Våld föder våld som föder våld...

Man knivhuggen till döds här utanför jobbet inatt.

Kollegan berättade det för mig när jag kom hit. Det konstiga är att jag inte ens reagerade. Det blev ett »jaha, oj!», ungefär. Det är alldeles utanför McDonalds här på Kupolen, så nära, och rent logiskt skulle jag kunna veta både vem den döda och vem gärningsmannen är. Men jag kände ingenting.

Sedan började vi diskutera våld och vi blev båda lite förbannade.

Det läskiga är att folk faktiskt går omkring med vapen. Rätt vad det är kan man ha en kniv i ryggen, liksom. Vi har sett det förr och vi kommer garanterat se det igen. Hur kan man vara kapabel till att ta fram en kniv och hugga någon, gång på gång? Osannolikt. Jag fattar att man kan bli så arg att man vill göra någon illa, jag har faktiskt förståelse för den känslan. Däremot måste det finnas en spärr. Och vapen...?! Det finns inte i min hjärna. Jag förespråkar definitivt inte våld, och det är väl allmänt känt att jag inte gillar slagsmål, men alltså... ta fram knytnävarna istället för faan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback