Sommarprat

Om du fick sommarprata i Sveriges radio, och välja musik till. Vad skulle dina timmar handla om, och vilken musik skulle du välja? 


Jag fick den utmaningen av
Thérèse och jag har funderat på det lite. Vem har inte funderat på det när man suttit och lyssnat på sommarpratarna?

Idag lyssnade jag på Mikael Persbrandt. Jag har en gång sagt att han är som en crème brulée, och det står jag fast vid. Vilken underbar röst att lyssna till. Och bra musik spelade han. Så bra som han pratar, så bra skulle jag prata om jag fick sommarprata.

Om man sommarpratar tycker jag att man ska prata om något som ligger en väldigt varmt om hjärtat. Det kan vara om sig själv, eller något man står för. Men det måste vara något man kan presentera på ett bra sätt. Jag har funderat. Och jag har funderat. Jag skulle vilja inleda med att säga ”Solidaritet” följt av en konstpaus. Sedan skulle jag vilja prata om kulturkrockar, bistånd, utlandsvistelser och fattigdom. Men hur jag skulle få ihop det och hur jag skulle få det att bli intressant vet jag inte. Om jag någon gång i framtiden blir nykterist igen, finns det inga tvivel om att det skulle vara det jag skulle prata om. Jag skulle absolut inte komma med någon propaganda och säga att alkohol borde förbjudas eller att alla borde vara nykterister, utan jag skulle ta upp de faktiska problemen man stöter på i Sverige som helnykterist. Jag skulle prata om alkoholen som samhällsproblem (observera: på ett intressant sätt, inte tråkigt och faktabaserat). Jag skulle smygpropagera. Men inget av det där skulle jag i dagsläget prata om.

Om jag fick sommarprata i P1, så skulle jag inleda med låten Tvivel (Lars Winnerbäck). I andra refrängen skulle jag tona ut ljudet och börja prata:

»Rastlösheten personifierad. (konstpaus) Det är jag, Johanna.«

Jag skulle verkligen jobba på hur jag skulle lägga upp mitt prat. För jag skulle prata om något som kan bli ganska tråkigt att lyssna på i längden. Om att vara rastlös. Om att fortfarande vara ung och ha tid men ändå känna stressen under fötterna. Vad ska jag bli, ska jag bo här eller där, ska jag plugga det eller det, ska jag överhuvudtaget plugga, jag vill ha barn men har ingen att skaffa det med, min kompis gifter sig och jag har inte ens början till ett förhållande, vad ska jag göra, ska jag resa som alla andra verkar göra, eller ska jag stå ut på mitt tråkiga jobb, eller ska jag kanske säga upp mig och vänta på bättre tider  eller vad vill egentligen jag och måste man bli något?

Intressanta sidospår skulle jag lägga till och jag skulle spela låtar som berör mig. Jewels Life Uncommon är given. Det skulle givetvis också bli mycket Lars Winnerbäck. Och så skulle jag leta upp annat passande, som jag gillar. Efter intressanta sidospår skulle jag komma tillbaka till ämnet. Mitt avslut skulle vara så bra att alla lyssnare fick något att tänka på när programmet avslutas med låten Caravanne (Raphael), parce que ma peau est la seule que j'ai, que bientôt mes os seront dans le vent, je suis né dans cette caravanne, mais nous partons, allez viens...


Kommentarer
Postat av: M

Det programmet skulle jag vilja höra. Brottas med samma frågor i mitt lilla huvud, men kommer aldrig till något bra svar. Tiden kanske löser det åt mig, men jag har inte riktigt tålamod att vänta. Jag fortsätter att fundera. Och kommer fortfarande ingenstans, men blir mer och mer stressad hela tiden. Vad vill jag liksom? Hur ska man veta?Varför kan man inte bara leva i nuet och inte fundera så mycket? Oftast löser det sig ju.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma, men du är inte ensam... eller något. Jag är ung och förvirrad jag med.

Postat av: Therese

Hoppas P1 ringer dig , för ditt program vill jag verkligen höra

2006-07-16 @ 22:32:15
URL: http://utrikes.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

M>> Jag har minsann researchat fram, så jag vet att du faktiskt pluggar till något seriöst. ;) Men jag vet också att man självklart kan ha svårt att bestämma sig för vad man ska göra ändå.

Therese>> Vi får väl se om P1 hör av sig till kändisen Johanna. Haha!

2006-07-17 @ 08:09:20
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: M

Så sant, så sant, men frågan är om jag verkligen blir en bra jurist? Har jag valt rätt? Tänk om något annat vore bättre? (aka Will I make much money?) Och det värsta är ändå det här med prinsar. Det ger mig ångeeest.

Jag känner igen mig i det du skriver i alla fall. Men det sägs att man blir visare ju äldre man blir, så det löser sig kanske. :)

2006-07-17 @ 09:58:39
URL: http://theprinzessinway.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

M>> Åh, jag håller helt och hållet med. Prinsar är det värsta. Haha, vi får hoppas på att man blir visare med åren. Gärna jättevis redan till nästa år, tack. :)

2006-07-17 @ 10:08:50
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Trulsa

Det kunde lika gärna varit mig du skrev om... Varför ska det vara så svårt? I mitt fall börjar jag ju bli lite äldre också och då kommer skräcktanken: är jag för gammal? Börjar jag bli för gammal? Kommer jag nånsin att få barn? Och så vidare.

Usch. Men jag hade gärna hört ditt program.

2006-07-21 @ 14:17:48
URL: http://trulsa.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

Trulsa>> Det är verkligen alldeles för svårt. Och så har vi idag så fruktansvärt många valmöjligheter som gör att det blir ännu jobbigare (i-landsproblem...).

2006-07-21 @ 14:42:28
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback