Nytt fadderbarn
Något jag har funderat på är att bli en girlFRIEND, som det heter hos ActionAid. Då stödjer man kampen för att förbättra villkoren för flickor och kvinnor. Det är något jag brinner för, så det skulle kännas bra. Däremot vet jag inte om det blir likvärdigt ett fadderskap. Att vara fadder för ett barn i en annan del av världen är nämligen något speciellt, som många fler borde engagera sig i. Engagemanget behöver inte vara stort, för det är väldigt enkelt att betala 100-200 kr via autogiro varje månad, man behöver inte lyfta ett finger. Något man däremot kan ägna sig en halvtimme åt ungefär en gång i halvåret, är att skriva ett brev till fadderbarnet. Det är väldigt uppskattat. Att sedan få svar på sitt brev med kanske ett foto eller en teckning, är väldigt, väldigt roligt.
föräldrar är luriga!
jag hoppas det går bra med din operation. jag vet hur det är att vänta och vara nervös. inte för att jag gjorde något allvarligt som i din grad. Jag fick bara en ny led i mitt knä. Men det jag känner igen mig :)
Tjo
miaa>> Tack. Den värsta nervositeten har släppt, men den kommer att komma tillbaka, det tvivlar jag inte en skund på...
Jag ska också skaffa mig ett fadderbarn sen, känns som en bra grej och det är kul med den direkta responsen istället för att skicka pengar till ett i princip anonymt konto på banken. Eller engagera mig i en kvinnojour, en annan grej jag funderar på.
Det finns en bra sajt om man vill göra "bra" saker. Den heter volontärbyrån: http://www.volontarbyran.org/vol_faq.php
Det finns väldigt mycket för Stockholm och säkert också¨i Dalarna!
Man måste ibland kolla upp organisationerna så att man verkligen vet vilka de är...
Malin>> Ja, det är en bra grej. Engagerar man sig för något man brinner för och verkligen tycker är viktigt, så blir det roligare.
Fred>> Aha, tack, där ska jag kika in.
Vad snopet och tråkigt det där med ditt fadderbarn! Men så är det ju på Plan: när projektet tar slut så går man vidare till nästa och då upphör kontakten med barnet.
Jag har stött mitt fadderbarn direkt via Insamlingsstiftelsen Gatubarn (i 8 år) men han fyllde 12 år i somras och nu börjar tankarna komma att det kanske inte blir så länge till eftersom barnet tas bort från projektet när det slutar studera. Det beror på hur länge han vill/har möjlighet att göra det.
Ville bara tillägga att det inte är tvunget att brevväxla med fadderbarnet på Plan om man inte vill. Jag har svårt att förstå att man inte vill, eftersom jag själv tycker att det är jättekul både att få och att skriva brev till Marcelito i Bolivia.
Johanna>> Nej, man är inte tvungen att brevväxla med fadderbarnet, men jag kan inte förstå att man inte vill det. Det känns som en del av fadderskapet, och eftersom breven går så långsamt fram så skriver man ju sällan. Det blir inte så himla jobbigt...