barajagjohanna

Jag har lite svårt att börja lugnt när det gäller att börja träna efter ett uppehåll, oavsett om det handlar om aerobics, om att gå, simma, springa på löpband eller cykla. Jag går alltid ut lite för hårt, trots att jag vet att jag är otränad. Det går liksom inte att bara ta i halvt - vilket är vad jag bör göra när jag ska börja träna snart igen.

Jag har inte cyklat på... evigheter, av förklarliga skäl. Men i lördags tog jag cykeln. Det var liksom lättast så om jag ville komma hem i natten från festen. Det är ju ändå ganska nära, tänkte jag. Men det blev inte bara cykla från festen hem till mig. Det blev cykla från kompis till festen, från festen till stan, från stan till något jag inte skulle kalla efterfest och från något jag inte skulle kalla efterfest till hem till mig. Eller ja, jag cyklade inte sista biten, men... nästan.

Anyway. Jag tror jag har för lite fett på rumpan, vid sittbenen. För de gör skapligt ont. Det får man kanske räkna med när man inte har cyklat på evigheter, vad vet jag? På mig gör det i alla fall alltid ont när jag har cyklat långt. Dessutom kanske jag inte borde cykla så långt och mycket när jag är så otränad och med tanke på min rygg. Men är man lite... lullig... så tänker man inte superlångt. Tydligen inte när man faktiskt är helt klar i knoppen heller, för ikväll tog jag cykeln och cyklade alla åtta kilometer hem till mina föräldrar. Fort. Trots att rumpan sade ifrån. Jag var halvt död av andfåddhet efter en kilometer (varför cykla långsamt när man kan cykla fort och komma fram fortare?), men sedan blev det lättare.

Äsch, det är väl ingen fara. Men min rumpa gör ont. Gissa om jag den kommer göra imorgon.

(Hur tusan klarar folk av spinning, med tanke på rumpan?)