barajagjohanna

Gunvald, ni vet, Mikael Persbrandt i Beck, är som en crème brulée kom Ida och jag på. En sån där som är hård utanpå, men mjuk inuti... Haha. Först tyckte Ida att han (Gunvald) var som strössel utanpå och som kolasås inuti. Sen tyckte hon att han var som ett ägg. Men så kom jag på att crème brulée faktiskt är det som är mest likt. Och sen blev jag riktigt sugen på en riktig crème brulée på en fransk restaurang (och nu talar jag om efterrätten, det man faktiskt kan äta, inte om Gunvald).

Det är min fasters begravning på söndag och jag har stora klädproblem. Först var det klart att jag skulle ha min svarta, långa tröja/klänning/vad-man-nu-ska-kalla-den med skärp i midjan som jag inhandlade i Paris i december. Men så kom beskedet att det skulle vara ljust och inga jeans. Där blev det näst intill omöjligt för mig. Och skor liksom? Det känns ju inte som om ett par gå-ut-stövlar passar på en begravning. Phu. En begravning är jobbig som det är, och så detta klädproblem. Jag tror ärligt talat jag inte har något som passar och hur kul är det att gå och inhandla begravningskläder? ...när man dessutom har dåligt med pengar. Hm.

Nu är det i alla fall hög tid att sova. Så trött som jag har varit idag behövs sömn, sömn och lite mer sömn.