Månadens inlägg: Kulturkrockar
»Every Wednesday, I have a little soirée in my apartment, I live with two french guys, you know. It's métro Jules Joffrin, you should come some time!»
Det är Neel som pratar. Han med soluppgången, ni vet. Min engelska bög(klass)kompis från min termin som franskastudent i Paris. Min sambo och jag tittar på varann och säger att vi absolut kommer. Neel ger mig adressen och portkoden och kvällen därpå tar sambon och jag métron ett par stationer och letar oss fram till lägenheten. Vi hör vart festen är. I dörren möts vi av ett »bonsoir, bienvenues!» (godkväll, välkomna!) och kindpussar. Det är en charmig fransman som öppnar, en av dem som bor där. Vi berättar att vi känner Neel och han kommer också till dörren och vi kindpussas, av någon anledning gör vi alltid det med Neel. Han pratar en väldigt engelsk franska, det hörs verkligen varifrån han kommer, men den franska kulturen verkar han ta till sig fort.
Att mötas av kindpussar i början kan först kännas lite främmande och lite väl intimt. Men ju mer jag tänker på det, desto trevligare känns det. Här kommer vi, två främmande människor, på en fest och möts av en kille vi aldrig har träffat. Och vi pussar varandra på kinden. Men jämför det med att vi svenskar skakar hand. Vilket av sätten är mest avståndstagande? Handskakningen såklart. Även om kindpussandet till en början kan kännas läskigt och intimt, så märkte åtminstone jag rätt fort att jag faktiskt gillade det. Det känns väldigt välkomnande och på det sättet bryter man isen och faktum är att man kommer människorna närmare.
hihi, här skakar vi hand samtidigt som vi kindpussas :)
Vi kramas ganska ofta när vi hälsar. Men jag har märkt att det är litet olika med killar och tjejer på den punkten. Och det beror även mycket på situation och hur främmande man är inför varandra.
Visst är det trevligt med kindpussar, känns rätt kontinentalt! ;)
Tänkte på hur olika det kan vara i Sverige också, beroende på vem man möter... en del kramas när man träffar dem andra gången, medans andra tar i hand fast man har känt varandra i flera år. Det har väl med reviret att göra (och vilken relation man har också förstås)
Jag tycker kindpussar är väldigt trevligt. Det är det vanlig sättet att hälsa i Spanien. Här i Sverige brukar jag aldrig använda det. Då blir det oftast att man tar i hand. Väldigt nära vänner brukar få en kram.
moni: Både och alltså, smart!
Emma: Ja, kramas gör jag väl när jag träffar mina nära vänner, men träffar man nya människor är det ju handskakning som gäller.
Pumans dotter: Jag tycker faktiskt det ser ganska fånigt ut att skaka hand med sådana som man verkligen känner... typisk hälsning för de flesta av det manliga könet ser det ut som.
Therese: Jag med! Och det har ju faktiskt kommit hit till Sverige lite också, men jag känner mig inte hemma med det här, det skulle mest kännas konstigt.
Jag gillar också kindpussar väldigt mycket, fast jag har alltid svårt att veta vilken sida man börjar på. I min ungdom var jag med om pojkar som pussade på kinden men alltid försökte få pussen att landa så nära munnan som möjligt.
Tolken: Jag har en kompis som pluggade på high school ett år i sydvästra Frankrike. Hon berättade att det var lite olika det där med kindpussar, om man pusser två eller tre gånger på kinden. Det skulle tydligen bero på varifrån i Frankrike man kom? Vet du något om det? Vi skojade lite och tänkte att man kan ju alltid pussa nån på munnen (om det är en han och ser bra ut) och säga att "så gör man där jag kommer ifrån"... :)
Inte så inläst på franska kyssar, men i Holland kysser man tre gånger på kind och i Grekland två. :)
Enligt min erfarenhet av kindpussandet (och det vill inte säga lite det... ;o)) så pussar man i regel 4 eller 2 gånger med början från höger om man är från norra Frankrike, Paris t.ex. Sydfransoserna pussar 3 gånger med början från vänster... Sedan kanske det skiljer sig mellan Toulouse och Marseille... Det vet jag inte...
tina: Hrm. Undrar varför det är olika på olika ställen...
Krokofanten: Från höger? Undrar om jag gjorde det... ibland kändes det som om man höll på att krocka, haha, jag var nog alltid påväg åt vänster, för det känns mest naturligt för mig. Tack för förklaringen!