känna sig trygg när man kommer dit, så är det väldigt bra. (Förutom att hitta boende, dessutom till okej pris, är ett krux, men det fixar sig väl alltid.)

2006-07-25 @ 13:52:14
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: cina

Ville bara säga att jag pluggat i Angers och trivdes förträffligt. Mycket internationella studenter. Bra lärare. Trevlig stad - inte så jättestor dock. Visserligen var det hundra år sedan jag var där (läs: 8) så jag vet inte om allt gäller fortfarande. Vi gjorde misstaget att åka på utflykt till Nantes (som ligger en timme från Angers) en dag. Vi stannade bara några timmar och åkte sedan hem. Staden blev sedan kallad Fucking Nantes under hela vistelsen (det var nämligen samma år som Fucking Åmål kom).
En rolig anekdot är att prinsessan Victoria var och läste i Angers året innan jag var där. En man på ett falafelställe i närheten kunde av den anledningen prata lite svenska när vi gled in och skulle äta lunch.

Jag stannade ett halvår. De som stannade ett år blev antingen kvar i Angers eller flyttade till Paris. Att flytta under tiden man är där fungerar ju också!

Bon chance!

2006-08-04 @ 15:34:21
URL: http://cina.webblogg.se
Postat av: barajagjohanna

cina>> Gud, vad kul med någon som faktiskt har varit där! Nu måste jag samla på mig massor av frågor och ställa till dig...

2006-08-04 @ 18:50:31
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback