barajagjohanna

Imorse drömde jag att det brann här. Jag kände på min ytterdörr och den var kokhet, så jag hällde vatten på den och gick ut på balkongen och väntade på att bli räddad. Jag ringde mamma och berättade att det brann i mitt hus. Hon tog det inte riktigt på allvar - det brann ju alldeles nyss här i området, inte kan det brinna igen heller. Ett par med fem-sex söta barn kom plötsligt in genom min lägenhet och ställde sig på min balkong för att bli räddade, tydligen brann det för mycket i deras lägenhet och trappuppgången kom man inte ut genom. Jag stängde balkongdörren bakom oss, eftersom jag tänkte att det inte skulle bli mer syre där inne till eldels fördel. Vi pratade upprört om hur det kan hända igen, så nära den förra branden. Alla skrek vi ner till brandmännen. Vi ville ner. Men det fanns bara en brandbil och i huset finns 72 lägenheter. Jag tänkte att när jag blir räddad ner till marken måste jag fota huset. Och jag insåg att kameran var kvar i lägenheten. Jag kunde inte lämna min kamera! Det brann inte där inne, men jag såg skenet av eldflammor från hallen. Jag sprang in i lägenheten, kände hur röken irriterade mina lungor, och jag kom fram till bordet där min kamera låg. Snodde åt mig den och kameraväskan och sprang åter ut på balkongen.

Då vaknade jag och kände hur fruktansvärt varmt det var i lägenheten, hur sjukt varm jag var och hur orolig jag kände mig.

Det är sinnessjukt varmt i min lägenhet på mornarna. Att gå ut på balkongen och andas hjälper inte. Solen ligger på och det finns ingen frisk luft. Det ska bli 30 grader, sol och vindstilla i eftermiddag. Jag skippar nog att titta på studenterna i stan (det känns alldeles för varmt) och lägger mig istället på föräldrarnas brygga innan jag lite senare åker hem till en student.