Vill bara påpeka...

...att jag har tränat idag. Det var inte ens ett enkelt baspass, som jag hade tänkt, utan ett styrkepass. Det ni. Så, allt jag ville påpeka var att jag har varit duktig idag.

Men det var värst vad ovig jag är. Jag som hade tänkt att gå på yoga första bästa måndagkväll, det blir ju intressant att se hur många alternativa övningar jag får uppfinna... Detta är ingen nyhet visserligen, ovig har jag varit sedan jag opererades. Det har givetvis blivit bättre (först kunde jag inte ens sitta i skräddarställning eller dra upp benen mot magen, vilket var sjukt frustrerande). Det är bara det att jag undrar om jag någonsin kommer bli mitt gamla viga (nåja...) jag igen. Om jag tränar mer regelbundet, kanske. Fast jag är ju så bra på att efter värsta träningsperioden på två-tre veckor, lägga mig på latsidan ett par månader innan jag kommer in i en ny två-tre-veckors-period. Jag skyller allt på jobb och skola som gör vardagen uppbokad och stressig.

Kommentarer
Postat av: Linn

Tror du inte att om du sakta men säkert vänjer kroppen vid att tänja ut och utmana dig pyttepyttelite mer varje gång (förutsatt att du regelbundet tränar din smidighet och vighet, förstås ;) ) så kommer du kunna påverka din "ovighet" till det bättre? Du kanske aldrig kommer bli fullt lika vig som innan operationen, men samtidigt.. man vet aldrig. "Din historia" får mig direkt att tänka på många människor som har uträttat under med sina kroppar efter att ha varit med om svåra operationer eller traumatiska upplevelser. Vem vet, du kanske kan bli värsta yogin som slår knut på sig själv? :)

Hjärnan och nervsystemet begränsar nog mer än själva kroppen i sig många ggr. Har läst mig till (i den senaste kursen jag gick) att efter en skada/operation/trauma så ligger oftast hjärnan och nervsystemet "efter" kroppsdelen i sig, t.ex. hjärnan litar inte på kroppsdelen i fråga trots att framsteg har skett, utan det dröjer oftast ett bra tag innan hjärnan vågar "lita" på kroppsdelen och sänder ut nya signaler till nerverna.
Veeery blurry. Jag är trött efter allt pluggande (50 min left..), men hur som helst - ditt inlägg fick mig att tänka till i en helt annan bana (den jag föredrar mestadels) och det blev en liten kick.
Så, nog flummat! Yoga och stretcha på, så ser vi vad som händer, eh? :)

Postat av: barajagjohanna

Linn: Det låter mycket troligt att hjärnan (utan att jag tänker så medvetet) inte litar hundra procent på kroppen. Idag hoppade jag över en övning på passet, eftersom det kändes för tungt och konstigt för ryggen. Jag gjorde visserligen övningen två gånger, men sedan blev jag lite rädd att jag inte klarade mer, så då gjorde jag annat. Och ja, jag hade klarat det, men man blir lite feg och rädd. Det är väl hjärnan som spökar - ryggen pallar det.

Och ja, jag är, faktiskt, helt övertygad att jag kan bli lika vig som jag var innan, det gäller ju bara att skippa tränings- och latperioderna och köra träning varenda vecka, flera gånger, stretcha mer och mer. Alla människor blir ju stela av att ha varit stilla länge och jag behöver väl troligen kämpa lite extra eftersom kroppen blivit annorlunda (men bättre!).

Tack för att du delar med dig av det du vet!!

2007-11-09 @ 15:49:17
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Linn

Var så lite så. Intresserar mig jättemycket, så jag tycker bara det är roligt att följa din utveckling! Kul att jag kunde inspirera dig till ett inlägg på skolios-bloggen också. :)

2007-11-11 @ 14:09:11
URL: http://linnnn.blogg.se
Postat av: barajagjohanna

Linn: Då måste skoliosbloggen vara bra för din nyfikenhet/intresse. ;)

2007-11-11 @ 14:25:23
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback