Regardez les videos!
Varför vill jag åka till Frankrike?
JAG VET FAN INTE! ...riktigt. (ursäkta ordvalet)
Det enda jag vet är att jag vill bli, om inte helt, så näst intill, flytande på franska, för då skulle jag bli nöjd. Och för att bli detta krävs det att vistas ett tag i ett fransktalande land.
Jag hade lite tråkigt en stund, så jag satte mig och letade videos från Paris... Voilà!
När jag ser detta blir jag helt galen. Från Rue Lepic, les françaises qui parlont français, och lyssna på den franska musiken. Jag får en konstig känsla av ångest/nostalgi... jag vet inte, det är en väldigt märklig känsla.
Titta här, henne (ja, det är en kvinna) har jag sett sjunga och spela den här låten ett par gånger. Jag är nästan säker att i den här videon befinner hos sig bredvid Place du Tertre precis som hon brukar.
Det här är nostalgi. När kameran svänger åt höger så ser ni en udde, som en spets, som går ut i vattnet. Île de Cité om jag inte misminner mig totalt. Där befann jag mig sista kvällen i Paris. Sista natten med gänget. 3 juni 2005. Pique-nique. En oförglömglig kväll. Neel, tu me manques.
Sist jag var i Paris råkade jag se den här videon på TV. Det var en så trallvänlig låt att jag gick till Fnac och köpte den på singel. Förmodligen en intetsägande och dålig låt, men det var så lättförståelig på franskan och jag gillar franska låtar för språkets skull. Jag går ofta och nynnar på låten... je prends la vie comme elle va comme elle vient sans trop penser à ce qui viendra demain...
JAG VET FAN INTE! ...riktigt. (ursäkta ordvalet)
Det enda jag vet är att jag vill bli, om inte helt, så näst intill, flytande på franska, för då skulle jag bli nöjd. Och för att bli detta krävs det att vistas ett tag i ett fransktalande land.
Jag hade lite tråkigt en stund, så jag satte mig och letade videos från Paris... Voilà!
När jag ser detta blir jag helt galen. Från Rue Lepic, les françaises qui parlont français, och lyssna på den franska musiken. Jag får en konstig känsla av ångest/nostalgi... jag vet inte, det är en väldigt märklig känsla.
Titta här, henne (ja, det är en kvinna) har jag sett sjunga och spela den här låten ett par gånger. Jag är nästan säker att i den här videon befinner hos sig bredvid Place du Tertre precis som hon brukar.
Det här är nostalgi. När kameran svänger åt höger så ser ni en udde, som en spets, som går ut i vattnet. Île de Cité om jag inte misminner mig totalt. Där befann jag mig sista kvällen i Paris. Sista natten med gänget. 3 juni 2005. Pique-nique. En oförglömglig kväll. Neel, tu me manques.
Sist jag var i Paris råkade jag se den här videon på TV. Det var en så trallvänlig låt att jag gick till Fnac och köpte den på singel. Förmodligen en intetsägande och dålig låt, men det var så lättförståelig på franskan och jag gillar franska låtar för språkets skull. Jag går ofta och nynnar på låten... je prends la vie comme elle va comme elle vient sans trop penser à ce qui viendra demain...
Kommentarer
Postat av: Gabriella
Jag älskar Frankrike :)
Postat av: barajagjohanna
Gabriella>> Jaa, det är ett trevligt land.
Postat av: Cicci
Har du bestämt vad du ska göra till hösten? Förlåt, jag vet att folk hatar när man ställer den frågan men man blir ju lite nyfiken!!
Postat av: barajagjohanna
Cicci>> Egentligen har jag nog bestämt mig, men jag vågar inte ta steget fullt ut och verkligen besluta mig... men jag kan väl säga att det lutar åt ett läsår i Angers (bara 1,5 timme med tåget till Paris). Jag vet, frågan kan stressa, men det är ju intressant att se vad folk ska göra, jag brukar vara lika nyfiken. :)
Trackback
