Ikväll såg jag Leksand-Malmö. Två gånger.
Phu, vad sent det är. När vi kom från Leksand vid elvatiden drog lillebror och jag hem till föräldrarna för att käka lite och titta på matchen - igen. Pappa hade spelat in den och trots att både han och mamma blivit uppdaterade hur det gick, så kunde ingen av oss fyra slita sig från soffan.
Fullsatt arena. Stämning så det heter duga. Det gick rysningar längs hela kroppen vid synen av den fullsatta arenan där varenda kotte klappar i takt. Slutresultatet hade dock kunnat vara bättre - det blev oavgjort.
Fullsatt arena. Stämning så det heter duga. Det gick rysningar längs hela kroppen vid synen av den fullsatta arenan där varenda kotte klappar i takt. Slutresultatet hade dock kunnat vara bättre - det blev oavgjort.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Det var allt mig en konstig match igår...jaja, hur var det att stå i klacken igen?
Postat av: Niklas (fd Hans Ångest)
En olycka kommer sällan ensam.
Postat av: barajagjohanna
Johanna: Ja, och det var så näääääära där i sudden. Det var jättekul att stå i klacken igen. Allt gick bra, ingen panik (stod långt fram, tror det är lite bättre om man vill slippa den värsta trängseln). Jag ser dock matchen bra mycket bättre från sittplats... :)
Niklas: Olycka?
Trackback