Fulblogg nr 2
Jag smsar lillebror och upplyser honom om att hans namn nu har kommit in på insamlingen, samt att han är den enda som har gett 400 kr.
Sms från lillebror:
Haha, fan vad bra. Jag är bäst. Något pris till mig för att jag är unik med 400 kr?
Hahahaha. Har man koll på tröjauktionen förstår man varför jag började asgarva för mig själv. Lillebror frågar också vad jag ska göra imorgon. Han vill nämligen ha hjälp med korsord. Jag blir som ett levande frågetecken när jag läser. What? Vanligt korsord?
Sms från lillebror:
Jag har köpt en tidning med massa korsord.
Hahahaha! HAR MIN LILLEBROR KÖPT EN TIDNING MED KORSORD? Varför då? Jag lovar i alla fall att hjälpa till imorgon efter fika i Borlänge. Det kan ju vara trevligt för den tillfälligt arbetslöse och den tillfälligt sjukskrivne att göra något så trevligt som att lösa korsord ihop. Hur mycket hjälp jag nu kan vara - jag är nämligen ganska värdelös på det här med korsord...
Klockan är mycket, jag är trött men sitter ändå uppe och hjälper min kompis att plugga. Vi skriver en novell över msn. Hon har lagt ansvaret på mina axlar, det är liksom upp till mig om hon får VG på sin kurs eller inte. Haha! Dessutom kommer det sms hela tiden och jag skrattar åt allt och inget och känner mig alldeles för flummig för mitt eget bästa och det vore verkligen bäst om jag bara gick och la mig.
Ska bara...
Jag har aldrig varit mycket för korsord. Gjorde en del i Spanien mest för att öva språket. Sen jag flyttade till Uppsala har jag börjat umgås väldigt mycket med någon som dragit ner mig i korsordsträsket. Nu löser vi nästan dagligen UNTs korsord tillsammans, antingen över frukostbordet eller i telefonen.
Blir det inget gemensamt korsordslösande har jag märkt att jag sitter själv och knåpar med korsord över frukostbordet.
Har dessutom upptäckt att korsord är en dold talang hos mig jag inte visste att jag hade. Kanske upptäcker du samma sak när du ska hjälpa lillebror imorgon
Therese: Jag har svårt att tro att korsordslösning är en dold talang hos mig, men vem vet, det skulle ju vara roligt att bli överraskad. :)
Det trodde inte jag heller... men tydligen. Kanske är inlägget ovan lite väl svävande men du förstår säkert att det är kött-Niklas som fått ner mig i korsordsträsket. Så värst många andra än han och mina barn äter jag inte frukost med. Han är väldigt duktig men jag har tydligen också en talang på den punkten. Vi brukar iallafall alltid fixa dom korsord vi löser.
Therese: Jag förstod att det var kött-Niklas. Men vilket hemskt smeknamn. Hahaha!