barajagjohanna

Nu börjar det kännas helt okej på jobbet, det är ganska skönt att känna att jag gör lite nytta och inte bara latjar omkring. Och nästa vecka kan jag definitivt, utan någon tvivel, gå upp på halvtid. Men idag hade jag rehabiliteringsmöte (eller vad man ska kalla det) på jobbet och de låter mig inte gå upp i tid än! Haha! Det är ju verkligen skrattretande. Minst två veckor till tycker rehabkvinnan att jag ska gå kvar på 25%, vilket känns rent fånigt med tanke på hur mycket jag klarar att göra på min fritid (när jag var på roadtrip i Dalarna igår och inte var hemma på sju-åtta timmar - skulle jag inte då klara att vara på jobbet i fyra timmar?). Rehabkvinnan undrade vad min läkare säger om att börja jobba mer, men han säger ingenting om det - det är ju jag som känner hur det känns i kroppen och om det funkar, det är jag som avgör vad jag klarar och inte klarar. Och jag veeeeet att jag klarar mer. (För er vetskap kan jag ju upplysa om att de flesta tjejer och killar som opereras är 15-17 år och de är tillbaka i skolan på halvtid efter 4-6 veckor. För mig har det gått 16 veckor nu.)

Inte för att jag har något emot att vara ledig långa dagar, men det känns som sagt fånigt. Men men, en vecka till på 25% kan jag väl gå med på då. Hoppas det blir fint väder, så att jag kan ha lite semester resten av dagarna...