Bekymmersfri
Jag vet precis hur det känns. Kände samma sak i Vichy när jag satt i parken medan min värdmamma lagade mat, folk promenerade förbi i den sommarvarma, blommande parken och jag inte hade ett bekymmer i världen. Jag tror att vi behöver såna andningshål i tillvaron ibland.
Åh jag håller med, det kan verkligen AKDRIG bli för mycket fika:-)
Karro: Verkligen. Det är nog det där som är att vara här och nu.
becka: Aldrig, aldrig. :)
Vilket får mig att tänka på en sång: Ååååh vad livet dock är skönt. Humlan surrar, fjäriln prålar, lärkan slår i skyn sin drill, och ur näkterfyyyyylda skålar dricka vi små *nånting* till.
Det är mitt soundtrack just nu.
Veronika: En sång? Aldrig hört talas om, tror jag.
Ja, ja, plåga mig mer bara... (läs min blogg så förstår du vad jag menar).
Men det kommer väl fler sommardagar.