Från sjukhussängen del 4
Närå. Jag överdrev kanske lite.
Första gången snurrade det lite, men jag stod och trampade ett bra tag. Andra gången gick jag FLERA (små) STEG med gåbordet bredvid sängen. Ja, jag kommer ju inte så mycket längre så länge alla slangar är kopplade till sängen. Kanske, kanske blir jag av med dem imorgon.
Lekterapin (jo, jag bor ju trots allt på en barnavdelning) har gett mig sex filmer som jag skulle kika på under helgen. Det frustrerande är bara att vi inte får igång dvd-filmerna. Ska jag berätta hur frustrerande det är att kunna men inte ha någon fjärrkontroll och försöka förklara för sin otekniska morsa hur hon ska göra framme vid TV:n, när man själv ligger halvinvalid i sängen och ingen i personalen heller förstår. Phu. Nåväl, det går ju alltid lätt att sova istället. Somnar gör jag på två sekunder om jag blundar och jag börjar drömma i samma sekund. Jämt.
Tjoho! Du har varit uppe! Kul och grattis! Ett litet steg just nu men ett stort steg egentligen eller hur?
Du kan försöka föreställa dig hur det är för mig som endast har jobbat med svenska datorer att förklara för min otekniska mor hur hon ska greja med sin på franska!?
Vad skönt att du har kunnat gå upp ur sängen iaf!!! Lycka till med DVD:n :)!
Oj då! Här har jag varit ute och roat mig och helt missat operationer och annat. Grattis att du är uppe på benen! Jag hejar naturligtvis på och hoppas att det går framåt med raketfart och att du snart slipper ha ont.
Vad härligt att läsa att det går framåt :)
"Go Hanniz! Go Hanniz! GO!"
;)
Du är duktig.
Många kramar!
Hey, det var faktiskt inte första gången jag var uppe och satt och stod... :) Men första gången jag gjorde det utan att bli svimfärdig. Det är bra. Vill ni läsa mer är det som sagt http://skolios.blogspot.com som gäller.
Kära vän!!! Jag är ett av smsen du får läsa sen. Du ska veta att jag har tänkt på dig massor och vet att du är i goda händer. Längtar tills du kommer hem, då får vi fika!!! Många stora kramar Anna
Vad skönt att allt är över och att det gick sâ bra!! Du har säkert en jobbig tid framför dig, men nu blir det ju bara bättre och bättre. Kram,
Jag blir impad varje gång du pallar att göra ett nytt inlägg, med tanke på operationen var för endast ettt fåtal dagar sedan.
Förresten, finns det inga lite äldre barn/ungdomar på avdelningen i ålder typ 14-17? Be att någon av dem fixar DVD:n åt dig!
hejsan johanna, läste på din lunar att din blogg inte funkar. det gör inte min heller! Kan inte komma in på min blogg överhuvudtaget, så jag fick starta en ny: krossatsammet.blogg.se
Anna: Fika blir det absolut! Ser fram emot att läsa smsen. :)
Anna Malaga: Det är det jag kör på: det blir bara bättre.
Niklas: Visst är det lite imponerande? Hehe. Men faktiskt. Men äter jag dessutom nästan som vanligt, de är imponerade av mig här med, fast det ju lite småtungt att gå förstås... trots att jag har gåbord till hjälp.
Klart som fan att det är imponerande!
Bli rehabiliterad nu så du kan komma hem o hålla ställningarna här i stan, för jag flyttar nog visst till Amsterdam om en månad som det ser ut! ;) Massor med stärkande kramar till dig!!!